Annons:
Etikettadyar
Läst 4427 ggr
Aldebaran
7/25/11, 12:31 PM

Vårt Liv i tre världar 9

Av Annie Besant

DEN VUXNA MÄNNISKANS KROPPAR 1

Den fysiska kroppen och därmed sammanhängande företeelser.

Den fysiska kroppen är naturligtvis sammansatt av jordmateria i de sju olika täthetsgrader, som nämnts i tidigare kapitel, under rubriken Människoandens klädnad, d.v.s. jord, vatten, eld, luft och tre olika slags eter, som ännu ej har erkänts av vetenskapen. För att särskilja dessa eterformer, vilket ju är nödvändigt, då man på clairvoyant väg undersöker kemiska element, brukar vi nämna dem subeteriska, eteriska och supereteriska.  Här behöver vi emellertid inte sådana detaljer, utan betraktar dem alla som eter. Vi har alltså i vår fysiska kropp jord, vatten, eld, luft och eterämnen. Vetenskapen rör sig också med samma ämnen, ehuru den kallar dem fast, flytande, gasformig och strålande materia samt eter.

Den fysiska kroppen är, som vi redan sett framför allt en handlingskropp och genom olika organ har den möjlighet att hör i den fysiska världen ge uttryck för Vilja; Visdom och Intellekt. Vi behöver inte dröja vid dess uttrycksmedel, ty de behandlas utförligt i många vetenskapliga verk. Här intresserar vi oss närmast för kroppens finare beståndsdelar, som äro sammansatta av ”luftmateria” och eter i tre olika täthetsgrader.

Den eteriska motbilden.

Eterkroppens existens har ännu ej blivit fastställd av vetenskapen, ehuru forskarna ej längre syns ställa sig helt främmande därom. Vår fysiska kropp består av två delar, som kan frigöras från varandra. Den ena är den täta fysiska kroppen, sammansatt av de tre tätare slagen av materia – fast, flytande och gasformig eller jord, vatten och eld-materia.

Den andra delen är den eteriska fysiska kroppen, sammansatt av luft-materia och de tre slagen av eter. Denna kallas vanligen för den eteriska motbilden. ”Eterisk” anger dess sammansättning, ”motbild” betyder, att den är en exakt reproduktion av den tätare kroppen. Den är i själva verket den fullkomliga och genomskinliga gjutform, i vilken de tätare materiepartiklarna inpassas. Om man lägger ett stycke tyg i vatten så att det blir genomdränkt, så har vi i tyget de fasta trådarna och vidare vatten och luft, som genomtränger dessa och uppfyller mellanrummen. På liknande sätt förhåller det sig med våra kroppar. Den fasta materien begränsar deras utsträckning och de andra slagen av materia genomtränger varandra innanför denna gräns.

Att eter genomtränger kroppen i alla dess delar, liksom den genomtränger alla föremål, är naturligtvis utom all tvivel. Dess närvaro visas av magnetiska strömmars rörelse inom kroppen, och även på annat sätt. En engelsk läkare har också genom en sinnrik apparat göra synlig en dimmig företeelse, som omger kroppen och sträcker sig något utanför den. Clairvoyanter beskriver den som ett moln, vilket omsveper och genomtränger den täta synliga kroppen, något som bestyrks, ehuru ej fullt vetenskapligt bevisas, genom nyssnämnda läkares försök. Eterkroppens tillvaro och dess möjlighet att frigöras från sin täta motbild, den vanliga fysiska kroppen, kan ensamt förklara en hel rad av fenomen, vilka ännu äro höljda i dunkel för den västerländska vetenskapsmannen.

Svimning, sömn, trance.

Vid svimning bryts inte föreningsbandet mellan de två delarna av den fysiska kroppen. Den eteriska delen är fortfarande magnetiskt bunden vid sin tätare motbild och kan ej avlägsna sig lång från denna. Om den drivs ut genom ett narkotiskt medel, återvänder den då sömnmedlet upphört att verka och intar ånyo sin vanliga plats. Eterkroppens återinträdande i den fysiska åtföljs ofta av ett illamående, gråt eller andra symptom på fysisk störning. Hos en valig frisk och sund person drivs eterkroppen inte ut under trance. Då det är astralkroppen som lösgör sig tillsammans med de högre kropparna, vilka utgör den inre och verkliga människans hölje, och den fysiska kroppen förblir oberörd härav. På samma sätt under sömnen. Den astrala kroppen lämna den fysiska, men den eteriska motbilden förblir på sin plats, och alla livsfunktionerna fortgår på ett normalt och sunt sätt. Det finns emellertid fall där förbindelselänken mellan den fysisk kroppens två delar är abnormt svag. Om sådana personer försätts i trance, kan det hända och händer vanligen, att den finare fysiska kroppen skiljs från den tätare. Detta är vad man kallar ”mediumskap” . Den eteriska motbilden finns i närheten, ty föreningsbandet är inte brutet, och den utgör ett redskap som någon desinkarnerad varelse i astralvärlden kan begagna för att återknyta sin förbindelse med den fysiska världen. Ty utan redskap kan ingen vara verksam i denna, som inte är en utbildad ockultist.

Döden

Först vid döden sliter sig hela eterkroppen sig loss från den täta fysiska kroppen. Beståndsdelarna i den senare hålls nu inte längre tillsammans som en enhet, utan de skiljs så småningom från varandra och lever sitt eget individuella liv. Då eterkroppen långsamt frigör sig från sin motbild, blir denna kall. Värmen drar sig gradvis bort med början i lemmarna. ”Döden” inträder i det ögonblick då det sista föreningsbandet slits. Eterkroppen jämte de högre kropparna kan då av en clairvoyant iakttas svävande över den döda kroppen. Eterkroppen upplöses så småningom samtidigt med den fysiska kroppen, och härvid frigörs de högre kropparna. Därför är likbränning den mest lämpliga, ty då förstörs eterkroppen hastigt och kan inte begagnas av någon astral inkräktare.

Eterkroppens uppgift.

Här går livskraftens alla strömmar, magnetism, värme etc. Den står i förbindelse med astralkroppen, mottar dess vibrationer och överför dess till den tätare materia, som den genomtränger. Hos vanliga friska människor lösgörs den inte under livet från sin grövre motbild annat än genom bedövningsmedel. Då den täta fysiska kroppen skiljs från eterdelen, är den medvetslös och känner inte om den såras. Fastän nervsystemet finns där oskadat, erfars ingen smärta, ty nerverna är ingenting annat än förmedlare och kan själva ingenting känna.

Missbruk.

Det finns människor, hos vilka den fysiska kroppens två delar är mycket lösligt förenade, så att en stor del av etermaterien vid minsta anledning tränger ur sin täta motbild och lämnar denna helt eller delvis medvetslös. Under sådana förhållanden kvarstannar i den täta kroppen tillräckligt med eter för att förmedla livsströmmarna, ehuru dessa nu naturligtvis äro mindre kraftigare än annars; andningen är mycket svag och cirkulationen trög, men de fortgår dock. När eterkroppen under det fysiska livet på detta sätt skiljs från sin motbild, kan den med lätthet användas av något astralt väsen, mänskligt eller inte mänskligt. Den kan då till och med göras synlig på så sätt att detta väsen förtätar den genom att dra partiklar från den omgivande atmosfären eller från mediets kropp. Elington t.ex. minskade alldeles tydligt i omfång under de starkt förtätade materialisationer, som vore vanliga på hans seanser, något som naturligtvis är i hög grad hälsofarligt.

De fysiska manifestationerna på séanser åstadkommes genom detta missbruk av mediets eterkropp. Den kan användas för att förflytta föremål, spela på musikinstrument, vidröra deltagarna o.s.v. Den kan få vilken form som helst, ty den påverkars ytterligt lätt av tankeströmmar från de närvarande, vare sig dess befinner sig i fysisk kropp eller ej.

Vi automatisk skrift används eterkroppen, men endast den del som är i mediets arm eller hand. Den kan i själva verket användas på otaliga sätt, alla olämpliga. Ty under normala förhållanden kan inte astrala väsen tränga sig in i den fysiska världen, och det är farligt att bereda dem tillfälle därtill.

Eterisk syn

Utvecklingen kommer så småningom vidga vårt fysiska medvetande, så att vi med våra sinnen kan uppfatta åtskilligt, som för närvarande för de flesta människor tillhör det ”övermedvetna”.

Till det fysiska ”övermedvetandets” värld hör alla fenomen inom den fysiska eterns område, vilka vi ännu inte uppfattar i vårt dagsmedvetande. Medvetandets iakttagelseförmåga arbetar ännu så länge i vaket tillstånd endast genom den fem sinnena, och deras räckvidd är begränsad. Tänk på synen. Vi ser fast och flytande materia och färgade gaser, men inte vanlig luft. Vetenskapen säger oss, att det finns osynliga strålar utanför det violett i ett spektrum, och likaledes nedanför det röda. Detta betyder, att av de otaliga vibrationerna i etern kan ögat tillgodogöra sig sju slag, men det är blint för alla de andra.

Om ögats vibrationsmöjlighet skulle förändras, så skulle hela vår synliga värld förändras samtidigt. Om ögat fungerade under påverkan av vissa elektriska strålar, skulle det ogenomskinliga bli genomskinligt och tvärtom. Vi skulle se igenom väggar, men ej igenom glasrutor. På samma sätt är det med örat och de övriga sinnesorganen. Vad som för oss är mörker, är ljus för myran. Vi kan ej spåra en vän på hans lukt, som en hund kan. Det finns ”ljud” ovanför och under vår hörselförmåga. I detta universum med dess otaliga vibrationer kan vi svara endast mot ett ringa antal, men antalet växer med evolutionen.

”Eterisk syn” förekommer hos många djur och även hos många intellektuellt lågtstående människor, vilka lever under särskilda klimatiska förhållanden. Denna utsträckning av synsinnet försvinner med civilisationen, men kommer under utvecklingens gång ånyo i en högre form uppträda hos människorna. Genom medvetna ansträngningar kan man emellertid i förtid skaffa sig denna förmåga. Med eterisk syn kan man uppfatta alla de ”naturandar”, vilka befolkar eterdelen av vår värld, likaså fysiska föremåls sammansättning ända upp till uratomen och det slags ”vålnader”, som äro mänskliga varleser, ännu bundna av sin eterkropp, - Hinduernas Pretas. Man ser naturligtvis också den eteriska motbilden inuti och omkring våra fysiska kroppar, kort sagt, allt som tillhör den fysiska världen, de olika fysiska föremålens sammansättning inberäknat.

Jag skall ge några exempel. Då en ockultist drar till sig ett fysiskt föremål, vilket är utom hans räckhåll, kan den som har eterisk syn iaktta en förlängning av etern i hans arm, som flyttar saken i fråga, eller en magnetisk ström som drar eller skjuter den. (Strömmen alstras genom tankekraft, men denna uppfattas inte av eterisk syn). Det kan också vara en eterisk naturande – en elemental – som hämtar föremålet. Dessa sätt äro den vanligaste.

När en sjuk magnetiseras, kan den som har etersyn ser hur den magnetiska strömmen går mot det onda stället och kan iaktta dess verkningar. Då det gäller att ställa diagnosen på en sjukdom, ser han sjukdomshärden, och kan beskriva vävnadernas utseende. Han ser gnomer, undiner, salamandrar och sylfer. Vid spiritistiska seanser ser han, hur mediet faller i trance, hur dess eterkropp flyter ut och hur de olika fenomenen sedan åstadkoms härigenom och genom fysiska elementaler. Han ser hur materia dras ifrån mediet och andra närvarande sensitiva personer och hur materialisationerna åstadkommes. Jag vill här nämna att Sir William Crookes gjorde sina berömda undersökningar av materialisationsfenomenen och kunde se det sovande mediet skilt från den materialiserade formen genom att åstadkomma ett nytt slags ljus, vars vibrationer var svaga och därför ej förmådde sönderdela materialisationen. En materialiserad form kan inte uthärda vanligt ljus, lika lite som de kemiska salterna vid vanlig fotografering kan tåla det. Fotografen utövar inte något bedrägeri, därför att han har ett svart skynke över kameran eller måste gå i ett ”mörkrum”. Han utestänger ljuset, emedan detta skingrar de nödvändiga kemiska föreningarna. Påståendet att det är för att dölja bedrägeri, som mörker måste råda under spiritistiska seanser, är barnsligt och vittnar blott om okunnighet. En vanlig ande – en något materialiserad eterkropp – försvinner i ljuset, emedan han inte kan hålla samman materialisationen under dess inflytande. Om ett barn är nervöst i mörker bör alltid ett ljus få brinna i rummet, ehuru få barn är nervösa, om de inte blivit skrämda.

