Annons:
Etikettsjälens-resor
Läst 3348 ggr
cillaj
2009-06-26 21:52

Hadji den vise kap 21

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Av Anna C Bornstein

I flera dagar levde Aron i detta rus av lycka. Han satt på klippan eller utanför Hadjis hydda och begrundade allt det oerhörda som hade uppenbarats för honom. Men sedan började visionen efterhand förblekna. Arons gamla tankar och känslor, farhågor och  förhoppningar kom tillbaka och hopade sig som ett töcken över medvetandets klara spegel. Det han såg och varseblev återtog sin tidigare skugglika och obestämda karaktär. Men det skedde gradvis så att han till en början inte märkte något.

En dag var emellertid allt precis som vanligt igen. Lyckan och skönheten tycktes honom overkliga, som om något han hört talas om eller läst i en bok. Aron var djupt bedrövad och såg inte längre meningen med någonting. Han mindes vad Hadji sagt att han måste förbereda sig, men hans krafter svek honom. Han trodde sig inte längre om att klara av en så svår uppgift.

Ibland var han så deprimerad att han inte ens brydde sig om att stiga upp utan tillbringade hela dagen i slö dvala på sin bädd. Hadji iakttog sin vän på avstånd. Han hade vetat att detta skulle ske, men lät Aron vara ifred med sin sorg. Inte förrän Aron efter flera veckor självmant kom till honom, driven av ett tvingande behov att förstå, yttrade Hadji de tröstens ord som bränt på hans läppar.

-Sörj inte min vän. Det osynliga ljuset har inte försvunnit som du tror. Det finns alltid hos dig. Men precis som moln som flockas framför solen och skymmer den för vår blick har dina gamla tankar och känslor kommit i förgrunden och skymt det osynliga ljuset för dig. Liksom molnen skingras och upplöses kommer även dessa tankar och känslor en dag att skingras och upplösas.

-Men varför kunde jag inte få leva kvar i klarheten och sällheten? Jag har aldrig någonsin varit så lycklig! Min gamla tillvaro är mig lika förhatlig som ett trångt och mörkt fängelse. Jag kastar mig mot dess galler tills jag faller ner nästan sanslös, men jag slipper inte ut!

Aron lutade sitt huvud mot vännens axel och tunga snyftningar skakade hans kropp. Hadji lade ömt sin arm kring Arons rygg och lät honom gråta ut. Sedan tog han Arons hand och ledde honom in i sin hydda. Hadji gjorde upp eld och tillredde ett väldoftande örtté som han bjöd Aron att dricka. Efter en lång tystnad upprepade lärjungen sin fråga. Men nu talade han lugnare.

-Varför drabbas jag av blindhet när det förunnats mig att skåda verkligheten? Varför kan mina ögon inte längre se?

-Om du kastar en sten i vattnet, uppstår det en rörelse som fortplantas på vattenytan i allt vidare ringar. På samma sätt fortplantas dina tankar och känslor i ditt medvetande. Våg efter våg krusar dess yta. Varje ny våg är ett resultat av den föregående, och ger i sin tur upphov till ytterligare en. Därför är den Aron du känner, med hans föreställningar och känslor, farhågor och förhoppningar, en konsekvens av tidigare tankar och känslor. Och den personlighet du kommer att ha i dag.

-Men hur började alltsammans? Och tar det aldrig slut?

-Det fortgår ändlöst. Tankar kommer och går i ditt medvetande. Känslor uppstår och försvinner. Allt som rör sig i ditt sinne i denna stund är ett resultat av vad som ägt rum där förut, och det skapar i sin tur nya rörelser. Men det sker bara på ytan. Du behöver inte låta dig fångas av dessa rörelser. Du kan övervinna dem.

Du kan träna dig att dyka ner i medvetandets djup, där det osynliga ljuset finns, och på nytt få uppleva dess stillhet och frid! Du kan lära dig att leva på dessa djup, samtidigt som du deltar i vågrörelserna på ytan - men inte förrän du har blivit herre över dig själv! Då kan du se det som förut varit fördolt. Sanningens lysande pärla uppenbaras för din inre blick.

Annons:
Aldebaran
2009-06-26 22:59
#1

Tack för ännu ett fint kapitel.. Inte så mycket att komentera kanske utan skall brara som tidigare sagts inläsas…Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

cillaj
2009-06-27 01:04
#2

Vassego jue!!

Waara
2009-06-27 01:39
#3

Den är så fin denna berättelse om Hadji cilla, jag läser den nogrannare imorgon :) men tackar nu, på förhand!

Aldebaran
2009-06-27 01:45
#4

dags å snutta kudden?Skrattande

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

cillaj
2009-06-27 01:48
#5

Du menar skogstrollet eller???

Waara
2009-06-27 01:48
#6

Har ju sovit halva dagen :D Så, näe. Men imorgon känns som en bra dag att bänka sej med god läsning :)

Annons:
Waara
2009-06-27 01:49
#7

Vem är skogstrollet??

Aldebaran
2009-06-27 02:01
#8

du…Flört

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Waara
2009-06-27 02:32
#9

ssssssss.. jahaja :D *köper det*

[rore]
2009-06-27 10:17
#10

Tack än en gång cillajGlad

Angelita
2009-06-27 13:54
#11

Tack Cilla!

Ännu ett fint kapitell.Glad

amier
2009-07-01 19:35
#12

Läste med behag denna artikel, som berättar så mycket med så lite text. Jag behövde detta idag.  TackGlad

Upp till toppen
Annons: