Vad teosofin i mänskliga relationer framförallt står för, det är, att människan, varje människa, i sitt essentiella jag, icke är syndare eller materialist, ej heller troende eller otroende, att hennes personlighet, den yttre varelsen, är betingad av arv och miljö och sitt eget förflutna, och icke är odödlig, utan tillfällig, och att hon i sitt eget innersta vet långt mycket mer, än hon i sitt dagsmedvetande kan ha en aning om. Får vi liksom bara fatt i detta, i och ur oss själva, så har vi här den enorma grundvalen, för dynamiska gemenskaper, bortom alla ytliga, mentala och emotionella tillfälligheter.

                   Gunnar Larson, Skarpnäck 2009