Inte töntigt alls, har haft samma tankar om ämnet, och förstår heller inte varför det ska behöva ältas om och om igen…..

Har man gått igenom en sak, borde det ju logiskt tänkt vara över, men inte….Varför???

Jag har inget svar på det…

#1

Oj då,, min egna erfarenhet,,är att när jag flydde från det obehagliga,, ja, då dök det upp i annan form,, situation,, eller genom anda människor,,,

Ibland tror jag i efterhand,,, att det är flera lager av förståelser och insikter som vi behöver ta till oss och bearbeta,,, på olika nivåer,,

Där av dessa hemsökelser,, (kändes så ibland)

Kan tyckas att det blir ett ältande,,, och det blir det ju om vi stannar på den första nivån i skalningen av insikten,,

och inte förstår att det finns mer kunskap att inhämta,,,

Käns som det kan vara karmat som knackar på axeln,,

Därför tror jag att det återkommer,, 

Sen är frågan om vi antar den utmaningen eller om vi stannar där vi är. Det valet står oss fritt att själva välja…

Med det sagt,, så innebär det inte att knackningarna på axeln slutar,,,,

Kan ju vara så att det är vi som slår döv örat till.

Bara lite tankar från mig,,

Jag har också funderat över om man ibland ej "fullföljer", lärdomen..

..kanske är det så att man kanske inte klarar det heller..utan som människa behöver växa några år till..

..man kanske fick prövningen för tidigt sas..eller inte i rätt sammanhang..kanske var inte "alla inblandade", där-rent karmiskt tänkt!

Där rore,

tror jag att du har rätt, att det finns olika lager, eller fler insikter om samma sak som man tror att man har förstått, men inte har det…

Att det är karma betvivlar jag inte… 

Att man inte fullföljer, näe förmodligen inte, ibland är man ju trög så det förslår..

Jag tror att vi ofta är alldeles för materialistiska för att ta lärdomar till 100%. Vi jäktar vidare med våra "viktiga" liv, alla våra "viktiga" möten och alla våra saker är ju åxå naturligtvis "jätteviktiga"

Mm, men om man är mitt upp i en inre konflikt, är det svårt att se det andliga budskapet, blir väl lätt att man då hellre blundar och ilar vidare i sitt liv tills det tar stopp av sig självt….

Ja, därav mina situationstecken, men är verkligen ALLA saker viktiga…? Gör vi inte mycket utav ren slentrian och lojhet?

Krävs det mycket extrajobb, så får det vänta….?

Näe,alla saker är inte enligt min mening viktiga, men kanske för andra, själv slänger jag gärna ut saker i högvis…..

Som har sagts tidigare, ju mer man äger, desto mer att vara rädd för att förlora…

Dessutom tycker jag att människor är viktigare än saker..

Och att jag tycker om det jag gör, jobb, fritid etc..strävan dit kan vara mycket hårdare än att tjäna pengar..

#0  För min egen del har jag märkt att de där situationerna som liksom går på repeat alltid är situationer där jag inte trivs med mig själv eller rollfördelningen - alltså inte är nöjd med hur jag hanterar det hela. Nyckeln brukar vara att testa nåt radikalt annorlunda, att säga/välja/göra nåt som inte är baserat på gamla vanor och instinkter.

När jag upptäckte det så gillar jag ännu mer hur livet är konstruerat - man får omtenta tills man lyckas och man har oändlig tid på sig (till skillnad från om man är beroende av CSN).

Andra större smällar i livet där man verkligen förlorar "allt" om och om igen. Det är nog något annat.
Kanske invigningar, eftersom vi är inne på den här sidan… kanske släktförbannelse om vi hade varit inne på schamanism … men säkert kopplat till den livsplan du valt.

#11 _För min egen del har jag märkt att de där situationerna som liksom går på repeat alltid är situationer där jag inte trivs med mig själv eller rollfördelningen - alltså inte är nöjd med hur jag hanterar det hela. Nyckeln brukar vara att testa nåt radikalt annorlunda, att säga/välja/göra nåt som inte är baserat på gamla vanor och instinkter.

När jag upptäckte det så gillar jag ännu mer hur livet är konstruerat - man får omtenta tills man lyckas och man har oändlig tid på sig_

Så, nu behövde jag inte göra mitt inlägg så långt, för du förklarade det så som jag också ser det.

Jag tror att dessa återupprepningar har ett enda syfte - att vi ska inse att vi då ska agera annorlunda - DÅ bryter vi vårt mönster.

Det finns ett talesätt som går i stil med

" det är idioti att agera på samma sätt och ändå förvänta sig ett nytt resultat."

Så när man upplever dessa upprepningar, så ska man se det som ett tillfälle att vakna till och fundera hur man gjort tidigare och nu försöka gå en annan väg.Gärna klokare, mer genomtänkt och med varmt hjärta så klart.

Även i situationer då vi förlorar allt gång på gång, kan ha syftet att vi ska agera annorlunda på det.Kanske inse att allt är förgängligt i det yttre men att den enda tryggheten vi kan ha är inom oss?Det som ser ut som en förbannelse kan vara nyckeln till djup frihet…

"Även i situationer då vi förlorar allt gång på gång, kan ha syftet att vi ska agera annorlunda på det.Kanske inse att allt är förgängligt i det yttre men att den enda tryggheten vi kan ha är inom oss?Det som ser ut som en förbannelse kan vara nyckeln till djup frihet.."

..Ja,du har rätt, szirius..men..det..svider!…..

..men så är det..

#13 ack ja….skitont gör ju hela processen…men bara tills man kommit igenom den…hoppas jag .Jag väntar på att egot i mig ska sluta göra sånt motstrånd och bara kunna säga ja och tack och acceptera…

man kan "veta" så mkt, men "leva" det är nåt annat.Där är man naken i sin okunskap och oerfarenhet…"hur var det man skulle göra nu då?"…

Du  har sååå rätt, fy f-n..(ursäkta!)..men det är sant!..Jag "fegar fortfarande"..-jag skäms, men jag..fegar!…..

..men..jag jobbar på det, hoppas jag..(jag slutat o vänta på "lösningar utifån")..jag vet, att jag..måste ta tag i det..men jag, fegar..-fortfarande…i vissa situationer..