Annons:
Etikettadyar
Läst 4925 ggr
Aldebaran
2/20/13, 1:35 PM

Basen för en Religion

Basen för en Religion

För de flesta människor står ”religion” för något annat än mänsklig tillvaro och som lägger fram idéer om förberedelser för något okänt framtida liv. Några religioner bygger på att individers kunskaper lade grund för dem, andra förmodas komma ur någon högre varelses uppenbarelser när världen skapades. I princip har varje folk en gud för sig själv. Så många folk, så många högre varelser som motsvarar deras mentala idéer. Och så också med individer. Så som mänskliga individer vitt skiljer sig, så många individer, så många gudar. Alla dessa gudar eller högre väsen är människors skapelser och icke fakta i sig själva. Men bakom alla sådana idéer ligger en verklighet. Själva kraften som vilar i människan att skapa föreställningar, och berika dem med dygder, som hon inte själv besitter, pekar mot något större än det som hon skapat. Produkterna kan inte vara högre än deras skapare. Det som i människan skapar idéer är större än någon idé som hon någonsin kan ha haft eller nu har. Vi har alltså att gå bakom alla idéer för att finna den verkligt sanna religionen.

Sann religion måste ge oss grund för tankar och följaktligen också för handlingar. Det måste ge oss en förståelse av naturen, oss själva och andra varelser. Religion är ett band som förenar människor tillsammans. Inte någon särskild uppsättning av dogmer eller troenden, utan som i våra medvetanden förenar inte bara alla människor, utan också alla varelser och ting i hela universum, till en stor helhet. Just den grunden och det bandet läggs fram i Den hemliga lärans tre grundsatser. *

Bakom allt som existerar finns DET som upprätthåller allt som finns, allt som någonsin fanns, som är och skall komma. Utan Det existerar ingenting. Det är allestädes närvarande och Det är oändligt. Men om vi tar den idén och försöker begränsa den till en varelses eller ett väsens form, vilkens som helst, skall vi finna att vi har försökt det omöjliga. Vi kan inte hålla fast vid idéer om varelse, eller väsen, eller att vara till, med något som är allestädes närvarande och oändligt. Ingen varelse och ingenting annat kan finnas utanför Rymden, som är sig själv, vare sig det är fråga om tomhet eller fullhet, vare sig det finns planeter, gudar eller människor, eller alls inga, och som i sig själv icke på något sätt förändras av något som tagit sig in i den, och som är omöjlig att begränsa, och som är utan begynnelse, och utan slut. Varje varelse måste existera i rymd och måste således vara mindre än rymd. Vi kan då kalla den högsta kraften vid vilket namn vi än väljer – såsom det Högsta, eller Självet, så länge vi inte begränsar det eller ger det några kännetecken. Vi må inte säga att Det är förnöjt, inte heller förargat, inte heller belönar, inte heller bestraffar. Gör vi så begränsar vi våra föreställningar om Det. Om själva rymden icke kan mätas eller begränsas, hur kan vi begränsa det Högsta? Den Högsta Kraften kan inte vara mindre än Rymd. Ens att benämna Det är att begränsa vårt sinne om Det. Ändå måste det vara den Enda Verkligheten, den Enda Upprätthållaren, den Enda Orsaken till all existens. Den Enda Vetaren. Den Enda Erfararen. I alla riktningar och i varje ting. Detta påstående för oss tillbaka till själva grunden för allt tänkande, själva tankekraften, kraften som finns i var och varenda varelse.

Vi kan inte förstå naturen, andra varelser, och oss själva, genom att gå till någon fattbar varelse på utsidan. Kunskapens tillväxt måste försiggå inom den som förnimmer, tänkaren själv. Allt människan observerar, och erfar, för kunskap till henne, och som hon relaterar till sig själv, i samband med andra. Var och en står i den vida samlingen av varelser, ser dem alla, förstår vad hon kan av dem alla, men själv är hon den enda som ser, alla de andra är sedda. Men alla andra är samma som hon, i sin essentiella natur, alla är försedda med samma kvaliteter, samma perfektioner och imperfektioner, alla är som kopior av alla andra, och skiljer sig bara i en eller annan kvalitets dominans. Men tänkaren är Självet – det enda Själv så långt det gäller henne – det Enda Livet, det Enda Medvetandet, den Enda Kraften. När handlingar utgår från den grunden, och ju starkare krafterna är som kommer ur andliga kvaliteter, desto mer tillväxer kunskaperna.

Kunskap är religion. Inte någon förmodad ”uppenbarelse” från någon högre varelse, som skapade oss som underordnade varelser. Utan en faktisk kunskap som vunnits genom myriader av år och många existenser av Dem som givit uttryck för dem alla. De människor som är över oss på evolutionens stege, och som är större än några ”gudar” som vi kan föreställa oss, gick igenom samma prövningar och lidanden som vi går igenom, tills de lärde sig att känna den innersta naturen och att verka i enlighet därmed. De kom att veta att sann religion är kunskap om ens eget själv och handlingar i enlighet därmed. Genom att inom sig själva dra sig närmare sina själva varelsers källa fann de källan för varje annan varelse vara densamma. Bara förvärvade kunskaper och användningar av dem gör skillnader mellan alla varelser. Deras kunskap är absolut precis och noggrann kunskap om alltings essens i naturen. Och bara det är all sann religions grund.

Vad är det som hindrar oss att förstå sann religion? Det är våra sinnen som vi har fyllt med smala idéer om livet, med trånga synsätt på mänsklighetens och vår egen natur. Det är våra trosföreställningar som inskränker och hindrar oss. En tro är alltid en förklaring av, och ett meddelande om, okunnighet. Om vi tror vet vi inte och om vi vet finns ingen högre tilldragelse av tro. Såvida icke trosföreställningar blir prövade i erfarenheters eld, och själva visar sig vara sanna, är de värdelösa, och värre än värdelösa, ty de förleder oss att använda vår andliga varelses krafter i felaktiga riktningar, vilket förorsakar lidande och förödelse, för andra såväl som oss själva. Det är vår rent andliga natur som gör vårt nuvarande olyckliga tillstånd möjligt, ty därifrån flyter den enda kraften, som antingen uttrycker sig genom små idéers hinder, eller verkar fullt och utan hinder. Varje människa är sin egen skapare och var och en måste vara sin egen frälsare, genom att lära sig att rätt använda den Enda Kraften. De som har lärt sig kan bara peka ut mot vägen de själva lärde sig på. Ingen kan lära för oss. Vi måste själva få bort hindren som förhindrar oss från att  känna våra inre själv. Vi måste själva lägga hindren för vårt tänkande åt sidan, i sina former av religion, och i sina mentala såväl som fysiska idoler och avgudabilder.

Det finns en insikt som genast sätter vårt sinne i ordning. Det är om Det i oss som inte kan påverkas och som är oföränderligt. Vi är det andliga i själva dess essens. Allt som har varit i våra tidigare liv, i våra nuvarande, och allt som skall ske i framtiden, framträder ur och upprätthålls av det andligas kraft själv. Det finns ingenting som är separerat från oss. Naturen existerar inte skild och avsides från oss. Naturens lagar är bara ömsesidiga relationer och alla varelsers beroenden som gäller för denna evolutions-ström. Naturens krafter fungerar inte bara av sig själva. Det har aldrig funnits någon kraft av något slag som inte varit ett resultat av intelligent handling. Varje människas hjärna och tanke har dynamiska krafter och som andliga varelser skapar vi evinnerligen krafter. Går de förlorade? Nej, alla tankar och känslor hos alla varelser i universum står för ett magasin av dynamisk energi, som utgör naturens krafter, som vi känner dem. Vi tar ur denna allmänna kraftreservoar, i enlighet med idéerna som vi står för, och enligt våra nuvarande inre natur. Så hela tiden lägger vi till i naturens krafter, på gott eller ont. Likaså tar vi ur naturens krafter de tillägg som andra varelser har gjort, krafterna som andra varelser har väckt till liv i naturen.

