Vart ska jag vända mig?
Hej
Jag har ett problem, jag känner att jag inte kan tro eller lita på nån. Alla väljer ju vem de vill att jag ska lära känna av de själva. Om de sitter på en hemlighet om de själva så kommer jag kanske aldrig få veta det om de. (om de inte väljer att berätta det)
Så egentligen, den ända jag kan tro på är mig själv.
Vad ska jag ta mig till, jag är helt vilsen jag känner verkligen att jag inte kan lita på mamma eller pappa de säger emot varann. (de jag tror på, om himlen mm, det tror ingen annan på)
En person sa en gång till mig att man aldrig ska prata med de som inte frågar (om andlighet och övernaturligt), eller så för de kommer tro att du är mental sjuk då, deras själ inte är redo för sån information än. (allså om himmlen, döden och änglar)
Och grejen är den att jag kan ju egentligen inte vända mig till nån, alla har ju sitt problem som de kommit hit (på jorden) för att gå igenom. Mitt problem är ju bara stort för mig. Alla andras liv går ju vidare, mitt problem är bara en berättelse för de.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare, de jag trodde jag visste om en person (perfekta karaktären) visar sig vara nått annat. Hela mitt liv som jag trodde var på ett visst sätt. Visar sig nu att vara en total lögn. Hela mitt liv verkar vara en lögn, den ända och alldeles den ända jag kan vända mig till och borde vända mig till är mig själv. Blir bara förvirrad annars.
Vad ska jag göra?
Försök vända det till något positivt:) du Valde att vakna upp och se världen och dig och dina runt dig som vi är. Det har ett pris och det är känslan av ensamhet, det är väldigt vanlig för alla som vaknat upp. Men genom att vara ärlig om det och inte dölja det kommer man att se skillnad på omgivningen. Mitt problem var likadant, men nu sakta men säkert börjar folk t o m öppna upp sig till mig. Jag tror rädslan för det okända är lite för tungt för dom i början. Men genom att vara ärlig kommer acceptansen till slut. Låt det ta tid. Du behöver bara följa ditt flöde och allt kommer att falla på plats:)
Ja, det är sant som ollivoll säger, att sas bli "medveten", är en process där först en enorm vilsenhet infinner sig, har själv känt exakt samma sak..det tog ett bra tag innan jag kände sk fast mark under fossingarna!
Men låt det ta tid-acceptera processen, precis som alla andra sådana..saker, vad det än må vara -växer inte mognad på en dag!..hela livet är ju en del av en längre process-där du själv skall finna dina egna "sanningar", och de skall komma naturligt och kännas bekväma för din själ!
All styrka till dig, min vän..😉❤️
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen