Adyar

Teosofi- Vad går det ut på 4

2009-06-05 16:35 #0 av: Aldebaran

Geoffery Farthing's tankar översatta av G. Larson

Livets mening och ändamål?

Det kan verka övermodigt att söka besvara den frågan. Men om denna bok skall ha någon mening är det en fråga som måste behandlas.

Vi känner alla till de levande varelsernas huvudsakliga beteenden och aktiviteter, och det generella svaret när det gäller det bakomliggande syftet med dessa är, att det handlar om livets bevarande, för individen, och för det släkte den tillhör. Om frågan pressas vidare skulle ett annat ganska klart svar vara, att ett släktes individer måste bevaras, för att utgöra föda åt individer av ett annat släkte, i allmänhet ett som då befinner högre upp på evolutionsskalan. Det är uppenbart, att allt i naturen är sammansatt av eller upprätthålls av något annat. Men från Teosofins tre grundläggande satser kommer vi ihåg, att Enhet ligger till grund för hela Universum, och att Det framträder i orsakskedjan som en dualitet, med aspekterna abstrakt Rymd och abstrakt Rörelse. De återspeglar sig i manifestationen som dualiteten av substans och ande, och ytterst in i vårt existensplan, som materia och sinne eller medvetande. Dessa dualiteter är sammanlänkade av vad som kallas Fohat, den energigivande princip som uttrycker sig på olika sätt på alla olika nivåer av tillvaro och framträder som den elektriska beskaffenheten i all fysisk materia. Det är det som, såsom en avledning av Kraft, en aspekt av Ande, blir till den dynamiska principen i Universum och som genom att verka i förening med substans och ytterst materia ger upphov till det vi känner som liv, dvs. "animation", "upplivande" eller medvetande. Inneboende i all materia finns rörelse. I den fysiska materiens element finns rörelse, i atomerna finns rörelse av elektronerna och andra energiknippen som vi gett olika benämningar. I organismer bestående av molekyler kan rörelser uttrycka sig genom växt, från ett centrum och utåt. I högre organismer kan det vara genom hela organismens rörelse. Ju högre vi kommer på tillvarons skala tilltar utsträckning och komplexitet hos mekanismer, och i rörelsernas art, från det som bara är ren förflyttning till olika handlingar, i syfte att få och intaga föda eller för människors och djurs fortplantningar, tills vi får färdigheter av många olika slag, vilka uttrycker sig på alltmer raffinerade och förfinade sätt.

I teosofins grundläggande satser finner vi svar på många frågor som hittills kan ha gäckat oss. Det finns t. ex. inte något sådant som död materia. Livet är inneboende i allting och därför finns inte behov att söka efter levande varelsers ursprung. Det befriar oss från att söka efter något mysteriöst, vilket så att säga "utifrån" åstadkommer en ansamling av molekyler, och därav en levande, cell och av cellerna en individuell form, en levande varelse. Problemet blir nu istället att förena ett faktum av otaliga "liv" hos de individuella cellerna i en organism, med det individuella liv, som organismen som helhet besitter.

Vi har sett att den växelverkan mellan ande och materia som är möjlig genom Fohat är liv. Men det är också medvetande, som varierar från vad vi känner som medvetande i oss själva, ner genom de ständigt minskande graderna av medvetande i de lägre naturrikena och deras möjligheter till gensvar - de animala, vegetabila och minerala, samt vidare upp genom det mänskliga riket och - om evolutionens processer är kontinuerliga - bortom vårt mänskliga tillstånd, till övermänskliga tillstånd, av ett ständigt expanderande medvetande, tills vi når det allomfattande "Medvetande", som har hela Universum som sin "kropp".

Vi har också sett att medvetande kommer ur den grundläggande tvåfalden av ande och materia. Dessa två aspekter av en och samma existens återfinns aldrig var för sig. Materia är såväl som ande nödvändig för medvetande. Det innebär, att för att medvetande skall uppstå behöver ande materian som sin "bärare" därav. Allteftersom det nedstiger genom tillvarons olika plan blir materian alltmer konsoliderad och fast, tills den blir som vi upplever den i vår fysiska värld. I denna progressiva konsolidering begränsas på motsvarande sätt det andliga medvetandet, eller, enklare uttryckt, anden, som materien innehåller. Men precis som det finns nivåer av "medvetande", alltifrån den helt rudimentära förmågan till gensvar och reaktion som finns i mineralerna, och till det ofattbara, fullt utvecklade obegränsade "medvetandet" hos det Universella Enda Livet, så finns det lika många motsvarande tillstånd för materian hos de olika planen eller nivåerna av tillvaro. De varierar från vad som för oss förefaller vara de tätaste fasta ämnena på jorden, till den yttersta tunnheten hos den ursprungliga homogena rot-substansen, som är liktydig med rymd, varifrån allting utgår.

Ett annat begrepp som berikar vår förståelse är det Enda Livet, som manifesterar sig i den differentierade mångfalden av det fysiska planets olika liv. Vi har också talat om livsnivåer, på "nedstigandet" från det Enda, den allomfattande Enheten, i vilken allting ytterst har sin tillvaro, ner till den värld vi känner. Utvecklingsprocessen i den fysiska världen, med sin utveckling av former från det enkla till det komplexa, återspeglar nedstigandet av "vara" från det "höga" till det "låga". I detta nedstigande framträder allt större komplexitet, med en tilltagande mångfaldighet i funktionssätt, och detta återspeglar sig i former, med deras oändliga variationsrikedomar, storlekar, sammansättningar, förmågor osv.

Detta nedstigande kan liknas vid en kon, med det Enda Livet som dess topp, och där nedanför en serie nivåer, där var och en representerar en hierarki av intelligenta varelser, och där varje hierarki har en ökande mängd av individer som den består av, allteftersom konen blir bredare mot basen. Men det finns bara Ett Liv, som alla, alltefter sina förmågor, delar. Det finns bara ett Sinne, som var och en delar, alltefter våra förmågor till gensvar. Som förklarats tidigare behöver Enheterna - individerna i nämnda hierarkier - kroppar, eller organismer av materia, för sina medvetanden att fungera i, på sina respektive plan eller nivåer av tillvaro, och som då är mer eller mindre välutvecklade och förfinade för det. En av dessa hierarkier är mänskligheten som helhet. Under människans fysiska existens är kroppen hennes vehikel för medvetande. Hos varelser som befinner sig på en högre nivå på evolutionsskalan än människan har behovet av ett vehikel för medvetande på det fysiska planet överskridits. En sådan varelse har vuxit ur att behöva detta. Dessa varelser är de övermänskliga andliga väsen som vi talade om tidigare. De bildar de hierarkier, som i "konen" för tillvaro ligger högre upp än människan.

Nedanför människan på utvecklingsskalan är det andliga livet inte individualiserat, i den meningen att det där inte som hos människan finns något centrum av sjävmedvetande hos varje livsenhet. Livet använder där en mängd olika enheter. Där vinner så att säga aspekter av livet erfarenheter i lejonkroppar, i muskroppar, i de olika växtarterna, osv. Det liv som bor i en viss form under en viss tid är fokuserat där under dess tidsperiod. När livet drar sig tillbaka förlorar formen sin förmåga att hålla sig samman och sönderfaller, och då återvänder dess beståndsdelar till det allmänna "förrådet" av materia.

Vi finner alltså att Livet arbetar från, eller i, två riktningar, å ena sidan längst ner på stegen i varje enstaka atom och materiepartikel, där livet kan sägas vara elementärt, och å andra sidan där det använder mer eller mindre komplexa organismer, som själva är bildade av enklare livsenheter, celler och organ, och som det vinner erfarenheter i under organismens, kroppens, livstid. Denna erfarenhet modifierar både formen och det inneboende livet. En begynnande förmåga utvecklas. Förmåga till gensvar växer. Medvetande växer. Allteftersom medvetande utvecklar sig behöver livet organismer, vehikler eller kroppar, av en allt större känslighet och begåvning. Denna utvecklingsprocess fortgår, tills vi når de förnämligaste kroppar som utvecklats av naturen - kroppar som bebos av människan, där individualisering och självmedvetande uppnåtts.

Vi har nu talat tillräckligt om detta för att kunna se på livets syfte eller ändamål på ett nytt sätt. Det verkar som om det kan summeras i detta enda ord: Utveckling. Men det är nödvändigt att vi nu ger det ordet ytterligare två viktiga betydelser, som det vanligen inte har. Den första gäller den progressiva utveckling av medvetande, som uppkommer när Livet färdas under de vidsträckta tidsperioderna genom materiens grundelement, genom mineralriket och därifrån genom det organiska rikets växter och djur, som utvecklar sig undan för undan för att kulminera i människan, så långt det nu gäller den fysiska världen. Den andra betydelsen i ordet utveckling framgår ur den första, och syftar på "utbildningen" av själva den materia, som innesluter det vehikel eller den kropp, som för tillfället används som ett uttryck för det inneboende livet. Ju högre en livsorganism är, ju mer intensiv är livsintensiteten och därmed erfarenheten. Resultatet av denna "utbildning" visar sig genom en tilltagande förfining och känslighet för stimulans. Till att börja med är gensvar blott reaktion, men med tiden inträder en minnesfunktion. Då föds begär, och gensvar betingas därefter av ett begärsliv. Allteftersom livet "vecklar ut" - succesivt uppenbarar - sina krafter tillväxer förmågan att påverka dessa förvandlingar i materians kvaliteter.

Genom sin skaparförmåga kan människan om hon så önskar medvetet påtaga sig, att själv påskynda denna förvandling. Hela den mäktiga processen utgår genom en impuls från den "intelligenta" energins dynamik (Fohat), som ingår i allting, och som själv är direkt relaterad till, och är en funktion av, det Enda Livet, i dess aspekt av medvetande.

Livets ändamål är alltså att leva. Att leva innebär förändring, och som vi skall se senare är denna förändring cyklisk, men den framkommer hela tiden längs en expanderande, stigande skala av tillväxt. Å ena sidan stiger ande eller liv ner i materia, och å den andra uppstiger det, genom att gradvis förbättra former, i förening med ett medvetande, som ständigt utvecklar sig, tillsindividualitetens stadium är uppnått i människan, då sant självmedvetande uppstår. Andens aktiviteter i materia ger upphov till att det framställs och mångfaldigas individualiserade och självmedvetna enheter, mänskliga och slutligen övermänskliga varelser, där var och en återvänder till sin källa, med sin skörd av unika erfarenheter, egenskaper, krafter och förmågor. Livet är kort sagt en färd mot fullkomning.

Detta progressiva framträdande av medvetande genom evolutionär utveckling, uppnåendet av självmedvetande, mångfaldigandet av självmedvetna varelser, och deras gradvisa fulländning, det är vad vi för hänvisningar längre fram kallar Planen.

Planen omfattar naturligtvis också en vidare och mer storslagen utveckling för de varelser som bildar de övermänskliga rikena. När mänskliga varelser nedanför dem i utvecklingskedjan utvecklas, då tillväxer också dessa de högre i medvetande och kraft. Vi är "cellerna" i deras större tillvaro. När vi framskrider i utveckling växer vi in i och delar deras mer fullödiga liv.

Denna process är utan slut och outsägligt underbar i sitt majestät och sin mäktighet. Detta återvändande till Det Enda; denna förenande, syntesbildande process, som leder livet hela vägen, över ett helt "varv", från rudimentärt medvetande i själva partiklarna hos själva grundelementen hos materien, till det slutliga återvändandet, fullt självmedvetet, med all erfarenhet, från dess färd genom oräkneliga tidsåldrar, genom Naturens alla riken, tillbaka till dess källa, Det Enda livet, varifrån det utgick i tidens gryning - detta är, så långt vi kan se med mänskliga begrepp, livets ändamål.

Vi har uppenbarligen inte behandlat alla de frågor som kan uppkomma om livets yttersta mening. Men några svar har givits som kan tillfredsställa de flesta av oss under åtskilliga liv framöver. Att på det här stadiet gå bortom detta skulle med Buddhas ord vara "meningslös spekulation".

Människans roll i denna storslagna process, där Naturens krafter successivt framträder, och hur hon ingår i den, behandlas i kapitel VIII.

Teosofi- Vad går det ut på 3

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-05 16:56 #1 av: evrekaw

Mmmm mycket... Måste läsa om och ta mig en funderare på detta...

Anmäl
2009-06-05 16:57 #2 av: Aldebaran

gör du så...har lagt det i flera små stycken bara för din skull..Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-05 19:58 #3 av: Wargmane

Åh ja så bra .....

Tål även denna att läsas flera gånger!!

Tack Alde Lelle!!!Glad

Gillade "Livets ändamål är alltså att leva"

 

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-05 22:45 #4 av: evrekaw

#3 Sedan är frågan HUR man ska leva... Det är så mycket här...

Å jag SAKNAR Faraonskan... hon brukar alltid säga något som får poletten att trilla ner på mig... Nedrans människa att åka till Japan och.... "suck" egoism... egoism...Rynkar på näsan

Anmäl
2009-06-05 22:55 #5 av: Aldebaran

"Livets ändamål är alltså att leva. Att leva innebär förändring, och som vi skall se senare är denna förändring cyklisk, men den framkommer hela tiden längs en expanderande, stigande skala av tillväxt. Å ena sidan stiger ande eller liv ner i materia, och å den andra uppstiger det, genom att gradvis förbättra former, i förening med ett medvetande, som ständigt utvecklar sig, tillsindividualitetens stadium är uppnått i människan, då sant självmedvetande uppstår. Andens aktiviteter i materia ger upphov till att det framställs och mångfaldigas individualiserade och självmedvetna enheter, mänskliga och slutligen övermänskliga varelser, där var och en återvänder till sin källa, med sin skörd av unika erfarenheter, egenskaper, krafter och förmågor. Livet är kort sagt en färd mot fullkomning."

Det är ju vad Hadji handlar om, vad han precis gått igenom....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-06 00:26 #6 av: Waara

Men så intressant! tack så jätte mycket, i söndags på en liten träff pratade vi om det här med själ, ande-fysiska kroppen materia.... materian är såväl ande är nödvändig för medvetande :) det här var jättebra läsning, spännande & tankeväckande :)

Livets ändamål är alltså att leva.. ja, det var himla bra läs!, till pärm :) läsa igen..

Anmäl
2009-06-06 01:04 #7 av: Aldebaran

mmm det var så lite så...Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-06-06 13:32 #8 av: cillaj

 

Som sagt, vi har gjort upp en Plan med Gud om hur vi ska leva på jorden, liv efter liv.

Vi ska leva för att uppleva den Planen.

Sen återgår vi efter varje jordeliv tillbaka till utgångspunkten.

Leva o lära i livets skola, är vad det går ut på.

Anmäl
2009-06-06 15:55 #9 av: evrekaw

Ja, jag fick en till synes tuff plan... Men jag beklagar mig inte, jag omfamnar den... Det kallas blockerning. Strunt samma. Det får kallas vad det vill. Hade aldrig nått hit till att ens fundera över allt jag idag tänker på, reflekterar och analyserar kring..

Aldig hade jag läst all litteatur jag nu slukar för att förstå...

En tuff plan att leva livet utifrån kan emellanåt vara en mycket bra och smart plan. Mera ett syfte att väcka en från en slummer än att knäcka en...

Det beror inte på hur man har det, mao. snarare på hur man tar det...Flört

Anmäl
2009-06-06 15:58 #10 av: Wargmane

Wow Dina sista ord där...

"Det beror inte på hur man har det, mao. snarare på hur man tar det..."

Andemening....

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-06 16:05 #11 av: evrekaw

#10 Jo, men det är ju så... Livet blir vad man gör det till... Om det är surt får man kämpa hårdare... Motstånd är inget man ska lägga sig ner och ge upp inför...

Motstånd är karaktärsdanande...

Anmäl
2009-06-06 16:25 #12 av: Wargmane

precis haha jag brukar plåga mina klienter med det där!!

Ett under att dom kommer tillbaka!!Flört

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-06 16:35 #13 av: evrekaw

#12 Inget under... Kloka människor som ser viss poäng i det du säger. Annars skulle de inte återvända.

Anmäl
2009-06-06 17:07 #14 av: Wargmane

#13 ja det är ju jobbigt att deala med att det i syvende och sist kommer an på Hur man hanterar saker och ting...

alla vill helst lägga det ansvaret utanför sig själv...

Så..ibland tar det ett tag innan de kommer tillbaka efter jag har pratat om detta ...men de kommer i princip Alltid tillbaka !

Det Är underbart att "dela" detta med andra !

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-06-06 17:49 #15 av: evrekaw

#14 Har nyss haft betygsamtal med mänder av elever. Man måste vara rak angående deras sätt att sköta skolan, eget ansvar och vad som krävs för ett visst betyg...

En del blir besvikna för att de inte får MVG andra är glada över sitt G. Oavsett vad måste jag vara ärlig ang. varje individ. En del surnar till först. Jag tror att folk måste "smälta" sitt ris och ros innan de är redo att ta nya tag...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.