Tack x 3

Mmm, så långt kommer vi aldrig….till flamman..

Mycket fin

Hmm tror inte att det betyder att vi "aldrig kommer så långt" tror istället  att den som söker sin egen identitet på den långa vägen mot sitt väsens innersta, kommer att möta allt större härligheter och nå allt djupare verkligheter, men aldrig komma till en punkt där han/hon ställs inför: Hit men inte längre.

#2 Men isåfall skulle vi då kunna vidröra flamman??

flamman flyttas ju alltid frammåt allteftersom du utvecklas…

Aha, så den är alltid utom räckhåll,

hur vet man det?

inte utom räckhåll, för du är ju egntligen en del av flamman, gnistan av Gud så att säga..

Vet inte om ni tycker att det blir helt OT nu,, men,,,,

En liknelse till vår mänskliga varande,,,,Kanske

 " för du är ju egntligen en del av flamman, gnistan av Gud så att säga.."

Vi kan ju av olika anledningar känna oss separerade från vårt egna varande…. Vi kanske lever våra liv efter andras tyckande och tänkande. Utan att förstå den drivkraften inom oss.

När vi sen kommer till den insikten,

 så påbörjas förhoppningsvis resan tillbaka till det egna varandet,,,,, och helhetena infinner sig,,

 Även insikten om att Helheten egentligen alltid har funnits där,djupt inom oss. Bara det att vi då för tillfället inte insåg detta,,

Det blir som att hitta hem i sig själv.

Ingen dum liknelse alls Rore, tack

Vassego..

Mm,den var fin rore….

 Tack Yodhe!

 Tror du har precis rätt rore, .. vi knyts (tänds) -samman med (av) ursprunget - med flamman ..jag tror aldrig vi skall behöva "bli" den, eftersom den redan ligger i våra "otända" själar!

  Ungefär som ett vanligt Stearinljus, ljuslågan gör hela ljuset levande,men ljuset behöver den inte för sin fysiska existens-men så fort den tänds..får ljuset ett syfte och kan sprida ljus..

..så andra flammor kan tändas..nya Ljusbärare..

Ljus på vägen är en fin bok, köpte den på karlaplan i sthlm.

Mycket tankeväckande, tack.

Oki, så du är Teosof?