Jaaaaaaaaaa ibland är det läskigt när människor Är något bara för att uppnå ett syfte!

jaså?

?? Vad menar Alde Nu? * Kliar mig undrandes i huvudet*

Blev mörkrädd…När jag såg något skrämmande en dag ang. detta hela….Hur långt kan man gå……

Hur menar du nu Pia?

Det hela handlade om en vän. Hon gjorde en sak…och vände om vred på det bara för att nå ett syfte…syftet i detta fall var bli omtyckt i två olika sammanhang ut av människor som inte gillade varandra.

Hmm. Jo det förekommer ju.

För mig var det som hon levde i en lögn…….

Har vi inte alla gjort så någongång?

Själv har jag varit mästare på självbedrägeri och levt i livs lögn under många år. Innan jag insåg detta.

Smärtsamt kan jag säga att var innan poletten trillade ner och ännu ondare gjorde det när jag såg sanningen om mig själv.

Ja i någon sorts lögn man kanske har levt i…..Men kommer inte direkt på något just nu.

Jag ställde henne frågan vad som var hennes syfte i det hela och om hon inte vågade stå för vad hon igentligen kände/ansåg. Fick bara fram en bortförklaring…..

Det är svårt det där att försöka sig på att visa andra deras fel/brister.

Alla har vi våra egna motiv, i bland är vi inte ens medvetna om varför vi gör si eller så i vissa situationer.

Det handlar om att vakna i sig själv, tror jag. Först då kan förändringen inom en själv ske.

Är nog så Rore…Man själv kan nog bara ändra på saker i ens liv hur jobbigt det än kan vara.

Jo, så är det

Det gäller bara att våga stå upp i sin sårbarhet och bada i känslorna, för där finner vi modet och styrkan i det vi trodde att vi aldrig skulle klara.

Klarar man av det en gång, kommer man klara av det flera gånger……

Vi mognar och växer allt eftersom. Nya utmaningar kommer alltid, eller så kommer det gamla igen tills det är klart,, men inte lika starkt och skrämmande.

och bätte och bättre för varje gång…

Ja för eller senare tar man sig igenom dem….Först då kan man ju lämna dem bakom sig och det ska man nog inte vara rädd för att göra.

Ja,absolut sannhet,är ju det som vi drivs av i vårt sökande-och som sas tar oss igenom liven.

Djupt  ..(eller skall jag säga högt-vibtationsmässigt?) ..i vårt inre (eller kan man kalla det yttre?)..finns vetskapen om,  att det absoluta,enda sanna  vetandet väntar någonstans!

När vi når något som dockar med "absolut sannhet",känner vi oss i fas med livet=lyckliga,lite billigt uttryckt!

Skulle alla vara sanna emot oss hela tiden,skulle vi dock ej lära oss skilja på sanning och osanning..

/Moonwing