Drömmar.

Den fysiska kroppen ger upphov till två slags drömmar. En del uppstår i den tätare delen av hjärnan och är inget annat än osammanhängande, meningslösa serier av tillfälliga vibrationer i denna. De beror på för starkt eller för svagt blodtillflöde, på dåligt eller överhettat blod, som retar några av hjärnans vävnader och framkallar en reproduktion av lösryckta minnesbilder. Vi behöver inte uppehålla oss vid dessa slags drömmar, ehuru de kan ha sin betydelse som symptom på kroppslig ohälsa.

Långt mer intressantare äro de sammanhängande drömmar, vilka har sin upprinnelse i den eteriska motbilden och i vilka ett fysiskt intryck tas upp och dramatiseras till en hel historia. Dessa drömmar har studerats genom experiment. Man har stänkt vatten i ansiktet på den sovande och han har drömt om en storm med blixt och åska; man har utsatt hans nacke för tryck och härav har blivit en dröm om ett mord, följt av rannsakan och halshuggning. Många av dessa experiment skildras av Karl Du Prel i Det dolda själslivet. Det framgår av dem att tidsbegreppet är helt annorlunda för dröm-medvetandet än för medvetandet i vaket tillstånd, varför den materia, i vilken den förra arbetar, måste vara mycket lättare än hjärnmaterien. Den fysiska beröringen vid experimenten väckte den sovande och man fann alltså en lång dröm, där flera veckors händelser genomlevts, endast upptagit några minuter, enligt fysisk tid. Detta sätt att undersöka drömmedvetandet var emellertid otillfredsställande, emedan experimenten ofta misslyckades, men då de lyckades, var de ju ganska instruktiva.  Man fann t.ex. att drömmarnas sammansättning varierade allt efter den drömmandes intellektuella utrustning och erfarenhet.

Som allmänt omdöme kan man säga, att eteriska drömmar äro antingen groteska mosaiker av brottstycken ur förflutna händelser eller fantastiska dramer med utgångspunkt från en fysisk tilldragelse eller något yttre eller inre tryck. Om mellangärdet genom väderspänning trycker på hjärtat, kan den sovande uppleva ett drama, där han kämpar förtvivlat med en bov, vilken söker kväva honom. Dålig matsmältning förorsakar liknande obehagliga drömmar. Den verkliga människan är inte närvarande i kroppen, och hjärnans eteriska såväl som dess tätare del arbetar med brottstycken av intryck, som den förut mottagit och nu blandar samman hur som helst. Materiens automatiska natur gör, att den repeterar forna rörelser och emedan förnuftet är borta, kommer de mest oförenliga bilder att sammanställas. Eteriska väsen låter också sina vibrationer spela på hjärnan och öka förvirringen. Eteriska drömmar har betydelse endast ur den synpunkten, att de stundom kan vara indicier på patologiska förhållanden.

Det verkliga drömmedvetandet har ingenting att göra med ovan omtalade slag av drömmar, ty Människan själv är ju under dessa borta från den fysiska kroppen. Så som redan nämnts, frigörs astralkroppen under sömnen från den fysiska kroppen och den verkliga Människan, iklädd alla sina kroppar utom denna, träder ut ur sitt fängelse. Hennes lägsta, d.v.s. tätaste kropp, är nu den astrala, och hon befinner sig följaktligen i den astrala världen och har lämnat den fysiska världen bakom sig.

Forts i kap 10

kap 8

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Farwuq
7/25/11, 4:28 PM
#1

Jag tackar

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Moonwing
8/9/11, 9:00 PM
#2

Tack, Alde!Glad

..detta fann jag spännande, alltså kan man lite lätt retoriskt sammanfatta att vår eteriska kropp även är vår "krycka" till andlig utveckling, varvid emellertid vår jordiskt bundna materia på egen hand har svårt med att förstå sammanhang och händelser i nuet och endast tjänar som en kanal för information ifrån vår eterkropp och så  vidare.

"Den står i förbindelse med astralkroppen, mottar dess vibrationer och överför dess till den tätare materia, som den genomtränger."

Vill man, kan man beskriva eterkroppen som vårt viktigaste "filter", som både skyddar, informerar och väcker oss i samklang med vår mognadsprocess.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: