Annons:
Etikett01-livsåskådning
Läst 2577 ggr
gullungen2
2012-04-09 22:22

Någon som läst Eckart Tolle?

Hej!

Jag är lite intresserad av "att vara" och frågan är hur man hittar detta sunda i livet som är så svårt att uppnå i dagens kravsamhälle?

Annons:
[rore]
2012-04-10 06:26
#1

Hej gullungen2!

Att bara "vara". Hur hittar vi dit? Visst är det svårt,, men stundtals så går det och jag tror att det är mer än ett sätt som kan fungera.

Jag tror att mycket handlar om att se det som det Är. utan att lägga värderingar i  allt.

Vi är ju fenomenala på att värdera och sätta ettiketetter på det mesta. Rätt eller fel. Fint eller fult. Bra eller dåligt, mm.

Jag tror att det blir lättare o lättare att "vara" ju mer medvetna vi blir om hur våra tankar allt som oftast springer iväg och försöker dela in allt i motsättningar.

Moonwing
2012-04-10 22:23
#2

Jag tänker lite på vad Rore, säger att se..-att observera utan för stort känslo-engagemang..

..kanske slappna av utan att ta åt sig allt för mycket, förstå att myntet alltid har två sidor-även den posetiva, i alla slags samanhang..eller som man säger här i Småland, "inte förta sig"..

Det finns en kanonbra artikelserie som heter just "observatören", här på exi, försökte lägga in länken..-men puttar upp den ist.Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

gullungen2
2012-04-10 22:47
#3

Intressant!

men känslor är ju härliga också? Är de inte det?

Menar ni att man kan välja vilka situationer man utvecklar känslor för?

[rore]
2012-04-11 06:55
#4

#3

Nä, jag tror inte vi kan välja vilka situationer man utvecklar känslor för, eftersom jag upplever det som om känslorna redan är där.

För mig handlar det mer om att se/känna igen mina egna känsloyttringar och inte gå in i dem och automatiskt agera ut dem.

Utan mer att betrakta det som pågår på min insida, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Moggia
2013-06-27 20:56
#5

Om jag ska låta ungefär som Tolle himself så tror jag att känslorna hänger ihop med tankarna vi har. Varje tanke (eller situation som kan få oss att minnas och återuppleva något i tanken) kan orsaka en känsla. Känslan ger upphov till nya tankar som förstärker känslan och på så sätt är det en spiral av tankar och känslor som är svår att ta sig ur om man inte är oerhört vaksam och medveten om vad som händer i ens kropp och sinne.

Att "observera" en tanke och därpå följande känsla kan nog göra att vi får distans till både tankarna och känslorna och inte identifierar oss med dem utan ser att det är något som kommer och försvinner ur vår fysiska kropp.

Jag tror att känslor som glädje och frid och kärlek är mer förbundna med dem vi verkligen är än negativa känslor, och därför kanske det är lättare att "ställa sig bredvid" och iaktta de negativa känslorna som kommer som objudna gäster (som det ser ut.) De sanna och rena känslorna av samhörighet (kärlek, frid och glädje) är nog mer att betrakta som en del av vad vi är än de känslor som förtär oss och tar kraften ifrån oss tänker jag :-)

cirrun
2013-06-27 23:39
#6

#5
Detta var verkligen intressant att röna ut, om vi 'är' bara dom positiva känslor… för det tror jag inte, utan vi har alla typer av känslor inom oss som vi försöker analysera eller styra… vårt liv består av att balansera mellan mycket motstridiga känslor och behov som utgör en gungfly eller vågrörelse vare vi vill eller inte det ~~

Jag själv har kommit på en nästan obehaglig upptäckt om mina känslor i verkligheten,  -  känslomässigt … saker som jag inte kan göra så mycket åt… bara vänta…

Annons:
retep
2013-07-02 16:25
#7

cirrun! Vad är det i så fall vi skulle vänta på? Som jag ser det gör vi hela tiden själv något åt våra känslor och tankar. De skapas på en djup grundläggande nivå i oss själva som en spontan och naturlig process. Men sen… är det vi själva som skapar och formar innebörden, känslan och tanken om dem. Allt har att göra med hur vi förhåller oss till det vi känner och tänker! Som sagt tidigare i tråden så är glädje frid och kärlek naturligt förbundna med dem och det vi egentligen Är. Det finns i sig ingen motsättning i glädje, frid och kärlek! De motsättningar som uppstår i våra känslor och tankar är också de en del av den naturliga processen! Vår utmaning och utveckling ligger i att vara uppmärksamma på och bli medvetna om, hur vi förhåller oss till dem. Att Vara är ett tillstånd som ligger bortom! det är mer så att det är det tillstånd, den plats där grundläggande känslor och tankar uppstår. Där var sann glädje, frid och Kärlek bor.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

cirrun
2013-07-02 18:21
#8

Jag tror inte att vi skapar medvetet känslor, utan vi kan påverkas utan att göra själv något… en annan människa kan exempelvis; utan att veta det själv då, få oss att bli kär ❤️men vi kan då få krossat hjärta💔( det har då inte hänt mig nu, tyvärr😟 men dock har jag blivit förtjust i en som inte vet det och kommer inte veta heller) Däremot är brusten hjärta  på ett sätt en positiv känsla om människan kan acceptera läget och minns själva kärleks upplevelsen som en gåva… eller hur ?

Förtjusning är inte samma än kärlek, den kanske är en blekare variant🤔

retep
2013-07-02 19:04
#9

Du har rätt i att det kan vara en positiv gåva, att acceptera och minnas. Men också det är känslor som du skapat genom det sätt du förhåller dig till dem och det. Det är du som blir kär av din egen känsla av förälskelse! Det är också du som kan få krossat hjärta och känna så med din egen känsla.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

cirrun
2013-07-03 20:07
#10

#9

Jo, vid närmare eftertanke så har jag  skapat dom känslorna… och därmed har jag tänkt fel tidigare i traden när jag sade att vi skapar inte våra känslor… men samtidigt har jag inte medvetet skapat dom… eller kanske har jag sökt sådana förnimmelser som känns begärliga och behagliga så  att min biologiska system gynnas😮- då är det fortvarande omedvetet…eller?

Hur skall man vara eller hitta en sund förhållningssätt  att passa in i denna kravfyllda värld, var  huvud frågan på traden.

Jag tror att man skall lära känna sig själv och samtidigt försöka studera människans psykologi i det stora hela. Vem ställer kraven och måste man alltid ställa upp?

retep
2013-07-03 21:42
#11

Nej man måste inte alltid ställa upp! Vi har alla rätt att själv få avgöra det. Att komma fram till ett sätt då man inte längre ser och upplever livet som kravfyllt är en bra utgångspunkt. Omedvetet eller medvetet handlar i stor utsträckning om egen uppmärksamhet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

cirrun
2013-07-04 20:30
#12

Uppmärksamhet kan leda till förtjusningen, men jag tror ändå att man kan träffa på  spår som leder dit man inte ville, eller att man kan bli manipulerad. Då kan man inte påstå att valen är fria, det är också sant🤔

Upp till toppen
Annons: