2016-06-30 18:12 #0 av: C o e X i s T

Jag öppnade mina ögon. Morgonsolen strålade genom persiennerna. Klockan var kvart i fem. Jag var pigg, hade sovit ut fastän jag lade mig sent kvällen innan. Kvällen innan liknade en dröm. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde då, men det var inget jag brydde mig om. Morgonkaffet smakade ovanligt bra. Två sockerbitar, som vanligt. Men ändå kändes det ovanligt.
    Jag drog upp sovrumspersiennen och blickade ut över en v...acker morgonhimmel. Molnen svävade lätt över Uppsala. Den milda himlen var färgad rosa, några få kajor satt i ett träd, sparvarna kvittrade i rosenbusken under fönstret. Så läste jag text-tv och jag trodde inte mina ögon: Fred i Mellanöstern, korruptionen i Zimbabwe upphörde i natt, militärjuntan i Burma är borta. Barn- och kvinnomisshandeln i Sverige har försvunnit, mobbningen och konflikterna i skolorna likaså.
    Jag nöp mig i armen, men var fortfarande vaken. Jag ville ut. Ut och andas in allt. Hur kunde allt detta ha skett? Jag låste dörren, men kände att det egentligen inte behövdes. I trapphuset hör jag några röster. Visste mina grannar också? Det kändes för en sekund som om mitt hjärta höll på att brista av glädje. En bubbla av ljus föddes i mitt hjärta, men sedan återkom tvivlet.
    Men när jag kom ut på gården stod en man där vid en bil och han log. Jag frågade: ”Det är väl ingen dröm?” Han sade: ”Nej, det är ingen dröm - allt detta är verklighet i ditt hjärta...gå nu ut och gör ditt hjärtas verklighet till världens dröm."

Hjärta