Ser jag Dig, Lotus, heliga blomma, gunga på vågor i aftonvinden, synas mig världens alla färger tomma; rosornas glöd, som lyser mot mig, fagraste rodnad på barnakinden - allt, allt är alls intet mot Dig!

Lotus, Drömmarnas blomma, när natten sänker sig ner öfver fält och dalar och Dina kalkar fuktas af daggens vatten, manar Ditt underliga sus till frid. Med tystnadens, renhetens stämma Du talar om ljusvärldars ro efter afslutad strid.

Lotus lifvsblomma, lång är väl färden, dock uppåt leda de stapplande stegen. Verkligheten är ljus, men världen af begärens karma ännu är skymd. Lotus, Ljusblomma, lys oss på vägen med strålar från hägrande himlars rymd!

Mystiska Lotus! Heliga under, då lifvet evigt besegrar döden! Ljuset du sände i saknadens stunder! Sen! Bortom kämpande härars dån nalkas vårt hopp trots mörkret och nöden - Kärlekens Mästare, Människornes son!

             Orwar Lidholm