Så rätt Rore ..där tycker jag du satte bra ord på det!

Vet du min upplevelse är att det blir lättare och lättare bara för att man till slut lär sig att det är så skönt när man tagit sig igenom….

ibland kan ju oxå ett karma vara att Inte konfrontera utan att kliva åt sidan…det måste inte alltid innebära det där jobbiga vi föreställer oss…..

vad vi oftast glömmer …är allt Bra karma vi oxå får del av…bara för att vi tycker att det Är självklart….Jag tackar varje kväll för allt Bra jag möter…och oxå det dåliga ….

Håller helt och hållet med dig.

Det goda karmat,, glöms liksom bort utav mig, eftersom jag då befinner mig i flytet och inte behöver grubbla.

" Du kan inte kontrollera vad som händer dig, men du kan kontrollera din attiyyd gentemot det som händer dig, på så sätt bemästrar du  förändringen istället för att låta den bemästra dig !

Brian tracy

Precis!

Satt för en stund sen och knåpade på det,, men gav uppFör det tog sig så många snirklande vägar och blev på tok för långt.

Det enda jag (vi) Kan göra är att ta ansvar för Hur vi väljer att hantera det som hänt,,,,,,,,,,,,,,,,,,och fortsättningsvis på det som sker inom oss…

Visst är det bara att kliva åtsidan …ibland. men det är ju inte så lätt när man åker på smäll efter smäll (ibland ganska kraftiga såna)

Men många ggr gäller det att ta den sk. "tjuren i hornen"…Hur hemskt och fruktansvärt detta än må vara. Man kan fly och springa men aldrig gömma sig för detta…

Ja! För annars:

"Som en gummiboll kommer det tillbaks till mig"

Jag sprang och jag sprang och jag sprang,, men vet ni?

 Det går inte att springa ifrån sig själv

precis….allt svårt tänka i dom banorna när man är utsatt…Jag vet..personligen…men jag kan åtminstone ägna det en tanke…

Ja gummibollen kommer ju alltid tillbaka, så är det ju.

ja absolut…men ibland kanske själva karmat ÄR att kliva åt sidan…har ni tänkt på det ?

Jag har det,,,,Även det var svårt, men det gick

Ja, kan ju vara så….

Rore du kom med en bra beskrivning där med gummi bollen….enkelt att förstå med. Tack!!

Vasse go

Verkligen insiktsfulla inlägg om karman.

Ett nytt sätt att se på det

Varför man inte tänker på den goda karman är ju för att du inte behöver känna motstånd i den..

Den tar du bara emot utan att tänka, varför du har den, du behöver inte omvandla eller bearbeta den.

Frågan är; växer man av den goda karman också? Ja, blir vi bättre av den karman?

Vad tänker ni om det?

Vi blir bättre om vi gör det rätta med den..Vilket i och för sig gäller den "onda" karman åxå…

Karma… vad är det? Jag ser det som konsekvenser av mitt handlande.

Vems handlande - vem är jag?

Som Pirjo här och nu. Ett liv ca 80 år. Klar mina val får konsekvenser. Som jag upplever goda eller dåliga eller nåt emellan.

Som själ - i vems liv Pirjo är som en enda dag. Själen har bara ett liv. Tror jag. Det Pirjo gör får konsekvenser i själens liv också.

Är det rättvist att pirjo behöver lida för dom dagar i själens liv (tidigare liv) hon inte kunnat påverka? Eller att hon får lyckan hon inte har förtjänat

Hur som helst. Det är Pirjo som har "verktygen" i sin hand. Här och nu. Ansvaret att välja det goda. För framtidens skull. Ansvaret att bearbeta det gamla. Att se och förstå sina mönster. Bryta den onda cirkeln. Till sin hjälp har hon hela sin verklighet. En fantastisk jätte spegel.

Kram, pirjo

ps Tro inte på vad jag skrivit. Ingenting av det är egentligen sant

#17 Tyckte allt det verkade som du har en bra tankegång….

Även om vi inte skall tro på den

#3 Det var bra uttryckt, nu blev detta med karma lite lättare att komma underfund med.

Många bra inlägg, bra tråd och råd!

För mig är karma något oundvikligt,som när man drejar en kruka(ett människoliv);

..Man tar en klump lera,formar den,den blir inte som man tänkt sig-man börjar om,försöker fullända den..sätter den i ugnen!

När den är färdig och man tar ut den-ser man att man missat saker..men inte förrän,då!(när man lämnat sitt jordiska ögonblick)

Men man kan ändå inte säga att arbetet var förgäves-en bit!..av fulländning,har det ju ändå blivit.

Krukan hamnar på hyllan ,man får en viss kärlek till den(sitt senaste liv) när man ser på den o tänker på alla stunder man arbetat med den.

Man vet nu, …

..var bristerna finns-och man får ny chans att ej göra om dem.

Nästa kruka kommer o bli fulländad..kanske!

Inga av krukorna,är onödiga..på vägen till den bästa,alla har behövts,eller hur?

Karma är en process man går igenom,ej står o tittar på det - det  är!-livet självt,..det är oundvikligt.

Man kan ej komma ifrån det på något vis..tar man sitt liv,väntar samma läxa,du försökt fly ifrån i nästa..plus lite mer,kanske du måste övervinna prövningar som tex att smita så fort du får problem..

Karma=är att finnas,"slipa på sin peronliga identitet",som bara kan kan göras genom att; Leva!

/Moonwing

Tillslut så har du slipat färdigt även på denna och går upp i individualiteten alltså blir ett med Monaden, vilket vi inte är nu. personligheten är ju bara en ny klädnad som vi slänger bort mellan liven…

Absolut,skall man kunna slipa på något-måste man ju..ha något att slipa på!..

..tur att "uppfinningen", finns alltså..dvs möjligheten till "arbete",på det jordiska planet..(eller var det plane´t)..jag menade?..

/Moonwing

..ursäkta mig..kunde inte låta bli,he,he..

Hehehe du e la goer du!!

det hade säkert funnits (och finns) andra möjligheter för utveckling…Vi är ju ingalunda den enda evolutionen..

#0

Rädslan för att ta itu med sin karma, tror jag handlar om hur mycket vi egentligen vågar leva våra liv och hur vi hanterar våra känslor och tankar gentemot oss själva, men även andra.

O,ja,jag ser nog rädslan som den största bromsen man har som människa att komma vidare.Att måla in sig i ett tryggt hörn funkar inte…då stagnerar energierna( sjukdomar mm), ändå försöker vi hela tiden komma undan, vi lyssnar inte på själens vilja som ju har ett syfte.Den försöker ständigt väcka oss, vi är bara inte så duktiga på att tolka signalerna.

Det finns ju också två olika motstånd tänker jag, ett intuitivt där man känner att man SKA hålla sig undan, säga nej, dra en gräns osv.Då känner man snarare ett obehag för att man inte litar på sin intuition ,utan kämpar emot, analyserar sönder känslan.Kan man väl acceptera den, så släpper obehaget fort och man blir helt lugn i sitt beslut

Det andra motståndet är ju det här undvikandet, tröskelproblematiken,något är nytt, obekant och därmed läskigt.Vi vill helst gömma oss…ofta skapar vi tom "hinder" av olika slag för att inte kunna ta itu med saker…skjuter utvecklingen framför oss…där blir man aldrig lugn i sitt beslut…

Att skilja på dessa två är ju en hel vetenskap i sig…meditation kan funka…men annars lär man sig helt enkelt av erfarenhet, haha

Motstånd kan absolut fungera som en ledsagare i livet! Det krävs bara så oerhört mkt MOD!

"Gå mot det som skrämmer dig, för det är där du kan bli fri."

Tack!

För att ni delar med er av era tanke gångar runt detta stora ämne.

Härliga inlägg som värmer och väcker tankar inom mig.