Jadu Gilla de här energitjuvarna har vi ju stött på både du och jag
Ibland har det varit samma person för oss båda t o m.

Ibland funderar jag över varför jag stöter på så många stundtals. Vad det är jag ska lära mig av det? Vad jag gör rätt resp. fel i mina möten med dem? osv..

En dag kanske jag vet!

Ja, jag har också funderat över detta. Jag tror att vi drar till oss vissa människor för att vi ska upptäcka och lära känna vissa sidor av oss själva. Ju större reaktionen blir vid konfrontationen med denna person, desto mer behöver jag titta på mig själv, fråga mig - varför reagerar jag så inför henne/honom?

När de värsta känslorna och reaktionerna har lagt sig så kan man i regel förstå sin egen reaktion och sitt eget beteende.

Jag tror också att vi alla är någon av dessa karaktärer inför andra människor någon gång.

Vad tror du om denna tanke?

# 2 Mycket mycket intressant och tänkvärd artikel Gilla  Det är mycket  som stämmer bra, och även det sista du säger att vi alla nångång säkert själva också intagit någon av dessa karaktärer, trist nog..  Men jag instämmer i dina funderingar

# 1 ja, visst är det säket så att man även ska lära sig något om sig själv i dessa möten med energitjuvar. man lär sig något nytt om sig själv varje dag tycker jag nuförtiden..

Mycket bra artikel gilla. Jag har stött på det mesta här i livet, men både G och PS är nog dom värsta. Lyckligtvis har jag tagit mig ur PS klor i tid. G finns i min vardag i arbetslivet och det är oerhört påfrestande.

Ja ibland som kan vi inte komma undan dem, men då måste vi på något sätt hitta på lite knep att inte behöva möta dem. Sen kan man ju också sätta sig ner och fundera varför man blir upprörd. Det måste ju finnas något hos denna person som triggar igång reaktionerna. Kommer man på varför så blir det kanske lättare att hantera i fortsättningen.

PS kan man tyvärr inte göra något åt mer än att avsluta och bryta all kontakt så fort som det bara är möjligt.

#5 Det du skriver är att ansvar för sina egna känslor men när det gäller en energitagare så finns det inte en chans att diskutera med dessa tyvärr och absolut inte på nätet. ;-)

De ser oftast inte sina egna brister och skyller alltid på andra, pratar om andra och lägger all skuld på andra.

Detta är en enorm frihet att förstå hur de fungerar för det är då som du säger Gilla att man får hitta knep så man ej går in i diskussion med dem och förlorar en massa energi som kommer när vi blir förbannade och arga.

De hittar ofta likasinnade och "snackar skit" tillsammans för att få rätt.

Varför reagerar vi egentligen på energitagare??

Det gör alla eftersom de är mästare på att ej ta eget ansvar för sin egen frustrering och vill alltid ha rätt, bli bekräftade och accepterar inte sig som de är. De ser inte sina egna brister och  kommer alltid hitta offer och syndabocker tills de har förstått att de får tillbaks det de ger ut. Allt ligger i deras obearbetade känslor ifrån det förflutna som de vill bli av med. Därför hittar de syndabockar överallt.

Herregud vad jag skrev. Det var nog inte jag eller så var det kanske den högre makten.

# 6 - Ja Gitte du har väldigt rätt i det du skriver. Speciellt viktigt är att man inte ska börja diskutera eller argumentera med dem för då har sakfrågan ganska snart försvunnit och det mesta handlar om att ha rätt eller att få sista ordet.

Det var väl bra att du skrev detta, det låg kanske och tryckte i något hörn :-)

Gilla

#7 Haha, ja det är en konst att ge tillbaka skulden där den hör hemma. ;-)

#6 Jag kan hålla med om en hel del av det du skriver.

Men det finns många varianter och fasetteringar av det hela också. På nätet, och speciellt på sådana här communitys blir det ju ofta en hel del tjafs i diskussioner. Och när temperaturen i diskussionerna stiger så är det inte ovanligt (högst mänskligt egentligen) att man tar i lite för mycket. Det har jag gjort själv också (vilket jag inte är så stolt över). 

Speciellt när det handlar om väldigt personliga övertygelser (som det gör i "andliga" forum) är det nog lätt att det blir lite hätsk debatt ibland. Alla har ju SIN egen uppfattning om sakernas förhållande.

Men man kan inte heller generalisera "energitjuvar" och "internettroll". Det finns ett helt spektrum även bland dem, och någonstans i det spektrumet passar vi alla in……både du och jag och alla andra eftersom vi alla är EN……:p

"Generaliseringar är generellt sett felaktiga"

Ljus & Kraft från moi

Naturligtvis finns det ett helt spektrum av energitjuvarna.

Sen har vi ju internet-trollen som är ett fenomen för sig. De är ju alltid anonyma och älskar ställa till trassel. Jag har ännu inte förstått varför, kanske brist på sysselsättning.

Att hamna i en diskussion med någon som inte är av samma åsikt kan ju väcka upp en del känslor, men detta ser jag inte som någon direkt energitjuv, även om jag kan medge att det tar en del energi att bli förbannad på någon som inte begriper att jag har rätt .

Debatter och diskussioner ska ju få lov att ha högt till taket, annars blir det ganska platt och innehållslöst.

Energitjuvarna är väl mer de som man träffar på om och om igen och märker att här finns ett speciellt beteende och att detta beteende tar energi från mig. Vet jag varför jag reagerar så kan jag kanske ta det lättare nästa gång jag blir utsatt för någon slags energitjuv.

#10 Du har så rätt så Gunilla. *Klok madam, det där*

Jag menade ju naturligtvis inte att ni var energitjuvar, utan snarare att om man blir förbannad och ledsen så har ju motståndaren i stort sett lyckats, om dennes avsikt är att reta upp någon.

Ja, det är inga lätta grejor det där precis….jag känner så väl igen syndromet. Själv har jag tidigare brusat upp i olika forum, men jag jobbar på att låta bli att bry mig så mycket…när det är ämnen som ligger mig nära om hjärtat så är det dock svårt att hålla tyst…

Och sedan finns det ju de som utan att vara öppet elaka, trixar och manövrerar i forumen så att de framstår som så ljusa & trevliga när de i själva verket inte är det. Men det är ju inget nytt precis…..

"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.
Oscar Wilde (1854-1900)"

/ Jerry

# 6 Du är klok du Gitte . Ja, det blev ett långt inlägg där du gjorde , men det var väldigt innehållsrikt  hi-hi..

Bra skrivet! 

Håller med Njord också, att det såklart finns många facetteringar på detta med energi tjuvar och troll framför allt. Håller med dig också  Njord, om att det finns inget värre än de okunniga "ljusarbetarna", de ska man verkligen hålla sig undan. De som vill framhäva sig själva att de är så öppna och kan och vet så mycket om ditten och datten fast det i själva verket är precis tvärt om.. Några såna har man ju träffat på några stycken ja på livets resa..

Wow, vilken psykologisk avhandling den här artikeln är! Jag log många många gånger i läsningen och blev glad att jag gjort samma bedömning av många av energitjuvarna, samt att jag själv också kände igen mig själv som en energitjuv ibland.

Hejsan,

jag har precis lyckats ta mig ur ett vänskapsförhållande som verkligen tagit mycket av min kraft och energi… jag hade med en kontrollutövare(K) att göra.

Det var inte roligt alls… jag har grunnat och grunnat på varför jag dragit till mig K, vad jag behöver lära mig av det. Jag lägger inte hela skulden på K, jag har ju faktiskt tillåtit det att hända. Smärtan och ilskan jag känt har inte bara varit riktad mot K utan även mot mig själv (kanske framförallt). Hur kunde jag tillåta det, varför satte jag inte gränser?

Det jag lärt mig är att man måste sätta gränser, för sätter man dom så kommer K inte åt en. Det är ett problem som jag äger och som jag måste bearbeta. Ur det kan jag växa och bli stark. Och jag tror på att man måste möta sin rädsla… och det gjorde jag häromdagen och blev flera meter hög

Ha de gott alla ni på denna givande sajt

Howliten

#14 Du har så rätt när du säger att man måste möta sina rädslor! Kanske det allra viktigaste om man ska bli en fri och lycklig varelse….

Boktips: "Krama din skugga : erkänn dina mörka sidor och försonas med dem"

Lycka till med er andliga utveckling!

#14 - Välkommen hit, skulle jag sagt innan :-)

Ja man kan ju ibland fundera över varför man låter vissa saker hända, kanske ibland att man drar till sig samma sort av energitjuv-människa. Jag tror att man ser en bit av sig själv som man inte tycker om att se, det är just där det gör som mest ont och där som man blir som mest arg på sig själv.

Men alla möten är viktiga och vi lär oss alltid något. Och huvudsaken är att vi känner att detta förhållande är slut, oavsett om det är en partner eller vän.

Det låter jättebra att du kommit så här långt ;-)

Kram Gilla

Det mest intressanta är att ingen erkänner sig höra till någon av grupperna av energitjuvar, när i själva verket de flesta nån gång har betett sig på det ena eller andra sättet…

#17 Jag tror det finns delar av det i de flesta. Men sedan finns det dem som fastnar i ett sådant beteende och då är det inte lätt att hjälpa en sådan person. För jag tror att det svåraste för dem det är att få självinsikt om att de styr sina liv själva, genom de val de gör. Om man begriper det, att man håller i rodret själv, och faktiskt inte kan skylla på någon annan över sin situation. Ej heller kan man ju ändra på något om man inte börjar med sig själv.

Den gamle läkaren Bengt Stern hade ju ett uttryck: "Att må dåligt är en bra början" Och han sa väl det redan på 70-talet tro jag? Då fattade jag inget och tyckte han var helknäpp! Men nu kan jag förstå lite hur han tänkte…..ganska intressant läsning faktiskt!

Kram / Jerry

# 17 - Läs mitt inlägg i nummer 2!

Visst är vi alla någon gång någon av dessa energitjuvar, men om man är medveten om dem så kan man ju vara mer observant om man själv skulle börja på ett sådant beteende. Då kan man ju sätta sig ner och fundera ut varför man gör så här.

#19 Javisst Gunilla! Och på något konstigt sätt så verkar det vara meningen att man ska få känna på det från båda håll vid olika tillfällen! Förmodligen för att både få egna och ge andra lärdomar…..

#20 - Absolut Jerry! Det är ju mening med alla möten i livet. Och det är egentligen de där mötena som "ruskar om en" som man lär av.

Betr "energitjuvar" resonerar jag så här:

De vi kallar för "energitjuvar" - vilket jag håller med om, att vi alla är - mår på något sätt bättre av vår energi. En obalans i "energitjuvens" energisystem, du kan också se det rent psykologiskt om du föredrar det, gör att energitjuven attraheras av någon annans energi och upplever därmed en grad av "bättre mående" - för kortare stund eller längre.

Allting är energi.
Vi har ingen "egen" energi - utan vi tar in/absorberar och gör oss av med energi dagligen (bl a genom mat och dryck samt andning). Universum är fylld av energi.
Energi måste flöda, så "vår egen" energi måste flöda för att vi ska leva. Stagnerar vår energi - ja då dör vi… Vi måste alltså fylla på allteftersom vi gör oss av med 'gammall utjänd' energi…

Så, vi kan alltså vända vårt tankesätt när det gäller "energitjuvar":

* "Energitjuven" mår bra av min energi - varsågod, jag bjuder på den! Det är bara att ta för sig. Jag är glad om min energi får dig att må bättre på något sätt.
* För, jag har fri tillgång till hur mycket energi jag vill (hela Universum) och kan tillföra energi till mig själv hur mycket jag vill. (Det räcker med att visualisera eller tänka sig att jag tar in energi från naturen, moder jord, universum…).

Detta fungerar alldeles utmärkt om man bara provar. Bara tanken att jag inte behöver "skydda min egen energi" (eftersom den ju hela tiden måste flöda och förnyas/fyllas på) förändrar känslan av "energitjuvar".
Jag arbetar med många människor som mår dåligt och som söker sig till mig (och därmed kan jag också känna mig "dränerad på energi" ibland). Vi kan "fylla på" vår energibubbla efter ett möte med en "energitjuv", men vi kan också fylla på allteftersom vårt möte pågår…

Energi - eller psykologi - vi kanse det på det sätt som passar oss bäst - men ger vi ovanstående en ärlig chans, då kan också vår upplevelse av "energitjuvar" förändras, radikalt.

/Andina

#22 Ja, det är ju också en infallsvinkel Andina!

Egentligen finns nog inget svart eller vitt, rätt eller fel när det gäller detta…..Till stor del är det så individuellt hur man bedömer, dömer, kategoriserar, kategoriseras …*hehe*

Vi människor vill ju gärna sätta etiketter på varandra och även på händelser och företeelser. Antingen efter vårt eget "värderingssystem" eller genom influenser från andra.

Jag undrar *funderar* …..behövs det över huvud taget? Är man tvungen att sätta namn på beteenden? Är det inte stor risk för långsinthet då? Kan den personen någonsin bli av med sin "etikett" och omvärderas av dig eller mig? Alltså få en ny chans att bli din/min vän eller förtrogne?

Sådana frågor försöker jag ställa till mig själv emellanåt. Och svaren är inte alltid så enkla, eller så trevliga, andliga och kärleksfulla heller.

För ibland upptäcker man att man inte är den där ofelbara, toleranta och kärleksfulla människan som man tror om sig själv i sina allra bästa (ego) stunder……

Jobbigt tankesätt vad?

/Jerry

hela världen är full av dessa tjuvar.Jag håller mig undan dem:)

#24 Men blir det inte lite ensamt??

Nja beror på lite grann. Nuhar jag ett jobb som gör att jag ger 100% till dem pat. som kommer.Så i mitt privatliv vill jag gärna kunna umgås med likasinnade.Hoppas du förstår hur jag menar:)

Tro inte jag är utan vänner,men dem jag umgås med där handlar det om att ge och ta.

#23

Ja, du Jerry. Här slog du nog huvudet i spiken. Mycket tänkvärt. Att lära sig omvärdera människor, att ge dom en ny chans. Det är stort. För ingen av oss är ofelbar, även om vi själva tycker det emellanåt..hihihi.

Det kan t.ex röra sig om en person som för tillfället har det mycket jobbigt i sitt liv. Som egentligen skulle behöva ta tag i sitt liv men inte vågar/orkar och istället suger sig fast i en annan medmänniska. För jag tror personligen att de flesta sk energitjuvar är människor som mår dåligt och inte vet/orkar/kan/vågar gå in i sig själv.

Kramar
Anne Mari

#27

Vad händer om denna vän fortsätter år in och år ut att suga energi ur dig eller om den vännen får dig att må dåligt?

#27 + #28 - Ja, du verkar ha förstått hur jag menade Anne Marie……;)

Sussan, jag vet att det finns skitjobbiga personer som formligen suger all kraft ur dig! Jag har alltid råkat ut för sådana och gör ständigt fortfarande. Och de människorna mår naturligtvis inte bra själva, men man orkar inte och bör inte låta dem ta kommandot över dig/mig själv. Men det är inte lätt…….speciellt inet om man är en sådan person så att man känner med dem som har det svårt, behöver hjälp och så vidare.

Numera så brukar jag försöka vara lite mer försiktig med att erbjuda min hjälp till behövande. Inte så att jag vägrar helt, för sådan är jag inte. Utan jag brukar kolla in läget innan jag ställer upp helhjärtat.

Har personen en egen vilja att förändra sin situation även om det innebär att den kanske måste förändra sig själv för att lyckas? Eller att personen förstår att det är h*n som måste göra det huvudsakliga jobbet och inte du/jag? O.s.v, o.s.v.

Eller sitter den fast i ett offertänkande och bara vill bli ömkad/ompysslad/uppassad utan att hjälpa till själv.

Ja, i den stilen försöker jag tänka för att försöka nå fram på rätt sätt så att jag slipper få en "negativ ryggsäck" på ryggen.

Men i vissa fall får man helt enkelt bryta relationen med en personen! Ibland orkar man bara inte, man räcker inte till för sig själv ibland.

Så för att ge dig ett råd om din vän i inlägg #27: Pallar du inte med det hela, om vännen är för jobbig….Gör dig av med den vännen för det är ingen vän i så fall!

Kram / Jerry

Hejsan,

jag kan hålla med dig Cleopatra att vi nog är energitjuvar en och annan gång själva också.

Hos en vän ska man kunna "kräkas ur" en och annan gång, kanske till och med ofta om man har en tuff tid men när det handlar om att trycka ner den andra parten, att göra den osäker och förvirrad, ställa till med olycka så är det inte samma sak. Då går det ut på att få sin vän att må sämre än vad man själv gör.

Men frågan är då hur mycket man egentligen ska acceptera för att inte bli självutplånande? Att en person mår dåligt ger inte ansvarsfrihet på ett taskiga beteende.

Och det har du helt rätt i, Njord! Att saknar personen självinsikt så blir det förbaskat svårt att hjälpa/ta upp saken. (förlåt svordomen…)

Omvärdera… ja det gör man… men vissa saker behöver lite tid. Och en hel omvärderingen kan inte göras förrän personen ifråga har ändrat sig. Sedan gäller väl i så fall omvärderingen mer än en person. Man är ju två i ett förhållande, vilket det än månde vara. Ingen kan trampa på en om man inte tillåter det. Frågan är varför man tillåter det… Så omvärderingen innefattar alltså båda två.

Jag är ny på iFokus och är glad att jag hittat hit. 

Ha en god kväll///Howliten

Jätte bra skrivet. Jag blev tvungen att bryta kontakten med min "mamma" just för att hon först, spelade en hjälpare…..samlade info kallar jag det numera…..sedan så använde hon det hela mot mig och skulle ta ifrån mig mina barn när jag inte ville bli styrd ut av henne. Ja….efter att ha blivit slagen ut av henne med på köpet…..räckte det hela för mig. Jag tog mina barn och gick och sa till henne innan jag gick sök hjäp!!! Vilket jag antar att hon inte har gjort för enligt henne så har hon inget fell gjort så att säga.

Visst hjälpte hon och min pappa mig många gånger tidigare ekonomist. Jag var dem mycket tacksam. Efter att min pappa gick bort för drygt ett år sedan så blev min "mamma" lite konstig. Hon misstänker att alla är ute efter hennes egendom. Jag säger bara så här….jag bryr mig inte om vad hon har huvudsaken är att hon klarar sig!! Och gör hon inte det så måste vi barnen hjälpa henne då vi har blivit hjälpta ut av henne tidigare.

Sedan vad jag märkte mera med henne var…att hon hånar andra människor. Hon ger dem elaka pikar om olika saker…typ hur ska du klara av det där med de kilorna du bär på osv. Alltid är det fell på någon annan inte på henne…sedan så byter hon perssoner. Den är si elller så och efter en månad så är det nästa perssonens fell. Henne är det inte fell på fortvarande…utan det är helt okej att göra så här. Sedan när det gäller jag och min bror…först var han boven och sedan så planerade hon via tell mitt liv med han…och hur jag måste söka hjälp osv…och jag var då boven så att säga i det hela.

Ja, jag kan bara säga att hon tar energi ifrån en. Därför har jag numera brytit kontakten helt med henne. Märkte även att hon tog energi från mina barn!!!

#29 Precis så är det ja. Jag har varit med om det så många ggr och nu håller jag mig ifrån den typen av människor dvs den sorten som bara tar utan att ge.

Jag har helt enkelt blitt för gammal för thoses games Men visst kan jag va hjälpsam,det är inte så alls jag menar. För visst behöver vi varandra även om en del försöker sätta sig över en annan person.

Till Mirjami vill jag säga att detta kanske inte är så ovanligt,det du varit med om.

#31 Jag tycker det är bra gjort av dig - för dig och dina barn! Och det är starkt gjort! Det krävs styrka för att markera sin gräns så som du har gjort.
Jag håller med #29 att det inte är så ovanligt med den typ av föräldrarelationer, tyvärr.
Jag hoppas att din mamma kommer till insikter och får hjälp att må bättre inombords - det är ju hennes inre 'icke-välmående' som gör att hon försöker kontrollera och 'trycka till' andra, óch tro att hon därmed 'lyfter' sig själv. Jag hoppas att ni, så småningom, kommer att hitta en väg att närma er varandra!

(sorry - #31 skulle det naturligtvis va' - som jag håller med… Fingrarna är snabbare än huvudet…)

Jag har en tanke som jag har funderat mycket på. Har ett par bekantar som man blir aldeles svetig av att umgås med..O nu till min stora tanke..Tänk om jag är lika dan, dom värkar ju inte veta hur dom ÄR..Jag har alltså sakt till andra bekantar som jag kommer bra överens med att, om jag blir sådan så måste dom säga åt mig..Så hur vet jag att jag inte är en Stor energislukare för mina med mäniskor?

 Bara mina tankar..

  Glömde att säga, En väldigt bra artikel…………………….

# 33 Jag kommer stå på mig den här gången kommer hon inte få lyckas mera att förstöra för mig….även om det skulle betyda att jag alldrig mera har kontakt med henne. Det jobbiga i det hela är att hon inte själv inser att hon gör fell, utan det är fell på alla andra. Sedan så påstor hon att den och den sa si eller så, men om de har verkligen sagt det vet man liksom inte…utan jag har märkt att vissa saker stämmer inte. Perssonen i fråga har inte sagt eller gjort det hon säger utan det är vad hon tror/anser att perssonen har sagt/gjort.

Jag är säker på att hon alldrig kommer att erkänna att hon gör/har gjort fell. Då går hon under psykist själv. Enligt henne var det ju som sagt okej att behandla mig som hon gjorde. Hon har ju även i vissa fall visat för mina barn att mig får man trycka ner, det räcker de talar bara om saker för henne som de inte har fått som de viljat, så fixar hon det hela genom att pressa mig.

För mig är hon en energi tjuv……antagligen mår hon så dåligt själv. Men en sak är säker jag håller mig och mina barn borta för hon har inte ändrat sig och kommer troligen inte göra det heller. (man kan inte lära en gammal hund att sitta.)

Underbar artikel!!  Håller med fullt ut!! Tack!!

#14 Tror nog vi alla nån gång emellanåt kan agera energitjuvar.. sen är det ju skillnad mellan att nån gång göra det eller som somliga som är notoriska energitjuvar..

Så tror jag i vart fall! *L*

#31 + 37 - Starkt gjort av dig! Stå på dig. Jag förstår hur jobbigt det måste vara/har varit för dig! När man inte har sina föräldrars stöd och kärlek så är det verkligen inte lätt att orka ställa sig upp och ta kontrollen över sitt eget liv på det sätt du verkar ha gjort.

Jättestarkt av dig och jag önskar dig all tänkbar lycka framöver!

Ljus & Kraft till dig och dina barn!

/Jerry

#39 Jajamen, vi är nog alla likadana någon gång i livet iaf. Men som någon sa i en annan tråd: "Ingenting är statiskt" Allt går att förändra!

Men man måste börja med sig själv…..tror jag!

Tror som du Njord!

#35 - Du har helt rätt! Jag kan ju inte veta helt säkert hur jag uppfattas av alla andra människor! Kanske är jag en energitjuv själv?

Nu har jag ju själv en mycket stark intution (vilket man kan öva upp om man vill) och känner väldigt starkt om jag inte är omtyckt vid möten med människor. Ibland s**ter jag i det, men ibland blir jag illa berörd och försöker dra mig ur bekantskapen eller (i undantagsfall) så anpassar jag mig till den andre och försöker stå ut själv. Men det händer bara om jag inte kan (fly) undvika att träffa personen. Till exempel i arbetslivet eller liknande situation.

Men du har så rätt så! Vår självinsikt är väl inte perfekt alltid…

/Jerry

Man måste nog tyvär lära hanskas med de där energi tjuvarna man råkar stöta på tex. på jobbet. Där kan man ju inte undvika dem. Jag har varit med om sådana tillfälle….var arg, sur, iriterad för det fans några på jobbet som var som de var.

Efter att min pappa dog ändrades jag på något sätt. Jag blev mera bestämd…jag bryr mig inte längre om jag träffar på en människa som försöker ta energi från mig på tex. jobbet jag bara gör mitt och låter inte perssonen störa mig. Säger den något för att jävlas så tar jag inte åt mig utan låter det pasera. Klagar de på arbetet som jag har utförd, ja då säger jag bara okej….ska försöka förbätra det hela. Man ska inte låta vem som helst förstöra för en…utan låta det bara pasera har jag lärt mig. Det har tagit mig ändå 30 år att nå till denna punkt. Har varit med om mycket jobbigt i mitt liv, men försöker nu vända det hela…..och visa även för dem som stog mig närmast att jag klarar mig minsam ensam om jag inte blir väll behandlad!!

okej, nu har två kommentarer gått upp i rök!

Budskapet har gått fram jag ska tänka lite innan jag skriver alltså kommenterar jag energitjuvarna en annan dag…

#44 - Du har kommit väldigt långt i din personliga utveckling när du kan se på sådant på det sätt du gör, anser jag! Härligt!

Jag önskar att jag själv var lika tolerant som du. Men dit har jag inte kommit ännu. Och det kanske jag aldrig gör heller…..

#45 - Jag har råkat ut för samma sak som du ett par gånger på senaste tiden. Och det kan helt enkelt vara så att vi får lite "hjälp uppifrån" för att lära oss nya tankesätt osv. Det tror i alla fall jag.

Det är nu man börjar se effekterna av vad som är på gång….det kommer en ny värld, alldeles säkert!

# 46 Jag kan lova att det har inte varit lätt på vägen och att jag inte är klar än. Mitt mål är att jag så småningom en dag ska vara så hell i mig själv att jag stuntar i om det är någon försöker ge sig på mig och göra mitt liv surt. För så blev jag bara heltförstörd…hur kan någon behandla någon annan som de gör, men nu försöker jag bara strunta i det och se det som att just denna persson måste var mycket osäker på sig själv. Detta har jag ju sett hos min "mamma". Hon måste vara mycket osäker på sig själv och på sitt liv.

Ja….jag vet inte vad som hände med mig då min pappa dog…men efter det så på något sätt har jag fått styrka……jag sak frammot och jag ska överleva och växa i mig själv som persson.

Jag kan inte annat än att skratta när jag läser Kontrollutövaren. Jag hade en vän som passar perfekt in. Jag bröt totallt med denna person just p.g.a. av hennes egotrippade beetende.

Kontrollutövaren har väldigt svårt att glädjas med andra när det går bra och gör allt för att försöka ställa sig in och förstöra .

Att veta bäst gör dem absolut inte. Det är en sak som är säker.

Jag kommer ofta på mig själv med att vara en energitjuv i olika skepnad… Men man måste väl ändå vara på väg i rätt riktning när man själv märker det?

# 49 - Absolut! Jag kommer också på mig själv ibland  Oh yes!

#50 Vad skönt!!! Att veta att man inte ensam om att vara "dum " ibland menar jag…

Intressant artikel.läste den först nu,då jag är ganska ny här/ Hälsningar Astrid

Har stött på dom alla och är väl anledningen till att jag avskärmar mig från människor idag förrutom min närmaste familj….

De som hänger sig kvar är giftspridaren som man möter dagligen här på de olika forumen…

och psykopaten…mina barns far är psykopat, ej mördare..och jag har en dotter som har starka drag…

Man lär sig manipulera dom tillbaka om man haft dom omkring sig i många år…de ligger ett steg före..det gäller att ligga 2 steg före själv.

Usch!..Va sant!..o det värsta är,att man känner igen det!..Det värsta är att en del,lyckas bli kombinationer av alternativen,man ryser!!

Jaaa vilken bra artikel !!! Den har jag missat !

ja här känner man igen både det ena och det andra !!

Läskigt Jue !!!

Hahahaha ja har läst en gång till Då…

Är det Någon Härinne Som kan säga sanningsenligt att den INTE själv utövar något av detta ??

En Stor fråga detta …..

tror mycket av det är mänskliga aspekter, vi då och då utövar…

Ayena..Jag kikade in här också och hittade den här tråden som innehåller en av de viktigaste saker vad vi människor behöver kunskap. Bra skrivet. Kram. Pirkko,lino.

Har också missat denna artikel, den var bra. Intressant läsning.

#56 Hahaha, ja du har nog rätt. När vi pratar om "energitjuvar", visst menar vi alltid någon annan? Alla har vi nog, som du säger, utövat detta på ett eller annat sätt. Det är mänskligt och det är ju inte bara "andra" som "gör" det.
Men frågan är kanske vad det är som sker och varför?

Jag ser det som att ju mer fast man är i tron på att man är en separat och sårbar individ, ju starkare kan dessa beteenden vara och identifikationen med dem.
För man upplever det ju som att något är fel, att något fattas en (ofta omedvetet), därför "sträcker man sig ut" efter något som ska få en att må bättre. Man greppar tag i det som ger en tillfällig ro och håller därmed sin "identitet" vid liv. Omedvetet alltså.

Jag känner bara att det är viktigt att lämna sådant som skuld och skam åt sidan. En människa, oavsett om det är jag eller någon annan som i stunden beter sig som en "energitjuv", gör på det enda sätt h*n kan göra i stunden. Det handlar om prägling och i stunden oförmåga att se sitt sanna Jag.

Men så bra artikel!! och… vilka aha! Tack så mycket!

nu hittade jag också denna tråd -jättebra!

Ja har även läst innan om det som Andina tar upp(#22), att ens energi egentligen bara kan ta slut om man tror på brist…egentligen finns hur mkt energi som helst att öppna för och ta emot…ATT LYCKAS är dock en annan femma…

Jag tycker också om funderingen #23 har, att det kan finnas risk för att vi sätter människor i fack och dömer dem …" HON är en energitjuv!" säger vi.Och så verkar det skrivet i sten.Men alla kan förändras…

Jag brukar "testa läget" med såna personer…man märker snabbt om de förändrats eller om de är kvar i samma mönster…då kan man lika snabbt " tassa vidare" igen ..

Hmm, jag kommer att tänka på en "omvänd gnällspik" som jag har i släkten…som gnäller över VÅR otur och olycka och hur vi drabbas av så mkt. " Ojojoj, STACKARS er, ni har det verkligen inte lätt" i ett oändligt ältande, bara lyfter fram allt på ett negativt sätt.Jag försöker som vanligt att se det positiva i allt som sker, men det är svårt när man ständigt kontras med " men hur ORKAR du hålla modet uppe, om det var jag så skulle jag vara så svag o orkeslös o inte vilja leva längre, så svåra prövningar som ni får, ja varför blir ni så straffade ?"

Haha, hur tänker en sån egentligen?Vad vill hon? Stötta med överdrivet medlidande? Jag vet inte…men jag har börja säga till när det blir för mkt att tack så mkt för din oro, men den kan du behålla för dig själv, jag väljer att se på det som är gott i stället.Hon brukar bli tyst i flera sekunder…innan hon fortsätter

Nån annan med en sån "omvänd gnällspik" i närheten? Hur agerar ni?