Ur den tibetanska dödsboken
När medvetandet är långt borta, när vi inte begrundar att döden kommer, och vi utför dessa gagnlösa aktiviteter, vore det rent förödande att komma tillbaka tomhänt; Det vi behöver är igenkännandet, de andliga lärorna, Så varför inte praktisera visdomens väg just i detta ögonblick? Från helgonens munnar når oss dessa ord: Om du inte bevarar din mästares lära i ditt hjärta, Blir du då inte din egen bedragare?
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tror nog att det ligger mycket sanning i den frågan
Om du inte bevarar din mästares lära i ditt hjärta
Det är svårt att backa bandet om man väl har upplevt denna lärdom, man är som tvingad av sitt inre att agera på den lärdes väg…
Ja,vi skall nog "försöka vara", vår insikt-inte leva upp till något som sitter "utanpå".
Är vi inte hela tiden genuina (dvs,glömmer våra mästares visdomar)..så bedrar vi oss själva…vad gör det då för nytta o "leva ett liv" - om vi sas inte praktiserar det vi lärt..var minut!
..som Moder Theresa sa (fritt tolkat), -att Gud, söker trons "Görare,ej Åhörare ..vilket också sägs i Bibeln, plus de flesta andra tros-uppfattningar!
…detta tycker jag pratar för varje livsmoment i vårt liv-detta är ej bundet till religionsutövning-utan allt vi gör!
/Moonwing
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Att vilja och att totalt behärska är två skilda ting. Men… att försöka och göra sitt bästa kan föra en långt. Vem inser inte vid dagens slut att både ett och annat blev snett, inte som man avsett?
Jag tycker inte att det är så lätt som det låter, eller som man önskar att det skulle vara… Men… Jag stretar vidare…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
#4 Inte är det lätt, men beroende på hur långt i din andlighet du är, blir det lättare med tiden, för förståelsen är mer självklar i det begreppet vad gäller att följa sin inre vägledare, mästaren..eller vad vi nu väljer att kalla den..
Så vi stretar nog på i olika nivåer av vårt varande..
#5 Jo, nog är det så… Men jag tror också att ens nivå under detta varande skiftar. Vi har trots allt alla bättre och sämre dagar. Varandet och dess nivå varierar, jag tror inte att det är konstant.
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Ja,det ska,skifta! tom för oss en tll synes "orörlig livsform",som en sten tex-är egentligen inget som står still,allt förändras (o)stadigt!
Vad man kallar saker,är en klurig sak ….när man diskuterar här,eller vill sätta ord på uppleverser eller insikter,aha-upplevelser osv.
Men det är ju det härliga-om vi vore perfekt gjorda existenser..vad gjorde vi här,i så fall?
Är det inte för att "bli",lite mer/mindre, hela tiden? Det finns inga mått,eller antal dgr vi har på oss,eller att det måste vara ett synbart skeende eller tvärtom,eller förändring enligt någon viss kurva..
Här har vi våra liv! Det är bara o leva dem!!
kram /Moonwing
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Underbart formulerat Moonwing… precis så tänker jag det… Om vi redan vore perfekta - vad gör vi då här…?
Och varför ska vi inte få fumla med orden och tanken medans vi söker oss fram?
Det är i mötet med den som inte värderar och mäter som man växer…
Kram själv// E
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Starta ny diskussion