# Kärlek och medkänsla
Author: Shakti

Jag hittade en länk till den här videon i ett annat forum. Jag tyckte det var så vackert att jag måste ställa in det här. Det handlar om en far och hans son som var handikappad sedan han föddes. När sonen lärde sig att kommunicera med andra människor med hjälp av en dator fick hans föräldrar reda på att sonen intresserar sig för sport. Men tyvärr kunde han själv inte utöva någon sport. Han ville vara med i alla fall och deltog i olika maratons och ironmans (3,86 kilometer simning, 180 kilometer cykling och 42,195 kilometer löpning).

Och titta nu vad hans far, som nu är 68 år, gör för att göra hans handikappade son lycklig.

Titta på sonens ansikte, särskilt när dom kommer i mål hur lycklig han är.

[http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY](http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY)

Det är dens sortens kärlek och medkänsla som ger hans far den gudomliga kraften att orka med den här nästan omänskliga ansträngningen.

## Comment 1
Author: Wargmane

Wow Shakti....rörande!!

Tack !

## Comment 2
Author: Shakti

Ja det var verkligen något så rörande och så vackert att jag har sett den om och om igen...

Även för unga vältränade män skriker kroppen, jag orkar inte mer om dom deltar i en ironman. Många spyr till och med när dom kommer i mål. Men här kunde man se hur än äldre man kunde köra hela loppet med sin handikappade son och dessutom såg han inte ens plågad ut när han kom i mål, utan lycklig. Särskilt imponerade mig simningen, när han drog båten nästan fyra kilometer. Att han orkade är för mig helt otroligt och utan tvivel tack vare den gudomliga kraften som han hade tillgång till på grund av kärleken för sin son. Det är äkta kärlek och inget gullegull ![Glad](http://existens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad").

Det står mycket om dom på wikipedia, hur många tävlingar dom varit med på osv, för dom som är intresserade.

## Comment 3
Author: Wargmane

Min lilla dotter....undrade varför jag grät när vi tittade på den....Hm...jaaa sa jag ..det är svårt att förklara..Men jag blir på nåt sätt gladledsen ända in i hjärtat förstår du ...Titta på pojken vad lycklig han är ....och då kom det en tår på hennes kind oxå...jaja nu e jag oxå gladledsen sa hon då! \*ler\*

Precis...Riktig Kärlek !!!

Helt underbart!

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Ja, Glad ledssen,

så får nog jag också säga att jag känner när jag ser denna,

Hela vägen in i hjärteroten. / Kram

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Den har också gått som Dokumentär på TV,

jag såg den då, helt underbar, och vilken insats hans pappa gör.

Att endel har sådan kamplust är otroligt..

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Tala om äkta kärlek,vilket vi skulle behöva mer av i vår värld.

Vad betyder ära och rikedom igentligen?.

Det här visar allt.

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Oj, oj, oj så gripande filmsnutt, ser knappt tangenterna för alla tårar.

Påminner mig om en granne som har ett handikappat barn och på liknande sätt så ser man denne far lika glad och hängiven när han är ute med pojken som tränas på större och större cyklar etc.

Det är storsint kärlek, beundransvärt!!

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#0

Jag älskar den där! Jag gråter varje gång jag ser den och det känns vamt i hela kroppen. Tack för att du påminde!

## Comment 9
Author: Mirjami-78

Det måste vara en otrolig kärlek från denna pappa till sonen...en sådan kärlek som en förälder bara kan ha till sitt barn. Att man får ett sjukt barn ja det är i början en väldig stor chok, så var det för mig när min förste son föddes som har ett funtionshinder, men inte alls så grov som denna pojken på filmen har.

Vad gör man inte för sina barn....själv skulle nog gå genom eld om vatten om så behövdes.....Glad lessen...ja det kan jag nog ochså säga att jag är just nu.

## Comment 10
Author: Cristine

Jag grät också mycket för videon är så vacker.

Jag har själv en handikappad flicka, men hon har autism så det syns ju inte på henne; men det är klart att vi som har dessa barn förstår honom kanske bättre.

## Comment 11
Author: Mirjami-78

#11 Ja många sjukdommar syns inte utåt...så är det med min son med. Många märker inget innan man börjar följa han.
