Denna fina berättelse fick jag skickad till mig igår.

________

"En äldre kvinna hade två stora krukor som hon bar vatten i. En av krukorna hade en spricka, medan den andra var perfekt.

Efter en lång tur från bäcken till huset var den läckande krukan bara halvfull. I två års tid hände detta dagligen. Kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka vatten.

Naturligtvis var den perfekta krukan mycket stolt över sin bedrift, men den läckande krukan skämdes över sin prestation och var olycklig för att den inte kunde göra mer än hälften av vad den var gjord för.

En dag talade den läckande krukan till den gamla kvinnan. "Jag skäms över mig själv för att sprickan gör att vattnet läcker ut hela vägen hem till ditt hus."

Den gamla kvinnan log stort och vänligt och sa:

"Lade du inte märke till alla blommor som växer på din sida av vägen? Jag har alltid vetat om din spricka, därför har jag planterat frön på din sida, som du varje dag har vattnat.I två års tid har jag kunnat njuta av dessa vackra blommor.Om du inte vore som du är, skulle inte denna skönhet existera."

Vi har alla våra unika fel - men det är sprickorna vi har som gör våra liv tillsammans så intressanta och givande. Du ska ta var person för vad den är och söka det goda i dem.