Egot behövs ju i den mening att vi inte på långa vägar befinner oss på den ståndpunkt som gör att vi ej behöver reinkarnera mera.. DVS den sk. 4:e invigning det var denna som Jesus tog på korset och på så sätt blev "frälst" ifrån materiens kors…Fram tills dess får vi nog dras med våra egon om dock i allt mindre grad (förhoppningvis)

Ja, om vi inte hade Egot, skulle vi heller inte ha någon strävan framåt..

Vad skulle vi då övervinna?Det vi redan är?

Din tanke är inte så tokig rore!

Det gäller bara att hitta balansen mellan Egot och det Andliga, det är nog det svåraste..

Nej, du är inte naiv… Jag tror att vi behöver egot, det finns där för att det fyller en funktion… Det är ju det som får oss att gå vidare…

Jag tror att vi skulle stagnera utan det…

Självförnekelse leder oss ingen vart, tror jag trallalala. Jag tror att det kan handla om några elakingar från en annan dimension som vill retas med oss när vi tror att vi måste förneka våra egon. Som att hugga av sig handen, eller nåt, för att vi tror att vi blir mer "andliga" då.

Egot behöver vi nog till viss del, men mer som sekundsnabbt redskap än som identitet.Att bli arg och kräva saker för sitt barn tex, kan jag se som ett redskap för mig att "få tag i viljan genom egot".

Ilska kan vara ett sätt att finna mod…så även om det är en försvarsmekanism på sitt sätt och det vore "renare" att kunna stå upp för sig själv med ett LUGN, så är man ju där man är…och man kan inte medvetandegöra/ förändra det utan att först acceptera sig själv i det…tror jag.

Samtidigt tror jag att ju fler som funnit " vem de är" , så kommer egot spela ut sin roll för oss.

Haha, egot är ju på sitt sätt en vägvisare för att visa vad vi INTE är!

Och denna ständiga strävan…tror jag är ett ok, ett slags ego det också. Att släppa är ju motsats till att sträva…varje gång jag får aha-upplevelser är när jag släpper, inte när jag strävar…likväl är detta krångligt värre…

Ego är ju ett begrepp som vi säkert uppfattar helt olika också, vilket ju är viktigt att reda ut egentligen om man ska kunna diskutera det… inser jag när jag läser #4 inlägg.Att bli fri från sitt ego tror jag absolut inte har ett dugg att göra med självförnekelse nämligen…

Och att förneka våra egon, ja det vore ju inte så klokt - för de finns ju! hahaha.Däremot att iakkta egot, fundera på om det egot påstår är sant osv, det är ju nåt helt annat.Behöver jag tex försvara min ståndpunkt? Varför? För vems skull?osv…det känns mer som att "förfina" redskapet egot kan vara…hmm..eller nåt sånt…

Alla delar behövs för hela processen som jag ser det, för det är en process man inte kan påskynda eller där man kan hoppa över ett steg för att man tror man greppar. Så egot behövs väl från början för att utvecklingen ska finnas.

Jag utgår att vi talar om det lägre personliga egot här…

Inte det högre, det egentliga jaget…

#8 Det menar de nog….

#2

Yodhe.

Ja, Balansen kan vara svår att finna.

Men övning ger färdighet

#6

Tack Szirius för dina inlägg. Det får mina tankar att klarna en aning. Det är lite lurigt detta att särskilja,

 men det är nog som det ska vara visst behövs det,,, egot menar jag.

#8

 Det högre jaget Egot och det lägre Egot,,,,,,,,,,,

Hör de inte ihop på något sätt? För om vi inte kan tolka och förstå vårat lägre ego, hur ska vi kunna föreställa oss  och försöka förstå oss på det högre?

Vi har förstår högre och lägre impulser. Vi människor kan vara rent egoistiska men också osjälviska och hjälpsamma. Och så har vi legitima behov, som inte, enligt mig, har med egoism att göra.

Men högre och lägre Egon? Njaaaa . . ..Tycker bara att det virrar till det i onödan.

