Intelligens
Om buddhiprincipen är involverad i intellektets arbete öppnas nya möjligheter att se sammanhang. Man ser inte bara tallens kottar, barr och grenar som enskilda ting, utan som delar av en hel skog.
Intelligens är beteckningen för den förmåga med vilken levande varelser, bl a människan, tillägnar sig kunskaper och färdigheter samt löser problem inom en rad olikartade områden. Därvid använder intelligensen sig av sin tankeapparat, kallad intellektet.
Bortsett från de tidiga barnaåren börjar människans kunskapsinhämtning i skolan, där den till stor del består i att lära sig beteckningar för olika företeelser och para ihop sådana. Läraren kan t ex fråga i vilken världsdel Brasilien ligger, vad det engelska ordet chair betyder på svenska, eller vilken atomvikt järn har. I alla dessa fall är minnet av högsta vikt.
Det handlar om en process där eleven får information om en uppgift att lösa som innebär att para ihop informationen med rätt minne. Hittas rätt minnesdata har eleven löst uppgiften och sägs därmed besitta en viss kunskap.
Ju fler sådana minnesdata en elev har tillgång till och kan para ihop med den yttre informationen, desto kunnigare anses eleven vara. Vi kan se att det finns en orsak-verkanrelation inom denna typ av intellektuellt arbete. Yttre stimulering i form av lärarens fråga → inre minneshantering → minnesdatan presenteras genom tal eller skrift i yttervärlden.
En annan, mer avancerad, typ av intellektuell tillväxt är inlärandet av matematiska formler, t ex Pytagoras sats och formeln för beräkningen av en cirkels area, vilkas tillämpning man sedan uppövar till färdighet.
Skolan är ett ställe där kunskap till stor del förvärvas genom läsning av böcker. Men människan kan ju också förvärva kunskap genom erfarenheter i den fysiska sinnevärlden. En primitiv jägare som smyger sig på bytesdjuren i skogen lagrar minnesinformation om deras rörelsemönster. Jägaren lär sig t ex att djuren i skymningen går på en viss stig för att nå ett vattendrag, och han har tidigare påträffat ett djur som ramlat ner i ett hål.
Han sätter ihop de två minnena och gräver ett eget hål på stigen i förhoppningen att ett djur skall falla ned i detta. Han har förstått att det finns möjlighet att få till stånd en viss verkan, att i viss mån förutsäga framtiden, om han manipulerar sin omvärld genom att kombinera informationen om djur-hål med plats och rätt tidpunkt.
Denna typ av orsak-verkan relation i den fysiska miljön är, tror jag, den typ vi vanligtvis tänker på. Vi läser av information i nuet, och med hjälp av minnet kan vi få till stånd en viss verkan i framtiden. Men vi kan också tolka viss information i nuet som verkan istället för orsak, och på så vis gå bakåt i tiden. Vi ställer då frågan vilken orsak som förklarar denna verkan, istället för vilken verkan en viss orsak ger.
Den teoretiska kunskapen i skolexemplet ovan består i att minnas bra och kunna tillämpa formler, och är ett exempel på passivt användande av intellektet. Ett exempel på en aktiv ansträngning av intellektet vore om eleven försökte lista ut hur man kommit fram till en viss formel, att sålunda se formeln som verkan och undersöka vilken orsak den härstammar från.
Om eleven skall lyckas måste han gå bakåt till beviskedjan och själv upptäcka dess delar, utan att få hjälp av det personliga minnet. Vad som krävs är att elevens intellekt aktiveras till att se det allmänna och omanifesterade bakom det enskilda och manifesterade, något som bara kan ske om buddhiprincipen aktiveras. Platon kallade det för att skåda idéerna. Eleven ändrar då sitt intellektuella fokus från det lägre manas till det högre.
Om buddhiprincipen är involverad i intellektets arbete öppnas nya möjligheter att se sammanhang. Man ser inte bara tallens kottar, barr och grenar som enskilda ting, utan som delar av en hel skog. Skillnaden mellan att bara se det partikulära och att även se sammanhangen kan åskådliggöras med de olika föreställningar som finns i olika kulturer om efterdödentillståndet.
