Detta med karmalagen blev jag egentligen inte bekant med förrän i mitten på 90-talet då jag började min intre resa. Dock så fanns det en självklarhet inom mig att det måste bli konsekvenser på det man gör, även om jag inte såg detta framför mina ögon. Jag var då inte medveten eller tänkte på att karman kan följa med i olika liv.

Mina tankar här går osökt till nazityskland och alla dessa aktörer som frivilligt och med största glädje bidrog till arbetet med "Den slutgiltiga lösningen" - alltså utrotandet av judar, romer, kommunister och oliktänkande.

Hitler själv tog ju livet av sig, liksom Josef Göbbels med familj. Jag vill minnas att Himmler och Göring tog cyanidkapslar i fångenskap i väntan på rättegång i Nürnberg.

Doktor Mengele lyckades komma undan och påstås ha levt i Argentina.

Vi har alltså en uppsjö av människor som på olika sätt deltog i detta - Den slutgiltiga lösningen. Man vet ju inte vad som hänt med dessa själar. Det där vet vi inte någonting om.

Vi vet inte heller om där fanns någon karma som gjorde att dessa människor direkt eller indirekt blev inblandade.

Det är något med denna karmalag som inte känns riktigt rätt för mig. Men samtidigt tror jag på att varje handling har en konsekvens.

Så här står det i Samtal med Gud:

Om karma är den medfödda lusten att bli bättre, att bli större, att utvecklas och växa, och att se tillbaka på tidigare händelser och upplevelser och jämföra dem, ja, då existerar karma.

Men det kräver ingenting. Aldrig någonsin krävs något. Du är och har alltid varit en varelse med fritt val.

Jag vet att det står mer om detta i böckerna, och dessa tankar känns mer rätt för mig.

# 2 - Jo jag har också läst detta, men vi människor agerar ju för det mesta av känslor. Ju mindre vi har kommit i vår utveckling desto mer känslor lägger vi i våra handlingar.

Vi ska ju också tänka på att vi inte har varit så andligt medvetna som vi är nu. Så förhoppningsvis ska vår karma hinna i fatt oss och att vi genom frekvenshöjningen handlar efter kärlek istället för hat och hämd.

Förstår du mitt tänk?

"Om karma är den medfödda lusten att bli bättre, att bli större, att utvecklas och växa, och att se tillbaka på tidigare händelser och upplevelser och jämföra dem, ja, då existerar karma.

Men det kräver ingenting. Aldrig någonsin krävs något. Du är och har alltid varit en varelse med fritt val."

Ja, det är ju karma om något…Jag tror inte på att karma är en form av bestraffning utan snarare en påminnelse om vad vi har missat och behöver lära oss/få insikt i, just för våran utvecklings skull.

Jag har, så att säga, flera perioder i mitt liv som jag skulle kunna relatera till karma-mässigt…Och visst har vi vårt fria val, men jag tror ändå att karma "hinner ikapp" oss förr eller senare för att vi behöver just den insikten/lärdomen.

Tänk er uttrycket "Svinhugg går igen"…Karma ser till att man får lära sig hur en person har känt sig om man har gjort den illa, genom att man råkar ut för samma/liknande händelse för att inse saker o ting kring det hela..Förhoppningsvis lär man sig något och gör inte om samma misstag…

Vad tror ni?

# 4 - Jag tror inte att karman fungerar som någon slags bestraffning, nej! Jag håller med dig i det du säger här, att det vi behöver lära och uppleva, det gör vi.

Nu kommer vi ju också in på våra livsval, men jag tror att detta hänger ihop.

Sen kan det också, vad jag förstår, finnas två individer som möts liv efter liv för att "jämna ut" sina karman.

Om vi sedan ska gå tillbaka till nazifolket, så kan jag tänka att de väljer ett liv nästa gång där de kan vara behjälpliga till mänskligheten.

Det vikallar sjukdomar är sannerligen ingen bestraffning utan den universella kärlekens välsignelse som möjliggör ytterligare en chans att växa som en genuin respons till utveckling. I detta perspektiv är det fördelaktigt att be om förlåtelse och praktisera tacksamhet. Och kanske intressera sig för moderna fenomen som Annette Carlström ?

# 6 - Vill du berätta mer om Anette Carlström?

Jag tror vi fastnar för mycket i orden "rätt/fel" och "bra/dåligt" Hur många är inte vi som kan berätta om något värdefullt som kommit ur något som vi uppfattat som dåligt. Är då den händelsen dålig eller är den bra?

Jag har nog sett karma som ett rättvisesystem som talar om för oss när vi gör rätt eller fel. Men om saker inte är rätt eller fel utan bara ÄR - vad blir då karma?

För mig blir det då något som visar oss konsekvenserna av det vi gör. Dessa konsekvenser kan av oss uppfattas som bra eller dåliga men är egentligen bara konsekvenser "om du sparkar på bollen rullar den - varken mer eller mindre"

Klokt sagt, Millaris!

Kram Kiksan

Sorry- Felpostat…

#8 Mmm Millaris, konsekvens var bättre än detta eviga bra/dåligt rätt/fel…

Jag tror att vi rätt ofta gör saker vars konsekvenser vi inte kan överskåda. Vi gör det inte av ondska - vi gör det av okunskap. vi förstår inte bättre…

Ibland måste man göra negativa saker för att det är gott ur ett större perspektiv. Ibland är man snäll för stunden, men ur helhetsperspektivet rätt elak…

Omedvetenheten och oförmågan att se konsekvenserna är anledningen till konsekvenserna vi inte alltid är så glada över. Men konsekvenser kan vara underbara ibland också…

Tror ni att det är karma som gjort att jag idag lever med en psykos?

En dag när jag var på dåligt humör lät jag dessa ord fara ur min mun:

"Död åt demonerna. Död åt demonerna!"

Genast ångrade jag vad jag sagt.

Kan dessa ord ha påverkat mig och fört mig in i min sjukdom?

Jag har genom mitt liv senaste halvåret lyckats bli osams med min mormor tre gånger. Även innan kunde jag vara rätt elak och skriva elaka mail till mitt ex. En gång hade jag kallat honom för ond.

Kort senare fick jag vanföreställningar av att själv vara ond.

Jag hade inte tidigare trott på karmalagen eller lagen om orsak och verkan. Jag kände helt enkelt inte till den.

Men nu på senaste har jag börjat förstå att det verkar finnas krafter i Universum som verkar i linje med vad man sänder ut.

Jag tror absolut på att det man sänder ut fås trefaldigt tillbaka.
Men att det man får tillbaka kan mildras om man kanske inte visste riktigt vad det var man gjorde.

Även tankar sägs ge upphov till karma.

Med denna insikt vill man ju kunna ändra på sig.
Frågan är hur när man blivit deppig och ibland känns som vad man än gör så ger det upphov till mer dålig karma.

Bara försöka knata på och göra det bäsdta man kan av det som är.

Jag tror på något sätt att karma är energier som kan lösas upp efter viss tid.Och om man har väldigt dålig karma så återföds man inte till människa utan till en insekt eller djur. Samtidigt är det lite dubbelt för tex hästar tror jag kommit mycket längre i sin andlgia utveckling än vad tex människor har.

Nej. Det du upplevde och det vet du egentligen själv också är en del av din psykosbild. Försök att inte tolka in för mycket i det du upplever för det kommer med all sannolikhet inte dig till godo.

Låt också bli att lyssna på karma dravel. Du kommer inte få någon här att säga att din psykos har du för att du levde ett mindre bra liv förra gången.

Det är så här att när det väl kommer till kritan så kan och törs inte förespråkarna för karmalagen stå upp till 100% för sina teorier. konsekvensen  med karmalagen är inte politiskt korrekt i västvärden så därför fegar förespråkarna ur när man drar det till sin spets.

Jag ser i ditt resonemang att du lägger in egna idéer och tolkningar. Där är du också inne på en farlig väg. Speciellt när du har den sjukdomsbild som du tyvärr har. Jag kan inte förstå att alla skall lägga in sitt jag i alla diskussioner, speciellt inom den gruppen som kallas för nyandlighet

Jag som kristen ser med förfäran hur jag kulten växer. Läs och lyssn på den här sidan så förstår du bättre vad jag menar.

Hur den funkar? :)
Min ena son är ett jättebra exempel på karmalagens funktion, hela  hans vardag är styrd av karmasmällar. Ändå lär hans ig inte, utan han börjar bara slå tillbaka istället.

Ett mycket klockrent exempel på karma strikes again:
Han råkade välta ut sin lillebrors skål med godis, det är okej. Men han vägrade att hjälpa till att reda upp efter sig och göra rätt, så karma välte hans skål nästan omedelbart.
När det gäller honom slår hon till direkt och tydligt, han lyssnar inte annars.
Karma snäll, hon hjälper mig att fostra min son. *s*

Jag resonerar kring karma lite som vår känsla för rätt och fel, vårt moraliska rättssnöre som ibland ger oss en tydligare närvaro än vad vårt samvete gör.
Jag ser på karma och resonerar kring henne som en andre, en av gudarna.

# 14 - Ja ibland ser man klockrena exempel. Ibland nästan så hakan trillar ner - en bit i alla fall

Vad tror ni om teorin : så som i barndomen så ock i vuxenlivet ?

Tja …kan ligga en poäng där hukanson…

Antingen såsom eller vise versa….

Lite beroende på vad det har varit för situationer…

jag kan väl se att en del saker följer med …hela vägen fast på olika nivåer…

Jag tror ju att det sträcker sig lite längre än barndomen…

#16 Vad betyder den?

Dessutom så sägs det ju att barnen under dom 6-8 första åren är sk. "karmabefriat"

Det är ju föräldrarna som får det, eller rättare gudmor och gudfar.. Det är den egentliga innebörden av att vara fadder, enl vissa läror.

# 18 givetvis…det oxå!!

men även från barndomen…blir lite för lätt ibland att härleda allt till tidigare liv….Tycker jag !

Att allt betyder tidigare liv….

Det skulle i slutändan betyda att allt här och nu har ingen betydelse…ALLt ligger i tidigare liv

det skulle innebära att jag blir rik( reinkarnationsterapeut) och psykologen får stänga !!

Och det hoppas jag att jag slipper

Hur är det då om man i nuvarande liv är klar med att man sår illa,men vill inte göra någonting åt det, utan man fortsätter att så dåligt så att andra människor mår dåligt utav skörden.

Nog bör man väl kunna få följdkonsekvenser av det,något slags straff för det man orsakat?

#20 Ja fast det kanske dom inte är då… Min ena son är definitivt karmajagad. han har lyckats skapa en slags vendetta med henne, han är 4 år. Men så kanske det hänger på deras medvetande? Känsla för ansvar, naivitet osv.
Denna är ganska medveten om vad som är rätt och fel vid påtalande. Visst är han ett litet barn, men han är ganska närvarande och har alltid varit.
Medan en hel del andra barn verkar absolut vara "karmabefriade".

# 22 - Man får skörda det man sår antingen i detta livet eller i nästa, men förmodligen i detta. Jag vill inte använda begreppet "straff" här eftersom det säkert finns en mening med varje handlande. Det kan vara så att individen själv valt detta för att kunna få insikt, kanske efter detta liv och innan nästa.

#24 Jag håller med dig här…

Om vårt liv här och nu är att jämföra med att gå i skolan (livets skola) så blir vi ju inte straffade…

Om vi sår omedvetna handlingar som ger dålig skörd, får vi bara gå om "kursen"…. Vi straffas inte - vi tvingas bara genomleva ännu ett liv med samma problematik - och förhoppningsvis lär vi något av det nästa gång. För då har vi ju med oss i bagaget än mer av det vi behöver jobba med…

# 25 - Precis! Det kan ju vara så att vi inte är medvetna om vilka från vi sprider omkring oss.

Sen tror jag också att vi ibland hinner fatt våra karman och får direkt besked från Universum om vi inte ser de dåliga fröna vi sår omkring oss. Tjong, säger det och så står vi där och förstår………..

#26 Absolut! Men, jag tror nog ingen fullt ut förstår alla sina mindre väl valda frösorter… En och annan "tistel" lär det ju bli…

# 27 - Precis, och ibland trampar man själv mitt i tisteln

Inte jag

#22

"[…] Jag vill inte använda begreppet "straff" här eftersom det säkert finns en mening med varje handlande"

Den är lite märklig den där karmalagen eftesom man kan själv statuera begrepp och bestäma hur allt ligger till.  På så sätt så går man alltid fri, eller som kvinnan här ovan som lider av psycos och föredrar att kalla det för straff. Där kommer det läskiga in i bilden. Hon får sitta där med sina funderingar oemotsagd och kanske känner en ohygligt stor skuld som kan trigga igång en ny psycos. Fast vad gör väl det, det är ju trots allt ett nytt får i fållan.

Det måste vara oerhört praktiskt att bestämma själv, för bara jag får odla mitt ego så är allt frid och fröjd. Men det gäller då att försöka att inte trassla till sina tankar för hur kommer det då att gå nästa gång?

Håhå jaja. Ur led är tiden.

#29   

#30 Tror att det är vi människor som själva valt att sätta negativa epitet och konnotationer på begreppen. Ingen av författarba jag läst inom detta ämne talar om straff…

Det är nog läsaren själv som gör det tolkningen och sedan tänker på det i negativ/positivt -laddad bemärkelse, fast det aldrig var avsett att vara sådant…

MacGallon! Det hade varit trevligt om du lagt in en beskrivning av dig själv.

#31

Där kommer DIN tolkning igen. Finns det ingen struktur/gränser inom karma epitetet. Får man utforma "lagen" själv? Eller är det som jag misstänker ett hjärnspöke. Efter att ha läst om karma så verkar det som om allt efter trådarna fylls på med text så formas lagen efter besökarnas egna önskningar. Det är väl ändå inte särskilt trovärdigt eller hur?

Beträffande presentationen så föredrar jag att vara anonym. Inte på grund av att jag har något att dölja, utan bara för att som kritiker och sanningssökande får man stå ut med mycket spott och spä.

Men jag kan säga att jag är allergisk mot när folk använder jag i sitt resonemang och utgår där ifrån. När jaget är inblandat så blir det väldigt sällan rätt. Där har ni min utgångspunkt i diskussioner.

Ursäkta om jag stavar och skriver fel, men jag skriver på en sk. mini dator och ser knappt vad som står… :-(

#33 Är det inte det som är meningen? Att vi ska tolka själva?

Psykos brukar man få som en reaktion långt efteråt på ett psykiskt trauma man har upplevt och inte kunnat bearbeta i en kärleksfull miljö . Är det då ett straff ?

För att man har avvikit från kärleken ? För att ha upplevt ett trauma ? För att inte ha kommit till Herren Frälsaren med problemet ?

En psykos är ett lidande , kan vara ett fruktansvärt lidande . Men termen straff ingår bara i en teologi som tror på en straffande Gud . Vem skulle annars straffa ? Socialdemokraterna ?

Det finns anledning att tro på en Gud som inte straffar men som renar och helar . För att rena och hela djupa förträngda trauman måste de bearbetas och risken för psykos är alltid där för tiden har gått och allt är både glömt och aktuellt . I ljuset är vi då redan renade och hela och vi kan slappna av och tro på ljusets alla kvaliteter speciellt kärlekens lag om glädje och tacksamhet för allting . Kan vi bejaka det bara det lilla så går allt väl .

Ljuset är här och nu när vi avslutar den gamla tidsåldern och närmar oss året då vi till slut firar Framtidens Nyårsafton .

# 35 - Så sant så sant!

Inte tror vi på en straffande och dömande Gud längre! Tiden är kommen då vi inser att Gud är helande i alla sina avsikter. Och att trauman gör fruktansvärt ont när de kommer upp till ytan. Jag vet, jag har själv varit där.

#35 Riktig frid finner du bara inom dig. Du bär på Din sanning. Det som är sant för dig behöver inte vara det för mig…

Jag vet att det låter "flummigt". Men ju mer insatt man blir i hur det förhåller sig ang. Karma, reinkarnation osv. Desto mer inser man att man måste lyssna inåt, inom sig själv. Du kan inte förstå allt med intellektet - du måste förstå och ta det till dig på ditt sätt.

Svår att förklara bra vad som tagit hyllor av läsning att komma fram till… Man kan inte förklara så ingående med ett inlägg eller en kommentar.

En bra författare att läsa är Eckhart Tolle. Han förklarar saker begripligt - en bra författare att börja med om man så önskar.

Jag tycker du ger ett snävt spelrum för Psykos. Det kan grunda sig i bra mycket mer än vad du säger. Men det viktiga är inte hur den uppstod - det är hur vi hanterar den och hur vi tar oss på fötter igen. För när vi tagit oss ur den är vi stärkta och har lärt oss saker man inte kan sätta ord på. Jag vet. Jag såg det som negativt först, men inser att det varit en enorm läromästare jag inte velat vara utan.

Du kan presentera dig utan att släppa anonymiteten… Tala om om du är man eller kvinna, ungefärlig ålder, intressen osv. Jag är anonym men har ändå talat om lite om mig själv…

Jag tycker att vi kan lägga undan att Karma=straff. Däremot är det nog mera som ett orsak - verkan.. På gott och ont..

Varför tycker DU det?

Hittade en förklaring på vad karma är, den bilden stämmer överrens med hur jag har fått förklarat för mig av teosofer.

"[…] Karma är ett sanskritord som egentligen betyder "handling", men som i detta perspektiv har betydelsen lagen för orsak och verkan."

Lägg märke till prepositionen.  För orsak och verkan och inte om orsak och verkan.

I den betydelsen så kan man säga att du har rätt. MEN den säger ingalunda att mitt antagande är fel.

Alltså 0-0

#39 Därför att det uppenbart inte är så det är. Karma ´är inte = straff, att man ska straffas för alla sina fel…

´Kara är osak och verkan - varken mer eller mindre.

Om man förenklar förflyttningen i karmat till en skala och antar att man börjar sin resa från noll vilket känns rimligt då man hittills inte har presterat något. Så krävs det en prestation för att förflytta sig till höger på plussidan. Likaså om du presterar negativt så förflyttar du dig till vänster på minussidan. Prestationen består då av att göra och tänka gott.
Om vi då antar att det är så som ni säger att det inte finns något straff i karma, så blir konsekvensen av att prestera lika mycket negativ som positiv karma att man även då förflyttar sig till höger i skalan, alltså plus. Innebörden i ett sådant resonemang blir att man inte behöver anstränga sig särskilt mycket för att nå målet till höger på skalan. Nollan kan du inte stanna på för trots allt så finns det där en prestation som skall bedömas.
Känns inte ett sådant resonemang ganska meningslöst?

Resultatet blir något helt annat om samma situation resulterar i att man färdas till vänster i skalan. Då resulterar både ett negativt karma och ett noll karma att man straffas och får börja om från ett negativt tal än där ifrån man började. Alltså ett straff.

Hela grejen känns jäkligt meningslös och konstruerad, och vem/vad har satt upp reglerna för detta spektakel?

#35

Håller med

#41 Då du ändå inte tror på detta utan är strikt kristen… Tycker detta är new-age-flum…

Vad är då ditt syfte med deltagandet i denna tråd? Är du intresserad, vill veta mer, nyfiken eller? Eller vill du bara såga…?

Jag uppskattar bra diskussioner, men det blir det ju inte om man utgår från en låst position där man bara befäster sin egen tanke utan önskan att egentlligen vidga sina vyer…

Är din dörr öppen eller stängd?

#41 Du kan ju knappats få in något av nytta eller glädje av att tillbringa tid med dessa kättare, lika lite somom du sprider något utav det.
Din religion är bara barnet gentemot andra, den som är yngre borde väl vara wicca? Det är ganska typiskt barnet att skrika för att höras. Samma fenomen ser vi hos amerikanarna.

Den enda som för ett spektakel här är du, detta nonsens som du fnyser näsan åt har anor långt äldre än din religion.
Visa nu dessa människor respekt.