# 8 Hör de inte ihop ?

Vi ser och tolkar verkligheten på olika sätt. Om vi talar om högre o lägre egon hör de givetvis ihop, liksom våra fötter hör ihop med våra huvuden Vi är en människa med många funktioner.

#13

Hahahaha,, så sant så.

Tack

#12 På sätt och vis gör dom det, emedan det lägre egot är förgänligt. Det upphör att existera med början i den fysiska döden för att vara helt avslutad när ditt medvetande når kausualplanet, för att därifrån reinkarnera och bygga upp det nya lägre jaget (personligheten) som du kommer att ha i din nya inkarnation..

Lite krasst kan man säga att det lägre personliga egot är som den fysiska kroppen ett skal för att utarbeta karma från tidigare…

Det är ju det som är på tapeten just nu att utveckla detta personliga istället för att vända blicken djupare innåt, men vi kommer dit så småningom, när vi upptäcker att detta med personlig utveckling inte räcker längre…

Ja,rore du har en tanke,där..vår fysiska kropp ger oss ju också möjlighet att förverkliga våra innersta drömmar på ett sätt som en en icke-fysisk kropp aldrig kan komma i närheten av.. och njuta av saker som bara går att göra som fysisk…

..sen "är" man väl bara,"visshet"..o kan inte käka ett wienerbröd,längre..hualigen…

/Moonwing

#16

Att jobba med den  personliga utvecklingen är för mig ett sökande inåt till min kärna, till andlighet och växande i det allmänt stora ogripbara.

Genom att bli ärlig och sann gentemot sig själv,, lyfter åtminstonde mig och jag kan känna livets storhet och hur liten jag egentligen är i detta oändliga.

Naturligtvis inser jag att jag inte kommer att nå precis klarhet i de större sammanhangen och jag tror heller inte att det är meningen att det ska vara på det viset.

Så jag tror att det Egot som vi föds med,, är ett väldigt bra verktyg i detta liv. När vi verkligen förstår hur vi ska använda oss utav det.

För det är inte helt lätt och självklart alla gånger

#18 Det kan nog vara bra till en viss gräns. Men dom flesta personlig utveckling via jobb, fack mm är det ju bara "me, my self and I" att lyckas i den stora materialistiska konkurrensen är det allt handlar om just nu, och det av stora mått. Å det är ju bra… för en själv just nu…men……

I detta liv har jag fått höra,.."-Fattar inte..du har ju sånt "driv",du kan ju lyckas som vad som helst..varför använder du inte "hjärnan"?..

….hjärtat ,skulle jag nog närmast säga..kan det komma sig att jag helt inte har styrka nog å "svamla bort både,liv o karriär" även om jag kunde!..vem som helst kan bli rik på oriktiktiga grunder..

..jag känner mig mycket ensam i tankar o samtal om det outtalade,men gillar inte folk som man "bara måste frottera" sig med..ingen bra kombinaition säger jag,..

Jag "vet".-att jag är en "delad närvaro",och varför skulle jag "jaga efter vind".."jag vet"..att jag inte kommer nå "fullständighet",i tanke i insikt i jordisk form,men jag kan inte låta bli att undra..

Hela mitt liv har jag fått höra att jag "är en bort-slösad investering",..men jag själv funnit ro-jag behöver inte bevisa något för någon ,längre!

En oerhörd frid infinner sig,när man bara, kommit dit..fast mitt  Ego har,andra problem (utveckling kvar)..annars vore jag inte här..

/Moonwing

#19

Okay, Då förstår jag.

Me, myself and I,,,,,

Ja, den utvecklingen tror jag kan vara mycket vilseledande. Om fokus ligger endast i detta

#21..jag vet knappt själv om jag fattar..mig själv..(som du sa,i ett annat inlägg!) -..känner igen den känslan!

Det är jättesvårt att dela upp Ego-känslor..var de hör hemma sas,egen-nyttigt eller o-egen-nyttigt!

..så jag förstår vad du menar med ditt inlägg,det vart bara djupare..-ju mer man tänkte på det!

/Moonwing

"Me myslelf and I…"

Beroende på vart man befinner sig kanske det är befogat med ovanstående mening - eller ej…

Är fruktansvärt dålig på att sätta mig själv i främsta rummet… Ibland är det som om jag lagt ut alla mina beståndsdelar på loppis där alla kan ta och vraka till struntsummor… Ibland inget pris alls…

Jag skulle nog behöva ovanstående kurs…

Ja,det är inte lätt..ena stunden är man ett stort ego,när det gäller andra situationer är det kanske tvärtom..

…men det är därför som behöver utvecklas på olika sätt..under olika förhållanden..men i stort sätt kämpar vi "samma kamp"..-på jorden..

/Moonwing

Nej, jag säger ingenstans att det är fullkomligt fel att göra det. I vårståndpunkt där vi befinner oss är vi ganska tvugna att vara det. Hyror, huslån, amorteringar skall betalas. Mat skall sättas på bordet.

Hela vår existens går ut på att skaffa pengar, utan pengar inget liv (istort sett) så vad har vi för val?? (för tillfället)

Men nu kommer nästa punkt, i och med att vi (vissa, inkl. jag) börjat bli medvetna om problemet å ändå lever detta liv enl. ovan så skapar det obenhörligen dålig karma (vad vi än tycker om oss själva) kanske även värre än dom sk.  "oupplysta" dvs dom som inte tror på något av vad vi skriver om på denna sajt.

Kort alltså: Vet du om eller anar att det du gör är fel så blir karman hårdare än om en som inte är medveten om det, gör det..

Ungefär som du inte kan "straffa" en 2 åring för att den slår en annan ute i sandlådan på samma sätt som en vuxen åker dit för misshandel…

Vad vi än tycker om oss själva så är egot en sak vi måste arbeta bort för att komma vidare…

Motivet är allt, sägs det ibland. Dvs om någon stjäl för att försörja sina barn, tex, blir karman inte lika illa som den som stjäl för att berika sig själv.

som sagt det finns säkert många halvsanningar.. och olika infallsvinklar på det hela…

#25 Absolut!  (vilket är ett av mina favoritord,he,he!)

..näe,till sak;

*Att man med insikt underlåter att göra rätt =överlagd handling..

-konsekvenserna blir djupare,kanske mest för ens eget samvete..

-man vet till en del,vad följderna består i och hur det drabbar andra..

*Att man utan!.. insikt, underlåter göra rätt ="dumhet"…

-konsekvenserna verkar som lärdom,man ansvarar inte för handlingen på samma vis, heller..pga,att den inte är en helt medveten (planerad) handling..

Därför är straffen inom Rättsväsendet så mycket hårdare,om man kan bevisa överlagdhet.

/Moonwing

Om jag trampar nån på tårna av ouppmärksamhet eller av ond vilja för att jag verkligen vill att den andra skall få ömma tår - - - - båda är ju fel, men det förra är slarv, det senare är rent medvetet elakt. Skillnad!

…men ibland var inte avsikten ond just när man sa det… bara att man i samma sekund det blev sagt inser man att det där inte blev så bra… Man liksom talar först och tänker sedan…

Vem hinner väga sina ord på guldvåg varenda gång man öppnar munnen?

Det funkar inte så bra alla gånger det inte

Nej det gör det inte, å det får man alltid tillbaka….

å andra sidan kan det vara minst lika illa att hålla tyst pga konflikträdsla…. …"det värsta är inte de ondas handling utan de godas tystnad", ni vet…

så nog är detta krångligt alla gånger…

#23 förstår precis vad du menar….handlar inte det hela om att kunna sätta sunda gränser runt sig egentligen…varken för hårda så att man jämt sätter sig själv först,men ej heller för lösa, för det blir ju inte bra för nån heller…

#33

…"det värsta är inte de ondas handling utan de godas tystnad",

Den meningen tycker jag om.

Instämmer i ditt inlägg för övrigt också. Sunda gränser runt sig själv,,,,,,

Ingen går omärkt/ felfritt genom livet. Vi lär oss under tiden och vi lär av våra misstag.

För misstag gör vi alla *visslar avledande*