04. Övernaturligt

Varför dog min son Alexander?

2010-02-05 22:18 #0 av: alexander1991

JAG UNDRAR VARFÖR MIN SON DOG? HAN ÅKTE MÅNDAG DEN 25/1 TILL HELSINGBORG. DEN 26/1 SÅ MÅSTE HAN HA SOMNAT ENLIGT POLISEN. HAN KÖRDE IN I BETONGVÄGGEN I EN TUNNEL OCH BILEN BRANN. JAG HAR HAFT SÅ MÅNGA TRAUMAN I MITT LIV OCH SEDAN HÄNDER DETTA. NÄR MAN ÄR PÅ ANDRA SIDAN SÅ BESTÄMMER MAN ÖDET OCH DET SKA FINNAS NÅGON SOM HINDRAR EN ATT FÅ FÖR STOR BÖRDA HÄR PÅ JORDEN. MEN DET VERKAR INTE STÄMMA I MITT FALL. JAG LEVER I UTANFÖRSKAP OCH BOR DÅLIGT HAR INGEN I MITT LIV SOM JAG KAN DELA JOBBIGA SAKER MED (HAR EN DOTTER MEN HON ÄR 14) MEN ALLT DET SKULLE JAG STÅ UT MED OM JAG HADE FÅTT HEM MIN SON LEVANDE. SKA MER SAKER SKE? MIN DOTTER KOMMER HON OCKSÅ DÖ? OM JAG BLIR TILLSAMMANS MED NÅGON KOMMER HAN VARA KORTVARIGT HOS MIG DÅ? SKULLE VILJA HA KONTAKT MED MIN SON OCH FRÅGA VAD HAN GJORDE I HELSINGBORG. ÄR MÖRKRÄDD ( EN AV MINA TRAUMA HAR GJORT MIG MÖRKRÄDD) HAR HÖRT ATT DE SOM ÄR PÅ ANDRA SIDAN BARA VISAR SIG NÄR DET ÄR MÖRKT SÅ JAG KOMMER NOG INTE FÅ KONTAKT? BÅDE JAG OCH MIN DOTTER HAR HAFT KONSTIGA DRÖMMAR ATT MIN SON ( HENNES BROR) GÅR FÖRST OCH SEDAN KOMMER TILLBAKA OCH I MIN DOTTERS DRÖM SÄGER HAN MIRAKEL HÄNDER. VARFÖR HAR VI SÅDANA DRÖMMAR NÄR HAN ÄR DÖD? ÄVEN OM POLISEN HAR BEVISAT ATT DET VAR HAN I BILEN KAN HAN VARA VID LIV DÅ? JAG VET JU ATT DET ÄR ÖNSKETÄNKANDE. JAG HOPPAS SÅ ATT DET HAR BLIVIT FEL NÄR DE IDENTIFIERADE HONOM. HOPPAS PÅ ATT HAN LIGGER I KOMA. MEN JAG VET ATT DET ÄR ÖNSKETANKAR. 3 SAKER SOM TALAR FÖR ATT DET ÄR HAN 1 ETT SMYCKE HAN HADE 2 SIGNATUREN PÅ ATT HAN HYRDE EN BIL 3 TANDKORTEN STÄMMER TYDLIGEN, ENLIGT VAD MIN SONS PAPPA SA TILL MIG. (INGET POLISEN HAR SAGT TILL MIG FÖR MIN SON BODDE TILL OCH FRÅN HOS SIN PAPPA) JAG BEHÖVER INTE NÅGOT JAG NÄMNDE VILL BARA HA TILLBAKA MIN SON. SKA HAN BEHÖVA DÖ FÖR ATT JAG SKA LYCKAS? KÄNNS SOM ETT STRAFF OCH INTE EN LÄRDOM. JAG HAR VARIT JINXAD I HELA MITT LIV. HUR SKA JAG TRO PÅ NÅGOT NU? ANDRA SIDAN OSV? ANETTE

Anmäl
2010-02-06 14:52 #1 av: [AnnikaOhlsson]

Jag vet inte vad jag ska skriva... Mer än att jag hoppas att det till slut kommer bli ro i ditt liv. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen och förvirringen du måste bära på.

Gå till Vårdcentralen och be att få tala med någon där? Sånt här måste man få prata av sig...

Önskar dig all lycka!

Kram Annika

Anmäl
2013-02-20 22:21 #2 av: NiklasTyreso

Beklagar sorgen. Kan inte mer än så. 

Ta din tid att sörja. Kanske tar det mer tid för dig eftersom du har trauman bakom dig.

Skaffa gärna en kurator eller samtalskontakt via vårdcentral eller öppenpsyk kanske lindrar, även om det inte ändrar det fruktansvärda.

För mig är det bra att meditera för att hämta kraft. Kanske något för dig med?

Vissa tycker att kyrkan är en bra plats både för att rikta sin andliga sida mot gud och ibland även för en ganska kravlös social gemenskap. Skulle kunna fylla ditt sociala behov en tid. Kyrkan har varit bra för mig.

Det tar tid att sörja, lång tid, och det går fram och åter. När livet börjar bli vardag börja fokusera på att leva, då när tiden är inne. Men var rädd om dig och ta ett litet steg i taget.

Igen, beklagar sorgen. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.