Det vanliga drömtillståndet utmärks ju av att minnet med dess referensramar är nästan helt bortkopplat. Drömmaren kommer inte ihåg att han lever ett vakenliv om dagarna och har därför en ytterst svag och diffus identitet. Detta förhållande i kombination med att tankeförmågan befinner sig i dvala gör att han inte kan analysera och reflektera över drömsituationernas miljöer och händelseförlopp, utan uppfattar de mest absurda situationer som realiteter. I klardrömstillståndet däremot är minnet i funktion.

Drömmaren vet därför vem han är och kan också analysera och reflektera över miljöerna och händelseförloppen i sina drömsituationer. Dessutom kan han med sin vilja och sitt tänkande påverka dessa situationers vidare utveckling och kommer vid uppvaknandet tydligt ihåg vad han varit med om. I en vanlig dröm är drömmaren vid medvetande men får hålla till godo med de upplevelser som serveras honom, medan drömmaren i en klardröm är i självmedveten besittning av sina själsförmågor - vilja, minne, tankeförmåga etc - och därmed i stånd att agera ungefär som i dagvakenlivet.

Denna självmedvetna besittning av själsförmågorna kan variera i skärpa och drömmen får därmed en högre eller lägre grad av "klarhet". Är klarhetsgraden hög har drömmaren goda möjligheter att manipulera drömmen efter egna intentioner. I sin nattliga drömvärld kan han med bibehållen identitet och med vakenvärldens begivenheter som inspirationskälla skaffa sig upplevelser, för vilka det inte tycks finnas några egentliga gränser. Drömmaren kan flyga, äta och dricka gott, lyssna till vacker musik, föra samtal med de personer han önskar, tillfredsställa begär, få utlopp för känslor osv.

Kort sagt har han möjligheter att med blotta tankeförmågan frammana de miljöer, människor och händelseförlopp han vill. Hela tiden förstår han dock att alltsammans är ett slags fantasier, skapade av hans eget undermedvetna åt honom själv såsom upplevande ego. Men denna insikt hindrar honom inte från att uppleva drömvärlden som högst verklig och njuta av dess begivenheter på samma sätt som han i dagvakentillståndet njuter av den fysiska världens. Dessutom kan han som sagt i drömvärlden också uppleva sådant som inte är möjligt i dagvakenlivet. Ett exempel på detta ges av en drömmare som berättar följande:

En tid hade jag ofta klardrömmar. Jag fann det då mycket intressant att göra saker som jag inte kunde ha gjort i det normala livet. Jag brukade t ex gå in i affärer och undra om det var en riktig affär, och om någon skulle lägga märke till att jag tog någonting. Jag brukade tycka om att hoppa från höjder i de här drömmarna. Det kunde vara från min bostad eller från någon annan byggnad, men det var fullkomligt säkert och mycket roligt att hoppa ut genom fönstren.

Drömvärlden

Den värld i vilken man utan fara hoppar ut genom fönster och upplever andra sällsamma ting tycks vara subjektiv i bemärkelsen att bara existera för upplevaren själv. Men trots detta visar erfarenheten att den inte ens i drömmar av mycket hög klarhetsgrad låter sig manipuleras hur som helst. Drömmaren är inte någon allsmäktig aktör i detta sitt eget rike. I hans undermedvetna - som ju skall verkställa hans önskemål beträffande drömmiljö och händelseförlopp - tycks det finnas aktörer som inte alltid är införstådda med hans avsikter. Detta visas av följande exempel. Det är en man som berättar:

Jag drömde att jag stod vid ett bord framför ett fönster. På bordet låg diverse föremål. Jag var fullt medveten om att jag drömde och funderade över vilken sorts experiment jag skulle företa. Jag började med att försöka krossa glas med hjälp av en sten. Jag placerade en liten glasbricka på två stenar och dängde till den med en tredje. Men brickan gick inte sönder. Då tog jag ett tunt rödvinsglas från bordet och försökte med all kraft krossa det med knytnäven samtidigt som jag tänkte på hur farligt det skulle vara att göra så i vakenlivet. Förgäves, glaset förblev helt. Men märkligt nog var glaset krossat när jag lite senare tittade på det igen.

Sådana och andra oväntade resultat av drömmarens viljeakter är inte ovanliga i klardrömmar, och ibland kan det undermedvetnas sätt att verkställa drömmarens önskemål ta sig överraskande och t o m kuriösa uttryck. Ett exempel på detta ges av en man som under en drömfärd i en tunnelbanevagn önskade att han i stället hade suttit i ett växthus och då fick se att vagnstaket välvde sig och blev halvgenomskinligt, samtidigt som det växte ut grenar och löv på hans medpassagerare. Denna scenförvandling tog en viss tid i anspråk, och det är vanligt i klardrömmar. Även när drömmarens önskemål blir korrekt uppfyllt, sker det inte ögonblickligt. En man fick en lustig illustration till detta då han vid ett tillfälle såg en gammal bil som han ville avlägsna ur drömscenen. När han pekade på den och befallde den att försvinna, gjorde den först ett par misslyckade försök att starta innan detta lyckades och den kunde köra bort.

Ett annat kännetecken för klardrömmen är att scenerna brukar vara ganska instabila. Betraktar man en scen och vänder bort blicken för se på något annat, händer det ofta att scenen undergått förändringar när man åter tar den i betraktande.

Klardrömmarens kontroll över begivenheterna i drömvärlden är alltså långt ifrån total. Men denna bjuder honom ändå möjligheter att berika sin tillvaro med upplevelser som i vakenvärlden ligger utom räckhåll för honom. Han kan få hemliga önskningar uppfyllda och han kan få uppleva sådant som i vakenvärlden helt enkelt inte går an eller är helt omöjligt. Drömvärlden är alltså en fascinerande företeelse, och låt oss därför se hur den ter sig och vilka betingelser som tycks råda i den.

Av alla vittnesbörd att döma är drömvärlden vanligen en tämligen väl återgiven imitation av vakenvärlden. Möten med monster och andra märkliga varelser är därför sällsynta, och inte kan djur och föremål tala etc. Drömvärlden är ljus och färgerna överensstämmer med de jordiska. De förekommande tingen är påtagliga. De kan vidröras och känns då fullt verkliga. Musik och sång låter som vi är vana vid, och smaker och dofter skiljer sig inte från motsvarande jordiska. Smärtor är sällsynta, liksom obehagliga inslag överhuvudtaget. Klardrömmar är överlag trevliga och behagliga upplevelser.

De naturlagar som gäller i vakenvärlden gäller också i drömvärlden, såvida de inte upphävs genom en viljeakt som när drömmaren i vårt första exempel hoppade ut från fönster på hög höjd.

I sin klardröm har drömmaren en kropp, och i denna kan han som sagt uppleva både sådant som han kan uppleva i sin fysiska kropp och sådant som inte är möjligt i denna, t ex att sväva fram över marken eller flyga genom luften. Drömkroppen behöver inte alltid ha samma karaktäristika som den fysiska. Ett märkligt exempel på detta ges av en man som vid ett tillfälle upplevde sig vara en flicka. Han kände sig därvid lätt och graciös och var fullt medveten om drömkroppens kvinnliga former. De formerna behöll han drömmen ut, ty under en och samma dröm förblir drömkroppen konstant. Så är det också för andra personer som framträder i klardrömmen. Vare sig dessa är kända av drömmaren eller uppfunna av honom behåller de sin gestalt och identitet under drömförloppet. Fast det kan alltså inträffa att en av drömmaren känd person inte har sitt vanliga utseende när han framträder i drömmen.

Egendomligt nog kan vissa vardagliga handlingar vara ytterst svåra att utföra i drömvärlden. Så t ex är det mycket svårt att läsa mer än ett par ord i en text innan denna förändras, och att försöka tända elektriskt ljus i ett dunkelt rum misslyckas praktiskt taget alltid. I ett experiment med åtta erfarna klardrömmare ombads dessa att i en dröm försöka tända en lampa genom att trycka på strömbrytaren. Endast en av dem lyckades, och detta först när hon höll för ögonen då hon tände.

Men om nu vissa vardagligheter är problematiska i drömvärlden så är andra desto lättare att hantera, bl a kärlekslivet. Det tycks gå alldeles utmärkt att i drömvärlden kompensera sig för ett magert sådant i vakenvärlden, och undersökningar visar att klardrömmare är mycket begivna på att göra just detta. Ty drömvärlden är inte fattig på känslor, vare sig själsliga eller kroppsliga.

Som vi ser så är kunskapen om drömvärlden och dess betingelser ganska stor, och detta beror på den rika tillgången på studieobjekt. Ty klardrömmar är inte någon sällsynt företeelse. Tvärtom är de ganska vanliga och det finns personer som haft hundratals. De uppkommer vanligen spontant men kan också framkallas genom posthypnotiska suggestioner och andra tekniker. Klardrömsföreteelsen är därför tillgänglig för forskning i laboratoriemiljö och ingående sådan har också företagits med goda resultat. Bl a vet vi nu att klardrömmar försiggår under sömnens REM-faser och att drömmarens tidsupplevelse då tycks vara densamma som i dagvakentillståndet. Ett händelseförlopp som i detta tar tio minuter i anspråk upplevs alltså ta tio minuter även i drömmen. Vi vet också en hel del om hur man kommer in och håller sig kvar i klardrömstillståndet. 

Klardrömstillståndets uppkomst

Det vanligaste sättet tycks vara att man i en mardröm blir så rädd att tankeförmågan börjar fungera. Man kommer då underfund med att man befinner sig i en dröm, men skräckkänslan får en att vakna och man går miste om möjligheten att få uppleva ett av tillvarons mysterier. Mardrömmar leder sällan till varaktigare klardrömstillstånd. I stället är det i drömmar utan skräckinslag som dessa brukar uppkomma. Den drömsituation som man blivit serverad är kanske så egendomlig att man slås av tanken på detta, eller är den välbekant och man känner igen den. Hur som helst så kommer det reflekterande tänkandet igång och man förstår att man befinner sig i en dröm.

Klardrömstillståndet uppkommer alltså företrädesvis när man befinner sig i en vanlig dröm. Men man kan faktiskt också gå in i det direkt från dagvakentillståndet utan att först behöva somna. Sina direkta övergångar beskriver en drömmare med följande ord:

Vid en typisk inledning av detta slag ligger jag i sängen på morgonen eller kvällen efter att ha vaknat upp från en dröm. Ibland framträder hypnagogiska bilder och plötsligt befinner jag mig helt och hållet i en klardröm. Och när jag väl är där, fortsätter den klardrömmen på samma sätt som de andra…

Detta om spontan uppkomst av klardrömstillståndet. Men som jag tidigare sade kan det också framkallas genom posthypnotiska suggestioner och andra tekniker. En av de senare bygger på idén att om man ett tiotal gånger dagligen i dagvakentillståndet ställer sig frågan är jag vaken eller drömmer jag samtidigt som man genom direkta undersökningar konstaterar att man är vaken, så är det troligt att man inom en månad gör samma sak i drömmen och då genom det reflekterande tänkandet kommer in i klardrömstillståndet.

En annan teknik går ut på att analysera sina drömmar och öva upp förmågan att komma ihåg dem. Därvid är det lämpligt att ha en anteckningsbok i närheten av sängen så att man kan skriva ned dem direkt när man vaknat. På det sättet samlar man på sig allt fler drömmar att analysera, och detta analyserande ökar chansen för att man skall identifiera en dröm som en dröm när man befinner sig i den.

En tredje teknik, som är effektivast om den används efter det man vaknat upp ur en dröm och vill somna om, består helt enkelt i att vid insomnandet säga till sig själv "ett - jag drömmer, två - jag drömmer, tre - jag drömmer" osv tills man efter en stund finner att man faktiskt gör det. Jämte dessa och andra psykiska sätt att framkalla klardrömmar finns det instrumentella anordningar med vars hjälp man kan få samma effekt.

När man så - spontant eller avsiktligt - har kommit in i klardrömstillståndet gäller det att försäkra sig om att så verkligen är fallet, ty det är inte alltid så lätt att skilja mellan detta och dagvakentillståndet. Man kan behöva företa prov för att vara säker på att man verkligen drömmer, detta bl a därför att drömkonstruktörerna i det undermedvetna kan rätta till egendomligheter i drömsituationen när man håller på att komma underfund med dessa. En man ger två exempel på det undermedvetnas finurlighet:

Jag promenerade i en skog. Plötsligt lade jag märke till att träden stod fel i förhållande till mitt perpektiv och drog därav slutsatsen att jag drömde. Trädens placering rättades då omedelbart till.

I en annan dröm såg jag i mitt laboratorium en glasbägare fylld med vatten, i vilket ett ljus brann med stadig låga. Var får lågan sitt syre ifrån?, tänkte jag. Jo, det finns syre i vattnet. Men vart tar förbränningsgaserna vägen?, tänkte jag. Då började bubblor stiga upp från lågan.

Instabilitet i scenerna är ett bra kännetecken på klardrömmar, och det sättet att identifiera dem kan kompletteras med ett försök att exempelvis sväva fram över marken utan att röra på benen. För enstaka personer är drömidentifieringen mycket enkel. Det finns t ex blinda som blir seende i sina drömmar. 

Klardrömstillståndets upphörande

Upptäckten att man befinner sig i en klardröm för så gott som alltid med sig känslor av upprymdhet och begeistring, och det gäller då att hålla dessa under kontroll så att man inte vaknar eller faller tillbaka i den vanliga drömmen eller i drömlös sömn. Den faran är störst bland nybörjare. Det behövs nämligen en viss träning för att kunna hålla sig kvar i klardrömstillståndet, och regelbundna klardrömmare utvecklar olika knep för detta. Ett knep är att virvla runt med utsträckta armar som en dervisch.

Men klardrömmaren riskerar inte bara att vakna utan också att råka ut för det som kallas falska uppvaknanden. Ett sådant uppkommer genom att han faller tillbaka i en vanlig dröm där drömsituationen utgörs av ett illusoriskt uppvaknande. Drömmaren tror då att han vaknar medan han i själva verket fortfarande sover. Vid ett och samma tillfälle kan flera falska uppvaknanden följa på varandra.

Falska uppvaknanden är svåra att avslöja, eftersom de vanligen tilldrar sig i en minutiöst återgiven imitation av drömmarens verkliga sovrum. Ibland hör denne dock otäcka ljud eller ser märkliga varelser som inte hör hemma i rummet. Skulle han på grund av detta eller av någon annan orsak lyckas avslöja det falska uppvaknandet, brukar klardrömmen fortsätta med nya situationer. Men varje klardröm får ganska snart sin avslutning, ty det är svårt att hålla sig kvar i klardrömstillståndet annat än några minuter åt gången. För att hålla sig kvar bör man inte för ett ögonblick glömma att man befinner sig i en klardröm, ty då tenderar denna att övergå till en vanlig dröm.

Hur som helst så kommer avslutningen. Man vaknar helt naturligt eller faller - eventuellt via ett falskt uppvaknande - tillbaka i en vanlig dröm respektive i drömlös sömn. Men avslutningen kan också framkallas genom en viljeakt. Man beslutar sig för att vakna och räcker det inte med blotta beslutet kan man gripa till ett knep av något slag för att driva igenom sin vilja. Man kan t ex blunda eller täcka för ögonen samtidigt som man tänker på något annat än drömmen.

Ibland händer det att tillfälliga klardrömmare, som inte vet hur man skall bära sig åt för att vakna, får klaustrofobiska känslor genom att känna sig instängda i drömvärlden. Dessa obehagliga incidenter är dock mycket sällsynta och i princip är klardrömmar positiva upplevelser med roande, intressanta och på andra sätt givande inslag.

Naturligtvis ställs klardrömmaren inför frågor om beskaffenheten av sin inre natur och tillvarons mysterier, och kan knappast underlåta att söka en trovärdig förklaring till den sällsamma företeelse han varit med om. Men det sökandet konfronterar honom med två helt olika världsbilder, den mekanistiska och den esoteriska, och den förras synsätt på klardrömmar skiljer sig från den senares. 

