För att själen skall vara fri och öppen

för att ta emot vad den i detta livet inte kan fatta

måste den placera sig bortom allt det som den genom anden eller sinnena försöker begripa.

Ju mer den fäster sig vid det som den begriper, njuter eller föreställer sig,

må det vara andligt eller inte,

desto mer går den miste om detta högsta goda.

Vad själen under kontemplation försöker göra själv,

leder endast till den inre frid - som tillhör Gud - går om intet.

När själen avvisar och vägrar vad den genom sinnena kan ta emot,

kan vi med rätta säga att den befinner sig i ett mörker,

i ett tomrum

Fastän den inte upphör att höra, se, lukta, smaka och känna,

så berörs och hindras den inte heller av det,

när den endast iakttar utan att vara involverad.

Det är då om den inte såg, inte hörde, inte kände.

Det är då som när man sluter ögonen.

Man står i mörkret

Johannes av Korset Spansk mystiker (1542-1591)