Vikingarna trodde de skulle komma till Valhall och dricka mjöd och gå bärsärk, präriens indianer att de skulle komma till de sälla jaktmarkerna, medan kristna och muslimer hoppas att deras speciella förväntningar om paradiset skall infrias. På det begreppsliga, yttre planet är dessa föreställningar olika och kan ge upphov till konflikter mellan anhängare av olika religioner.
Men som teosofer anser vi att det är det som är gemensamt som är mest intressant, och vad alla de olika religiösa föreställningarna om efterdödentillståndet har gemensamt är tron på ett liv efter detta. Men de som inte ser det gemensamma hävdar tyvärr ofta att eftersom föreställningarna skiljer sig åt så motsäger de varandra, varför tron på ett liv efter detta måste vara falsk. De förmår bara se det enskilda och särskiljande.
Även det intellektuella skådandet av sammanhang handlar om en orsak-verkanrelation. Det partikulära och manifesterade ses som en verkan av en bakomliggande orsak, vilket ger möjligheten att koppla ihop olika företeelser som till synes inte har förbindelse med varandra, dvs att skapa en överblick (helhetstänkande).
Med intellektets hjälp kan man alltså förstå orsak-verkanrelationer och verkan-orsakrelationer . Men kallas inte orsak-verkanrelationen för karmalagen inom teosofin? Jo. Världförloppet rör sig enligt karmalagen framåt, dvs med orsak-verkanrelationer. Vi kan se dessa relationer med ögat, höra dem med örat, känna dem med känseln och hjärtat och förstå dem med intellektets hjälp.
Vanligtvis i andliga sammanhang betraktar man dock karmalagen som enbart en etisk lag. Något gott eller ont som gynnar eller drabbar en människa anses ha sin orsak i dennes tidigare handlingar, tankar eller känslor. Men det etiska perspektivet är bara ett i raden av olika perspektiv.
Av; Jan Brick
källa; Teosofiska läror mm
Utlagt av Moonwing
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Bra förklaringar om helhetstänkande.
Ja, suddis..-att inte kunna se helheten kan bli ett stor hinder i sökandet efter "en allomfattande förståelse"..
"Men de som inte ser det gemensamma hävdar tyvärr ofta att eftersom föreställningarna skiljer sig åt så motsäger de varandra, varför tron på ett liv efter detta måste vara falsk. De förmår bara se det enskilda och särskiljande."
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Ungefär som att läsa en bok,vars innehåll är obegripligt att förstå och som man inte kan ta till sig.Tills en dag då man öppnar boken och textens innehåll är som en öppen källa av förståelse.en själslig(andlig) mognad har infunnit sig i en.
Så sant suddis..man kan likna den boken vid livet självt, man behöver mycket perspektiv ifrån en mängd sammanlagd erfarenhet/kunskap för att förstå olika händelseförlopp och gå vidare i förståelse..dessutom behöver själen ödmjukt öppna sig mer och mer, ungefär som en blomma..
..det roliga med sådana erfarenheter är att de är så berikande när man får sina aha-upplevelser..tyvärr kan man oftast inte skynda på dem, de kommer som du skriver när mognaden infunnit sig..när man fått sas "hela bilden"..-av just den erfarenheten..
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
så var det för mig när det gällde DHL av HPB, har alltid tyckt den var obegriplig, å tycker väl till viss del det fortfarande..
Men under de senaste 2 åren så har det blivit klarare när jag kikar i dessa bägge verk…
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
Jomen precis så menar jag, Alde …man kan plötsligt slå upp en gammal bok (i mitt fall var det bla Bibeln) och se den med helt nya tillagda "livsinsikter" -i ett helt annat ljus..härlitt!
Så fungerar ju hela vår inlärning , livet igenom, om vi låter kropp, själ och allt där emellan smälta samman och verka för större förståelse.
Vi kommer inte bara se tillagd kunskap, utan även var kunskapen sas "fattas" och söka specifikt efter den! på så vis får hela vår tillvaro en helt ny växande innebörd.
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen