Annons:
Etikettlivsåskådning
Läst 8695 ggr
Moonwing
2014-05-11 17:10

Våra tankar?

Jag har läst att tankar är "ting" med eget liv enligt sin art. Otaliga tankar kommer till mig på sin färd från någon eller någonstans till någon eller någonstans. En del är i samklang med mina egna tänkesätt, och jag kan välja att hålla fast dem och ge dem en temporär uppehållsort eller låta dem passera och fortsätta sin färd.

Jag har valmöjligheter när de kommer till mig. Är de t ex ledsamma kan jag tänka på något glädjande och färga dem på ett positivt sätt innan jag släpper iväg dem. Kanske är det på detta sätt som de blir hjälpta att utvecklas till högre varelser.

De tankar som stannar kvar i mitt sinne efter att ha funnit genklang i mig, uppfordrar mig att tänka vidare. Jag kan dröja vid deras historia och värde innan jag lägger dem på minnet eller släpper dem. Men det är jag som väljer att godkänna dem som nyttiga och sanna. Jag kan ta ställning till varje tanke som inträder i mitt sinne, oavsett vad andra människor anser om den.

Men dessa försöker ideligen påverka mitt tänkande. På alla områden från religion och politik till konsumtionsvaror finns det påtryckargrupper som försöker övertyga oss om att deras synsätt, deras tjänster, deras värderingar är de vi skall anta. De säger "detta är vackert" eller "detta är fult", "detta är rätt" eller "detta är fel", "detta skall du äta" eller "detta skall du inte äta", "detta är den sanna religionen" eller "detta är inte den sanna religionen" osv. 

Varje "auktoritet" försöker övertyga oss om att deras ståndpunkter är de rätta, att deras tankar är de enda som är värda att ta i betraktande. Men varje tanke utan undantag behöver vårt eget bifall för att bli sanna för vår inre vägledare. Det är alltid vi själva som har det slutliga valet. Vi kan tänka självständigt, pröva teorier mot allmängiltiga sanningar och söka proberstenen inom oss. Om vi väljer att inte tro på en viss tanke, blir denna inte en del av vår medvetna verklighet, inte en del av vår identitet.

Vi behöver hålla våra tankar i rörelse och inte låta dem stelna till dogmer som aldrig låter sig omgestaltas. Vårt medvetande lär och utvecklas, och att bära med sig gamla oföränderliga tankeformer är improduktivt. Som barn visste vi vissa saker och hade ett visst perspektiv på världen. Detta perspektiv ändrades när vi växte upp. 

Allteftersom vi gör alltfler erfarenheter, ser alltfler nya samband mellan olika företeelser och tänker allt djupare tankar, växer vår värld till att rymma dessa sig oavbrutet förändrande realiteter. Det är inte svårt att förstå att vi från jordeliv till jordeliv, liksom från födelsedag till födelsedag, går framåt till högre medvetandenivåer . Vårt medvetande har förmågan att närma sig den ogripbara sanningshorisonten om vi bara befriar det från dess bojor.

Därtill kommer att sanningen, likt en skulptur, ser olik ut när vi betraktar den ur olika perspektiv. Skulpturen Tänkaren av Auguste Rodin är samma skulptur vare sig vi betraktar den framifrån, nedifrån eller bakifrån. Även om den ser olika ut ur varje synvinkel, är den lika fulländad och symboliserar samma idé. En tanke kan likaledes betraktas från olika håll men ändå förbli hel. 

Vi måste låta vårt medvetande omsluta varje tanke, och genom studium och reflektion betrakta dess olika sidor. Vi kan då se att begreppet "hem" t ex har olika innebörd för olika människor, samtidigt som det i vår verklighet vanligen intar en arketypisk plats.

Hur vet vi att våra tankar är verkliga? Därför att var och en av oss själv väljer sin verklighet, sitt perspektiv att betrakta tankar och idéer, och vi införlivar dem med världen genom att leva i den. Det är på det sättet som vi "vet" det vi vet och våra världsbilder skiljer sig från varandra. Var och en av oss har sin egen världsbild och sitt eget medvetande, rotat i det enhetliga medvetande som överstiger vår fattningsförmåga. Var och en av oss har sin egen verklighet, baserad på sammansättningen av vår medvetenhet. 

Vår enskilda världsbild är unik, liksom vår medvetenhet och vår verklighet, men är samtidigt delar av den alltomfattande medvetenheten, den grundläggande verkligheten. Betraktas vår verklighet och andras i förening, formar de en sanning som är större än varje individuell sanning. De formar oss själva, vår värld och vår vandring genom den.

Allteftersom vi går framåt i livet, börjar vi öppna våra ögon för sanningen. Detta händer vanligen inte över natten, men det händer över många mörka nätter, felaktiga ansatser och gradvisa insläpp av sanningens ljus. En vacker dag kommer vi att med vidöppna ögon skåda en sanning bortom vår nuvarande vetskap. Allt vad vi dittills uppnått skall då förefalla omoget. Därefter kommer vi att fortsätta till ytterligare sanningar. 

Det är bara i det innevarande ögonblicket, i varje Nu, som vi kan sträva med att öppna våra ögon för det Ljuset, för den Sanningen, så att vi en dag kan öppna ögonen fullständigt.

Av; Scott Osterhage

Källa;Teosofiska läror mm

Bild; Fotoakuten.se

Utlagt av Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[Alder]
2014-05-11 18:27
#1

Människan är en tänkande varelse,hon kan vara kreativ och skapande.
samtidigt som tankar kan vara destruktiva,eller väldigt ego inriktade.
som man tänker så är man,att observera sin egen tanke in på djupet.

Vars har det sitt ursprung ifrån?varför tänker jag så istället för så.
Vad har tanken att lära mig?,att bara sätta stop för tankegodset löser inte problemet.för det kommer tillbaka gång på gång.
Lika som andra obehagliga företelser som ständigt kommer gång på annan.tills man har tagit tag i ursprunget för att komma till rätta.

Älvan
2014-05-12 08:01
#2

Alder Vet inte riktigt om jag håller med dig helt. Tankar som är ältande tror jag inte man ska titta på och analysera. Det är ju det man gjort allt för länge. Dessa tankar måste man frigöra sig från. Det kan man genom meditation el mindfulness. Man kan försöka under tiden ersätta de negativa känslorna och tankarna med några andra mer konstruktiva. Till slut kommer inte de ältande tankarna fastna. Ex kan jag känna hat mot någon som gjort mig illa. Genom att ur djupet av sitt hjärta sända kärlek och medkänsla till personen kommer hatkänslorna inte få plats. Jag kan rekommendera kärleksmeditation för just hat, bitterhet, oförsonlighet, sårade känslor mot en medmänniska. Det befriar hjärta och sinne från mycket tunga känslor.

[Alder]
2014-05-13 18:25
#3

Varje individ har ju sin egen unika personlighet. det som känns rätt och riktigt för mig,behöver inte vara likvärdigt med någon annan person sanning.
Man skapar sin egen sanning utifrån sina livserfarenheter som man bär med sig.

Meditationer fyller också sin funktion.🙂

Älvan
2014-05-13 18:44
#4

Alder Prwcis. Alla har olika metoder man kan prova och se vilka som passar. Viktigaste är ju resultatet. Därför är det bra med tips som man kan prova. :) Mitt tips var denna gång kärleksmeditation, vanlig meditation (finns många sorter), mindfulness och även tacksamhetstankar för att fokusera på det man önskar istället. :)

Moonwing
2014-05-13 23:21
#5

" På alla områden från religion och politik till konsumtionsvaror finns det påtryckargrupper som försöker övertyga oss om att deras synsätt, deras tjänster, deras värderingar är de vi skall anta."

Just detta tycker jag är så intressant, många tycker inte de är påverkade utan fritänkare, men ändå så (om man observerar) kan man se att de inte alls fungerar som de kanske innerst inne vill.

Vad är det hos oss som är så svårt att överbrygga? 

" Vårt medvetande lär och utvecklas, och att bära med sig gamla oföränderliga tankeformer är improduktivt."

Vi vet alltså, på något plan att "gå å harva"-är meningslöst..ändå väljer vi helt medvetet det ibland, även väldigt seende och insiktsfulla individer gör detta.

Kan det bro på att "hjärtat" helt enkelt inte, är med..eller är det en kombination av omogenhet, synkning..en viss rädsla etc..vad tror ni?

"Var och en av oss har sin egen verklighet, baserad på sammansättningen av vår medvetenhet. "

Har vi "svårt" att just göra detta?.."sammanfatta vår världsbild"? (för att sedan kunna gå vidare)..eller beror det på det evolutionära trappsteget, både känslomässigt och fysiskt vi befinner oss på?

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Älvan
2014-05-14 00:02
#6

Moonwing Din sista fundering var för mig särskilt intressant. Världsbild. Var kommer den ifrån? Naturligtvis de olika vetenskaperna- dvs där vi nu står i vetenskapens evolution. Naturligtvis färgas den världsbilden av den globala andliga evolutionen, där vi står i dag. Och världsbilden består av där vi personligen står i vår tros och andliga ståndpunkt. Även kroppen skulle kunna vara bidragande till sin uppfattning av världsbilden särskilt genom sina begränsningar i det sinnerna kan uppfatta. Det vi kan processa med vår hjärna och hjärta. Säkert även de bestående erfarenheterna av att vara människa och leva mellan lycka och lidande som då även format oss och världsbilden. Jag har ovan beskrivit det som skulle kunna utgöra beståndsdelarna i vår världsbild. Att sammansmälta allt det där och komma med en sammanfattning kan ju vara relativt enkelt om det är ex en tanke eller händelse som passar in i världsbilden. Om detta är en ny upplevelse el tanke som är i så dålig samklang med vår tidigare sammanfattning av vår världsbild kommer det kunna utmana oss rejält eller att vi helt ignorerar och sållar bort sånt som inte passar in i vårat "gamla" trossystem. Dvs vi håller oss vid de tankar som redan blivit tänkta eftersom det kräver så mycket av oss att ändra världsbild. Dvs bättre att ex älta att allt går dåligt för mig för att jag är misslyckad istället för att plantera in tankar av att man är värdefull och därmed utmana och sätta världsbilden i gungning. Vad tänker du?

Annons:
Moonwing
2014-05-15 03:09
#7

Ja, jag tror det är viktigt att utmana sina tankegångar "pröva dem", utan detta växer vi inte. Dock skall man inte ta in saker urskillningslöst utan försöka se saker ur ett allt högre perspektiv och aldrig glömma fråga sig; "Vad är bra för just min utveckling som människa?".

Visst är det något som sätter oss på prov, annars vore det ju konstigt, eftersom de flesta av oss tycker gamla vanor är lika med trygghet.

Men vi kan även så småningom försöka nå dit, där vi är så trygga i oss själva, att det inte gör något att allt runt om oss förändras..för vi har insett att vi "är förankrade", i just vårt jag.

Resan dit är inte jämn och rak,och lika individuell som varje människa-ingen resa är den andra lik, därför ger det inte mycket näring åt oss andligt att följa gruppvanor, mer än för det humanistiska stöd det ger-som är nog så viktigt emotionellt. Bara vi lär oss särskilja begreppen och känna igen våra vanor kan vi i princip ägna oss vad som helst vi lär av våra egna beteenden och andras-som observatörer och granskare av oss själva.

Därför kan man inte påstå någons världsbild är fel, bara den tjänar den individens och dennes "verklighets" syfte och andliga mognande.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[rore]
2014-05-15 10:08
#8

#5 Wingen

Oj vilken djup dykning det blev i dessa tankar.

Som jag tänker och filosoferar runt livet och oss människor så tror jag att vi i kroppen är våra egna små jordar med inre och yttre universum.

Som är sammanlänkade med alltet! (Universum, Gud eller vad vi nu väljer att kalla det för)

Vi är så himla komplexa.

Och vi tror att vi kan lära känna andra människor. Fast vi inte ens känner oss själva på djupet🤔.

Tycker det är en fascinerande tanke och samtidigt så svår att få grepp om.

De inre tanke konstruktionerna vi bär med oss fängslar sinnenas rörelsefrihet och det gör oss blinda för vår egen storhet/ litenhet. Hur "man" nu väljer att se det.

Jag tror att det sist nämnda du skriver hör ihop:

"Har vi "svårt" att just göra detta?.."sammanfatta vår världsbild"? (för att sedan kunna gå vidare)..eller beror det på det evolutionära trappsteget, både känslomässigt och fysiskt vi befinner oss på?"

Mognad, insikt, mod.

Vi är ju flockdjur och vi tenderar att följa trender för att inte vara annorlunda, för att inte falla ut ur ramen för det normala. Rädda för utanförskap. Listan kan göras lång.

Moonwing
2014-05-15 21:52
#9

Ja, det är så rätt Rore,.."Mognad, insikt, mod. "..-det är en cirkel som hela tiden vi rör oss i, tror aldrig den slutar..utan hör till kosmos.

På vilket plan vi än är, är det lika stort och fint när vi rör oss vidare-mot nya upptäckter, aha-upplevelser osv. Det är svårast som du säger att inse att vi kan det-men när vi klarat ett steg, tar vi nästa mot ytterligare mognad.

Till slut besegrar vi våra rädslor, en efter en..och kan bistå andra, kanske tipsa, tagga.. om hur man själv kommit vidare. Men själva arbetet måste man själv stå för. Därför har man all anledning att känna sig stolt när man klarat en utmaning.

Vi lär oss även att få mer och mer perspektiv på vår gemensamma "verklighet".🙂

" Betraktas vår verklighet och andras i förening, formar de en sanning som är större än varje individuell sanning."

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

retep
2014-07-02 14:33
#10

Här ser jag det igen, funderingar som tycks kretsa kring och utgå från att vi är olika, har olika personlighet, olika vägar att gå. Och…visst är det så, visst kan vi låta det vara så! Bortse från att vår person och våra personligheter är nyckfulla och  föränderliga. Tillåta oss att tro att mognad och utveckling  handlar om lära sig, i livets skola.  Att personlig utveckling föregår andlig utveckling.

Vänder vi på vår synsätt och ser, erfar utifrån vår andliga verklighet, då är det en världsbild som skiljer sig från den personliga, men inte från den gemensamma och Universella. Då är den kosmiska cirkel vi rör oss i inte längre personlig eller så personligt påverkad och mognad handlar inte längre om att besegra rädslor.

Det arbete man själv måste stå för, sker då i högre utsträckning bortom känslan och tankekonstruktionen och är en spontan och naturligt frigörande process.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Moonwing
2014-07-02 20:04
#11

# 10 "Vänder vi på vår synsätt och ser, erfar utifrån vår andliga verklighet.."

Jo, så är det..precis som du säger-men för att kunna se det ifrån det "hållet", måste man vara så seende eller insiktsfull, och i en nära kommunikation med sitt Högre Jag,  så att man får just det perspektivet.

Vi har alla olika nivåer på vårt mognande och de är inte frågan om mängd av mognad, utan mer än en sorts kombination av den (därför kan man tex inte säga att en är mer andligt mogen, än en annan) -bara på ett annat sätt. Därför är det svårt att med ord beskriva en andlig utveckling. Men naturligtvis är det som du säger *även en kvasimedveten process, som pågår-som vi uppfattar det-både "innanför" och "utanför", oss. 

*"Det arbete man själv måste stå för, sker då i högre utsträckning bortom känslan och tankekonstruktionen och är en spontan och naturligt frigörande process."

Vi är ju en sammansättning av allt, förenklat sagt..

G de Purucker skriver så här i Avskildhetens stora irrlära

"Den stora och enda verkliga irrläran är föreställningen att någonting är i grunden avskilt från och olikt andra ting. Ty i hela naturen råder samordning, samverkan, ömsesidig hjälpsamhet, och den fundamentala etthetens regel är alltomfattande - allting i universum lever för allting annat…

Okunnighet är ett fördärv för människan. Om vi visste att vi bringade universums krafter i oordning och uppväckte onda böjelser hos oss själva och våra medmänniskor, om vi insåg den fundamentala sanningen att allt har sin gemensamma rot i en beständig frid och harmoni, så skulle ingen människa med sunt förstånd tolerera ondska inom sig själv utan arbeta för att upplysa och bistå sina medmänniskor…Okunnigheten är människans största fiende och dess frukter är olycka, sorg, smärta, sjukdom och lidande."

Källa; http://hem.fyristorg.com/teosofi/Artiklar/Avskildhetens_stora_irrlara.htm

Det gäller endast att kunna förlika sig med tanken,..som vi innerst vet är sann.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

retep
2014-07-02 21:24
#12

Skall försöka att förtydliga mig kring det här och säga att det jag syftar på med andlig, medvetenhet, bortom känslan och tankeprocessen är just en spontan och naturligt frigörande process. Det som frigörs genom transcendens, bortom känslan, tanken och intellektet, det är det Högre Jaget, andlighetens inneboende kraft. Transcendens är tillgänglig för alla, oavsett vilken andlig utveckling och mognad man uppnått. Det är utveckling och mognad som sker utan inblandning av sinnevärlden och tankeprocessen. Man kan säga att det är själva förutsättningen, impulsen och energin bakom den andliga mognad och utveckling som sker i tankevärlden och det personliga livet. Det är sann ökad medvetenhet och inte någon " kvasimedveten process", inte något som kan avfärdas med ett missvisande citat av vad jag menar. Skulle säga att ingen tanke kan någonsin vara sann, eftersom sanningen är bortom tanken!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Moonwing
2014-07-02 21:52
#13

Nej, Retep..min avsikt var inte att förringa ditt inlägg på något sätt!

Faktum är att jag är inne på samma "modell", av förståelsen som du..att jag skrev "kvasimedveten", är att du beskrev det så här; " Det är utveckling och mognad som sker utan inblandning av sinnevärlden och tankeprocessen."

Jag tolkar det som en slags halvt medveten och till en del medveten process pga att vi inte kanske har den fulla kontroll av vad som händer, emellan Det Högre Jaget och det som som vi upplever som, "medvetet".

Det är ett svårt ämne att lägga ord på och jag förstår vad du menar, kanske mer med mitt inre, än hur jag kan bemöta dig i skrift.😉

Jag tror också att vi utvecklas på många olika nivåer, utan sas ens "ana", detta "arbete som pågår", hos oss.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Aldebaran
2014-08-26 08:46
#14

Bra inlägg å mycket intressanta funderingar i denna tråd  :)

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2014-08-26 08:56
#15

Personligheten är ju inte den egentliga tänkande människan utan den finns på ett mycket högre plan än personlighetens: Personligheten verkar ju på de tre lägsta planen Fysika, Astrala samt Mentala planen. Våra tankar från högre plan förvrids, fläckas eller filtreras om man så vill beroende på den personlighet som vi skapat av vår karma från tidigare liv. Nuvarande personlighet är inget annat än det mest primitiva redskapet för Anden/Atman/Monaden dvs gudsmedvetandet/den gnista av gud som är vårt egentliga jag, för att komma i kontakt med de tre lägre planen Mental-Astral å då slutligen vår fysiska värld. Så var och en kan ju lätt inse hur vanskligt å ihoprört allting blir för vårs stackars personligheter som går omkring å tänker att personligheten är Jaget.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Älvan
2014-08-26 09:28
#16

Aldebaran I am what I am. Betyder då det högre jaget? Lätt att tänka att det är personligheten ju. Dessutom har jag tänkt att jag ska leva ut min personlighet i alla mina färger som jag låter färgas av mina erfarenheter. Det är då enl ditt synsätt fel Aldebaran? Hur når vi annars I am? Jag tänker att jag lever mitt liv genuint och ärligt. Försöker se på dåtid, andra och mig själv genom kärlek, tolerans och nyfikenhet. Och en känsla av att allt är möjligt. Hur tänker du? Och då menar jag inte teoretiskt för där är jag helt med dig. Jag menar praktiskt hur du lever stund för stund nu när du har dessa kunskaper?

Aldebaran
2014-10-20 13:53
#17

Sorry har helt missat att svara i denna tråd.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2014-10-20 13:57
#18

Nej det är absolut inget som är fel att leva ut sin personlighet,.. Men man bör vara medveten om att personligheten inte är ditt egentliga jag. Det som färgas mest av alla "hyss" i detta liv är ju inte din nuvarande personlighet utan din nästkommande. Kanske är värt att tänka på för oss alla.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Aldebaran
2014-10-20 14:04
#19

Visst är det underbart att ha kunskaper, eller tom tro sig ha kunskaper.. Det svåra är ju inte att läsa och studera Teosofi.. Det svåra är ju att leva den, kunskaper å lärdomar till trots. 

Det man kan göra är ju som alla andra människor att utifrån sin ståndpunkt leva och göra "det rätta" i detta liv. Allt utifrån hur långt man kommit i sina tankar, funderingar och tillämpningar på vad man kan ta in samt vad man kan leva efter. Sedan att vi ibland halkar och inte kan i många avseenden är ju inget annat än  våran ofullkomlighet. Det är ju ändå den som håller oss kvar i inkarneringsprocessen.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: