Jo, det fenomenet har jag oxå upplevt och om det var på grund av mitt tänkande eller andra makter vete tusan, men det har fungerat.

ibland hörs man inte heller.

Nä men visst…

Det är ett förunderligt tillstånd att befinna sig i.

#0 Vilken fascinerande upplevelse!

Jag tror inte att du varit osynlig i ordets bemärkelse, men du lade ett skyddande hölje omkring dig vilket gjort att människorna inte lade märke till dig. Dina tankar var så starka att de skapade detta hölje.

Detta är fullt möjligt att göra.

*ler*

Ja det var det jag menade. Jag tror absolut inte på osynlighet i ordets bemärkelse.

Men själva fenomenet är i sig ett mirakel,, som tycks fungera

Har nog alldrig varit med om liknande , men har ibland kunnat "vakna till" och tänka var är jag? Känt mig liksom är det jag som går här eller någon annan, detta mitt på ljusa dagen.

#6 Det där skulle kunna vara ett förstadie eller förberedelse innan ett andligt uppvaknande.
Jag hade konstiga upplevelser innan, då det kunde kännas som att jag inte riktigt kände igen kroppen. Den kändes konstig och jag var där men ändå inte..upplevelserna var ganska disorienterande.

Din upplevelse av "var är jag", låter fascinerande för precis så är det. Var är jag, vem är jag? Kan jag hitta detta som jag kallar "mig själv" någonstans om jag "ser efter"…

# 6 - Att man har denna upplevelse kan bero på att man är mycket dåligt jordad. Beror oftast på stress.

#8 Det låter klokt det du säger. Intressant i det hela är också hur stress och upplevelsen av att vara dåligt jordad som du beskriver, kan leda till uppvaknande. Det kan i sig vara ett led på "vägen", en del i själva öppningsprocessen, s a s.

# 9 - Det kan vara öppningen till en andlig medvetenhet. En del kan också beskriva denna känsla som "overklighet". Inte desto mindre är jordningen väldigt viktig . Det är inte bra om man "flyger iväg".

Ja jag är helt övertygad om att detta fenomen" uppträder då och då!

Vi "stänger" ner systemet…

Då blir Auran "svart" och vi "syns" inte!

Är nåt man ofta kan se när människor som blivit utsatta för övergrepp…tycker en situation blir olustig…de "försvinner"

Jisses, va bra förklaring, nu förstår jag mer!!

#10 "Inte desto mindre är jordningen väldigt viktig. Det är inte bra om man "flyger iväg"."Naturligtvis. Kontakt med den fysiska kroppen är ju rätt väsentlig.

Intressant…..!! Mitt ena barn brukar ofta diskutera med mig om vem vi är vi människor. Han brukar säga något i still med visst är vi människor men vem är vi. Människan ja den ger inte hela förklaringen för han. Sedan säger han imellan att han inte alltid känner att han är inne i sin kropp på något sätt.

#0 Jag är helt förundrad. Vilken upplevelse du var med om. Jag har aldrig hört om något liknande.

#15

Nä,, det är ju inget man talar med vem som helst om så där rent vardagligt precis.

Tänkte det skulle vara intressant att höra om det finns andra som upplevt något liknande,,,,

Alltid intresant att höra vad andra upplevt o varit med om,,

#14 _"Mitt ena barn brukar ofta diskutera med mig om vem vi är vi människor. Han brukar säga något i still med visst är vi människor men vem är vi. Människan ja den ger inte hela förklaringen för han."
_

Detta är så underbart att läsa! Vilken liten vis själ, något inom honom vet ju, därav dessa funderingar, för de kommer ju från det djupare inom honom…
"Människan ger inte hela förklaringen". Precis!!

Såna där funderingar är viktiga, det är därför vi är här vill jag påstå! Hur många vuxna har modet att ärligt ställa dessa frågor och verkligen våga se/känna hur det ligger till? Våga undersöka på djupet? Inte många…
Sökandet efter sanningen om oss själva börjar ju redan då vi är mycket små, så fort vi börjar se oss som separata individer vaknar längtan efter att få komma Hem igen, till vår inneboende gränslösa frihet.

Det är det som ditt barn pratar om; vi är människor men mer ändå. Vad är det där andra, för utan det vore vi inte alls…Där kommer uppvaknandet in, att "komma hem"…

Får jag fråga hur du brukar svara honom, när ni har dessa diskussioner?

Ojjj..bra frågeställning !

hehehe jag och min lilla diskuterar väldigt mycket om sånt här…

Det roliga är att hon sätter ord på saker jag inte har gjort…

Hon har mycket funderingar på vem hon var innan hon hamnade i min mage …jag är ju egentligen inte jag säger hon.

Nähä vem är du då frågar jag ?

ja jag är minst lika stor som dig brukar hon säga då.

en del dagar är jag mycket större än dig …..

Jag kan inget annat än hålla med *s*

Oj oj,,

Härlig läsning,,

fina tankar o funderingar ni delar med er av

#18 Underbart, jag blir så glad av att läsa dessa ord och att föräldrar faktiskt lyssnar på sina barn i dessa funderingar!

Tänk om samhället skulle lyssna mer på barnen och ta deras ord mer på allvar, än det görs idag…Uppmuntra barnens funderingar.
Men jag tror att det ofta väcker en rädsla/motstånd i vuxna, eftersom de inte själva vet vilka de egentligen är, så de har inga svar helt enkelt. Och som vuxen ska man ju lära barnen hur allt ligger till, inte tvärtom.

"Hon har mycket funderingar på vem hon var innan hon hamnade i min mage …jag är ju egentligen inte jag säger hon."

Visdom.

jag har hört en pojke,5 år , säga: "Förut när jag levde var jag en tjej, men det fick jag inte vara då, jag fick bara ha tråkiga pojkkläder och kort hår, så nu när jag är fri och får bestämma så vill jag ha klänningar…." Hans mamma låter honom klä sig som han vill o ha långt hår, och han är väldigt stark i sig själv o bryr sig inte om nån retas med honom…mamman tänker att han kanske behöver "rensa ut nåt minne" innan han kan inkarnera ordentligt här och nu…

..väldigt speciell situation iaf, eller hur?

#21 Ja, intressant och så bra att mamman är så pass tillåtande mot sin son.
Jag har hört historier om barn som upp till en viss ålder har olika minnen kvar av tidigare liv, som denna pojke verkar ha. Det kommer fram i olika kommentarer barnet gör.
Barnet kan säga saker som; "tänk, nu är du min mamma och förut var jag ju din!"

Det är helt naturligt för barnet, medan föräldern säkert undrar vad barnet nu hittat på, haha.

jepp och så blir det bortslaget som barnsliga fantasier

Många små Öppna varelser som stänger då!!

Jaa!

Det är så tråkigt,,,,,,,,,,,,,,

Ja, fast jag ser det inte som att det sker något som är fel i detta, jag ser det inte som tråkigt på det sättet.
Som att det borde vara på ett annat sätt än det är…för det är det ju uppenbarligen inte. Det kan bara vara just så som det är, det är livet just där och då.

Vi vet ju så lite om hur allt passar in i den större bilden…

Jo det har du ju rätt i….men jag tror att det ändå sitter en "liten Kränkning" i detta ……

Jag kan ju då bara gå till mig själv….

#26 Hur menar du med att det sitter en "liten kränkning" i detta? Att barnet kränks?

Det känns tråkigt att inse att "nerstängningen" hos barn, i allmänhet sker efter att de vuxna viftar bort deras tankar o upplevelser som nonsens o livlig fantasi,,,,,,

Barnen tror ju då att det är något galet,, och att det de upplever  är fel

#0 Intressant.. aldrig upplevt detta som du, .. undrar vad som eg. hände ja, :) om du var osynlig eller kraftigt skyddad, 'bubblad' ..

#18 Helt helt underbart! (hon e ju för kloksöt din lilla!)

Tror på kraftigt skyddad eller bubblad som du skriver waara….

Jätteintressant detta rore,.. mm, isåfall vad duktig du e´på att 'bubbla' & skydda dej! :) det fungerar för mej oxå, men inte så tydligt som du beskriver (häftigt!) .. läser #11.. tänk om du även lyckades med detta fenomen, kanske både och..? ja intressant det är det!

Jag vet inte om det berodde på duktighet precis,,,,,,,,

Det bara blev så helt enkelt

Jamen! det är ju härlig rore!..med 'duktig' menade jag  'impad' av dej, (duktig) för det fungerar, o du fick det att fungera så väl! bara så..