Annons:
Etikettadyar
Läst 3934 ggr
Aldebaran
4/5/17, 9:01 PM

Skapelse, Ande-Materia-Energi 1

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En artikel i 2 delar om Skapelse, Ande-Materia-Energi.

Vad vi än anser eller tror i fråga om hur allting har uppstått är det uppenbart och bortom all diskussion, att det finns ett fysiskt universum som vi och vår värld är delar av. Det måste också vara klart för oss att allting som existerar måste ha haft en begynnelse. Alla ting fortlever under vissa tider. Mätt med våra tidsmått kan det vara en mycket kort tid, eller det kan röra sig om tidsåldrar som är oräkneliga. Vidare finns tingen till i tillstånd som förändras. Levande varelsers kroppar förändrar sig t. ex. i ämnesomsättningsprocesser. Organiska och oorganiska ämnen förändras med tiden och med de omständigheter som omger dem. Till och med hälleberget påverkas av väder och erosion. I denna föränderlighet kan vi se hur alla ting är obeständiga och hur de oundvikligen ytterst går mot sina upphöranden.

Om vi tänker på denna process av ständigt pågående förändringar leder det oss till en förståelse av att rörelser är en universell princip. Överallt i Naturen finns rörelse - aktiv eller passiv och mer eller mindre rytmisk. I t. ex. Naturens storslagna fenomen, i vinden, i regnet och i oceanerna, är denna princip tydlig. Går vi till den andra ändan av skalan, så finns det rörelse inne i materiens själva grundpartiklar. Ingenting är stilla, absolut stilla, ens för ett ögonblick.

Denna ständiga rörelse hos alla ting, och inne i tingen, för oss till en annan idé, den om energi. Vi känner till vilka oerhörda energimängder som är inneslutna i atomerna. Vi vet hur man frigör en del av den energin. För alla manifesterade ting är energi den yttersta grundvalen för deras tillvaro. Utan energi skulle ingenting existera.

Som vi uppfattar och tänker oss rörelse är den med nödvändighet förknippad med tid. Det är bara genom att något rör sig som vi är medvetna om att tiden går. Det är med hjälp av att visarna rör sig på klockan, och solen på himlen, som vi mäter tiden för att ordna händelserna i våra liv och det finns här några intressanta aspekter av rörelse och tid. Den ena är att hastigheter för rörelse och för tidens lopp alltid är relativa storheter. Om vi t.ex. kunde röra oss med en elektrons hastighet skulle farten hos andra elektroner som rör sig i samma riktning kunna tyckas oss ganska långsam, om vi kunde se dem, trots att dessa och vi själva reste med hastigheter som närmar sig ljusets.

Vi måste också göra klart för oss, att rörelse och rymd är oskiljbara. Saker och ting måste ha rum att vara och röra sig i. Rymd är därför en förutsättning för existens. Längre fram kommer några principer att nämnas, som har med rymdens natur att göra, och då kommer vi att se hur vi kanske måste revidera våra vanliga idéer, om att rymd i sig alltid skall uppfattas som blott den tomma utsträckningen av ingenting i tre dimensioner. Då vi nu bekantat oss med dessa grundläggande aspekter av rörelse, energi, rymd och tid, låt oss i korthet se vad teosofin kan göra av dem.

När det nu först handlar om alltings uppkomst måste vi, med tanke på de idéer på detta område som de flesta av oss har växt upp i och blivit styrda till, gå fram försiktigt. Om vi skall kunna förstå vad som nu menas måste vi vara mycket noggranna med att inte låta våra förutfattade meningar tränga sig på och komma emellan. En flyktig läsning, som när man vanligen läser tidningen, kommer inte att ge något. Dröj kvar vid det som står, tänk djupt på det och omkring det. Det begärs inte att man skall tro på något, men det fordras att man ser öppet och utan fruktan på vad som sägs, och att man har en bestämd avsikt att förstå. För de flesta av oss kommer till en början det som läggs fram att vara blotta teorier, hypoteser. Men låt oss se efter om de kanske kan förklara eller stämma överens med de fakta för vår tillvaro som vi är medvetna om och på det sättet kunna förtjäna att vi på goda grunder godtar dem eller känner ett skäligt förtroende inför dem.

Teosofins första postulat är att universum är en enhet. En enhet som härstammar från och har sin tillvaro i ett ofattbart och obeskrivligt Absolut, som är obetingat och obegränsat i vartenda avseende och på varje sätt. Detta Absoluta är alltid omanifesterat, evigt, gränslöst och i avsaknad av egenskaper och kännetecken. Möjligen är det enda positiva, som kan sägas om det, att det ÄR, och att det är All Potentialitet. Ytterst är det den absoluta verkligheten. Det är Alltet. Det är inte ett väsen och det är ytterligt opersonligt. Det är och kommer alltid att vara helt ovetbart. Helt bortom all tanke och spekulation.

Därnäst kommer Teosofin med påståendet, att det högsta som överhuvudtaget kan fattas (och då endast i den meningen att vi kan få en uppfattning om det, så att vi kan tänka och tala om det), det är, i den manifesterade existensens kedja av orsakssammanhang, ett avsteg från det Absoluta, och det är en symbolisk Dualitet. De två aspekterna av denna Dualitet är absolut abstrakt Rymd och absolut abstrakt Rörelse. Dessa två är i hög grad metafysiska begrepp, som i sig själva är nästan meningslösa för oss. Men de ger en grundval att bygga en begriplig struktur på.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Moonwing
5/7/17, 10:14 PM
#1

#0  "De två aspekterna av denna Dualitet är absolut abstrakt Rymd och absolut abstrakt Rörelse. Dessa två är i hög grad metafysiska begrepp, som i sig själva är nästan meningslösa för oss. Men de ger en grundval att bygga en begriplig struktur på."

 Ja, det "manifesterade" ger våra ändliga sinnen´s upplevelser ett värdebegrepp, för både det själva fysiska livet och resultatet av det, dvs det vi ofta lite slarvigt kallar kallar "livsvärdet". Dock  tror jag själv att just "den tillfälliga dualiteten" spelar en mycket stor  roll i att förstå sig själv, något som är omöjligt om man inte först förstår sambandsförhållanden av olika slag..🙂..genom just våra livserfarenheter tex.

Dock kan den fysiska, levande människan nått så långt i sin andliga utveckling att hon ej behöver detta längre -för att "förstå", djupare hemligheter/för människan ofta dolda mysterier. 

En del individer, verkar redan instinktivt känna att de är en del av ett större sammanhang och behöver inte heller snubbla fram på den ofta mycket snariga, jobbiga, ego-tyngda väg andra måste gå. Kanske har de då istället helt andra insikter att kämpa sig fram till istället. Allt beroende på var i "inlärningskurvan", man befinner sig.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: