Annons:
Etikett00-existensiella-frågor
Läst 3140 ggr
[Hopp1]
2013-10-14 12:19

Svårt

Vet inte om jag har hamnat rätt här inne men jag provar.

Just nu har jag tappat kontakten med Gud och min själ. Kan inte meditera längre, känner mig deppig. Jag har också utvecklats snabbt andligt på kort tid och känner mig så annorlunda än de flesta människor. Har nog inte heller hittat mitt nya jag. Har inte samma tänk som förut eller som de flesta andra. Tycker att livet är tråkigt och lever som i en bubbla här på jorden… Meningslöst… Hur kommer jag över detta? Går det över av sig själv eller måste jag göra något? Är det vanligt att det blir så här när man utvecklas andligt/själsligt?

Annons:
ollivoll
2013-10-15 12:04
#1

Hej Hopp1: ) Tyvärr så skriver jag inte för att ge dig svar för jag har inga svar än. Men däremot vill jag bara säga att du är inte ensam: ) jag har hamnat i exakt likadant dilemma som du. När jag läste ditt inlägg så åt jag och höll på att sätta maten i halsen, det kunde lika gärna ha varit jag som skrev inlägget. Som du har jag ( började under sommaren ) med meditation både hemma och på zen buddist center ( tunga saker) pratar med änglar och ber om rådgivning, ber till ( gudinnan/Gud ) läser böcker om healing, nära döden upplevelser, shamanism, allt för att finna min inre ro och frid. Men tyvärr så har jag också nu hamnat i något som nästan är depressionsliknande. Jag har läst att meditation kan göra folk lite mer misstänkta och lite sorgsna i början men inget bestående. Önskade att jag kunde gett dig goda råd men om vi båda har tur kanske någon mer upplyst ser detta och kan ge oss båda råd om vilka fel eller hur vi ska ta oss till för att komma ur denna dimma.

retep
2013-10-15 13:38
#2

Först vill jag fråga, inte för att döma utan bara för att skapa uppmärksamhet kring det hela!

Kan du säga och veta med dig själv, att du faktiskt haft kontakt med Gud och med Själen och har du egentligen mediterat och upplevt total stillhet och expansion av medvetandet? 

Du säger att du utvecklats snabbt andligt på kort tid och att du känner dig annorlunda än de flesta människor.

Hur vet du egentligen hur andra människor känner sig?

Vad är det som har utvecklats, som kan sägas vara andligt?

Vad föreställer du dig att ditt nya jag är och betyder, med tanke på andlig utveckling?

Vad är det i ditt tänk som inte är som förut eller som för alla andra.

Kan du svara och uppriktigt reflektera över detta, då skall du se att du också får svar och ser ny mening i allt det här.

Kan trösta dig med att känslan av meningslöshet, tomhet, deppighet och liknande, är en naturlig del av både personlig och andlig utveckling… och som går över när den gjort sitt.

Fråga gärna om du vill att jag skall klargöra något.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Hopp1]
2013-10-15 14:43
#3

#1 Så skönt att jag inte är ensam. Hoppas att du också hittar dig själv snart! :)

#2 Bra frågor.

Jag kan väl aldrig säga att jag verkligen har haft kontakt med Gud förut, men min upplevelse var sådan. Hade nära kontakt med min intuition och mitt inre jag, i alla fall mer än nu. Sedan kan jag inte veta om det är "rätt". Det är ju personligt.

Jag vet inte hur andra människor känner sig innerst inne, nej. Men däremot är de flesta människor inte ens medvetna om att Gud finns i allt och den kärlek Gud ger. (Detta är vad jag tror.) De flesta vågar inte släppa taget om sina liv och bara vara i sig själva, i sin själ. Och att börja läka sig.

Jag har upplevt både andliga och mediala saker kan jag väl säga. Har försökt skala bort personligheter hos mig själv som inte är mitt rätta jag mm. Vill inte gå in så djupt i det här.

Det mediala har utvecklats men även min syn på Gud, hur stort och komplicerat allt är egentligen, ändå vet jag inte allt och kommer aldrig att veta det heller. Men det viktigaste är ju att kunna känna kärleken, tycker jag. Så vet jag att jag inte är färdig ännu men har kommit en bit på vägen, lite för snabbt.

Har inte landat i mitt nya jag ännu så jag vet inte hur det blir ännu. Men förståelse och empati för andra människor kanske kommer att öka…

Tack för mina egna svar till mig själv! ;) Du är klok du. :)

retep
2013-10-15 15:21
#4

Du ser Hopp1, att vi egentligen har svaren själv.

Och att just i en sådan situation,  i ett mellanläge då det kanske känns tomt och meningslöst. Att då reflektera och rannsaka sig själv, packa om och packa ner i sin ryggsäck…resa sig och gå vidare…med mål, mening och  i Kärlek.

Det kanske känns som att det går litet för snabbt!?

Men vet då, att det är inte alltid känslan som ger rätt svar, är säkrast eller styr en bäst!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

ollivoll
2013-10-15 17:21
#5

Hopp 1 , hoppas det är okej att jag lägger in även mina funderingar på din forum. Vill inte vara en spoiler, tro mig. Jag förstår också konceptet med att kärlek till allt och alla skulle förändra inte bara mig utan hela världen. Och ja, kärleken är störst av allt den nockar hatet och avsky med hästlängder, tro mig jag vet! även jag har brutit mig loss ett gammalt mönster som inte var mitt egentliga jag. Allt som jag levde för och tyckte var viktigt har jag genom meditation och ett litet uppvaknande om vi kan kalla det så insett att det inte alls är det viktigaste. Jag har gjort en genomrensning inte bara runt mig utan även i mitt sinne. Men sen 2 veckor tillbaka hamnade jag i nästan sömnig stadium, yrsel är inget ovanligt. Efter jobbet knall fall sova, sova, sova men vaknar på nätterna och kan inte alls sova utan vänder och vrider mig i sängen. Jag vill inte tillbaka till mitt gamla jag utan vill verkligen finna frid, lycka och ovillkorlig kärlek. Känner någon mer igen sig, är det en vanlig att man blir psykiskt trött så att säga, gör jag rätt? Svårt att säga narturligtvis alla är olika. Iallafall Hopp 1 skulle vara kul att veta dina framsteg kommande tiden, jag är iallafall fall väldigt glad över att jag inte känner mig ensam längre Tack: ))

[Hopp1]
2013-10-15 18:46
#6

ollivoll: Helt okej att skriva om dina upplevelser också! Bara kul med likasinnade! :)

Låter som om du också har utvecklats lite för snabbt? Kan också känna igen det där med att inte kunna sova ordentligt i denna period. Psykiskt är man väl lite som i en dimma eller i en bubbla. Men det är väl bara att acceptera och lita på att det fixar sig småningom. Det är tur att det är en normal känsla när man utvecklas, att vi har hamnat i ett så kallat mellanläge…

Och nej man vill ju inte tillbaka till sitt gamla jag trots den jobbiga perioden… ;)

Annons:
ollivoll
2013-10-16 08:57
#7

Ja det lättade verkligen upp bara efter att läsa om någon som är i samma sits som känner känslor som liknade mina på pricken. Nu känns allt lite roligare igen, helt plötsligt känner man att man gör rätt, man är inte ensam, man får en nytändning, och vill inte ge sig föränn man har uppnått att nå (som i mitt fall) kärlek och harmoni på livet: ) Tack än en gång

Piixy
2013-11-05 10:23
#8

Hej.  #1

Jag kände samma sak tidigare. Allt gick så fort, utvecklades till en helt ny människa med helt nya tankar, om våran existens och annat. Det var som om jag bara betrakatade andra som levde sitt liv. Som om de var i trans. Men inte jag…

Det går över, jag ser det som uppvaknandet. (läs inlägget nedan)

 http://andligutveckling.ifokus.se/discussions/527624238e0e743970000c9a-var-andliga-somn-och-bortom?discussions-1

Hoppas det hjälpte :)

Moonwing
2013-11-12 22:10
#9

Att förvandlas, på vilket sätt det vara månde, är ju en slags omformning..alla som någon gång byggt om något eller sytt om något vet ju att det krävs både tid och tålamod-hur konstigt vore det då inte om vår egen "ombyggnation" i tanke och handling skulle få ta sin tid.

Det är enormt resurskrävande för vårt väsen att växa, därav..det myckna tankearbetet osv..vi måste ju bearbeta våra gamla tankemönster, ompröva dem innan vi kanske vågar gå för oss en ny väg.

Det är lite som skoltrötthet..det går i perioder, förändringar-både inombords och rent fysiskt.🙂

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Kyllan56
2013-12-20 16:12
#10

Att utvecklas andligen/eller som människa i allmänhet hänger oftast ihop med vår inre psykologiska struktur förädlas. Oftast i samband med att jobbiga händelser i vårt liv sker. Händelser som leder till att psykiska försvar - som tidigare fyllt en funktion - luckras upp, Egot behöver inte alltid inta första platsen längre och anden får större utrymme. Man börjar avtäcka den man egentligen är, efter att lager på lager av pådyvlade egenskaper, känslor och tankar försvinner.  

Men innan man helt vuxit ur sin gamla kostym och tagit på sig sin nya kan man ha det rätt svårt. I processen att känna sig bekväm i sitt nya jag, kan man känna sig vilsen i sin identitet. Särskilt om den inre förändringen sker fort hamnar man lätt i en existentiell kris. Vem är jag egentligen? Vilket leder till ångest och att man inte mår bra. Det går att likna vid ett paradigmskifte. 

I detta skede kan man behöva hjälp. Någon som kan lotsa en utifrån sin egen erfarenhet. Någon som hjälper en att sätta ord på det man känner.

Utveckling kommer sällan utan ett pris. 

Vid flera tillfällen i mitt eget liv har jag i dessa perioder känt som jag stod på ett gungfly, istället för på fast mark. 

Slutar med den kända dikten ja visst gör det ont av Karin Boye som passar bra i sammanhanget.

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra - 
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.” 

===

===

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Upp till toppen
Annons: