Underbar 'fnurling' å näe, du är aldrig jobbig! ;)

… hum, det låter väldigt troligt detta! tror precis som du, .. men svara det kan jag jue inte då.. *s*  ..men, vad fint inlägget var, tack!

#1 Johoduu.alla tycker jag är skitjobbig när jag säger

- Du får jobba med dig själv först !!

hahahahahaha för det vill ju faktiskt inte de själva…alla söker nån annan/annat som ska "rädda" dem!

Rädda dem från enahet, tristess och saknad!

Nä jag har en skitbra partner   -…Jag själv !!

Och det räcker fint det, tills jag är precis i mig själv!

I need soulfood !!

Tänk relation där man "tänder " på alla plan!!!

Själsligt, mentalt, Fysiskt….Niiiice!!

Och Nä Ingen behöver svara på min fråga i inlägget hehehe det kan vara Sänsligt *s*

Men jag är Så Nyfis på hur ni ser på detta!!

Ha ha ha, jodå, jag vet vad du menar, men innerst inne känner dom nog att du har 'rätt', jag brukar säga så själv, - jag vet att du tycker jag är jobbig nu, men…. *s* vet vad du menar, åå, du har redan träffat din drömpartner ser jag, perfekt!

mmmm. på alla plan! så sant så sant sååå… så.

Och, jo.. det var lite känsligt .. ;)

Kan mycket väl tänka mig att nån kan anse att du är rejält 'pain in the ass'…

Men så är det ju alltid när man är nere och någon säger åt en att ta sig i kragen och göra jobbet själv

Du har rätt när du säger att likheter attraherar, så långt har jag ju faktiskt inte tänkt tidigare. Hmmmm *funderafundera*

Kanske dags att börja med det nu

Jag trodde att jag hade mött mitt livs kärlek, inte själsfrände, men just kärlek. Frågan är nu om kärleken kan överbrygga alla olikheter ?! Finns det något att bygga när pusselbitarna inte riktigt vill passa in i varandra, måste man hela tiden banka på dem med hammaren för att pusslet ska gå ihop??

Nej anco ..banka ska man nog inte göra ….kan man inte smälta samman ändå är det nog ganska omöjligt….

Men jag påstår Inte att det inte funkar ändå…ibland kan det vara olikheterna som "gör det"

handlar nog mest om hur vi hanterar det !

#0

Ja,, det är inte lätt eftersom många vill ha den rätta just nu,, och hur definierar de den rätta???

HAr själv fnurrlat runt i dessa frågeställningar ganska ordentligt genom åren *erkänner*

Men som jag har kommit fram i mina egna fnurrlingar så,,,, kanske låter jag kall o lätt sinnlig nu men,,,

Kan det inte vara så att i sökandet efter den "rätta" så möter vi andra som är " rätta" för stunden?

Vi lär oss av vårt sökande,, även om det ibland käns hopplöst,, särskilt när "vi" går på samma minor om o om igen,,

Detta kallar jag "egot eller egensinne",,,

Det är liksom livets resa på någotvis,, det blev lite fnurrligt detta,, hoppas ni förstår vad jag menar ändå…

Men det är som sagt ett sänslit ämne,, och många ryggar tillbaka och tycker att man är "knäpp"

smällar man får lov att ta här i livet,, tyvärr,, det sätter ju en själv i gungning oxå,,, eftersom åtminstonde jag söker sanning,, men alla gör inte det ,,,, (ännu,,) De vill ha en trollformel)

men det måste vara svårt när människor kommer till dig i din yrkesprofission,,, och förväntar sig  magi,, istället för att förstå att de faktiskt har ett egen ansvar för sin egna lycka,,,

Bara lite tankar som dök upp,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,/ kram

Jag blev spådd att jag skulle gifta om mig senare i livet när min dotter var i 3-årsåldern…

Hur den tillkommande skulle se ut visste jag inte… Det enda jag visste var att det skulle ske i en mycket konstig/ovanlig kyrka…

När min dotter var 8 år hade jag glömt detta… Inte skulle jag trott att denna Hell's Angelliknande karln som var yngre än mig och som jag nobbade efter ett långt samtal på en pub…

Att min väninna skulle ge karln mitt telefonnummer…

När jag senare åkte på semester med honom for vi till en kyrka… Den såg minst sagt udda/ovanlig och besynnerlig ut… Då säger han, här ska jag gifta mig - om jag gifter mig någon gång…

Och så blev det ett år senare…

Smält ihop… Nää - fy så tråkigt… Det är väl ombyte från sig själv man vill ha. Blä, skulle spy på att leva med en kopia av mig själv… Föredrar att vi är lika olika som inledningsvis…

#6 precis det du skriver tänkte jag när jag läste Wargmanes inlägg. Varför kan det inte finnas flera "rätta" under livet, men att vissa kanske missar dem för de är så upptagna av att leta efter DEN rätte…

Och precis som du skriver Wargmane, det är ju vi själva som behöver göra jobbet. Det faller sällan karlar (eller kvinnor) ner från himlen rakt i famnen på en (även om jag fortfarande hoppas - och jag hoppas att han har en fallskräm)…

Under tiden man går och väntar på den rätte, så kan man ju ha lite kul med andra. För skulle han dyka upp och klockorna börjar klämta så märker man nog det.

Förresten så tror jag att det finns flera "rätta" under ens liv. Vi förändras och växer från varandra.

Om man tänker efter så innebar ju "att älska livet ut" bara några decennier för hundra år sedan, eftersom livslängden inte var så hög. Nu lever vi ju så länge att vi hinner "avverka" flera förhållanden.

#9 Ja, för fina flickor kommer till himmelen - och vi andra kan komma hur många gånger som helst…

#10 #11 japp håller med!

Särskilt det sista uttalet ! heheeh

Efter struligt tonårsliv så träffade jag "honom" när jag var 18 år. Det kan tyckas vara ungt men jag hade varit med om en del och det var "explosion".

Han var farlig, ökänd, tatuerad m.m. och mina föräldrar fasade…Hua.

Snart 30 år senare (29) så är jag lika förälskad i denne man och vi har blivit som sammanväxta. Vi är gifta och har en son och jag tror på "själsfränder"

Däremot tror jag att man kanske  i många fall måste pröva sig fram, att man kanske inte, som jag, har turen så tidigt i livet. Ingenting är rätt eller fel.

Jag är bara lyckligt lottad.

#12 ÅÅÅhhhhhhh Myyyys !!!!

#12 Nej, jag tror att han är ovanligt lyckligt lottad som fått just dig… Man får vad man förtjänar vet du…

#14 Åh, så snällt men han är faktiskt mer än vad jag förtjänar många gånger. Hans stora fördel är tålamod (vilket jag saknar).

Vi har våra "ryggsäckar" men de är klart lättare att bära när man är två.

Jag önskar att alla människor fick uppleva att man har en själsfrände, en vän i döden/nöden, en människa man litar på till 100%. Det låter kanske som floskler men jag kan garantera att det finns…

#15 Har hittat en själv vännen… På vår 10-åriga bröllopsdag tatuerande vi in varandras namn… Ringar kan tas av - inte en tatuering…

Det var sååå romatiskt…

Wow Ni e la för goa!!

Vilka berättelser!!

#16 DET var romantiskt…

(Vi bytte silverringar på 25-årsdagen (silverbröllop) men som du säger , dessa kan tas av…

#18 Inte försent för en tatuering än…

Vilka fina berättelser bumbleboo & evre! vackert & romantiskt!

#19 Han har tillräckligt med tatueringar och jag är en fegis…haha.

#21 Men det gör inte så ont som man tror… Det kändes som när man var barn och gjorde "1000 nålar på varandra." Sedan domnade jag liksom bort…

Man kan dessutom fråga, för vissa ställen gör ondare och andra mindre ont. Jag valde ett av de sistnämnda…

#21 Jag veeeeeeeeeeet (som en trotsig unge). Både maken som sagt och sonen har en del tatueringar men NJET

Jag håller mig till min spikmatta (OT)

#23 Har också en spikmatta… Men fixar du den borde du lekande även klara en tatuering…

# Ska fundera på detta. Det kommer väl ett 30-års jubileum hoppas jag…

#25 Mmmm… Funderar på vad vi ska göra på 20-årsdagen, för något måste man bara hitta på…

Kanske får sno det där med en ring till, som ni gjorde…

Jag undrar…om man redan har träffat den rätte, men att han gått över till andra sidan, och man inte är så väldigt intresserad av att träffa någon ny ? Man känner sig för gammal och  vill rå sig själv..är det fel? Jag vill gärna se om jag kan klara mig själv ett tag, har jag visserligen gjort några år nu, men ändå….

#27 Det finns väl inget rätt eller fel angående detta… Du ska göra som du finner bäst…

Händer det så händer det… Om man vill…

Det gör visst ont att tatuera sej.. Jodå så att!! För de så!!

Jag har gett upp, jag känner ibland att nää jag vill ingen ha.. det gör ont att bli sårad och besviken och lurad. Jag har slutat leta, söka förvänta mej. Jag säger nej tack till än den ena än den andra. Hindren blir högre och starkare.
Jag är kär i mej själv. (egenkär)  MEN… Dyker det upp nån som är den rätta så lär det väl visa sej.

Gulleni vilka berättelser.. pusspå er.

#27 Det är svårt att sätta sig in i din situation när man inte har varit där men jag tror alltid att man ska lyssna på sitt hjärta.

Känns det bra för dig så är det säkert det rätta för stunden. Framtiden vet ingen av oss något om…som tur är.

#27 inte behöver du träffa någon.. Det är ju helt och hållet ditt val. Gör det du mår bäst av.

Känner så väl igen det där med att klara sej själv, det är jätteviktigt för mej just nu..

# 27 - Du avgör ju själv om du vill träffa någon eller inte. Väljer du att leva ensam för att du vill leva ensam så är ju detta ok. Huvudsaken är att det är du som väljer och ingen annan åt dig.

Jag har valt att leva själv och detta komma jag att göra. Däremot så är mitt hjärta alltid öppet för kärleken om nu denna skulle komma, men det är en helt annan sak.

Jag säger som Roland jansson i Sällskapsresan 1 "Måtte djävulen ta alla fruntimmer" 

# 33 Stackare" ..eller kanske det hade blivit ordning i helvetet då? Om det nu finns….då hade vi tagit över! Hahaha

mmm vi är ju där redan nu…

#34 hehehehehehe ja precis ….det hade nog blivit det !!

hehehe  du missade #35

Inte då, Wargmane missar inget… Andra missar mer…

Vissa har nog helvetet på jorden - men jag tror inte att någon av oss, som sitter här framför datorer i väst, hör till den skaran…

mmm helvetet finns inte så mycket på jorden som på astralplanet…

Därom är min kunskap för ringa…

vi skapar oss själva helvetet genom våra tankar om det och genom våra gärningar (samvetet) astralplanet är allt sådant möjligt för det är helt uppbyggt av våra tankar och känslor…

Det visste jag, jag trodde du hade något ytterligare… Gäääsp, understimulans… paltkooooma…

räcker det inte så.. tycker det säger allt..man får ju själ fundera ut hur det kan se ut och hur det kan vara.. men det är ju klart är man i komma halva livet så funkar ju inte dom bitarna…

men vem önskar att man är i helvetet? visserligen alla negativa tankar ställer ju till det men…..sedan kan man ju undra..inte alla som ser allt likadant….

beroende på ditt handlande/gärningar under ditt fysiska liv så binds du till dom lägre underplanen på astralplanet där denna "skärseld" finns.. det är dock inte som kristendomen säger en förevig eld som sakta steker din kropp och allt sånt trams….Utan det är plan som är fyllda med tragedier och orena tankar etc etc som har stor effekt på din astralkropp…

Fast i alla lägen återspeglar inte orden vad tanken och hjärtat bär…

Jag tror exempelvis att Draken och Alde är helyllekillar som bara försöker vara kaxiga…

hahaha hellyllekillar… säg det till mina två ex

Ja …VA ?? det trodde jue jag oxå …att du var en helyllekille ??

Stämmer inte detta ??

Jag mötte den rätte, eller den rätte just då i alla fall 1998. Ödet säger jag för vi möttes pga av en rad märkliga händelser just den dagen som gjorde att vi sågs första gången på morgonen och sedan åter på en fest på kvällen. Efter den kvällen var vi inte utan varandra en dag på lite mer än 5 år..sen blev vi äldre och utvecklades åt olika håll och ville olika saker och gick så till slut skilda vägar.

Idag undrar jag om vi fortfarande skulle vara rätt för varandra om vi möttes igen nu 5 år senare…? Ibland tror jag så, ibland inte.

Därefter mötte jag ju efter flera år sonens pappa, men kände aldrig i det mötet och den relationen att vi på något sätt egentligen var rätt för varandra. Men vi behövde varandra och skulle ju såklart ha vår lillfis ihop även om vår relation nu inte höll.

Så jag hoppas väl att jag en dag drar till mig en man som kan vara så rätt igen, men begriper ju att han inte kan beställas eller att jag inte drar honom till mig genom att vara någon annan än mig själv

#48 hahaha.. Jo!! men det ä ju klart!! frågar du mig så stämmer det givetvis alldeles utmärkt…

Naturligtvis är Alde o Draken helllekillar!!! Fattas bara

Iaf här inne….

jepp jepp

Jejejeje…*harkel* *viskar* Vi kan ju iallafall låta dem tro att vi tror det*

#53 *viskar tillbaka* Självklart…. varför tror du jag skrev så för ,hahahahahahaha

#53 % #54 Tror ni de har ullstrumpor som de tassar i?.

Of course….. annars hörs dom ju när dom kommer smygande, hahaha…. och som de 'praktiska' killar dom är har dom kommit underfund med att samtidigt som dom hasar fram i ullstrumporna så blir golven rena o fina *ASG*

Inte nog med att dom är helylle… dom är finurliga helylle

*Flabbar högt*

Johoduuu!!!

*skrattar ikapp med Wargis*

           Ha, haaaaa!

Hahahahhahahah!

.. Håller handen för munnen..( skrattar så jag ramlar av stolen jue)

# 52 Helyllekille, den dagen du….

Hmrm, piskor o läder va de va?????

hahahahahahaha ja vad ger det för karma ??

Alde???

#62 Nu återföds vi nog som daggmaskar… enbart dugliga att pinas levande på slöa metkrokar som ska hängas ner i iskallt vatten och slukas av en fisk…

mmm intressant tank du har om din framtid E 

#64 Ha, ha… Då skulle du bara veta vad jag tänker om din…

hehehehe.. jadu.. dom är ju dina problem.. du kommer inte långt med dom… du vet väl att man inte skall tänka illa om sin nästa?  Bud 8.. Är det så att lilla lärarinnan inte har gjort sin läxa kanske?? hehehe

På med struten och ställ dig i vrån!!!

#66 Du vet väl att man "inte ska kasta sten i glashus" också va?

Hallå E… kul att få sällskap, mig förpassade han in i skamvrån redan i förmiddags, hahahahahaha

jag önskar inte dig något illa… Jag sa intressant tanke du har om din framtid.. en väsentlig skillnad

#69 Det där med skamvrån då…  Det kallas förnedring Alde… Är det att önska gott att önska någon dit…

Hm… Den förbjöds för övrigt för mycket länge sedan inom skolans värld… Men du lär väl ha minnen från den…

Vad ska vi göra i skamvrån Anco?

Smida 'elaka' planer mot det manliga könet här inne *gnuggar händerna*

mmmm ohhh baby… hit me with your best shot!!

#72 En ann´e ju van att gå klädd i läder…. (dock utan nitar)

*vinkar komsi komsi*

Skinnbrallor, skinnväst och tatueringar…… (what about that baby…)

#72 I wouldn't touch you with a ten feet tool…. (ZZ Top) darling

Eftersom jag vet att du gillar sånt…

#49 Härligt låter det iallafall att du fått uppleva det då när du träffade honom 1998.

Håller med om att det är så att man själv skall hitta sig själv mitt i allt. Själv har jag valt att leva själv nu och njuter av det efter att ha mött 3 olika goa själar. På något sätt kan det också bli för mycket av det goda när man möter så intensiva själar. Tror ju också att det var meningen att möta dessa för att lättare hitta mig själv så jag är så tacksam.

#0 Jag tror på din stil att säga som du säger till de som undrar över kärleken.

I woulden't allow you to,  even with a 20 ft tool… (aldebaran)  darling

#77 Okej då… "suck" Det får väl bli den här då, för något annat nöjer du dig väl inte med… Men bara för att jag lovat vara "snäll" idag…

hahahaha ja det är bäst du tar fram piskan så han blir nöjd Ewre !!

 Förnöjsamhet var det ju !!

Vi tar fram piskorna allesammans… Men då skrämmer vi väl honom…

Snäll var det… Snäll…  jag menar…

ha ha hahar suttit och läst igenom hela tråden nu å jag glömde vad den handlade om från början snacka om glömsk men väldigt rolig……..

men tillbaka till det första inlägget

jag tycker inte du är jobbig om du skulle svara mig så numera har jag lärt mig att inte ställa den frågan, även om jag gärna hade velat !

Inser att man träffas när man är mogen för det, annars blir det inte bra i slutändan, har jag märkt av egen erfarenhet.

Skulle gärna vilja träffa den som är rätt till 100 % men jag tror inte riktigt att den personen finns men visst finns det själsfränder…… men då är man säkert inte 100 % lika i alla avseenden, tror att det kan  bli tråkigt då ………

men ack onej har jag inte träffat den rätte än hoppas jag i allafall inte eftersom jag fortfarande är ensam……

ursäkta om det var lite rörigt !

men ett jätte kul ämne