(egentligen) Aldrig… Jag kommer strax (under kvällen) ut med en artikel som förklarar varför…

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa Nice!!!

Vet inte om det finns människor som aldrig någonsin har ljugit.

Själv försöker jag alltid hålla mig till sanningen….

Så klart man inte vill att en annan människa ska heller ljuga för en….

Tror inte det skapar någon bra karma….

så nu kan ni läsa….

Nej- tycker, det är aldrig okej.. oavsett karma påverkan eller ej! ;)

Ljuga har nog alla gjort nån gång under sitt liv.

Jag har inte varit bättre än nån annan i det fallet. Dock må jag nog säga att jag idag inte ljuger någonsin…..

#5 inte ens i tanken?

pfuuuuiiiiii *torkar pannan* Tur att du inte ställde den samvetsfrågan till mig

#8 inte ens i tanken?

Hmmmm…. nej jag tror faktiskt inte det!!

Såvida inte syndiga tankar om dig räknas

#7 Hmm.. om man ljuger i tanken då ljuger man ju bara för sej själv?. så.. näe, inge bra .. eller vad tycker du då? :)

#11 Håller med dig…. ljuga  för sig själv är ingen bra idé,,,,,,

Ja, en vit lögn måste man ta till ibland så är det bara. Det får karman helt enkelt ta.

ljuga i tanken…. läs nu min nya artikel så kan se vad tankar kan ställa till…

Dum fråga…. vilken artikel???

# 14 Jag har läst nu men står fast vid vad jag tycker.

Drar ut din artikel nu, lång är den :).. scrollade nästan en meter, ska bli intressant! tackar.

#16 Ja, det är ju din väg… din tolkning av sanningen som du måste följa..

# 18 Nej det är inte någon sanning alls, det är bara så jag resonerar kring saken. Det får inte bli för hysteriskt med karma och hur man ska leva för att leva bra enligt dessa sanningar Att unvika en vit lögn kan ibland skada en annan människa och såra, hur ser karman på det ?

karman ser nog så här en lögn är en lögn, du har själv försatt dig en situation medvetet eller omedvetet där du nödgas att ta till en vit lögn för att inte verbalt såra någon…men…

# 20 Nej inte alls, livet är inte så simpelt fungerande att det skulle vara jag som själv försatt mig i en situation där en nöd/vitlögn skulle kunna komma att behövas. Sen handlar det inte heller om att enbart verbalt såra, det är bara sättet det sker på

tycker du att det är simpelt att det skulle fungera så? Det är du "banne mig " den enda som tyckt under mina 30 år inom detta.. All brukar tycka tvärt om…

# 21 Ja, jag tycker det är ett för enkelt sätt för saker och ting att fungera. Jag kan inte vara den första som uttrycker den tanken..

oki jag omformulerar frågan.. Hur ser du på det då?

Jag må ju säg att för min personliga del tycker jag att en lögn är en lögn… vit eller ej.

Jag försöker att inte ljuga i någon form, i något läge…..

Jag tänker inte 'Karma hit ellr Karma dit'……

Det är vad som känns rätt och riktigt utifrån mitt perspektiv som räknas. Utifrån mitt liv, mitt sätt att se saker och ting.

Mads….Jag håller med dig i det du skriver!!

En kvinna säger till sin man, har jag blivit fet, och fy vad ful, jag blivit. Hur det nu än ser ut om mannen har någon självbevarelse drift svarar han nej du är så fin lilla gumman. Skulle han någon gång tröttna på att ljuga,  blir inte tillvaron så lätt för honom.

Så ljuga eller inte ljuga det är frågan, i ovan blir det ett måste.

# 27 Det är lite så jag menar, ibland ljuger man inte för att det är en del av ens personlighet och sätt att tänka och fungera utan för att man är en människa som älskar och inte vill såra.

#28 Om att tala sant skadar någon, kan en lögn i all välmening vara det bästa. Men skapar man en sanning av något osant, är det förkastligt.

# 29 Helt rätt, så klokt sagt

Om jag t.ex. måste vittna för en människa som t.ex. har stulit en höna i Iran för att han var hungrig och jag vet att dom därför hugger av honom händerna om jag säger att jag sett honom stjäla hönan så skulle jag säga att jag inte har sett det, fast jag har sett det. Jag tror inte att jag har försämrat mitt karma för det.

Det där ni pratar om nu är ju en fysisk form att hålla sämja. Lite så tror ju jag med samt även den mst inbitne teosof att ändamålen helgar medlen. Men inte till varje pris..Det är ju en avvägning. Jag tror att var och en av er förstår vad jag meanr utan att man behöver väga varje bokstav på guldvåg…Egentligen…

Jag ska berätta hur det kan bli, för i mitt liv har jag erfarenhet från en lögnare och en helt genom ärlig person.

Min morfar var en person, som aldrig vad jag vet, kom med några osanningar. Han var även konsekvent till så att det gick till överdrift. Jag är uppväxst hos mina morföräldrar, därav präglad i deras tankesätt. Jag lärde som liten att allt var sant, och att det aldrig hjälpte att gnälla,  tyvärr säger jag. Jag har aldrig lärt mig att ljuga, och när jag påträffar lögn blir jag ledsen och vet inte riktigt hur jag ska klara situationen.

Min far var en person som sa det folk ville höra, sårade aldrig någon men det han sa var det sällan någon substans av  trovärdighet.   Han var en mycket omtyckt person. Det var inte min morfar.         

Konstigt i mitt tycke att en pajas, är populärare, än en regäl mäniska.

så är/kan det vara många gånger… Har man talets gåva så…

Men om man är en människa som är rädd för att såra, borde man då inte öva på att vara ärlig

Känner massor med människor, som inte vill såra just på grund av detta. Har även jag varit en av dessa.

Men i grund och botten tror jag ändå att det ligger en rädsla i att Vi i vår ärlighet, ska uteslutas ur gemenskapen. Därför drar vi till med små vita lögner då och då.

Jag tycker inte om detta beteende hos mig själv. För visst finns det där

Gäller bara att bli medveten om detFör att kunna jobba med det.

# 35 Det handlar ju inte om att vara rädd för att såra, varför såra någon medvetet bara för att man ska tuffa till sig eller bestämt klara av det som uppgift ? Behöver inte alls ha med gemenskap att göra eller någon rädsla över att hamna utanför, det kan som sagt vara så enkelt att man inte är en person som tycker om att såra i onödan…något jag är glad jag är medveten om

#36 självklart är ju det inte en lögn i den bemärkelsen..och betraktas nog inte som en sådan heller…

Sanningen är att föredra… Men om sanningen kommer att såra enormt och möjligheten till att tiga inte finns… Ska man då i nitisk fanatism välja att såra?

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej Ewre !!!

Vad glad jag blev att se dig!!

Jaaaaaagggggv määääääääääääääääääää

Visste inte om jag skulle våga gå in och skriva… Är lite ömhudad fortfarande…

Men det känns skönt att ni saknat mig och blir glada… blir faktiskt lite rördAv glädje så klart…

Sanningen… hm.. ja den senaste tiden har jag fått så mycket uträtade lögner att det räcker för en hel livstid.
Att så konsekvent ha blivit bedragen och ljugen för under så lång tid kommer att få mej att tvivla på allt någon överhuvudtaget säger.

(troligen inte men just nu känns det så)

Sanningen kommer i kapp… om inte annat när vi dör.

Välkomna tillbaka ni båda.. Självklart har vi saknat er.

Om man skulle välja o fråga;"Tycker du det är ok att inte tala sanning?"..

..tror jag ,de flesta skull känna ett motstånd i magtrakten,även om det gällde en mindre osanning(vit lögn).

Alltså,oavsett hur vi än omformulerar..det är inte ok att ljuga.

…fast visst har man ljugit,annars skulle jag vara en lögnare,  (vilket jag unviker..förstås)  -om jag påstått annat!

/Moonwing

Ojj det vart många intressanta svar i denna tråd !

Tack allesammans!

Alla ljuger…mer eller mindre medvetet…kanske mest för sig själv…

Min syn är att så långt jag kan…vara ärlig mot mig själv…och istället för att använda en vit lögn…vara tyst…

Att uppsåtligt ljuga för att föra en annan människa bakom ljuset….Nääää Det är inte min grejj…och jag har svårt att acceptera att andra ljuger mot mig….

# 45 Ibland är det nog mer skadligt att ljuga för sig själv än andra och inte vill man det. Tacksam är jag om någon meddelar att jag är på väg åt det hållet

Men lögner för att föra en annan bakom ljuset går som lillasyster skulle sagt fetbort..

Men när det handlar om att inte såra… Och sedan… vem äger sanningen. Många gånger tänker vi på våra åsikter som sanna. Vad som är fult eller vackert… Småknivigt det där… Om jag tycker att någons klädsel eller frisyr är ful eller snygg så representerar det inte nödvändigtvis sanningen. Bara min åsikt…

Tja ewre….det där e ju en historia för sig *s*

Fult och vackert….ja jag försöker nog att vara ärlig även där…inte smickrar jag någon om jag inte menar det…

Allt man uttalar handlar ju i grund och botten om att vara ärlig mot sig själv…

Om en sanning är för den som säger den sann, så kan samma sak för en annan vara lögn. Då kommer man onekligen att tänka, vad är lögn. När ljuger man, är det när man talar mot sin övertygelse.   Eller är det när man försöker skapa, en ny sanning.

Därför: Beträffande valet av ordet sanningar, min/mina sanningar kontra din dina sanningar) är det bättre att föredra ordet min/mina tolkningar kontra din/dina tolkningar.  För det är ju egentligen vad det är min och din tolkning av den absoluta sanningen, som ingen av oss för närvarande vet eller känner till så mycket….

Japp det är helt sant

Men tråden handlade om just detta :

"En lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann."

Jag tror helt säkert att ni förstår vad som menas……

#51 Jaa då. Förstår precis! Men det är ju så kul att få vrida och vända på saker lite…

hehehehe jaaaaaaaaa absolut!!

#51 Detta är en skapad sanning, så kallar jag förfarandet. Och det värsta med en sådan, är att när den gått några varv uppfattas den som sann. Även av diktaren,

Ja läskigt är det…men vanligt förekommande…

#54 Mmmm jag kallar dem för besserwissers…

#33 Nu halkade jag in här efter jag läst i tråden och det du skriver om att en person som spelar med är trevlig mot alla ( vänder ofta kappan efter vinden ) Den personen blir alltid omtyckt av de flesta men den som är ärlig och står för det h#n säger, den personen blir inte på långa vägar så omtyckt.

Detta har jag också tänkt på, hur är vi funtade egentligen, vill vi bli duperade och lurade av lite smickrande prat som inte kommer från hjärtat?

Det vill då inte jag. Man behöver ju inte vara en hård människa för att man är ärlig och som Mads skrev det beror ju på hur det sägs.

Jag förstår precis hur du menar sven-g.

Ja så är det ju…att vara rak och ärlig har ett pris…

Man är alltid jobbig, när man söker att hålla sig till sanning….och nu talar jag inte om "tro vs sanning" utan om trådens innebörd.

*s* tro mig …jag vet…

Vad som jag mycket reflekterat över sista tiden är många andligt sökande människor som söker "sanningen" inom sin trosuppfattning…..

Istället för att söka den i "verkliga" livet……

Att vara sann i sin tro och utövande …men inte sann i livet…är för mig lika med hyckleri…

#58 Att vara sann i sin tro och utövande …men inte sann i livet…är för mig lika med hyckleri…

Där slog du huvudet på spiken Wargis….
Mycket väl uttryckt.

Likadant som det du säger att man är 'a pain in the ass' när man håller sig till sanningen. Allra helst om man inte är såå himla diplomatisk att man kan vrida orden så att alla förstår vad man menar. *S*

Man kan ju vara rak och stå för det man säger utan att vara hård eller elak, men olika människor uppfattar saker och ting på olika sätt…. *suckar* tro mig…. det är inte lätt att fösöka stå på sig och vara sann/ärlig både mot sig själv och andra utan att nån blir arg, ledsen eller sårad….

#58

Håller med dig.

#58 Naturligtvis !

#58 Vis, Vacker, Intelligent… mmm…

*Tack raringar!!