Synsätt inom den mekanistiska världsbildens ram

Enligt den på naturvetenskaplig grund vilande mekanistiska världsbilden är människans medvetande och själsförmågor (tankeverksamhet, känsloliv, minneshantering, drömmande etc) ingenting annat än produkter av hjärnans fysikaliska och kemiska verksamhet, och har sin enda plats och tillvaro i denna.

Med den mekanistiska världsbilden som tolkningsmodell kan klardrömmarna bara försiggå i hjärnan. Det upplevande medvetandet, egot, lämnar inte hjärnan under sömnen men är i princip isolerat från resten av kroppen och därmed också från yttervärlden. Egot tycks befinna sig i ett imaginärt rum, det s k inre subjektiva rummet, och det är där som dess privata drömvärld gestaltas.

Det är där de mentala skeenden som vi kallar vanliga drömmar och klardrömmar tilldrar sig. Drömvärlden är en inbillad fantasivärld i vilken såväl egots drömkropp som övrigt innehåll utgörs av inre hallucinationer, vilka av egot dock upplevs som påtagliga realiteter. Det som skiljer den vanliga drömmen från klardrömmen är att egot i klardrömmen är så att säga vaket och i stånd att med sitt reflekterande tänkande påverka hallucinationproduktionen.

Synsätt inom den esoteriska världsbildens ram

I den esoteriska världsbilden är perspektivet annorlunda. I den anses vårt fysiska tillvaroplan bara vara en del av den totala verkligheten. Jämte det fysiska tillvaroplanet finns tillvaroplan av subtilare substanser, kallade astralplan, mentalplan, kausalplan m m. Människan har flera subtila kroppar i sin totala organism och dessa befinner sig på de nämnda planen.

Att den esoteriska världsbilden tillåter fler tolkningsmodeller för klardrömmarna än den mekanistiska är uppenbart. En av de tänkbara är följande: Under sömnens REM-faser befinner sig egot i en subtil kropp, ser med dess synsinne, hör med dess hörselsinne etc. Egot omges av sin mentala aura, i vilken materian är så plastisk att den under klardrömstillståndet påverkas av tankeförmågans formbildande kraft.

Denna aura tjänstgör under REM-faserna (under vilka klardrömmandet ju försiggår) som egots drömvärld och tycks vara så pass avgränsad att den kan betraktas som ett privat inre rum. De miljöer och händelseförlopp egot varseblir i drömvärlden och där upplever som påtagliga realiteter utgörs av kompositioner som det undermedvetna med eller utan egots aktiva medverkan ställer samman av mentalt material. 

Jämförelser

Jämför vi denna esoteriska tolkningsmodell med den mekanistiska, finner vi bl a att drömmandet enligt båda äger rum i sängen. Detta synsätt stöds av de fall där man går in i klardrömstillståndet direkt från dagvakentillståndet och drömmen kommer till en där man ligger, och det stöds också av forskningsresultat från sömnlaboratorierna.

Där visar undersökningar med försökspersoner att drömkroppen andas och att om andningsfrekvensen ökar i drömkroppen, ökar den samtidigt i den fysiska. Samma sak med ögonen. När drömkroppens ögon rör sig åt ett visst håll, rör sig de fysiska åt samma. Att den fysiska kroppen i sin helhet inte följer drömkroppens rörelser utgör ett skydd för den sovande, som i annat fall skulle agera sömngångare.

Vidare ser båda tolkningsmodellerna drömvärlden som ett inre rum, i vilket det undermedvetna med eller utan egots aktiva medverkan skapar allehanda tredimensionella miljö- och händelsekompositioner, och att dessa av egot upplevs som påtaglig verklighet. Men sedan är det slut med likheterna. I den mekanistiska tolkningsmodellen betraktas dessa kompositioner som inre hallucinationer utan att någon tillfredsställande definition ges på begreppet hallucinationer. En sådan definition ges emellertid i den esoteriska tolkningsmodellen där hallucinationerna, dvs de tredimensionella miljö- och händelsekompositionerna, betraktas som realiteter i mental materia på ett mentalt tillvaroplan.

Av; Herbert Edlund ( Klardrömmar )

Källa;Teosofiska läror mm

Utlagt av Moonwing