Ja nu har jag läst det och jag måste tyvärr säga att det hela förefaller komplett meningslöst för mig och spontant känner jag hela tiden i mig "varför?".

Jag önskar ingenting av det där och jag kan bara säga att det är tur för mig att jag inte tror ett dyft på det för gjorde jag det skulle jag bli förtvivlad över att inte bara få leva mitt liv till slut här där jag är och sedan inte vara mer.

Min övertygelse är att allt sådant bara finns till för att människan är rädd. Rädd för att vara tvungen att dö och lämna livet, för rädd för att orka ta till sig tanken på att det faktiskt tar slut en dag det här livet. Rädsla är också grunden till all gudstro, människan är så rädd att inte klara ut sina egna liv att hon behöver en fader att lägga ansvaret på för att befria sin egen svaghet. Det är min övertygelse. Det finns inget efterliv och när vår kropp dör slocknar medvetandet eftersom de elektriska signalerna inte kan upprätthålla synapssignalerna emellan nervcellerna i hjärnan.

Egentligen påverkar såna texter mig enbart i precis motsatt riktning, dvs mot en ännu större övertygelse om att det där är sagor födda ur rädsla för att inte finnas till.

Vem har skrivit den?

Har du läst alla kapitlen från början?  det var inte dåligt…

Har du läst alla kapitlen från början?  det var inte dåligt…

#1 Jag gillar dig, tycker om din rättframhet i detta…och vidhäller att din tro är din…Men ingen av oss vet den ultimata sanningen därom och har därför valet att tro det som bäst passar in för var och en av oss. För mig spelar det ingen roll vad som är sant…min tro om inkarnation ger mig en logik för varför jag är här och hjälper mig att upprätthålla livsviljan och kreativiteten i allt jag gör. Det ger mig en förståelse för varför vi är här och det räcker för mig. Jag kommer under resten av mitt liv finna en logik i det som sker i mig och runt mig som gör mig till en medkännande varelse alltid redo att räcka ut handen för min nästa. När dagen kommer då jag ska gå över till den andra sidan kommer jag att göra det i förvissning om att livet på den andra sidan väntar mig…OM det är som du säjer är jag ändå borta och behöver inte längre oroa mig för vad den egentliga sanningen innebar. Det är livet här och nu som spelar roll och jag lever gärna i en illusion om det innebär att jag lever ultimat medans jag är här. " Med god tro och stors skor kommer man långt"  . Ödmjukt…

ahhhh o du vise, vilka ord!!!!  

Ja du Hatchepsut, kunde inte uttryckt mig bättre själv,kan känna att vi är tvillingsjälar.

Ska läsa och skriva ut i morgon. Nu vill ögonen sova.

Natti

Ahhhhh, mina vänner!!! Ska vi kramas???

ja, lite godnattkramar kan det delas ut.

Natti natti.

okkkkkkkk     

Kramar och pözzzar på er alla

#10 Natt natt och skyll dig själv, kan inte svara för följderna…#11 Vi ses…sen…

  hehehehe 

#5

Jag håller absolut med dig i att var och en har rätten, och ska också utöva sin rätt, att upprätthålla sin övertygelse. Jag kan också utan minsta förbehåll begripa hur och varför du resonerar som du gör utefter just hur din övertygelse ser ut och jag vare sig vill eller kan utmana den.

Min övertygelse innebär att jag inte behöver någon logik för att skapa förståelse för varför jag är här - eftersom jag inte tror på att det finns någon anledning till att jag är här. Mål och mening för mitt varande här på Jorden finns inte, det är min uppgift att applicera den själv. Så ser min övertygelse ut (om jag packar den i liten förpackning).

My humble greetings right back at you

#3

Nej självklart har jag bara hunnit läsa kapitel 10. Det är tillräckligt svårt att begripa ett enda sånt kapitel och att upprätthålla tillräckligt hög koncentration för att verkligen klara av att ta in allt som står i dem, så jag vilar nog ett tag emellan dem.

#5 Vete i Gudarna om inte du är den andligaste av oss…Var hälsad och hoppas du stannar kvar hos oss virrpannor…

#5 vilken otroligt bra beskrivning över vad jag också tror - tack