Kapitel 9. Kontroll, rening och förfining av det lägre sinnet.

I detta kapitel skall vi först behandla problem i samband med att kontrollera den lägre mentalkroppen. För att rena och förfina den krävs en viss grad av kontroll över  tankeverksamheten.  Metoderna är mycket lika dem som används för att rena  astralkroppen, mest beroende på de båda vehiklernas nära släktskap och likheten i uppbyggnad.  Mycket av det som sagts om astralkroppen kan därför tillämpas även på mentalkroppen.

För att få kontroll över det lägre sinnet måste vi först och främst objektivera det och därmed skilja det från medvetandet. Till skillnad från naturfolk och halvciviliserade folk har den stora majoriteten civiliserade människor vuxit ur det stadium, då de helt identifierade sig med sin fysiska kropp. Många har också lärt sig att delvis skilja mellan sig själv och sina begär och känslor. De är svagt medvetna om att de inte är de känslovågor och begär som ständigt påverkar dem. Men i själva verket är det ytterst få som riktigt kan se skillnaden mellan sig själv och sitt sinne. Sinnet tycks vara en väsentlig del av deras innersta och när de försöker skilja det från medvetandet verkar inget finnas kvar. Identifikationen mellan medvetandet och dess instrument sinnet är mycket stark. För den som vill kontrollera sinnet är en objektivering absolut nödvändig. Att behärska sinnet och att rena och stärka det genom att disciplinera det systematiskt gör oss gradvis alltmer medvetna om dualismen mellan den som kontrollerar, och det som kontrolleras. I början måste man under någon tid koncentrera sig på sinnets objektivering.  Detta är enda sättet att lära känna mentala tendenser och sätt att fungera, och att lära sig skilja sig från dem.

När man nått en viss framgång i försöken till objektivering bör man sträva efter allmänn kontroll över den lägre mentalkroppens aktiviteter. Det första steget är att ta för vana att göra allt som skall göras under dagen målmedvetet. De flesta som börjar praktisera koncentration och meditation vet inte att de resultat de uppnår under den korta tiden för meditationsövningar, till stor del beror på hur man kontrollerar och utnyttjar sinnesverksamheten under resten av dagen. Den som låter tankarna vandra fritt under det dagliga arbetets gång kan aldrig med framgång koncentrera sig under meditationen. Tankspriddhet under dagen underblåser en tendens till ständig distraktion, som inte utan vidare kan övervinnas under den korta tid som anslås till koncentrationsövning och meditation. Vi bör därför ta för vana att helt koncentrera uppmärksamheten på våra olika sysslor och vad vi just håller på med. Vad tendensen till tankspriddhet beträffar spelar det ingen roll om arbetet är viktigt eller oviktigt. Vi kan skriva brev, läsa en bok eller tala med någon - uppmärksamheten måste alltid vara skärpt. Hela sinnet måste helhjärtat vara med i varje handling vi utför i det dagliga livet. Denna vana inte bara förbättrar vårt arbete enormt; den lägger också grunden till den behärskning av sinnesverksamheten som är ett av de viktigaste målen för var och en som siktar mot andlig utveckling.

Många människor som är vana att låta sina tankar vandra fritt tror att livet måste bli förfärligt tråkigt och ansträngande om de måste ägna koncentrerad uppmärksamhet även åt oviktiga saker. Detta är en missuppfattning. Trots att en sådan vana kräver att man är vaksam och i början kan kännas pressande, bildas ändå efter hand en viss koncentrationsvana.Till slut koncentrerar sig sinnet automatiskt och utan ansträngning på den uppgift det har framför sig. Det mänskliga sinnet är ett vanedjur och har lätt för att koncentrera sig när en vana väl har nötts in.

Men samtidigt  bör också en annan vana övas upp, nämligen att ständigt sovra bland tankar som försöker dyka upp i medvetandet. När vi inte är upptagna av någon speciell mental aktivitet försöker alla slags tankar, som flyter omkring i tankeatmosfären, tränga in i vår tankekropp, där de startar motsvarande vibrationer. Den klärvoajanta forskningen har definitivt visat att tankarna inte alls är de vaga och obestämda objekt som vi blir medvetna om på det fysiska planet. Tvärtom är de på mentalplanet alldeles distinkta fenomen med karakteristisk form och vibrationskraft. När en tankeform kommer i kontakt med mentalkroppen, eller när de vibrationer den utsänder fortplantas till mentalkroppen, framkallas i denna motsvarande vibrationer, och den underliggande tanken dyker plötsligt upp i medvetandet. Naturligtvis kommer inte alla tankeformer som uppträder i sinnet utifrån. Somliga uppstår i mentalkroppen själv, men vanligen är det svårt att skilja mellan de två tanketyperna.

Vare sig tankarna kommer utifrån eller uppstår spontant måste mentalkroppen tränas till ständig vaksamhet. Den måste kunna skilja agnarna från vetet och aldrig uppehålla sig vid icke önskvärda tankar. Sinnliga eller hatiska tankar, tankar på hämnd, avundsjuka och stolthet träffar oss från alla håll, och de få goda tankar som kommer från rena och nobla själar går praktiskt taget förlorade i mängden av sämre tankar. Om vi vill bevara vår mentala hälsa är det absolut nödvändigt att vi är vaksamma mot alla slag av onda tankar.

Bästa sättet att reagera på en dålig tanke, som försöker behärska sinnet, är att genast vända sig till någon annan helst hög och nobel tanke.  Sinnet kan bara tänka på en sak åt gången, och bara att föra över uppmärksamheten till något annat kan få den första tanken att försvinna på ett naturligt sätt. Vi bör på inga villkor försöka övervinna den genom att dröja vid den. Detta skulle bara stärka den och försvåra försöken att fördriva den. Om man råkar tappa en brinnande tändsticka på något brännbart material hindrar man bäst en eldsvåda genom att genast släcka elden. Om den får tid att ordentligt ta sig blir den givetvis mycket svårare att släcka.

När dessa övningar fortsatt under en tid och urskillningsförmågan blivit starkare, avvisar sinnet automatiskt dåliga tankar. Det behövs inte längre några medvetna försök att hålla dem på avstånd. En ny vibrationstyp har utbildats i hela mentalkroppen, och ingenting som inte är i harmoni med det nya vibrationsmönstret kan påverka det. Detta är det vetenskapliga sättet att säga att mentalkroppen har renats. Vad som verkligen har hänt är att dess konstitution gradvis har förändrats. De finare beståndsdelarna har blivit dominerande. Det blir lättare att uttrycka högre tankar och svårare att reagera på dem som vi allmänt kallar dåliga.

Det bör stå klart för oss, att inget ont utifrån kan påverka oss, om det inte redan finns något inom oss som svarar mot det onda.  En person som helt saknar alkoholbegär kan lugnt röra sig i alkoholistkretsar utan minsta risk , medan det kan vara i högsta grad riskabelt för en annan som kanske ännu inte är öppen alkoholist men som inom sig har ett latent begär efter sprit.  Vi kan ju inte alltid välja vår omgivning eller vårt sällskap eller kontrollera dem.  Den enda väg som återstår om vi vill skydda vår mentala hälsa är att rena oss och vara vaksamma mot det onda. Den som har denna förmåga kan obehindrat vistas i vilken omgivning som helst, och har dessutom genom sin finare vibrationsnivå ett gott inflytande på andra som han kommer i kontakt med.

Denna ständiga uppmärksamhet och den vaksamma inställningen till tankar utifrån  förbättrar vår mentala hälsa och en fortgående rening av sinnet. Även sinnets stabilitet, som är så nödvändig för framgångsrik meditation, påverkas positivt. För den som börjat meditera är ett av de svåraste problemen under de tidigare stadierna att utestänga tankar utifrån, vilka alltid tränger sig på under meditationen. Det bästa sättet att behandla dem är att vara vaksam och att helt ignorera dem. Ständig uppmärksamhet under dagen är till stor hjälp för att ha kvar den vaksamma attityden och att stärka motståndet mot yttre impulser. Detta är en förutsättning för framgångsrik meditation.

Om den allmänna mentala disciplin som tidigare beskrivits byggs upp målmedvetet, är den en stor tillgång för var och en som lever ett vanligt världsligt liv utan högre strävanden. Han eller hon blir bara effektivare, mera balanserad och kan bättre möta livets påfrestningar och svårigheter. Men denna allmänna disciplin är bara en preliminär förberedelse för den intensivare mentala träningen för den sökande som siktar mot ett högre andligt liv och är beredd att vandra den svåra vägen till fulländning. Låt oss nu övergå till de mera avancerade stadierna som varje aspirant måste underkasta sig om han vill förena sitt lägre medvetande med sitt högre.

Den högre träningen kan betraktas ur två olika aspekter. Den första gäller den strängare koncentrationsträning som behövs för att utveckla sinnet och göra det till ett effektivt instrument för meditation och andliga övningar.  Den andra gäller sinnets rening från orenhet, villfarelse och snedvridningar, som hindrar det från att bli ett lämpligt verktyg för det högre medvetandet. De två aspekterna kommer att behandlas var för sig. Låt oss först ta upp frågan om koncentration och meditation.

Vad beträffar koncentrationsförmågan måste vi, som sagt, först lära oss att vara fokuserade på allt vi håller på med i vardagslivet. Det gäller att uppmärksamma det ena momentet efter det andra och därigenom hindra sinnet från att vandra. Den uppnådda graden av koncentration under dagen kan variera inom ganska vida gränser, och  aspiranten bör undan för undan öka intensiteten. Han måste så helt inrikta sinnet på vad han håller på med att han glömmer både omgivningen och sig själv. Många framgångsrika personer, som har kommit långt inom sina respektive verksamhetsområden, äger något av denna koncentrationsförmåga: ju mera förtätad koncentration, desto bättre kvaliteten på arbetet.

Vid uppövning av koncentrationsförmågan är det till stor hjälp om man varje dag ägnar en tid åt vissa bestämda övningsmönster. Då uppmärksammas ännu intensivare de olika momenten i vardagslivet. Det finns ingenting andligt i en sådan mental gymnastik, vilket några kanske tror. Den skall så fort som möjligt öka koncentrationsförmågan på just det som för ögonblicket är aktuellt. På så sätt skapas så småningom ett effektivt och lydigt instrument i medvetandets tjänst. Vårt herravälde över den mentala utrustningen bör bli så grundligt att vi kan utföra vilken uppgift som helst hur länge som helst, ända till dess vi avsiktligt avbryter verksamheten. Till skillnad från spontan uppmärksamhet, som beror på att intresset plötsligt har fångats av något utifrån, är förmågan till viljeinriktad uppmärksamhet det enda sättet att mäta kontrollen över vårt instrument.

Först när detta slag av kontroll övats tillräckligt kan vi börja med regelrätta meditationsövningar. Det finns personer som tror att tomma drömmerier eller allmän obestämd tankeverksamhet är detsamma som meditation. De sätter sig ner för att meditera, låter sinnet vandra sina egna vägar eller följa invanda tankespår under en viss bestämd tid, och känner sig efter avslutad meditation mycket nöjda med sig själva för att de offrat så mycket tid på detta. Det är inte konstigt att praktiskt taget inga resultat och nästan inga framsteg alls kan visas upp efter år av sådan meditation. För att meditationen skall bli meningsfull är en viss abstraktion absolut nödvändig, och den som inte klarat av de allra första stegen, som redan diskuterats i det föregående, kan inte räkna med någon behållning efter sådan 'meditation'. I rätt meditation tränger vi in i själva kärnan av ämnet och genomskådar dess inre mening och betydelse, och detta blir möjligt först sedan vi, åtminstone delvis, har fått förmåga till abstraktion, dvs. förmågan att lämna sinnets ytskikt och dyka ner djupare.

Koncentration och meditation är ett vidsträckt och komplicerat ämne och denna korta översikt skall därför inte gå in på detaljer. Men en viktig och intressant punkt bör ändå uppmärksammas. Enligt den moderna psykologin är sinnet inte i stånd att hålla uppmärksamheten koncentrerad på ett visst tankeinnehåll under någon längre tid. Den avser med koncentration i stället förmågan att hålla uppmärksamheten rörlig inom en liten begränsad cirkel som utgör fokus för medvetandet.  Medvetandet får inte tillåtas vandra utanför denna cirkel men har frihet att röra sig inom det reducerade området, eller det måste snarare hålla sig i rörelse inom detta område om inte uppmärksamheten skall avta.

Denna uppfattning är delvis skuld till den moderna psykologins okunnighet om att sinnet faktiskt kan överskridas. För om medvetandet skall kunna arbeta på högre plan än de mentala måste vi lära  oss att orubbligt fasthålla en enda idé. Uppmärksamheten får inte tillåtas att förskjuta sig eller vandra, inte ens inom en viss mycket begränsad sfär. Man måste strikt koncentrera sig på den givna idén och tränga allt djupare in i den, något som psykologerna anser vara  omöjligt. När vi har fått förmågan att under en lång tid hålla uppmärksamheten fixerad vid denna enda idé utan att vackla, utan att på minsta sätt påverkas av yttre inflytanden, då är vi redo för nästa betydande steg, som består i att släppa idén men samtidigt hålla uppmärksamheten koncentrerad och klarvaken trots att ingenting finns kvar i fokus. Om vi lyckas med detta lämnar uppmärksamheten sakta mentalkroppen och höjer sig över det mentala planet till högre plan. Först då kan aspiranten få direkt kunskap om sin sanna natur och inse att han är odödlig och att han delar det gudomliga livet. Han kan nu i viss mån överskrida det lägre livet med dess illusioner och se på tillvaron från en högre och verkligare utsiktspunkt. Framför honom ligger naturligtvis fortfarande vidsträckta områden av ännu inte förverkligade strävanden och ouppnådda insikter, men han har ändå fått en glimt av en högre verklighet. Han blir efter detta aldrig riktigt densamma som förut. När han sänker sig till de lägre planen igen underkastar han sig alla de begränsningar som är inbyggda i dem. Men han har fått en vision av något högre och fast han nu ser allt på samma sätt som förr, ser han det i ett nytt ljus - det verklighetens ljus som han har fått en glimt av.

Detta utgör kulmen på den mentala disciplin och träning som alla som strävar efter direkt kunskap om tillvarons sanna väsen måste underkasta sig.  Som vi skall se, ingår de högre stadierna som delar av den speciella teknik, som i den österländska terminologin går under benämningen yoga.  Den som närmare studerat yogalitteraturen känner lätt igen  principen att i sinnet hålla fast en enda idé och sedan släppa även den.  Det rör sig här om de olika stadierna av samadhi.

Vi skall nu övergå till den mentala disciplinens andra aspekt, nämligen sinnets rening och avlägsnandet av alla de förvanskningar som hindrar dess riktiga funktion.

Vi har redan sett att vi gradvis kan rena sinnet genom ständig vaksamhet och försök att avvisa alla dåliga och orena tankar. Processen påskyndas avsevärt genom meditationsövningar, och  reningen blir på ett högre plan. Under meditationen utsänder mentalkroppen regelbundna finvågiga vibrationer när tankarna intensivt sysslar med andliga ting. Vi får också ett inflöde av mycket starka andliga krafter från mentalkroppens högre plan. Detta är en dubbel process som gör att alla kombinationer av grövre material, som inte förmår vibrera med samma höga frekvens, kastas ut ur mentalkroppen. I stället upptas finare materia som snabbt reagerar på andliga tankar och impulser. Därför är meditationen ett av våra mest verkningsfulla hjälpmedel för att snabbt och effektivt rena mentalkroppen och göra den till ett lydigt verktyg för de ytterst fina energier som alstras på de högre planen av människans psyke. 

Vi skall nu ta upp en annan svårighet som lägger hinder i vägen för en effektiv användning av mentalkroppen som ett instrument i de gudomliga krafternas tjänst, nämligen sinnets förvrängning på grund av komplex och snedvridningar av olika slag.  Klärvoajanta studier av mentalkroppens aura har visat, att när en person utvecklar fördomar mot någon eller något inträffar en egendomlig omvandling  i motsvarande region i hans mentalkropp. Ockulta forskare är fullt medvetna om att olika tankeformer svarar mot olika mentala områden, på samma sätt som olika fält i den fysiska hjärnan svarar mot olika känslor och typer av mental verksamhet. När någon har en djupt rotad fördom mot ett eller annat, berörs motsvarande del av hans mentalkropp. Den mentala materien i denna del upphör nämligen då att cirkulera fritt, och ett sjukligt tillstånd inträder som leder till att sinnet förlorar förmågan att tänka klart och korrekt på detta område. Om antalet fördomar är stort och mentalkroppen mycket förvirrad kan den inte längre fungera tillfredsställande.  Den som studerar den högre visdomen måste befria sig från alla sådana komplex och se till att hans sinnen hålls öppna och fria, innan de kan tjäna som verktyg för det högre Självet. Även i det dagliga känner vi väl till vilken hämmande effekt fördomar av skilda slag har på vår mentala verksamhet och hur de begränsar oss. Sådana förvrängningar är ännu skadligare för den som strävar efter andlig upplysning, eftersom mentalkroppen måste vara beredd att ta emot kunskap från de högre planen. Alla sådana mentala problem måste systematiskt lösas om vi önskar förfoga över ett friskt och pålitligt instrument på mentalplanet.

De allvarliga snedvridningar, som uppstår i sinnet genom djupt rotade fördomar, är bara särskilt utpräglade former av den allmänna tendensen till snedvridning i vårt mentala liv. Det kan vara bra att en stund dröja vid det vanliga sättet att se allting i livet genom färgade glasögon. Detta betyder inte att vi gör en utvikning från huvudtemat utan är en integrerande och viktig del av vår självfostran. Att så långt det är möjligt se tingen i deras rätta ljus - givetvis ur de lägre planens begränsade perspektiv - är en av de främsta förutsättningarna för en mera upphöjd livssyn, och ingenting hindrar detta så effektivt som djupt rotade fördomar och komplex.  Frånvaro av tillräckliga data eller fakta kan delvis kompenseras genom buddhiplanets andliga utstrålning - intuitionen - men buddhi kan inte arbeta genom ett snedvridet sinne, fullproppat med olika komplex. Det är därför svårt, för att inte säga omöjligt, för ett sådant sinne att se tingen och sammanhangen i deras sanna och rätta perspektiv.

Fördomar skapas och en viss snedvridning i vår uppfattning om saker är oundviklig tills vi kan höja oss över sinnet och se livet utan dess splittrande inflytande. Som nämnts tidigare har varje mentalkropp sin speciella uppsättning av vibrationstendenser, som är resultatet av den föregående utvecklingen, vehikelns sammansättning och invanda sätt att vibrera i kontakt med olika problem.  Vissa vibrationssätt är aktiva, medan andra temporärt ligger latenta i form av tendenser, på sanskrit Samskaras. Förekomsten i mentalkroppen av sådana tendenser resulterar i större eller mindre modifikationer av varje tanke eller synpunkt som presenteras för sinnet. Medvetandet kommer därför att registrera mentala intryck som inte överensstämmer med de inkommande tankarna i deras ursprungliga form.  De är snarare produkter av tanken plus vissa inbyggda tendenser i mentalkroppen. Det är tydligt att om vi inte kan övervinna eller helst helt eliminera dessa trender, som präglar sinnet redan innan vi mottar tankeimpulsen utifrån, så kan vi aldrig i opåverkad form uppfatta de ting eller de sammanhang de ingår i.  De kommer istället att modifieras genom vår egen förhandsinställning.  Att kunna övervinna eller neutralisera dessa aktiva eller latenta mentala tendenser inom oss är att ha vad vi vanligen kallar ett öppet sinne.  Denna förmåga kan vi få bara med stor svårighet och efter långvarig mental disciplin. De flesta människor går hela livet igenom med olika slag av färgade glasögon. Allt de ser färgas genom dessa glas. De är inte ens medvetna om att något är fel i deras sätt att se på människor och förhållanden omkring dem.  När den snedvridna synen tillspetsas och preciseras uppstår absurda fördomar. De begränsar deras mentala utblick, sätter skygglappar på sinnet och gör dem nästan blinda i fråga om vissa saker.

Av detta framgår genast hur nödvändigt det är att vi utövar ordentlig kontroll över vår åsiktsbildning och håller sinnet öppet, så att vi inte envist låser fast oss i gamla innötta spår, som så ofta  sker. Egentligen är ju vår privata mening ingenting annat än ett visst mentalt sätt att uppfatta tillvaron, som utformats genom tidigare tankevanor. När vi blir äldre och får ökad erfarenhet, om inte förr, kommer tankevanorna säkert att förändras. De utgör bara övergående stadier i vårt mentala liv och är som allting annat underkastade förändringens lag. Vi bör klart inse det faktum att vår egen uppfattning i den ena eller andra frågan bara är ett bland många andra existerande tankemönster. Varför skulle vårt eget nödvändigtvis innehålla mer sanning än andra sådana mönster? Låt oss därför möta andras meningar med större tolerans och mindre envist hålla fast vid våra egna. Sanningen ligger någonstans långt bortom personliga åsikter och individuella synpunkter. Först när vi lyckats höja oss till det Verkligas värld förmår vi se allting i dess rätta perspektiv, se det så som det verkligen är. 

Beträffande träningen av det lägre sinnet är det varken möjligt eller nödvändigt att behandla detta omfattande tema i denna korta översikt av problem som rör vår mentala aktivitet. Det finns många utmärkta böcker som behandlar olika aspekter av mental förfining för såväl genomsnittsmänniskan, som eftersträvar framgång i världslig mening, som för den vars mål är högre visdom och som därför önskar utbilda ett effektivt mentalt instrument  i sin aktivitet på de lägre planen. Men det finns några grundläggande viktiga punkter för var och en som vill ha en korrekt inställning i denna fråga.

I detta sammanhang är det ett intressant faktum att ockultistens allmänna attityd till kunskap som sådan skiljer sig något från vår tids allmänna uppfattning. Den moderna vetenskapens ofantliga framsteg, som naturligtvis uppmuntrar sökandet efter detaljerad kunskap i olika riktningar, har utan tvivel lett till många nya och underbara upptäckter och öppnat nya perspektiv för forskning och framsteg. Den har gett oss kontroll över naturkrafterna i den fysiska världen i en omfattning som ingen kunde drömma om för hundra år sedan. Men sökandet efter detaljerad kunskap som ju är nödvändig i vetenskapliga sammanhang har också skapat ett osunt krav på detaljerad kunskap på alla möjliga områden, vilket i många fall är uppenbart onödigt. Denna kritiklösa attityd skulle inte vara så skadlig om den inte samtidigt underminerar känslan för riktiga värderingar och får oss att offra viktiga och väsentliga ting till förmån för sådant som är mer eller mindre meningslöst. Denna tendens tar sig tydliga uttryck i det moderna undervisningsväsendet.  Det mesta vi tillägnar oss i skolor och universitet kommer vi aldrig att ha någon praktisk nytta av senare i livet, medan kunskap av vital betydelse för en riktig inställning till de stora livsfrågorna inte alls kommer med i bilden. Den måste vi själva skaffa oss ute i livet på ett osäkert  sätt genom egna ansträngningar, ibland också efter många misstag och genom mycket onödigt lidande.

Ockultisten känner till värdet av kunskap, men han tror att en viss urskillning är nödvändig när det gäller kännedom om de fysiska fenomen som uppträder i naturen. För det första vet han att all kunskap, som inhämtas på de lägre planen, är relativ och ger den därför inte den enorma betydelse den har fått i nutidsmänniskans ögon. Ockultisten skaffar sig all den kunskap han anser vara nödvändig och nyttig i sitt dagliga arbete, men belastar inte minnet med ingående kännedom om sådant som han inte har användning för. Han betraktar inte kunskap som någon slags dekoration eller hobby, vilket några av våra lärda och vetenskapsmän har lätt för att göra. För det andra vet ockultisten att han kan utveckla överfysiska förmågor som gör det möjligt för honom att skaffa sig all den kunskap han behöver utan större svårighet. Kausalkroppens och buddhivehikelns utveckling, och de speciella förmågor som följer med denna, gör inlärningen av detaljerad kunskap på de lägre planen onödig, eftersom man kan få sådan kunskap när som helst och med mycket större säkerhet på annat och bättre sätt.

Detta betyder naturligtvis inte att den som söker visdom föraktar kunskapen om den fysiska världen, eller att han skulle tillåta sig att se ner på utvecklingen av det konkreta sinnet. Människor har i våra dagar inte stora möjligheter att utveckla sina överfysiska förmågor, och i många liv kommer de flesta av dem som söker andlig fulländning att bli tvungna att arbeta i och genom sina lägre mentalkroppar. Även i de fall då överfysiska förmågor har utvecklats är en förädlad mentalkropp nödvändig för att man skall kunna fånga upp och korrekt tolka den kunskap som filtreras ner från högre plan. Den som studerar ockultism måste därför träna upp sitt abstrakta tänkande till högsta möjliga fulländning. Men detta måste ske med urskillning och genom metoder som är förenliga med hans höga livsmål och ideal.

Vilka är då de allmänna principer som bör vägleda oss när vi försöker utveckla det lägre sinnet?

När vi skaffar oss kunskap bör vi så mycket som möjligt begränsa oss till det kunskapsstoff vi har direkt användning för, och tonvikten bör alltid ligga på väsentliga och fundamentala fakta. Här är största möjliga urskillning nödvändig, eftersom kunskapsflödet är gränslöst och livet kort. Vi har ett mål att leva för, och vi har inte råd att slösa tid och energi på att insamla onyttiga fakta och idéer, särskilt när det finns så mycket kunskap av verkligt och varaktigt värde, som vi måste tillägna oss under den korta tid vi har. Var och en avgör naturligtvis själv vad som i varje särskilt fall är av verkligt och varaktigt värde för honom eller henne. Som allmän regel kan sägas att all kunskap som direkt bidrar till förverkligandet av vårt stora mål i livet är viktig, medan den som inte bidrar till detta är onödig, åtminstone tills vidare.

Vi måste alltså lära oss att rätt bedöma värdet av fakta och idéer, ungefär som en juvelerare lär sig att rätt uppskatta de pärlor och ädelstenar han handskas med i sitt yrke.  Kunskapens värde varierar inom mycket vida gränser, men med övning lär vi snart att skilja mellan det användbara och det odugliga. Vi lär oss också att gradera stoffet allt efter egentligt eller relativt värde. Den som söker gudomlig visdom bör se till att hans sinne bara innehåller värdefulla tankar - en skatt av visdom och erfarenheter av bestående värde.

Men inte nog med att våra tankar och idéer bör vara av hög kvalitet. Vi måste också se till att de är riktigt formulerade. Bara då kan de användas lätt och bli mest givande.  Vaga idéer och oordnade fakta har naturligtvis också ett visst värde men kan inte bli underlag för kvalificerat tänkande eller för lösning av livets djupare problem. De kan liknas vid oslipade ädelstenar, som i och för sig är värdefulla men inte kan användas för framställning av smycken.

En annan viktig princip som också bör vara vägledande i våra strävanden att odla upp sinnet. är att utvecklingen av mentala förmågor och krafter är lika viktig, om inte viktigare, än insamlandet av kunskap. Mentalkroppens utveckling har mindre att göra med insamling och lagring av fakta än med förmågan att utan svårighet hämta fram  kunskap på olika områden och att sedan använda den på bästa möjliga sätt. Ett intellekt som är öppet för nya tankemönster, som förmår tänka klart och effektivt och som kan tillämpa tillgänglig kunskap för att lösa olika problem, är mycket värdefullare än ett som saknar sådana möjligheter - även om det är fullproppat med halvsmälta fakta och begrepp. Vi får inte glömma att all kunskap redan existerar i Sol-logos medvetande, och att det endast är den ofullständiga känsligheten hos våra vehikler som hindrar oss att få in den i vårt begränsade medvetande. En perfekt mentalkropp skall fungera som en förstklassig radiomottagare. Den skall kunna ta in tankar av alla möjliga vibrationstyper, som utsänds av det gudomliga sinnet, och därmed skaffa sig all behövlig kunskap på respektive områden.

Om vi vill behålla ett korrekt perspektiv i vårt mentala liv måste vi slutligen lära oss att klassificera kunskapen. Detta innebär att den kunskapsmassa vi lyckats samla ihop ordnas som delar av en enda integrerad enhet med riktiga relationer mellan de inbördes delarna. Endast på så sätt kan vi bedöma platsen för och värdet av varje enskild del som ingår i helheten, och påverka vårt mentala liv systematiskt och metodiskt. Det finns ett högre plan från vilket alla de olika kunskapsgrenarna kan ses som grenar som utgår från stammen av ett enda stort träd. Det är rotat i ett enda medvetande. Är detta sant, måste samordningen av våra kunskaper ge oss förbindelse med det planet och möjliggöra den helhetsvision i vilken all sann kunskap utgår från det universella medvetandet. 

Forts. kap 10

Kap 8

_______________________