Gud är energi, som vi kommer ifrån, den som vi alla är en del av.

För min del så tänker/känner jag så här.

Att Gud inte är någon person, alltså ingen han eller hon utan mer som ett "det" (fast det låter lite fjuttigt, men det finns inga bättre ord i svenskan)

För mig är Gud samma sak som Källan, Ursprunget, Skaparen. Att Gud finns inom oss alla eftersom vi är en del av dess skapelse, att Gud finns i allt vi ser eftersom allt vi ser är en del av dess skapaelse.

Ska fundera mera………….

Snygg bild föresten.

Ja, det är väl lite så jag menar med energin.

Ursprunget, källan, kraften vi går på.

Tja Ordlös Blir jag vid denna fråga …jag ser bara denna !

 den är min bild av Gud…

Det villkorslösa Universella Hjärtat

Åhh, den e så häftig!!, får jag sno ett kort av den Wargis??

#4 instämmer med dig Wargmane - orden saknas för att beskriva. Det är upplevelsen/känslan som är bortom ord…

Ja sno på bara ..den är till för alla…

jag hade flera hundra mindre ..men dom har jag gett bort !

Nu har jag stulit!!

Den ska jag försöka kopiera ner och förstora.

Tack

Ja det var Jeanettes Önskan att jag skulle sprida den!

Hon var en jäötteduktig Konstnär från Värmland !

Jeanette Zetterström R.I.P

Gud ser inte jag på som en person eller en han eller hon…

Gud är skaparkraften och alltet som vi alla är en del utav. Vi är alla ett och uppfyllda av den helige ande.

Vi behöver bara sakta ner, befinna oss mera i nuet än i gårdagen eller framtidens värld. I nuet är vi nära - det är det som gör Yoga och meditation så magiskt… För en stund är man verkligen i kontakt med hela härligheten…

#9 Fantastisk bild!

Min man målar en del. Gjorde en om domedagen, alltså en betydligt dystrare tavla… Tror han var påverkad av extraknäcket som kyrkovaktmästare där gamla gravar grävdes upp för att ge plats åt nya. Inte kul med alla skelett som dök upp…

Mmm bra tänkt 11… Ibland glimmar du till riktigt ordentligt 

Hur upplever ni Gud?

Som en gränslös kärlek till allt och alla.

Vad har ni för föreställning om Guden?

Att det inte bara är en som är Gud. Vi har alla ett finger med i spelet, teatern här på jorden t.ex. Andarna som vägleder oss….människorna med kloka ord och handlingar som manar oss alla att söka oss tillbaka till vår inre medvetna kraft, tillbaka till ursprunget men genom att mästra det i en fysisk form dessutom.

Är det en han/hon/den/det?

Allt fysiskt har vi namngivit/hållt fast vid som kvinnligt/manligt eller den, det. I detta fallet tror jag inte på att Gud är något av detta i ett rent tillstånd, energi, tanke, skaparen till allt.

Var finns Gud?

Överallt och ingenstans

Vad är era tankar?

Mina tankar är att vi är mitt upp i alltet och söker vårt inre genom alla våra upplevelser tillsammans för att förenas en dag i samförstånd och gränslös kärlek.

Gud- för mig är det namnet något som ger motstridiga känslor i mig. Matad som man har varit med diverse Gudsuppfattningar från barndomen med frireligiös släkt och vanliga kyrkaktiva föräldrar. Gud för mig representerar något som jag ser som stelbent. Jag har ingen annan bild av Gud än den som representeras av den stora massan Kyrkan.

Varför ska bara den manliga kraften få företräde? Det händer att de få ggr som jag är i kyrkan pga konfirmation eller annat jag byter ut ordet Gud till Gudinna bara för att det ska bli lite jämvikt..

Men om jag byter ut ordet Gud till Den Universiella Kärleken- ja då blir det annat. Den är könslös eller både manlig och kvinnlig eftersom båda är ett. Den finns överallt bara du öppnar upp sinnet och hjärtat.

#14 Mmm… Det universella kärleken, en könlös kraft som finns inom oss alla…

Jag tror det är många som har trista erfarenheter i från kyrkor och samfund som sprider sina dogmer och pekpinnar som om de har företräde att tolka kärleksbudskapet på "rätt sätt"….

Det vi kallar Gud är ett koncept, en föreställning om något vi aldrig kommer förstå genom att använda tankekoncept…

De kan visserligen peka oss i riktning mot det, men förr eller senare måste vi släppa alla föreställningar vi har om Gud (och om oss själva!!) och gå bortom orden för att se det som är sant. Här och Nu.

Bara genom direkt upplevelse minns vi att vi är det vi kallar Gud, att Gud är här och nu och upplever allt genom denna kropp och sinne.

Bara genom att stilla oss och vara tysta i vår närvaro här och nu, kan vi uppleva detta vi är. Vi behöver sluta värdera våra tankar så högt som vi faktiskt gör, så vi kan vara tysta för en sekund. För Gud står hela tiden och knackar oss på axeln och säger lågmält:

Här är jag. Varför lyssnar du inte?

För mig är Gud det gudomliga som finns inom oss alla och som finns i naturen i alltet.Gud är kärlek och som ni redan nämt den universella kärleken.

#16 Precis… Vart är fjärrkontrollen till tankarnas malande kvarn uppe i vårt huvud… Om man hade en sådan skulle man trycka på off…

Nu kan man uppleva stunder av denna närhet - åtminstone gör jag det vid Yoga och meditation. Även på min spikmatta…

#18 Jag me´…yoga,meditation o spikmatta…

#19 Du är vis du…

Gud är kärleken - det enda som överhuvudtaget betyder något  slutändan. Gud är du och jag och den störste av alla energier som finns.

Ingen gubbe uppe bland molnen som sitter och pekar finger. Utan vi är alla en del av skapelsen, en del av gud och kärleken. Men vi är lite dåliga på att visa kärleken.

Tyck om - det gör gott!

Kram Lena

#18 Haha, många gånger skulle en sån fjärrkontroll varit bra, men å andra sidan så är det enklare att inte ta tankarna på sånt stort allvar genom att se dem för vad de är. Då behövs ingen fjärrkontroll.

Ja såna stunder är underbara, vem gillar inte dem…Men upplever du inte stillheten/närheten annars också?

Tänk, Gudomen är så stor och så väldig. Och ändå så finns den inom oss hela tiden. För min del så kan jag känna av Gudomen oavsett om jag befinner mig bland folk i en storstad eller i skogen. Det har ingen betydelse, det yttre har ingen betydelse.

#22 Jo, med mina mest bökiga elevgrupper… Det krävs så mycket närvaro och kärlek… Jag tappar tiden, tappar ovidkommande tankar. Svar på frågor bara kommer, jag bara är… Total närvaro i situationen…

Därför har jag nästan bara sådana klasser. Har bett om dem… När alla är välartade och lättlärda dansar tankarna iväg på allt annat än vad de borde vara… Jag är sååå ofokuserad…

Tror att detta är en form av närvaro/kontakt med anden också. Åtminstone är det så det känns. Och jag vet att jag "smittar av mig".

#24 Så underbart det du beskriver! Och visst "smittar" det!

Gud är början och Gud är slutet.

Gud finns inom oss och i allt runtomkring.

Det är den totala kärleken. Ickedömande.

(Och så tror jag att Gud har en stor portion humor)

#26 Humor är ju nästan ett måste hehehe

jag hade inte "orkat" det jobbet annars hehe

#26 Vi har humor - alltså har han humor… Genom anden är vi ett. Vi skulle inte kunna ha egenskaper som han inte har. Bortsett från det vi gör när vi totalt stängt ute den helige ande och lever genom egotssmärtkropp i total separation från anden…

Vi säger humor, men vad är det? Kanske att kunna skratta åt sin mänsklighet med sina tokigheter, se att man inte är någon att tas på allvar, att det inte finns något som är personligt. Att man inte är "någon person"!

#29 Precis hehehe vi e ju bara en liten,liten del av det hela …

#29 Hmm, så kan man ju se det förstås. Fast jag ser det inte så ens, haha. Jag kan egentligen inte definiera det. Kanske så här i metaforiska termer:

Allt som är, är som havet. På havet uppstår tillfälliga vågrörelser, vi människor är vågorna. Vågorna är inte delar av det större havet, de är havet.
Det finns egentligen inte ett "du" och ett "jag". Inga individer, personer. Bara helhet, ett "Jag". Som är Havet. Eller Gud.

Nu har jag inte läst hela tråden så det kanske blir lite upprepning men jag stör mig lite på att vi alltid måste ha våra benämningar på saker och ting även om jag innerst inne vet att det är nödvändigt många gånger.

Gud är en kraft, en energi, en tro, ett sätt att leva på och efter. Och vad menas med Gud då ? För det finns ju olika gudar i olika religioner och trosamfund..

Gud för mig är universum typ, det jag inte ser eller kan ta på men som jag helt enkelt bara vet finns.

Gud, ja den som ev. styr över oss. För mig skulle nog vara så att den finns överallt. Ingen som man kan ta på och ingen speciell kön. Inte lätt detta med Gud men synlig kan jag nog inte säg att den är.