Jag tror det mer handlar om att våga rena sitt karma

ja det är ju också ett sätt…

Den tolkningen stämmer bra, igen.

Det skapar skuld, när man är mitt upp i sin rening, men om man inser den tolkningen går det lite lättare att acceptera det man upplever.

Jag vet inte, men jag inbillar mig att vi inerst inne egentligen vet vilken väg / eller vilka val vi bör göra.Men ibland förmår vi oss helt enkelt inte till att göra det.

En del går den "lätta" vägen med det samma,

andra tar den lite längre och svårare vägen.

Endel klamrar sig fast vid sina beteenden trots att de är skadliga både för sig själva och andra. Pg av rädsla.

 Alla sätt innefattar ju livet och karmat.

Det finns inget rätt eller fel i det heller.

Egentligen

Nej, inget rätt eller fel inför andra bara för en själv..

Jag gör mina val utifrån mitt inre vetande, beroende på hur långt i min andliga upplysning jag befinner mig i… går då den vägen som mitt inre kallar mig till, om jag nu lyssnar på den..

Inte alla är förunnat att se det i detta livet och därmed lever om sitt karma igen och igen tills de en dag ( förhoppningsvis) inser att det går att förändra sitt beteende..eller hittar det sättet som passar en att rena sitt karma med..

Vilket många gör idag…meditation etc..

 Jo, så verkar det vara

Men att det krävs mod, det tror jag också ligger mycket i, det kan vara skrämmande med alla känslor när man renar sitt karma..

Ja,du har rätt rore,men det ger också en mycket djup, tillfredsställande känsla när man ser ett enda litet brottstycke av sitt liv som verkar haft betydelse - i detta avseende, när man begrundar  sitt liv.

Det är en mycket förunderlig känsla när man ser att allt (och då menar jag mer eller mindre, allt) -hänger ihop…och man börjar!..förstå en liten ,liten del av vidden och hur ändligt (om än,  sas oändligt) tillvaron, egentligen är - maffigt..

..men som sagt värt,mycket värt att fördjupa sig i,eftersom det skänker på sikt …själslig ro.

/Moonwing

Önskar att jag alltid skulle vara sams med mig själv. Dvs lyssna och göra det jag känner som rätt. Det är bara när jag varit helt utan påverkan från andra mäniskor i ett par dar dvs inte ens lyssnat på radio. Då hör jag min inre röst och blir en enhet med den.

Sant, Sven-g..alldeles sant!

/Moonwing

Tack för en givande diskutionsläsning i denna plus flera andra trådar…

#8.

Ja, det är så sant det du skriver.

Det är då jag upplever det som att livet belönar eller hur jag nu ska uttrycka mig

Helheten käns som om den är inom räckhåll. Jag förstår så mycket mer än vad hjärnan inser.

Alla svårigheter rinner undan och blockeringar släpper så livet får ett nytt flyt.

Underbart och förunderligt, precis som du skriver

Är vi inte alla det bästa "mig själv" som vi för stunden förmår vara?

Vi gör ständigt val. Vissa möter svårare och fler vägskäl i livet, andra tycks få en lätt resa…

Men vem vet egentligen något om andras inre resa, vi är inte transparenta precis…

Jag väljer glädjen så ofta jag bara kan - och tänk - från den dagen jag gjorde det började jag möta allt fler leende ansikten!

Ibland är vi nog det men många gånger är jag övertygad om att vi kan göra mer än vi gör för att uppnå vårt bästa.

Bekvämlighet, status är svåra saker att göra avkall på….tror jag

Materialismens tunga boja… Ack ja…

Men vad är då det bästa för någon, den är icke mätbar, det är en känsla. Min uppfattning stämmer sällan, med en annans individs råd. Är tempraturen för någon lagom, är den för varm eller kall för andra.

#16 Jäpp… Kan någon definiera ordet lagom övehuvet taget?

# 17

Ja, din balans…inte andras..

#18 Nja… jag tänkte snarare lagom i aspekt till andra - inte den idividuella… Att vara lagom i samklang inom en grupp…

#19

Att vara lagom i en grupp?

Går det ?

Vad är lagom?

Nej, det tror inte jag är möjligt,definitionen lagom är individuell, däremot bekväm..

#20 Nej jag vet… Det går inte… Ändå förväntas vi vara det…

Sak samma med status och bekvämlighet… Vissa bekvämlighetsprylar är svåra att avstå i det jordeliv vi lever här och nu. Man får försöka att vara lagom - fast det inte går…