Dessa individer,som du kallar dem är väldigt påfrestande..andligt sett är de; barn!

Vi har alla,utan undantag varit,just detta..- andliga barn!..I (vår forna ) -deras utveckling ,just nu..är bara mat, plus de absolut mest elementära njutningarna!….som kan ge tillfredsställelse..

..eftersom deras "brus",som finns i deras själ ej kan stillas på något annat vis..än!

De växer ju hela tiden,och deras möten… på sin livs-stig avgör när..det är dags att lära sig "vara nöjd"..det är helt enkelt en mognads-process!

Det är mycket svårt att inte ,svara med; -"Du/jag. me´!" ..till sådana..och låta sitt eget ego som man själv kämpar med..styra en då..

Därför blir .."de våra lärare".. och "vi deras elever", eftersom deras handlings-sätt fostrar oss att mogna i förhållande till omvärlden och livet!

Alltså..bara tacka och ta emot,hur märkligt det än låter!!

//Moonwing

Tack för ett väldigt bra och uttömmande inlägg Moonwing…

#1 Ja visst lär man sig ett och annat från dessa människor, men för mig är detta lite skrämmande.

Att gång på gång vara missnöjd även om de så skulle få månen från himmelen serverad på en silverfat….

Hoppas jag själv alldrig hamnar där fast även dessa är ochså bara människor och går sin väg som vi andra.

#4

Jag tror det är viktigt att se sitt egna ansvar i dessa sammanhang

Att inte låta sig manipuleras av sina egna behov av att bli omtyckt och respekterad,, genom att göra alldeles för mycket för andra.

Det är lätt gjort att gå vilse där.

#5 Ja Rore det där orden känner jag igen och de stämmer!! Skrämmande men där har du till 100% rätt. Alla vill ju bli omtyckta ut av andra och därför blir man just blind i mellan. Tänk sedan när man vacknar upp…..

#6

Uppvaknandet kan vara skrämmande i början. Men nu är det bara härligt

#7 Antar att man vänjer sig efter en tid och ser vissa saker direkt sedan….

#8

Jo, det brukar komma lite pö om pö, så där.

Ja…då är det lungt

#4

Att gång på gång vara missnöjd även om de så skulle få månen från himmelen serverad på en silverfat….

Den här frågeställningen är som att nudda vid en kära: man kan inte göra någon annan nöjd.Man har alltid ansvaret själv att utveckla sin förmåga att kunna ta emot.

Det är heller inget man kan döma någon annan för…men man kan känna empati för dess oförmåga i stunden, samtidigt som man själv får släppa SITT eget behov av att bli mottagen.

Jag kan pendla mellan dessa båda fält i min utveckling…tror att många kan känna igen sig i det…att ibland inte alls kunna ta emot vad jag får….för att hålet inom mig är för stort just då.Och att även själv ibland "slå över" och göra allt för att försöka mätta någons annans hål med kärlek, bekräftelse osv , utan resultat och då känna en slags besvikelse.Tills jag minns igen

Oavsett var man står - om man inte kan ta emot, eller om man inte blir emottagen, så är det en delvis smärsam men också spännande process i att växa och urskilja sitt eget ansvar i dessa situationer.

#1

Därför blir .."de våra lärare".. och "vi deras elever", eftersom deras handlings-sätt fostrar oss att mogna i förhållande till omvärlden och livet!

!

#11 Jag kan verkligen känna igen det du skriver….och håller med

#11

Ja, Szirius.

Du har så rätt.

Känner igen detta mycke väl.

Jag anser att vara nöjd är ett tillstånd av tillfällig vila. Är man nöjd saknas mål, och saknas dessa mål slutar vi utvecklas. Så min inställning är att vi aldrig ska vara nöjda, för allt har kunnat vara bättre. Och därmed hur ska man avgöra om man är missnöjd, borde inte detta kallas besviken.

#14 Du har rätt-om man tex menar att man skall hungra efter nya förståelser tex..

Trådskaparen kanske menade nöjd i den bemärkelsen,att man inte var nöjd,med matrialistiska värden,..

…eller som det senare framkom i tråden, inte såg det man har "framför sig",eventuella värde-tillgångar som kärlek,förutsättningar för ett rikt kärlek/familje/arbetsliv!

..kan man ta till sig det man har,hungrar man ju inte efter det genom något annat,..

..men naturligvis skall ju aldrig känslan av,- att som också ovan beskrivs… önskan att förbättra förutsättningarna för allt växande i livet avta-utan istället sporras som du själv säger!

Besvikelse är något man starkt önskar,men som gått en förbi…men inget säger ju att chansen var den sista..hela tiden öppnas nya dörrar i livet,det är bara mycket svårt att se dem!

/Moonwing

#15 Jag förstår mycket väl det som trådskaparen menar, det skapar negativ energi. Men jag menar att ordet missnöjd är tvetydigt.

Ja,.. ordet "missnöjd "-,om det tas ur sitt rätta sammanhang,kan kan vara lätt att missförstå..

/Moonwing