Riktigt bra!!

Tack

Muahahahaha…..

Ord är överflödiga….

ja visst är den tänkvärd

Den var mycket bra tycker jag!

Hahaha. Me like

visst är den go..

Att tro är likfullt dock inte jämbördigt med att veta….

eftersom jag minns tidigare liv så kan jag säga om mig själv att jag vet…

#8 You´ve got a point there!!!

För visst är det så, har man minnen av tidigare liv…. så vet man ju…. såtillvida att man inte har mycket livlig fantasi och bara tror sig veta, men det är ju en annan historia….

Min son som var fyra år på den tiden.

Kläckte ur sig en harang som jag många gånger önskar att jag inte hade avbrutit.

Hade ju så gärna velat höra fortsättningen.

Han sa: Mamma! För länge sen när jag var en gammal gubbe,,

Innan jag blev en liten pojke igen,,,?

Men jag var ju bara tvungen att lägga mig i så fortsättningen fick jag aldrig höra

Det var nog säkert något han kom ihåg…

#9 Ja det är ju klart, men vad vinner man på det? Lura sig själv?

Ja! Det är jag helt övertygad om att det var.

#12 Jag menade ju inte att du eller jag eller nån som minns lurar oss själva. Det var mest en reflektion över att andra kan tycka så om man talar om tidigare liv… Tyvärr så finns det ju gott om skeptiker runt omkring en

Ja, så är det ju alltid..Skeptiker kan ju tycka vad somhelst utan att komma med minsta tillstymmelse till motbevis själva…

Jupp, så är det.
Så det var inte dig jag försökte hoppa på Utan alla skeptiker…. Själv har jag minnen från tidigare liv… so I´m a believer

#16 Jag vet att jag blev hängd som häxa i England. Jag vet att jag har sinnen jag bara måste bejaka och tro på.

Jag tvivlar emellanåt ändå - inte så att jag blir ateist - bara att tvivlen kommer och hälsar på emellanåt. Önskar att jag kunde säga I'm a 100% believer jämt, ibland är jag bara en 90%-are… Särskillt när jag är låg. Då ifrågasätter jag allt…

Jesus hade en apostel som hette Thomas (tvivlaren) så du/jag/vi är i gott sällskap om man säger så…

#19 Mmmm det bor nog en liten tvivlare inom oss alla… Men tänk så skönt om man bara kunde känna sig bergfast i sin tro. Vilken innre frid det skulle ge…