Ingen som vill ??

Jag har skrivit ett inlägg som heter Vad är en människa?

Det är andlighet för mig.

Menar du inlägget är andligt eller att du skrev inlägget?

Eller är en människa andlighet för dig?

Mig icke förstå - mig bara vara människa.

Inlägget är andligt och en människa är andlig…

Läs inlägget så får du se..

Jo absolut att inlägget handlar om oss alla som andliga varelser.

Men det var egentligen inte detta jag ville ha fram här i tråden.

Det talas så mycket om andlighet nu för tiden. Andlig uppvakning, andlig utveckling, andlig upplysning osv……..

Är andlighet samma som medialitet? Om inte, så vari finns skillnaden?

Hur lever man andligt?

andlighet för mig är när man har ett varmt hjärta och verkligen har ett genuint intresse i att utvecklas inifrån…materialister är det mest oandliga som finns i min värld..

Det här representerar andlighet för mig; Det intresserar mig inte vad du arbetar med. Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan. Det intresserar mig inte hur gammal du är. Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för kärlekens, för drömmarnas skull, för äventyret att leva. Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjuktion till din måne. Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad av livets svek eller har blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta. Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta , min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller dämpa den eller ta bort den. Jag vill vet om du kan finnas i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertopparna till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller att tänka på det begränsade i att vara människa. Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; Om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig. Jag vill veta om du kan se skönheten även om den inte är vacker varje dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet. Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: Ja! Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött, plågad in i märgen, och göra vad som behövs för barnen. Det intresserar mig inte vem du är, hur det kom sig att du hamnade här. Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan. Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat. Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken… Av Oriah Mountain Dreamer 

# 7 - Det där var väldigt fint och poetiskt uttryckt om andligheten och jag är beredd att hålla med varje ord.

Om jag nu ska komma med mina tankar om att vara andlig så blir det inte alls med några vackra poetiska ord eftersom jag inte behärskar poesins sköna konst .

Däremot så vill jag väl beteckna andligheten som att vara sann mot sig själv. För är man sann mot sig själv så är man också sann mot andra människor.

Sen kan det ta mer eller mindre lång tid att nå sin egen sanning eftersom den ofta finns inlindad i andras uppfattningar om sanningen. När man har gjort sig fri från de illosoriska slöjorna och kan se sin egen sanning så har man nått sin egen andlighet.

Alla människor är andliga men kan vara mer eller mindre medvetna om sin egen andlighet. Att leva sin andlighet är att leva utifrån hjärtat, sitt eget innersta centrum, och den förmågan är avhängig av medvetenheten. I det innersta centrumet finns gudagnistan, det inre oförstörbara eviga jaget, som är ett med ursprungskällan (Gud, Altet, YHVH) eller vad vi nu väljer att kalla Gudomligheten för. Vi är inte skilda från denna källa utan är ett med den. Det betyder att vi befinner oss i ett hav av relationer med andra gudomligheter eller andliga existenser, människor, djur etc. Att leva andligt innebär en medvetenhet om att jag rör mig i detta hav av relationer. Det kräver en öppenhet och ett sinne fritt från dogmer och annat som begränsar. I hjärtat är jag ett med Altet och endast där kan jag finna min egen sanning. I vära hjärtan vet vi. Och där blir vi medvetna om den allomfattande kärleken.

Jag Är

# 9 Absolut!

Tyvärr så är det lite svårt ibland att leva andligt i denna värld som är så materialistisk och så långt från människans innersta kärna. Men man får göra sitt bästa man kan utifrån det andliga perspektivet.

Det är ju meningen att den skall vara materialistisk! Hela den 5:e rotrasens 5:e underras var ju menad att vara just materialistisk. det är liksom mänsklighetens karma att gå igenom detta nu under några 1000 år..Om vi nu drabbas av dessa orättvisor så kanske man kan fråga sig varför? Vad har jag gjort, och för oss som tror på karma och reinkarnation så kan vi ju själva inse svaret..

#11 Håller med , materialismen bör inte vara ett hinder för andlighet, snarare en mycket bra utmaning…Om allt vore tillrättalagt sker ingen större utveckling. Det ligger på var och ens ansvar att ge uttryck för sin gudomlighet, inte ansvar gentemot någon annan utan för egen del. Ett "avtal" vi gett oss själva innan vi kom till jorden med materialism som en del av utmaningen…

Vad gäller vår karma så beror den på fixering av materiella ting, en fixering som bygger på rädsla att det inte ska finnas nog. Och då blir materialismen fel.

# 11 Materian skapades väl redan vid Big Bang och det fanns väl en anledning även till detta. I samspelet mellan de  båda polariteterna ande-materia, kommer skapandet till stånd, 1+2=3, och den skapelseprocessen fortgår alltjämnt. Att vi lever i materian behöver ju inte betyda att vi ska vara materialistiska, men genom vår förmåga att skapa i materian och leva i den, utvecklas vi på alla plan, mentalt, andligt, känslomässigt, och vi kan medvetandegöra vilka vi är, varför vi är här, och hur vi agerar i världen och i alla våra relationer. Jag tror inte vi drabbas av orättvisor och inte heller fråga mig vad jag gjort för dumheter, utan allt handlar om hur jag hanterar nuet, för i nuet skapas framtiden, och att jag lever utifrån hjärtat. Vi lär oss i  varje ögonblick hur vi ska växa och utvecklas inom alla plan.  Jag tror inte vi behöver känna skuld och skam, eller att  det finns brott att sona.

När jag hade en eländig Menier (vet inte hur det stavas, men det är i alla fall när man får yrsel och kräkningar p g a vätska i mellanörat) så hamnade jag på sjukhusets stroke-avdelning. Där låg en kvinna som fått stroke och hennes församlingspräst kom på besök. Kvinnans djupa förtvivlan över att hon straffats/drabbats av stroke var enorm och hon frågade sig gång på gång vad det kunde vara hon gjort för att få detta straff. Det hjälpte inte att prästen förklarade för henne vilken god och kärleksfull människa hon var, som alltid ställde upp för andra, för hon var övertygad om att detta var ett Guds straff men hade inget att relatera till. Hon kände sig nu utestängd av Gud. Det orsakade depression och hinder i läkningsprocessen. Den här händelsen gjorde ett starkt intryck på mig och fick mig att tänka ett och annat om andliga budskap.

Vi känner väl alla till lagen om orsak och verkan, men glömmer detta med nåden och kärleken.

Andlighet i vardagen behöver inte kosta mer än en tanke. Ett vänligt ord, ett leende, uppskattning, att vi ser varandra, men också att ha acceptans i stället för att döma, Att vi delar med oss av vår omsorg inte bara till människor utan till Moder Jord och alla hennes levande väsen, att göra ceremonier för att stärka samlevnaden med alla våra relationer,  för att hedra naturen, ja listan kan göras lång. Man behöver inte tänka stort för att införliva andighet i vardagen, att leva livet är att leva andigt. Allt liv är heligt. Och så detta med tacksamhet, tacksamhet, tacksamhet, svårt och ändå så lätt.

Nej! Självklart är det inte så att bara för att vi lever i materien så måste vi vara materialistiska. Men vi är det för att omvärlden är materialistisk. Och kommer vara det ett bra tag till. Bi 80% av mäsnkligheten har inte kommit igenom detta ännu.

Hyran betalas inte in, maten ställs inte på bordet och kläder finns inte i garderoben bara för att man är andlig..

Sedan är det ju klart att om man inte tror på Karma så kan man ju förkasta det jag sa ovan..

#5 Ayena,  

Är andlighet samma som medialitet? Om inte, så vari finns skillnaden?

Något i livet får din andlighet att vakna, men medialitet ser jag som ett redskap att söka mer i din andlighet, vad man nu menar med "medialitet", intuition skulle jag mer kalla det för. Allt annat du gör inom New Age, etc, är redskap för att hitta rätt väg.

Så ser jag det.

Cilla

har lagt ut en ny artikel.. Missförstånd - sanningar map Andlighet…

Läs den och kommentera gärna..

Jag såg :-)

Intressant!

Ska läsa den när jag får första bästa tillfälla lite senare idag

I esoteriken har jag funnit definitioner och beskrivningar som väldigt precist formulerar det jag alltid känt inom mig.

Till exempel att allt som existerar består av treenigheten medvetenhet-materia-rörelse, där rörelseaspekten står för den andliga dimensionen. Men ingen av de tre kan existera utan de andra två. Energiaspekter, "strålar", som är förknippade med dessa är vilja/ljus, kärlek och intelligens.

Även våra tankar och känslor består ju av materia enligt denna urgamla kunskap, bara så mycket mer subtil materia än den fysiska, som är den tyngsta. Det finns totalt 49 nivåer av allt finare materiekvalitet. Därför blir det naturligtvis lite förenklat att tala om materiellt respektive andligt som dualistiska motsatser. Allting har en viss nivå av såväl materia som andlighet.

Vi människor har nått en ganska komplex nivå av utveckling både materiskt och medvetenhetsmässigt. Andligheten som i tidigare riken (mineral, växt, djur) varit en latent komponent blir mer och mer medveten.

För mig är andlighet den kontakt med Urkällan, The Mastermind, Gud, kalla kraften vad ni vill, som tar mer och mer "form" i takt med att vår medvetenhet utvecklas. Kontakten med själen, som i sin tur står i kontakt med vår inre gnista, monaden.

Andligheten strålar ut från människan mer och mer, ju mer hon får tillgång till den genom själens genomströmmande av de lägre kropparna (den fysisk/eteriska, den emotionala och den mentala kroppen). Den visar sig i kärleksfulla handlingar och ord, i ödmjukhet, generositet, medmänsklighet och ett nedtonat ego. Den behöver inte vara medvetet formulerad eller religiöst anknuten.

Det finns många sätt att tolka kunskapen på, men det här är en tankemodell som fungerar för mig.

…¿ andlighet..är en insikt som kommer innifrån mig själv.ett frö,en flamma,en väg,min väg  till mitt sanna jag… hmm(?)

en mycket enklare version är:andlighet kommer innifrån,religon pådyvlas utifrån.

penke

som både gillar att fundera om detta och vill blir överaskad när det är dags för facit :- )

för mig är andlighet att lyssna till sin inre röst, den som alltid talar till oss, göra den delaktig i alla delar av våra liv.

man kan kalla rösten för vad man vill, det spelar nog ingen roll. jag trivs med att kalla den kort och gott för "heliga ande", men guide, själen eller intuition funkar väl oxå.

när jag erkänt den heliga ande i mitt liv, så vandrar jag aldrig ensam mera. den blir som ett levande väsen i mig och ger mig andlig inspiration och snilleblixtar. ur den kontakten utvecklar jag sedan min andlighet vidare. jag har fått en vägledare.

det är riktigt karaktärsdanande att umgås med sin "inre röst". man lär sig att se på människor och världen med mera kärlek i blicken. se likheter istället för olikheter osv.

så för mig är andlighet att etablera en medveten kontakt med sin inre röst helt enkelt. den går alltid att vända sig till med livets alla frågor…och den går att prata med var man än befinner sig och i vilken situation som helst. det behövs alltså ingen speciell miljö, såsom tempel eller kyrka för att nå den, går bra när man sitter på bussen eller t-banan. kroppen är det tempel den befinner sig i. jag är min egen kyrka.

Ja, tack för ditt inlägg. Kan bara hålla med. Vardaglig syssla kan också upplevas som en andlig syssla, så länge vi är närvarande i det vi gör, och hjärtat är öppet.

Inte bara sitta och meditera, även om detta är vilkigt för att få kontakt med sig själv . Men andligt uppvaknande kräver ansvar. För dina val blir så mycket viktigare. Både tankar,ord och handlingar. Min resa började när min pappa dog för 27 år sedan. Sen har allt bara rullat på. Och jag är så tacksam för mitt uppvaknande. Men har fått till mig :läsa mindre och leva mer. Läsa för mycket om andligt leverne kan också hämma, då intellektet styr.

God natt jord, sov gott.