Det var ju en intressant inblick,

undrar hur deras livserfarenhet delas i gruppen då? eller gör den inte det alls?

Spännande ju..

Har djur ett eget karma då eller har de det i grupp?

Eller ingen alls?

Många frågor.. skulle ha velat fråga honom Leadbeater det..

Jga skall se om jag hittar det… Jag har engånfg skrivit om detta i AU…

Ja, har ett svagt minne av att du har gjort det,

men då va jag nog upptagen med att ta in allt det andra som skrevs om teosofin..

Titta gärna om du hittar den, är ju väldigt intressant o veta..

skall kolla annars har jag nog orginalet någonstans…

ja, i högarna bland allt annat då???

kan ju ta en stund då…. hahaha

tror att delar av det är hämtat ur en av hans böcker Det Inre Livet. Han har ett kapitel som heter Djuren och deras gruppsjälar… Så det skall inte bli så svårt..

Jag var inne på AU o titta ibland det gamla inläggen, men hitta inget där, vet ju inte riktigt vad jag ska leta efter heller…

men ta´t lugnt vetja,

jag sitter där jag sitter jue

Ahaa..Ja detta vill vi veta mera om!

Japp!

Jag vill oxå veta mera eller läsa mera.

Tror ni förstår vad jag menar.

Mmmm vill gärna veta…

Mm jag återkommer med detta.. Har lite att stå i just nu…

Här kommer lite, jag skrev ju ett inlägg som heter Själens evolution (Hämtat ur Mästarna och vägen av Leadbeater) här på Existens…Nedan är från ca 50% av det inlägget….Hoppas att det kastar lite ljus på era frågor….

Hela evolutionen i dom lägre rikerna är inget annat än en förberedelse till utvecklingen av denna mänskliga konstitution. Ett djur har under sitt liv på det fysiska planet (och någon tid efteråt på det astrala planet) en själ precis lika individuell och avskiljd som en människas; men när djuret kommer tillslutet av sitt astrala liv, reinkarnerar denna själ inte åter i en enda kropp, utan återvänder till ett slags reservoar av själslik materia, som i våra (teosofiska) böcker kallas gruppsjäl. Det är som gruppsjälen vore ett ämbar vatten som tillgodoser flera djur av samma slag, t.ex. 20 hästar, med det vatten de behöver. Nä så en häst skall födas ur denna gruppsjäl är det som om man doppar ett kärl i detta ämbar av vatten och fyller det med vatten. Under detta hästens liv råkar den utför alla slags erfarenheter,  som modifierar dess själ, av vilka den inhämtar lärdomar, dessa kan jämföras med olika slags färgämnen, som kastats i vattenkärlet. När hästen sedan dör töms vattnet i kärlet tillbaka i ämbaret, och följaktligen så sprids det färgämne som upptagits i hela ämbaret. När så en ung häst på nytt föds ur samma gruppsjäl så fylls ett nytt kärl med vatten ur ämbaret; men det är tydligt att det är omöjligt att uppta samma vattendroppar och molekyler som utgjorde den föregående hästens själ. (Beträffande vidare detaljer om denna process se " A Text book of Teosophy")

När sedan ett djur har hunnit tillräckligt långt i utvecklingen för att bli människa, så innebär detta att dess själ vid slutet av dess liv inte hälls tillbaka i gruppsjälen utan förblir ett avskilt väsen. Alltså individualiserar. Och nu vederfares ett mycket egendomligt men mycket härligt öde. Den själiska materien, vattnet i kärlet, blir själv ett verktyg för någonting mycket högre, och istället för att verka som en själ så blir den själv besjälad. Vi (teosofin) har ingen exakt analogi på det fysiska planet, såframt vi inte kommer att tänka på hur det går till när man kolsyrar vatten. Om vi kan godta denna symbolik, har det vatten som förut var djursjälen, nu blivit en människas kausualkropp (övre mental) och kolsyran är det ego om vilken jag talat - denna människosjäl, som endast är en partiell manifestation av den Gudomlige Anden.

Tack för den,

har precis läst detta ur denna boken, hade inte kommit så långt i boken när du skrev denna artikel..