Hrm, har jag redan gjort för ca 1 ½ år sedan, packade hälften, slängde andra halvan o flyttade 47 mil, bara sådär… livet har underliga vändningar ibland, för mig var det enkelt, jag ville byta liv.

sagt o gjort, nu ska jag äntligen göra det jag är ämnad för och vill göra i livet….. gå min väg…..

Men vägen dit har varit lång o snårig kan jag säga, inte alltid snäll heller, men den som söker, den finner….. så var det för mig…o nu e jag här jue…

Men åå, samma 'grubbel' som jag oxå ju,.. ibland måste det nog få ta sin tid, tills alla bitarna faller på plats, men som du säger Pia, när man väl börjar tänka så är det inte lätt..

Vad härligt Cilla! du förverkligade det du ville, du klarade alla snåriga långa stråk, att gå din väg, du vågade byta liv till det du ville.

Önskar er lycka till!

Ja skulle jag följa det jag bokstavligen känner skulle jag ge mig av i den stora världen, men just nu är det inte möjligt då jag även har två mindreåriga barn. Den ena har jag delad vårdnad på med hans pappa och han skulle nog inte gå med på att jag skulle bara ge mig iväg med sonen….Men vem vet kanske en dag, då jag lever ensam då barnen har flyttat hemifrån…

#1 Ja önskar att jag kunde göra som du har gjort…..Krävs nog en hell del mod för att våga göra det med….men vem vet kankse en dag ger jag mig iväg till något okänt och nytt.

Ja Pia inte är du ensammen om dina funderingar kring livet

håller på som bäst själv på med det och vet inte hur det slutar, vet bara att jag hittat min passion -  växter - örter  och vill pyssla med det på något sätt…… men hur………..

Det andra gäller flytt om jag ska flytta eller om jag ska stanna kvar där jag bor nu men det troliga är att jag flyttar men inte riktigt var……..

Ska jag bli kvar i skåne eller ska jag flytta upp till Stockholmstrakten igen ja jag vet inte än vad det,lutar åt får hoppas att jag kommer fram till något.

Hoppas det inte blev för mycket dravel nu…………..

kram på er å god natt

Pia hoppas du kommer på vad som är din livsstig även du waara……

och cillaj vad bra att du har hittat det du ville. hoppas vi andra också gör det

Tror att man måste ge det hela tid. Det är nog det enda som kan lösa det hela…men även just det att våga att ge sig iväg.

Jag hoppas att ni som söker och funderar som jag gör ska ochså en dag hitta rätt….

tid måste nog allt ta man kan inte hoppas att det ska lösa sig på en" kaffe rast".

Man får leta information och lyssna inåt så tror jag att det lyckas….. men ingen expert är jag ju men så tänker jag göra……. men lite otålig är jag dock …… vill att saker händer nuuuuuuuu

många själar samma tanke..här är en till som funderar på samma sak..men en sak vet jag och det är att det är dax att börja ta hand om mig själv o lyssna på vad jag vill. Men precis som Du Pia har jag barn att ta hänsyn till i det hela också.

Cillaj; starkt gjort och beundransvärt!

Kram till Er alla!

# 8 Jag vill också vara med här, är också i uppbrotts stadiet.

Tillhör också den otåliga typen, kanske jag ibland går på för snabbt och sen med vissa saker händer inget alls.

Men just nu är jag i en vakum period och det gör mig attans rastlös.

På ett eller annat sätt har jag nog stängt av. Slutat många gånger känna av vad det är jag vill, tagit dagen som den kommer och gjort det jag ska, men så kan man ju inte heller göra hur länge som helst. En sak har jag bestämt mig för är att jag ska var ensam med mina barn tills de är stora. De vet jag de kommer alltid finnas i mitt liv, för dem fins det plats för de är ju mina barn.

Starkt jobbat och modigt gjort cilla.

Jag tror att ju mer jag utvecklas, desto längre bort kommer jag från det 'gamla' livet. Desto mer gemenskap med likasinnade söker jag.

Det är inte lätt!!! Att satsa på sig själv och sin egen utveckling och bara mötas med okunskap och ibland till och med illvilja…. då ställer man sig frågan om det är värt det eller om man ska lägga staven på hyllan och återgå till att bli den 'vanliga' människan igen.

Jag kommer alldrig ge upp innan jag har kommit dit jag ska. Men exat vart det är jag ska i livet vet jag ine än, men det kankse visar sig en dag då det är daxs.

Ja kan bara säga att vi är många som kämpar…..Skickar en kram till er alla

Den som söker, finner förr eller senare. Och då får man inte vara rädd för att grabba tag i det där halmstrået som sträcks ut till en. Inte tveka.

#10 men om männniskor bemöter dig med illvilja fastän att dom ser att du mår bra i det du gör…låter du dom vara kvar i din bekantskap..??  Okunskap må vara hänt men när någon vill en illa…då tycker jag att man har rätt att välja bort en sådan "vän". Inte är det väl du som ska offra dig själv o lägga staven på hyllan?

#11 Precis så känner jag med men vad är det man vill egentligen.. och när man väl har komit på det och kommit dit ..söker man sig vidare igen då…? 

#12  Så som Cillaj gjorde alltså

Jag sällar mig till detta sällskap av sökandet, men har nu hoppat.  Ska  flyga tills jag landar rätt. Och vilken kraft det ger när man gör slag i saken. Mycket har redan fallit på plats. 3 veckor . Känns som 3 månader.Återkommer när ännu mer har fallit på plats.

Ojj !!!

Ja jag har gjort detta om och om igen…Tillåter Ingenting sådant!!!

Människor som inte kan visa respekt, förståelse , empati e bara att skeppa vidare …

Jag hoppat flera gånger….Skulle aldrig acceptera att nån trampar på mig…

Jag är kapten över mitt eget liv…råkar jag ut för nåt som inte är bra har jag bara mig själv att skylla att jag har tillåtit det!

Här låter jag lite kall och kylig då….Men det Är den bistra sannningen..

Jag är Fri att ta de beslut som för mig framåt!!!

Jag har kommit till en punkt då jag har börjat rensa, och har bara då börjat med rensningen. Kommer nog få rensa resten av livet, för alltid kommer det finnas någon som kommer att försöka att styra över en.

#15 Kan bara hålla med dig om det du skriver för det stämmer.

Det är just det..man behöver någon som säger den sanningen ibland även om den kan upplevas hård, men det är ju sant! Vem mer än jag själv kan ta beslut om mig själv o mitt liv.. Vill man ha en förändring måste man ju våga hoppa!

Man kan börja i ett hörn och skapa sit liv till det man vill. Det som har varit kommer alltid finnas kvar, men man kan se det hela som en bit ut av vägen…..

#13…. när det kommer till att det är ens närmaste som visar 'illvilja' och oförståelse för vägen man måste vandra och över ens utveckling är det inte det lättaste att bara ge dom foten.

Därav tankarna att jag kanske ska lägga staven på hyllan och återgå till att vara den snälla här hemma som tar hand om allt och 'utplånar' mig själv för hans skull…. (en portion ironi)

 MMääähhh Anco!!??

Viktigt att tänka på är att man alltid ska känna efter vad det är man själv vill och inte vad andra tycker och förväntar sig av vad man ska göra. Att lyssna inåt istället för utåt.

#21 Om jag lyssnar inåt…. jadu… då hade jag redan stängt ytterdörren från utsidan….

#22 Jag kan förstå dig. Har levt så med…inte så hemskt länge sedan.

#19 så tänker du på att alla andra mår bra när du utplånar dig men vem tänker på hur du mår..? Har också levt så men nu när jag är medveten går inte det att fortsätta så..

Ni som gjort det tvivlade ni aldrig? jag har bestämt mig men nu i vänte tiden funderar jag hit och dit, är ibland jätte uppåt och sen super tvivlande.

#24 Jaa…. det är en bra fråga!

Problemet är ju det att jag har börjat att tänka på mig själv, vilket innebär att jag blir ensammen här hemma. Dom/han tycker att jag är ego, inte bryr mig osv, osv….

Nu har jag hunnit så pass långt in på min stig att jag inte kan vända om, hur framtiden ska bli vet jag inte….. ännu….

#25 ´Hoppas allt blir precis så bra som du dej önskar, det är mycket tankar.. det är inte helt lätt och givet alltid, själv har jag 'hoppat' 2 ggr. .. men det var inte så lätt eller givet och nu är jag tillbaka på ruta ett… lycka till till dej! kram!

#26 Kram Anco!

Ja, många gånger har jag velat haft ett facit och gå efter. Men förändringar är konstanta och hur gärna vi än vill ha kontroll så har vi det inte. Tillit är det jag fått träna på. Att i slutändan blir det precis som det ska bli även fast det till en början ser väldigt mörkt ut.

Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Är snart 49 år…….. men allt har gått bra ändå. Beror ju egentligen på vad man jämför med eller vem man jämför sig med. Alla har vi vår beskärda del att jobba med och det är i de tunga stunderna jag alltid hittar mer av mig själv så…..allt bara är…….. 

I dessa tider när allt handlar om mål i livet är det väldigt utmanande för vissa att jag inte har något mål utan bara flyter med och när jag hör dem så visst kan jag bli stressad men jag vet inte vad jag vill….mer än att  få och ha kontakt med min själ, mitt högre jag och leva det.

Kramar

Jag gjorde så att jag stängde en öppen dör helt enkelt. Vägrade ta emot mera skit…Hade ställt upp hundra gånger minst och i alla lägen. Sedan när jag bad om något så kunde han inte hjälpa mig…det var bara besvärligt m.m

Kände bara att tills slut är det jag som kommer att bli knäckt vilket jag inte vill…så nu kommer den dörren vara stängd och det är en fråga om jag någonsin mera kommer öppna den för denna persson.

Jag var precis i språnget för ett par år sen men backade…d blev bara till att göra om allt en gång till..fast denna gång med lite mer visdom i det hela..men det kostade mig 3 år. ..inte värt det! Det hade varit bättre att hoppat direkt, ett råd.

Tack för alla era råd och dåd som ni så frikostigt delar med er till mig och alla andra.

Jag står mitt i språnget, precis som du säger ina, men jag är feg…. jag vet att jag skulle klara det, men fegheten stoppar mig… ännu så länge. *suckar*

#31 Är säker på att du en dag när du väl kommer till den punkten så kommer du inte tveka ta de stegen/steget, men låt det ta den tid som det behöver ta och när det väl gäller och känns absolut rätt så gör det då, för det är ändå du i slutändan som måste leva med det beslutet du har tagit.

Handlar denna tråd om uppbrott i sitt förhållande eller handlar den om att utvecklas? Tycker mig skönja dåliga förhållanden här?

#33 För mig är det båda och för att utvecklas måste jag nog bryta upp från ett förhållande som kanske på sätt och vis inte är dåligt. Jag blir inte dåligt behandlad men jag känner mig ensam i det.

Kan bara hålla med #34

Samma här. Både och. Jag har levt i ett dåligt förhållande länge nog. Plöstligt kom ett läge när jag tog mod till mig. Just nu Time out, för att ge motparten möjlighet att vänja sig . Han blev chockad trots att det inte borde vara en överraskning. Och vännerna ? Ja många har jag också känt mig ensam med, och dom finns inte kvar.

Jag har många tankar kring relationer. Blir nog en bok så småningom.

tja det är ju alltid en svår situation… Men att enbart lämna ett "bra frållande" för sin egen personliga utveckling samt vinnings skull blir och är ett bakslag i längden.. Karmatiskt…

#37 Om man känner sig ensam i ett förhållande är det väl något som är fel, eller?

Kanske jag gör honom en tjänst också fast han inte vet det ännu

#36 Det där låter som min egen historia….. fast jag inte har tagit det sista steget ännu….

Om inte han vet något så är det ju knappast hans fel eller?? Det handlar väl ändå om kommunikation eller?? Från bägge håll, samt då den ene felar lite, kanske du vara mer komunikativ just då..? Kanske?

Ibland för att kunna verkligen lämna något bakom sig kan det även innebära att man ger sig av till något helt nyt som man inte vet så mycket om…utan gör det som man känner käns bra och att man då ska ge sig själv tid…att hitt sig själv och nya vägar att gå på.

#41 alltså gå inte förän du har något nytt??

När man har kommunicerat år ut och år in…. och resultatet är och förblir…. nada…..

Vi är skilda så det vet han, men vi bor tillsammans fortfarande som vänner. Vad jag menade var att jag tror att han också kommer att må bättre när jag flyttat härifrån fast han inte tror det nu

# 37 karmat är avklarat. Och nu gäller det att inte skapa ett nytt. Vänskap är ledstjärnan för mig och att båda ska gå ur detta med värdighet i behåll.

Du tror, han vet inte, och han tror inte det just nu.. Hmm jahadu….. Pratar ni med varandra?

Meh…så menar jag inte….Utan ibland så bara för att man ska kunna lämna något som inte har varit bra helt bakom sig kan man tex behöva flytta. Som ett ex. att man lämnar en ort för att man vill starta om på helt nyt på en annat ställe….och skapa sig ett nytt liv osv.

Sedan kan man ju starta om på nytt, utan att ens behöva ex flytta, men det gäller för en själv att göra de valet, att nu är det bara så här och följa det man känner.

#46 Nej inte så mycket, måste man det

#47 Följa det man känner, låta känslorna styra sitt liv alltså?

Jaaa, mer eller mindre låta känslorna styra. Annars kan man ju inte ta sig vidare i livet heller om man inte stannar upp och känner efter…Vad är det man igentligen vill.

Att låta känslorna styra och att sätta sig ner och tänka igenom sitt liv är två vitt skillda saker. Det gäller ju att försöka styra sin känslor så mycket det går…

#51 Så du förespråkar att man stannar kvar i ett dåligt förhållande och fördömer att man går för att man känner att man måste utveckla sig, vilket är omöjligt inom förhållandet?

Att styra sina känslor om man känner att man ska göra något helt galet ja det ska man nog….men ibland så kankse man inte kan ta sig ur något om man inte stannar upp och och tänker och känner efter vad man verkligen vill.

#52 Bra fråga

#52 Nej, det har jag inte skrivit någonstans här  i denna tråd, läs igen.. Lämnat ett "bra förhållande" skriver jag…

Självklart skall man lämna ett dåligt bakom sig…

Men att lämna bara för att hitta sig själv kan och kommer slå tillbaka karmatiskt… Sedan beror det på hur man lämnar och under vilka former…Men det tror jag du förstår själv…

Tack för det svaret. Det var ungefär det jag trodde att du menade också…. ville bara ha det svart på vitt ;)

Oki

Ska man stanna i ett förhållande när man håller på att dö innifrån? När kropp och själ skriker i smärta och skräck? Ska man stanna och vänta för att se vad som händer? För att det förväntas att man ska vara som man alltid varit innan? När andra tycker att man är dum som lämnar för att man har det ju så bra och han är ju så snäll??

#58 Så där kan det vara, om jag vill prata städar han och diskar desto mer en del tro man kan lösa allt med att vara snäll och hjälpsam

#58 Jag kan förstå det du skriver. Har själv levt så, bara för mina barns skull och att jag tyckte synd om personen men insåg rätt så nyligen att så kunde det inte forsätta. Man går under själv till slut.

Nu försöker jag till en ny start….det får ta den tiden det tar. Jag har inte brottom…..kommer ge mig själv all tid i världen för att bli hel och känna det ochså.

Om din kropp och själ skriker i smärtor och skräck/dör inifrån, så låter ju det som om du skulle gått för längesedan.. Ni har så förbenat svårt att hålla er till vad jag egentligen skriver, utan blandar in just erat personliga i vad jag är ute efter..

"man går under själv till slut"
Precis och då mår inte heller barnen bra. När man försökt allt och inget fungerar längre.. Då behöver man lämna och starta om.
Det är inte lätt.
Det var för mej det svåraste jag gjort i mitt liv, men ack så nödvändigt.

Nu är Nu!

#61 Nu var det inte till just dej jag vände mej. .:)
Vad är det DU är ute efter??

Jag vet vad jag svarade på.. och jag var otydlig.. Det var egentligen ett svar till Anco, Amier, Free Spirit och någon mer som hade samma funderingar som jag kände jag hade.

Ja vad är du ute efter och varför skulle de bli karmatiskt bakslag

Hej på er..!

Jag funderade länge på om det fanns en bestämd väg(jag kände det i mitt inre),eller så,..fann ingen,och blev nästan uppgiven.

Det tog lång tid innan jag började mogna,som växande fullständig!-individ dvs sinnet o kroppen hade hunnit börja samsas.(en process som endast börjat)

(låter lite knäppt-men svårt o finna riktiga ord på känslan i uvecklingen av den sammansatta individen)

Jag  vet en del, av min uppgift idag,o har funnit den -utan att läsa mig till det,-snarare en aktpågiven,uppmärksam syn på tillfälligheter har gjort resan lättare .

Det ger en enorm stor inre ro och sinnesfrid,och gör dig lite religiöst uttryckt fri ,andligen. Man känner ingen rastlöshet,snarare en iver har infunnit sig att vilja vidare.

Allt går enormt mycket lättare o man ser möjligheterna i sitt liv,bara man är öppen och naturligtvis använder sin intution som vägledare.

Jag håller med #12-det verkar vara en klycha men så är det,men man får ej ha bråttom och sen måste man våga en sak till,som Vargmåne skriver- man måste,och då menar jag verkligen det,till vilket pris som helst; Våga vara sig själv ,helt!

Det sista kostar verkligen på,det är ej gratis-tyvärr kostar det,men det är nyckeln..att hitta sin väg!

Kram Moonwing

Hej Moonwing…

"Jag vet en del, av min uppgift idag,o har funnit den -utan att läsa mig till det,-snarare en aktpågiven,uppmärksam syn på tillfälligheter har gjort resan lättare ."

Få har nog läst sig till detta. För att överhuvudtaget plocka upp en bok typ Hmliga Läran så måste du nog ha känslan och tanken i dig redan..