Skriver väl här i hopp om att någon känner samma som mig. Inga jävla påhopp eller något, för det bad jag inte om. Och vill inte höra att jag överanalyserar osv. Ok, alltså är det bara jag som känner att hela ens existens är något slags experiment? Att det runt om en inte är äkta, som att folk sitter och kollar en hela tiden för att se hur mycket en människa kan klara av och sånt? Hade ännu en konstig upplevelse imorse, låg och kollade på en serie och börjar höra en massa konstiga ljud. Väldigt låga ljud, tänkte väl egentligen inte mer på det. Kan väl vara grannarna tänkte jag men det lät som det var i mitt rum. Sen ser jag någon skugga i mitt tak? Såg ut som en svart fågel som typ flög fast det försvann väldigt fort, sen såg jag några konstiga skuggor som också försvann fort. Känner mig alltid iakttagen. Försökte fokusera på serien för att inte bli irriterad, men då hör jag ett konstigt ljud. Tänk er ljudet när man stänger av/startar en väldigt gammal TV (säger säkert inte ett skit) och så blev det ljust ute. Bara så där. Sen börjar jag höra bilar ute osv, som att någon bara klickade på en tv-dosa och jorden bara vaknade till. Alltså det kan väl knappast vara jag som känner att världen vi lever i egentligen inte existerar, utan att det är som en hallucination. Att människor man ser ute, ens familj osv också är det? Att det är något man fantiserar ihop i sitt huvud eller något. Och att människorna som tar livet av sig har förstått hela sanningen? Ingen aning om det bara är jag som är sjuk i huvudet tbh.