Annons:
Etikettadyar
Läst 6534 ggr
Aldebaran
2/4/13, 10:01 PM

ANDLIG REALISM 2

DEN UNDERVISNING, som ges i dessa samtal härstammar icke från mig. Jag har endast gjort ett försök att förmedla de lärdomar, som våra föregångare i det andliga livet så frikostigt skänkt oss i våra dagar. Detta är orsaken till att jag som titel använt den urgamla formeln: ”Thus have I heard” (”Så har jag hört”) London 1928 G. Hodson

DET ANDLIGA LIVET DAG FÖR DAG

ALLA SOM STRÄVAR EFTER det andliga livet, erfar i början stor svårighet i att överföra andliga sanningar från teorins område till det dagliga praktiska livet. Det kan hända, att en orsak till detta förhållande är den kyrkliga uppfostran många av oss i vår ungdom fick erfara. Vi lärde oss att betrakta religiösa ting som någonting skilt från de världsliga. I det andliga livet är varje dag en helig dag och allt arbete utförs såsom en helig plikt. Vår attityd till livet måste hela dagen vara religiös i detta ord sannaste betydelse, och vi får ej längre skilja vår veckodag från vårt söndagsliv.

Vi måste tänka djupt över denna sak och besluta oss för att dag för dag, medvetet och i detalj, genomföra vad vi lärt oss. Med detta för ögonen bör vi ta varje anvisning i en sådan bok som Vid mästarens fötter och göra den till en levande realitet i vårt liv. Ofta kommer vi att misslyckas, men om vi äro fasta i vår föresats skola vi slutligen bortarbeta våra nedärvda svagheter, ty på den andliga Vägen kan vi inte besegras med mindre än att vi själva sträcker vapen.

Feltag och misslyckanden i det dagliga livets småsaker kan otvivelaktigt fördröja oss på vägen till Mästarens fötter. Han ser själens längtan som en brinnande låga ovanför vårt huvud. Han längtar efter att besvara denna vår trängtan och ta oss i Sin tjänst, ty Han har stort behov av varje hjälpare i Sitt omfattande arbete för att hjälpa världen. Hur ivriga vi än må vara att träda in i det andliga livet, är Han oändligt mycket mera angelägen om att välkomna oss där. Han ser den blivande Adepten och möjligheterna till tjänande i var och en av oss. Han känner världens ångest och okunnighet. Han hör den jämmer och veklagan, som uppstiger från hela vår jord, från djur och människor i lika hög grad. Om därför någon av oss lovar det minsta i frågan om förmåga att tjäna, möter Han oss mer än halvvägs på grund av världens nöd. Det har sagt att för varje steg en människa tar mot Mästaren, går Han två steg henne till mötes.

Men Han ser även de fjättrar, som binder oss, och Han ser sig ofta nödsakad att vänta tills vi frigjort oss. Vi stänger oss så ofta ute från Honom genom vår personlighets begränsningar. Vi förblir fängslade genom de dagliga små felsteg och efterlåtenheter, som, ehuru de kanske förefaller oss små och betydelselösa, dock bildar de burgaller, mot vilka vår längtans vingar förgäves flaxar.

Det finns ingen plats för personligheten i det andliga livet, inte heller ges där på ockultismens Väg något rum för barnsliga idiosynkrasier, dåligt humör, känsloutbrott och mänsklig småaktighet. Om vi försöker beträda Vägen med dessa egenskaper obesegrade, orsakar vi oss själva och andra bekymmer och lidande, och skadar oundvikligen det verk vi vill hjälpa till att utföra.

Hästkastanjen ger oss ett utmärkt exempel på hur nödvändig denna opersonlighet är. Frukten är omgiven av en tjock hylsa eller skal. Med tiden blir detta skal skört och utvecklar ett antal taggar. Dessa hårdnar tills ett skyddande taggigt hölje bildats. I sinom tid faller nöten till marken, skalet öppnar sig och den glänsande frukten uppenbaras. Då först är den i stånd att producera ett träd.

För oss har tiden kommit att bryta skalet. Personligheten med alla dess taggar måste krossas. Vi måste vara villiga att underkasta oss den processen precis som kastanjen. Vi kan ej gå på Vägen förrän vi i någon mån gjort oss fria från personliga idiosynkrasier, känslan av avskildhet, av gillande och ogillande, lynnesutbrott, depression och andra det lägre livets karaktäristika.

Detta ständiga aktgivande på detaljer i det andliga livet kan måhända synas betydelselös och obetydligt för den själ, som vill gå raskt, med ridderlig iver fram mot målet. Då vi tänker oss detta andliga arbetes fullbordande, får vi emellertid komma ihåg att de andliga höjderna endast kan bestigas genom avlägsnandet av den ena svagheten efter den andra. Om vi, inspirerade av rasens andliga ledares liv, vill följa i deras fotspår, bör vi inte glömma den dagliga koncentrationen, det avsiktliga underkuvandet av varje mänsklig efterlåtenhet, det långsamma inbyggandet av egenskaper, mödan, det oavlåtliga lidandet och de outtröttliga ansträngningar, genom vilket allt, de nått målet. Dagligen, ja, stundligen måste vi ta i betraktande huvudprinciperna för andens liv, och försöka att ständigt praktisera de lärdomar vi fått och ge dem ett konkret uttryck i vårt liv. Låt oss vidmakthålla visionen, men låt det inre förverkligandet ha den effekten att vårt yttre liv blir fullkomligt. Vad vi än må ha uppnått i det förflutna, för närvarande är de otvivelaktigt vårt arbetsfält här. På detta sätt må vi slita våra fjättrar och bli redo att ta upp det arbete Mästaren väntar att få anförtro oss.

Upptäckten av våra begränsningar kan nog göra oss betänksamma, men låt oss komma ihåg att detta är det största äventyr någon kan ge sig in på. Det är ett utforskande på vårt medvetandes innersta regioner. Där finns höjder att bestiga, utsikter, människor, städer att betrakta. Skatter av kunskap och kraft väntar på upptäckt, djupt inom oss. De luftiga höjdernas lyckoupplevelse väntar oss och kan erfaras redan vid beträdandet av Vägen, som leder upp till bergstoppen. Må vi därför låta det långsamma arbetet med själträningen lysas upp av intensiv glädje, som bryter fram vid visionen av målet. Låt oss varje dag och timme arbeta som en stor konstnär, som är fylld av den inspiration visionen ger och glädjen över att förverkliga den, arbetande på vår lägre natur som en skulptör på ett marmorblock tills den inre skönheten uppenbaras.

Glädje måste förbindas med det allvar och det ansvar vi känner. Även om vår mänskliga natur ger efter och hundra och en omständigheter fördröjer oss, finns det ingen makt på jorden, som kan förhindra oss att slutligen uppnå målet; vi kan inte övervinnas, vi kommer oundvikligen fram om vi vill. Från ansträngningens först ögonblick äro vi förutbestämda att uppnå vårt mål, ty ”kraften som arbetar i oss” är Guds kraft.

Kraften finns inom oss. Det är frågan om befrielse av, inte skapande av energi. Genom regelbunden meditation uppfångar vi en glimt av själens makt. Vi kan skymta den mänskliga fullkomningens mål och så småningom bli medvetna om den oerhörda kraft vi disponerar över. Har vi en gång erfarit detta, försvinner utan tvivel varje känsla av misslyckande. Egot, den verkliga människan härskar allenarådande, Atma’s allsmäktiga, flammande eld brinner inom var och en av oss, och vi kan framkalla den och förlösa den, då vi möter problemen och det dagliga livets plikter, liksom även i vår svåra uppgift att träna och fullkomna de hittills försummade vehikler, genom vilka dessa plikter skola utföras. Då denna kraft är oemotståndlig för den in en glädje i vårt arbete, så stor, att vi nästan dansar vår väg fram genom livet. Fastän sorger och svårigheter omger var och en som allvarligt söker Ljuset, uppvägs denna plåga vida av äventyrets glädje och romantik.

Låt oss ta varje sorg och prövning och göra va dem ett nytt vapen, ett svärd, med vilket vi besegrar det onda och avhugger de bojor, som fjättrar själen. Mästaren väntar på att vi skall bli fria att hjälpa Honom. Den andliga viljans kraft finns inom oss och i dess styrka må vi sträva framåt, inspirerade och fast beslutna att befria oss för att leva det andliga livet och lyda dess lagar alltjämt, även ”i vardagens id, i den dagliga gärningen”, som upptar en så stor del av vårt liv.

Kap 1

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
2/5/13, 10:05 PM
#1

Tack, Alde!

"Detta ständiga aktgivande på detaljer i det andliga livet kan måhända synas betydelselös och obetydligt för den själ, som vill gå raskt, med ridderlig iver fram mot målet."

Det har slagit mig mycket den senaste tiden (då det pratas mer om andlighet i alla former)..-att man frågar;

"-Hur gör man för att bli sån å sån, hur når man dit å dit-finns det inga genvägar? Måste man verkligen göra si å så?"

Människor verkar ha en väldans otålighet överlag, och vill gärna "bli" andliga-förstå, inse.."få hela bilden lixom" ..-över en natt!Förvånad Det är ju fint att vilja arbeta med sig själv, men det verkar ligga lite i "tidens melodi", att det är fult att få mogna dit i sin egen takt, näe..snabbkurs skall det va!Tungan uteOskyldig

En del är ju väldigt "inne på rätt spår redan", och har det lättare för sig-kan det tyckas..-men då glömmer vi varför vi är här..Har man kommit till denna världen och har lättare för en del saker, kan man lugnt räkna med att man har motsvarande "handikapp", i andra.

Vi alla är här för att lära, och en del glömmer det  ibland (inkl.mig själv naturligtvis)-och tittar avundsamt på grannen som verkar ha det så lätt för sig..Skäms

Sååå fel man har då!Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[yodhe]
2/18/13, 12:33 AM
#2

Jag hakar på dig Wingen..detta bråttom..det där mogna har människan väldigt svårt för..

kan ta exempel från mina egna klienter…

; när händer det nå´t..?

; hur ska det kännas..? 

; varför händer det ingenting..?

oj oj..säger jag då…ha inte så bråttom…låt det ta sin tid..

Och allt sker enligt din egna andliga plan..

 ; andliga plan..?

Att gå Mästarens väg kräver..kunskap…tålamod..sorg..och väldigt mycket kärlek…att både vårda det negativa ( karma) och det positiva..( framtida karma)

Tack för en fantastisk artikel Alde..älskar språkformen i den här…

ty ”kraften som arbetar i oss” är Guds kraft.  :)

Upp till toppen
Annons: