Abstrakt Rymd är något som vi inte kan "utesluta från någon föreställning (om något) men heller inte fatta i sig själv". Den är den universella matrisen, som det vi kallar materia kan uppstå inom, den universella källan som den materiella substansen kommer fram ur. Den är "den rotlösa roten" till den passiva och begränsande princip, som möjliggör existens i någon som helst form. Detta abstrakta Rum är inte den tredimensionella utsträckning som vi känner, utan det är, så att säga, dess väsen eller innersta natur (essens). Abstrakt Rörelse är å andra sidan "den rotlösa roten" till energi, den aktiva, frambringande kraften i skapande verksamhet. Den är inte energin själv, utan det som energi, såsom vi känner till detta, är härlett ur, eller är en manifestation av, ett uttryck för. Dessa två aspekter, abstrakt Rörelse och abstrakt Rymd, ger oss nu beståndsdelarna av den primära dualiteten subjektivitet / objektivitet och som är nödvändig när vi börjar - som vi nu måste göra - att tänka i termer av ett gryende Medvetande.

Som vi uppfattar Medvetande existerar det inte på denna "högsta" nivå av Vara, men där finns vad som är grundläggande och nödvändigt för dualitet: en som vet, och något som kan vetas. Absolut abstrakt Rörelse kan betraktas som "Obetingat Medvetande". Det är ursprunget till vad vi längre fram skall tala om som Ande. Det är viktigt att komma ihåg att vi här fortfarande talar om en Enhet, det Enda. Rörelse och Rymd, subjekt och objekt, Ande och Materia är oskiljaktiga. De är tvåfaldiga aspekter av det Enda. Ingen aspekt av en sådan tvåfald kan finnas till i isolering, lika lite som in- och utsidan av en burk. Den ena kan inte finnas utan den andra. Tillsammans bildar de "grundvalen för betingad Tillvaro", för att citera Den hemliga läran. "Detta Absoluta med dess aspekter av Rymd och Rörelse som en Triad (genom begränsad intelligens symboliserad i form av den teologiska Treenigheten) …" är "källan och ursprunget till kraft och till allt individuellt medvetande och kommer med den ledande intelligensen i världsutvecklingens väldiga schema… just såsom de motsatta polerna subjekt och objekt, ande och materia, blott äro väsenssidor av den Enda Enheten, i vilken de sammanfattas, så finns i det manifesterade världsalltet "det" som sammanbinder ande och materia, subjekt med objekt. Denna "brygga" (som kallas Fohat i litteraturen), är den kosmiska idébildningens [ideationens] dynamiska energi, eller, sedd från en annan sida, är det den intelligenta förmedlaren, den styrande och ledande kraften i all manifestation …. Det är medlet, varigenom frukterna från det förflutna blir till frön som inpräglas i det gryende stoffet för framtida ting, till arketypiska former och till Naturens lagar.

Sålunda kommer medvetande från Ande, och från den urmaterian "kommer de olika redskap som detta medvetande individualiseras i och varigenom det uppnår tankeförmåga och självmedvetandet och, som en "hemlighetsfull länk mellan Sinne och Materia, den livgivande princip som elektrifierar varje atom med liv". Denna princip arbetar på alla nivåer av tillvaro och är i själva verket det som kommer till uttryck såsom elektricitet i den fysiska världen.

Från denna grundläggande treenighet av Ande-Materia-Energi härleder sig hela det manifesterade universum, med alla dess olika slag av tillstånd, material, organismer och former.  För var och en som inte har mött dessa idéer förut kommer de utan tvekan att verka svårfattliga. Möjligen kan det inte tyckas finnas något särskilt samband mellan dem och våra liv, som vi lever i vardagen. Men om de studeras omsorgsfullt under en tid - med eftertanke och i ljuset av vad som följer lite längre fram i boken - kommer dessa idéer att leda fram till en förståelse, som, om de inte fanns, mycket osannolikt skulle kunna uppkomma av sig självt. Ihärdighet ger underbara resultat. När vi nu har några "hörnstenar", låt oss nu se om vi inte kan komma lite längre "ner på jorden", även om det ännu inte är alltför lätt att röra sig i detta. En av de stora svårigheterna, i detta vida men underbara ämne Teosofi, ligger i, att vi sysslar med en berättelse som inte har någon början och inte något slut. Vi måste börja i mitten. De stora grundidéer som vi hittills har berört är bokstavligen universella. De gäller för hela Universum och det är nödvändigt att vi bekantar oss med ytterligare två universella satser innan vi försöker gå över till områden som vi är mer hemmastadda i.

En av dessa satser säger, att allt som är, dvs. allt som är i manifestation, lyder under, och fungerar i enlighet med, universell Lag.

Denna Lag har två aspekter. Den ena är, att allting framskrider i cykler, perioder av vila och aktivitet. Exempel på detta är dagar och nätter, somrar och vintrar, inandning och utandning, osv. Det finns små cykler inne i stora, och stora som ingår i ännu större. Andning är en liten inom den större av vaka och sömn. Vaka och sömn är en liten som omsluts av den större perioden mellan födelse och död. Inom mänsklighetens folkslag finner vi individernas liv, generationer av familjer, uppkomster och försvinnanden av stammar, nationer och av själva människoraserna. Lagens andra aspekt säger, att allting finns till, och är som det är, såsom ett resultat av vad som hade varit och hänt tidigare.

Den andra ytterligare satsen härleder sig från vår tes om Ande-Materia och från vår första sats om Universell Enhet. Den säger att precis som Ande inte kan finnas utan Materia, så kan medvetande inte finnas utan redskap eller bärare i något tillstånd av materia som det kan verka i. Det aktiva växelspelet mellan Ande och Materia är Liv. Det finns olika plan av tillvaro, som vi skall ägna oss åt senare, och i vart och ett av dem kan medvetande verka, om det har en "kropp" av sådan substans, som är tillämplig på det särskilda planet. En fysisk kropp är nödvändig för medvetande i vår vardagliga fysiska värld. Medvetande, som det uttrycker sig i individer, är en "gnista" som härrör sig från det Universella Medvetandet och det är aldrig helt avskiljt från detta. Vehiklen eller kropparna som individuella medvetanden använder är underkastade den cykliska lagen om vara och icke-vara. Därför måste individuellt medvetande periodvis dra sig bort från det vehikel det har använt, och ta ett nytt i anspråk, för sin nästa aktivitetsperiod.

Sammanknutet med hur medvetande successivt tar nya uttrycksmedel i besittning finns det en annan aspekt av periodicitetens lag om ebb och flod etc., och den gäller framskridande, växt, expansion, utveckling. Inget naturligt kretslopp återvänder precis till startpunkten. Det framskider längs en axel i ett större kretslopp som det bildar en del av. Under livstiden för en planet med mänskligt liv kan på det här sättet "medvetande" taga vehikler i besittning i alla de olika naturrikena, och expandera undan för undan, tills det blir individualiserat i Människan, då förmågan till självmedvetande föds. Därefter kan Människan, som ett resultat av de ansträngningar hon gör i den riktningen under inkarnationer, påskynda sin utveckling, och träda in i "över-mänskliga" tillstånd av tillvaro. Men mer om detta längre fram.

Allt eftersom medvetande expanderar utvecklar det förmågor. Med förmåga menar vi att det finns möjlighet att kunna fungera på ett särskilt sätt. Vart och ett av våra sinnen är en förmåga, liksom emotionell känsla, tänkande, intuition och vilja. Dessa förmågor är, så att säga, "det andligas" krafter och aktiviteter, som kunnat komma till stånd genom att det utvecklats "verktyg" för "det andliga", till gensvar och handling. Och dessa medel till gensvar är möjliga på grund av den förfining av kvaliteter i material, strukturer, former och kroppar, som hittills ägt rum i evolutionen. Dessa krafter och kvaliteter är vad som hittills blivit "aktualiserat" från All-Potentialiteten under livstiden för t. ex. vårt solsystem, som självt har erhållit mycket från andra och föregående system.

Dessa krafter och kvaliteter "strålas" fram från det ENDA LIVET i ett antal strömmar, så som ljusstrålar av olika färg framträder från ett prisma, som självt befinner sig i en vit ljusstråle. Varje stråle passerar genom alla nivåer av tillvaro, från den högsta till den lägsta, och varje stråles krafter och kvaliteter kännetecknas av strålens dominerande karaktär. Varje stråle skulle t. ex. ha en typisk färg på det fysiska planet. Den kan ha andra färger på andra plan, men vissa färger är ändå alltid särskilda för just den strålen. Vart och ett av våra sinnen och andra förmögenheter har sin stråle och motsvarande färg och "ljud" likaså. Varje stråle har sin grundton. Olika nivåer av tillvaro har motsvarande toner i olika "oktaver". De olika personlighetskvaliteter som i grova drag klassificerades av de gamla filosoferna som sangviniska, koleriska, eldiga och flegmatiska är strål-kvaliteter.

Dessa karaktärsdrag genomtränger hela Naturen och allting består av en eller annan blandning av dem. Alla naturämnen, växter och djur skulle kunna grupperas och klassificeras i enlighet med dessa strål-egenskaper om vi visste tillräckligt mycket om deras grundkvaliteter. Varje strål-"kraft" är typisk för en särskild aspekt av liv eller kraft och varje sådan "kvalitet" för en motsvarande materie- eller formkvalitet. Synen är t. ex. en kraft eller förmåga som verkar genom ett materiellt öga. Förändringarna och kombinationerna som är möjliga i varierande grader i och mellan dessa karaktäristiska krafter, förmågor och kvaliteter ger upphov till de gränslösa variationerna i sorter, tillstånd och möjligheter hos allting som utgör Naturen.

Jag har nu lagt fram några tankar och idéer som har med grundprinciper och ursprung att göra. Kanske kan vi redan utifrån detta se, hur inte bara "spelrummet" för människans liv är mycket stort, utan hur vi med dessa grundidéer har ett perspektiv på själva existensen, som tillfredsställer de längst långsiktigt meningsfulla syftena för den individuella människan och för mänskligheten som helhet. Vad som menas med "meningsfull" skall vi söka förklara allt eftersom vi går vidare i texten.

Den invändningen kan göras, att vi har "intellektualiserat" alldeles för mycket på ett område, som måste ha med alla livets aspekter att göra och innefatta de djupt mänskliga och personliga förhållandena. Hittills har vi inte ägnat uppmärksamhet åt sådana av våra kvaliteter som kärlek och hängivenhet, vilka ifråga om människans tillvaro till sist är de enda som verkligen spelar någon roll. Men vi sade i början att vi skulle rikta oss till den "modernt tänkande" människan och söka förse henne med en del förklaringar, och vi skall komma in på dessa "känslo"-aspekter av livet i olika sammanhang längre fram.

För att sammanfatta det hela, så har vi nu bekantat oss med postulat om ett Absolut, Det Enda, den Orsakslösa Orsaken, All Potentialitet, det Ovetbara, det Fullkomliga, det Eviga. Vi har sagt, att det högsta vi kan föreställa oss, manifestationens orsakskedja, är en ursprunglig och yppersta Dualitet, som ger upphov till sammanställningarna ande/materia, subjekt/objekt, vilka, när de passerar ner genom alla nivåerna av tillvaro, slutligen leder oss till dualiteterna av kraft och form i det manifesterade Universum, i hela dess underbara mångsidighet, som vi kan vara förtrogna med.

Vi har framställt principlagar beträffande kretslopp, periodicitet, orsak och verkan och lagt fram satserna om en i grunden rådande identitet (genom den yttersta Enheten) mellan alla individuella medvetanden och det Enda Medvetandet, och om de periodiska, successiva inkarnationerna av individuella medvetanden i lämpliga vehikler. Vi nämnde då lagen om växt, framskridande osv. och som ligger bakom alla evolutionära processer. Vi har talat något om egenskaper och kvaliteter hos "ting" som hittills har utvecklats under dessa processer fram tills nu på den här planeten. Vi sade tidigare att denna storslagna "berättelse" hade ingen början och inget slut. Innebörden av detta är bl.a. att vår värld och vårt solsystem är resultat av vad som hände tidigare. När efter en lång viloperiod det stora [kosmiska] uppvaknandet kom fanns redan embryot till vad som komma skulle. På samma sätt kommer frukterna av den nuvarande existensen och vår världs livslopp att samlas in i det Omanifesterade, för en vidsträckt viloperiod, och för att vid nästa stora uppvaknande bli ut-andat igen såsom frön till allt som skall bli till.            

Skapelse i den vanliga meningen har ingen plats i den här filosofin. Därför finns det heller ingen skapare i den vanliga bemärkelsen.