24 Bilder

Livet

2017-07-11 13:59 #0 av: rore

I hela mitt Liv har Nuet pratat med mig. Men jag, jag har svarat: Jag tar det sen!

Vare sig vi tror på Gud eller inte, så är det väl ingen av oss som kan frånsäga sig livet. Vi är alla här!

Vi har alla någon gång sagt eller gjort sånt som vi inte har velat, inte haft lust till. Bara för att.....

Tillfället gjorde det?

Livet har varit orättvist?

Andra har det ju så mycket bättre? Bla bla bla.

Listan kan göras väldigt lång. Med ursäkter För varför vi gjort som vi gjort eller varför vi låtit bli att göra det vi velat göra.

Allt handlar om att släppa förväntningarna vi har på andra och faktiskt ta ansvar för vårt eget liv. Och vad har då Gud med det att göra kan *man* ju undra? Det beror ju på vilken uppfattning vi har om Gud.

Själv börjar jag allt mer se Gud som Livet själv och Omständigheterna i Livet skapar vi själva med våra tankar om hur saker och ting Är eller inte Är.

I Livet som ju är ständigt närvarande Finns Nuet och Nuet pratar till oss ALLTID!

Den stora frågan Är om Vi är villiga att  lyssnar på den?

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2017-07-12 09:42 #1 av: Vianca

Jag tror att det handlar om hur vi individuellt uppfattar hur nuet ska vara.
Men hur ska nuet då vara? Att finna stillheten t.ex i en trädgård. eller en klättrare som vill nå toppen, måste vara i nuet. minsta felsteg så kan det gå illa.

Jag ska bara... sen kan jag ta det lugnt. Men hur lätt är det,då är man uppe i varv.
Illusioner som för oss bort ifrån verkligheten för en stund.

Nuet är alltid här och nu. kanske handlar det om en mognad, där vi blir medvetna om nuet. som vi ska lära oss innan vi kan förstå nuet fullt ut.

Anmäl
2017-07-16 08:07 #2 av: [Roe Deer]

Nuet är livet. Livets rörelse. Vår uppfattning om livet baseras på vår inre attityd och våra tankar om det. Allting är bara som det är, naturen har sin gång, vi är endast medvetanden inkapslade i fysiska kroppar som antingen har lärt sig att ta allt med en klackspark, eller ha en åsikt om precis allt. 

I slutändan är allt på detta jordeplan förgängligt, allt föds och dör. Men våra medvetanden lever vidare, våra själar. Likt batterier som ger liv åt de fysiska fordon vi väljer att födas in i. 

Vårt liv färgas av våra valda tankar (som för oss bort från det sanna nuet).

Anmäl
2017-07-17 21:30 #3 av: retep

Tänker att nuet är den uppmärksamhet jag har i och kring det som är och sker just nu. Nuet är inget annat än det, inget jag kan välja bort eller vänta med. Har inget att göra med det som varit, inget med det som skall komma.
Det är inget jag vill ändra på, inget jag behöver värdera som dåligt eller bra. Men endå, samtidigt är det så, att med min uppmärksamhet, i stunden då jag i nuet accepterar det som är. Då ser jag möjligheten att medvetet styra innehållet i nästa nu.

Anmäl
2017-07-19 20:10 #4 av: retep

Det är i detta Nu jag är närvarande, nära Varandet, nära Gud.

Anmäl
2017-08-02 15:10 #5 av: retep

Visste att jag skrivit något här...

Och när jag nu ser att det var två dagar efter min sambos död, fattar jag inte...men minns att det är den här jag är och den jag vill vara.

Anmäl
2017-08-02 18:20 #6 av: rore

Ibland stannar tiden och fattningsförmågan stannar av även den.  Inkupad i Nuet som ändå är obegränsat omslutande i sin tidlöshet. Hjärta

retep jag saknar fortfarande ord inför din sambos död. Alla ord som jag kan tänkas vilja skriva de studsar tillbaka och känns som tomma plattityder.....

Hur stor är tomheten som uppstår?

Går de någonsin att fylla det tomrummet med ord?

Tar de bort smärtan och saknaden?

Jag tror inte det!

Du finns i mina tankar av och till.  Sänder dig värmande tankekramar.

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2017-08-02 20:44 #7 av: retep

I kväll när jag mediterade slog mig tanken att det inte kunde vara två dagar efter Ninnis död som jag skrev i tråden. Det var en månad och två dagar sen, vilket känns mer rimligt. Fattar likväl inte riktigt hur dagarna flyter samman och tiden är ur spår. Måste erkänna att det var min avsikt, att få dig att skriva något till mig. Så tack för det.
Antar att tomheten och ensamhetskänslan är obeskrivbar, omätbar.
Ibland slukar den mig hel och jag bara faller. För att sen fångas upp och åter samla ihop mig. Tror visst jag satte ord på något av det nu! Men helt utan att det är mindre tomt. Omtänksamma ord hjälper, men kramar och engagerade människor, familj och vänner betyder mer. Så är det också med smärtan och saknaden.
Sorg och saknad är man ensam med, även att man har familj omkring sig som också sörjer.
Kram till dig, du betyder något särskilt för mig...

Anmäl
2017-08-02 21:55 #8 av: rore

Tack retep.. och jag tror mig förstå nått som jag egentligen inte vet nått om....
Tror mig veta vad du menar.

Ta hand om dig och bara följ med i den omättbara tidvågen som slukar, tar emot och hjälper *en* upp.

Finns inget att förstå ... bara tillåta det vara som det är.

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2017-09-18 14:05 #9 av: rore

Hjärta

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.