Jag tycker inte att man behöver förstå allt…. Men det är klart att är jag väldigt intresserad av nåt, då vill jag veta så mycket som möjligt!

Vissa ointressanta saker är lätt att strunta i.

Klart man inte kan förstå allt… Hade vi förstått allt så hade vi ju varit fullkomliga…Du är i gott sällskap Jer….

Hej GunillaF, kul att se dig här

#3 Hej du… Måste se vad ni har för er ibland!

jaha, du är välkommen….

Tackar och niger!

hehe

Nej, man måste inte förstå allt. Har man ens den kapaciteten liksom ?

Kram

Inte ens jag förstår allt!

Förstå allt!

Nää, inte jag inte

# 9 Inte ens du alltså, nää då går det ju bara inte

Det är väl härligt om man har en önskan och vilja att förstå mycket här i världen, men allt är att ta i lite ju…

sedan kan man ju förstå mycket (innehållsmässigt) i en text ytan att leva efter det, vilket inte heller leder till högre medvetande…

Förstå allt?, nä tänk så tråkigt det skulle bli då, ingen mystik eller fasination av det okända. Sen är det väl så att strävan/resan över att få veta mer är en del av skönheten och lockelsen med livet.

Jaaaaaaaaa Mystiken vill vi allt ha kvar ….iallafall lite

Hmm den dag vi förstår allt och lever efter det, tro inte att det blir mindre spännande då…

#15

"Hmm den dag vi förstår allt"

Här ger det teosofiska kompaniet ett ganska bra svar på varför man inte kan förstå allt.

Kolla fråga 83 och läs svaret. http://www.teosofiskakompaniet.net/RobertCrosbies_SvarpaFragor_Kap2.htm

I nuvarnad form kan vi inte förstå allt, men det kommer en dag då vi nått dithän, då vi går upp i vårt ursprung. Dvs det gudomliga. Trevligt att du för engångs skull hänvisar till våra teosofiska sidor och inte wikipedia…

Föresten vad tycker du/känner du och tror alldeles själv utan wikipedia och någon annan länk, kanske du vill dela med dig av dina erfarenheter och synpunkter.

#14 Aha..nu avatar…snygg kvinna!

#17

Den dag som vi kommer att förstå allt finns inte vi längre. Så länge vi har karma och måste inkarnera kommer vi om igen att ha en kropp, ett ego och ett förstånd. Det gudomliga vi har i oss vet ändå allt men kan inte förmedla det till ett ego eller förstånd för att dom inte fattar. Den dagen som vi inte har ego, karma, kropp och förstånd längre finns inte vi längre utan har blivit ett med gud och existerar inte mer som individer. Därför ser jag det inte så som att vi någonsin kommer att förstå det.

Wikipedia är egentligen ingen källa utan en sida där olika källor är sammanfattade och man kan klicka på länkarna. Eftersom det var en bra förklaring på den teosofiska sidan hade jag inget emot att länka till den. Annars har jag länkat till en massa andra källor också, tex Krishnamurti. Men jag skulle inte länka till en källa som jag inte håller med om. Det menas att om jag länkar till en källa är det också min åsikt som står där och varför skulle jag göra mig mödan att förklara med egna ord om någon annan redan har förklarat det mycket bättre?

Mina djupaste egna erfarenheter med det gudomliga upplevde jag när min kundalini nådde kronchakrat. Men det är något som jag inte kan förklara med ord. Liksom jag heller inte kan förklara dom andra erfarenheterna och upplevelserna  med ord. Men är det något speciellt som du vill veta är du alltid välkommen att fråga.

Men ditt överjag kommer ju alltid att finnas det som är ditt egentliga du… Och visst är vi individer… När vi lämnar personligheten dvs. det lägre jaget eller personliga egot om du så vill så går vi upp individualiteten.. Du får alltså skilja på ego/peronlighet och överjag/individ nu…

Nu vet jag inte vad du betecknar som överjag. Den psykologiska förklaringen för överjaget är:

"den del i denna trio (alltså det:et, jag:et, överjag.et) som har en övergripande kontrollfunktion. Där finns människans värdering, normer och föreställningar om hur vi helst vill vara - inför oss själva och inför andra". Källa: http://www.psykologisverige.info/personlighetspsykologi.htm

Det är en psykologisk förklaringsmodell för hur vårt psyke fungerar. Om du menar någonting annat, som alltid lever vidare och aldrig dör, så är det själen, men själen är det gudomliga i oss som går tillbaka till den "stora själen" (det gudomliga) så snart vi inte behöver inkarnera mer. Då kommer vi inte att vara individer längre, utan vi ÄR gud och behöver ingen sorts jag längre. Det som kommer efter döden eller efter att vi slutar att inkarnera (den gudomliga tillvaron) är för förståndet omöjligt att förstå, men egot önskar alltid att det fortsätter att existera. Om inte som ego, så åtminstone som "överego". Men det är bara någonting som förståndet har tänkt ut sig som inte är realt. Det är bara en av fällorna som egot/förståndet ställer oss.

Ps. Den engelska beteckningen på överjaget är superego.

Det var spännande att läsa denna tråd. Jag drar nu ner det på en annan nivå. Hur ska vi kunna förstå allt, om vi ens inte kan förstå en annan människa eller göra oss förstådda, om vi är på helt olika "ställen" i vår utveckling ?

så sant, det är därför vi inte kan det ännu…

Skulle någon ändå sticka ut ur mängden så blir han/hon genast "sönderslagen" av jantelagen….. "du skall inte tro att du är förmer…." etc etc…

# 24 Jo, det märks ju ganska tydligt att de som inte ännu nått insikt om diverse ting blir mäkta störda av de som gjort det..

#24 #25