Alla krafter i universum är latenta och potentiella i oss, om vi bara öppnar dörren för deras användning. Var och en av oss är som en kopia av hela universum. Det finns inte ett enda element som existerar någonstans och som var och en av oss inte har inom sin egen sfär. Det finns inte en enda kraft någonstans som inte kan tagas i anspråk. Hela tiden finns ledaren för den kraften inom vars och ens själv. Om det självet ser dunkelt är det på grund av att spegeln som självet ser i är täckt av falska idéers damm. Vi ser förvrängda bilder. Vi rör oss i riktningar som spegeln framkastar. Men det är självet som ger kraften att röra sig. Vi kan öppna dörren till alla krafter, genom att dagligen och timligen leva i enlighet med självets natur. Seende att varje varelse bara är en aspekt av självet och handla så att varje annan varelse skall hjälpas på sin väg. För vi kan inte komma fram på vägen ensamma. Hos varje annan varelse har vi vår plikt att fullfölja, om så i rikena nedan oss, förutan vilka vi inte skulle kunna existera, eller i de mänskliga rikena. Varje annan människa framstår som en ställföreträdande försoning för oss, och som ett undervisande föremål, och om vi har nått en punkt som är högre än vad som vanligen uppnåtts av människor blir vi alltmera tvingade till en plikt mot dem.

Vi kommer till fysisk existens i inkarnation efter inkarnation, under lagen som bor i vår natur, för att leva och verka i enlighet med passioner, känslor och tankar. Men vi som skapade dem, och vi som upprätthåller dem, är odödliga. Om vi inte vore odödliga i själva vår natur skulle vi aldrig ha en chans att bli odödliga. Om vi vore mindre än gudomliga skulle vi aldrig uppnå en möjlighet att förstå gudomlighet. De varelser som blivit människor och gått bortom våra grader av illusioner – såsom Jesus av Nazaret, Buddha och många andra – har nått upp till sina medvetna gudomligheter. De accepterar de födelsers eländen som deras yngre bröder är underkastade, för att påmina oss om vår egen natur – den enda natur som vi själva har ständig kontroll över – och så att vi må bliva som en av dem, förbunda med dem, såsom till all natur. Att leva för andra är fundamentet och basen för religion och för sann andlig kunskap. **

* The Secret Doctrine av Helena P. Blavatsky, första utgivningen 188x, under bearbetning för modern svenska på www.blavatsky.se.

** Själva ordet religion betyder att återvända till sitt ursprung, såsom till ett enda gemensamma livs och medvetandes källa.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
2/20/13, 4:36 PM
#1

" Vi kan då kalla den högsta kraften vid vilket namn vi än väljer – såsom det Högsta, eller Självet, så länge vi inte begränsar det eller ger det några kännetecken. Vi må inte säga att Det är förnöjt, inte heller förargat, inte heller belönar, inte heller bestraffar. Gör vi så begränsar vi våra föreställningar om Det."

-Därför kan man utan att ljuga säga, att om man "förminskar sin tanke om vårt ursprung" (oaviktligen eller inte) ..om man på något vis påstår att den är begränsad.. gör att vi i tanken förminskar vår andliga tillväxt.

"Om vi vore mindre än gudomliga skulle vi aldrig uppnå en möjlighet att förstå gudomlighet."

"Själva ordet religion betyder att återvända till sitt ursprung,.."

Tack, mycket bra sammanfattat, Alde!😉

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Moonwing
3/14/13, 8:01 PM
#2

" Men bakom alla sådana idéer ligger en verklighet. Själva kraften som vilar i människan att skapa föreställningar, och berika dem med dygder, som hon inte själv besitter, pekar mot något större än det som hon skapat. Produkterna kan inte vara högre än deras skapare. "

Man hör ju ofta, att;  "-Det där är ju bara påhitt!" ..-om en trosföreställning tex…-en sanning med modifikation..😉

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: