Hmm, sjukdom allvarlig eller ej..är inge roligt. Men jag tror inte det är själva sjukdomen som lär oss nåt..

..utan det är hur vi ser på vår Existens..när vi fått en sjukdom,  ..som förändrar oss!

..detta förändrar vårt sätt på hur vi interagerar med omvärlden, som vi aldrig skulle ha kunnat uppleva det annars....ofta lär vi oss också helt nya saker, tex som tillit till helt främmande situationer, nya människor..

..ev blir vi mer empatiska å förhoppningsvis lite ödmjukare i vårt förhållningssätt till Livet..kanske vi också tar vi tag i saker som vi förut upplevt som "onödiga"..och lever ett rikare liv..

..hoppas det blir en posetiv upplevelse, för er bägge-mitt i allt elände!

En styrkekram till Er bägge!

Tänker som du, Moon. det är inte själva sjudkomen det handlar om, utan vår existens där sjudomen kan ses som ett slags manifesttion. vi hänger gärna upp oss på detaljerna i våra liv - jag med - och glömmer att det handlat om ett större perspektiv. Själv vill jag gärna tro på den naturliga läkekraften i alla människor, och att det ni drabbats av #0, har sin tid, men att det någon gång tar slut.Själva sjukdomen kan ju också utlösa helande krafter.

Jodå, jag är med på vad ni skriver. Läser ni mitt inlägg så avslutar jag med "Vad är det meningen att vi ska lära oss?"

Det är bara det att när man står mitt i det och din man riskerar att dö innan han fyllt 50 (för andra gången tom) så blir man förbannad. Då kan det vara svårt att tänka "sjudomen kan ses som ett slags manifesttion" och att det "handlar om ett större perspektiv".

Manifestatin av vad och perspektiv på vad? Hur ska jag tänka för att inte bli knasig? Vad kan jag göra?

Naturlig läkekraft i all sin prydo, men nu vill jag ha skalpeller och medicin!

Jag tror svårigheterna kommer ..fortsätta..tills man lärt sig hantera dem , försöker man springa ifrån..låt säga man tillfrisknar ifrån sin sjukdom,klarar sig ur sin ekonomiska kris..så är det ju snabbt glömt..

..Förhoppningsvishar man vuxit som människa, gör man inte det kommer en liknande situation upp-inte som ett straff, utan för att man verkligen behöver den lärdomen. (Naturen är lika obeveklig emot vilt djur tex)

Detta är min egen övertygelse-det vill jag poängtera.

Det är lätt att skylla sina svårigheter på andra, Staten,Grannen, Gud..osv..där behöver man ju heller ej stå för något , där finns ju alltid "annat ont"..

..men jag är ändå övertygad om att genom att gå igenom saker, växer vi..(meningen med Livet)....även-om det gör mycket ont!

..inte bara genom att iaktta dem!

ja fytifan vad är det meningen att du ska lära dig?? Du sitter ju mitt i skiten svårt att se någon ljusning eller att det ligger lärdomar i detta som du ska ta till dig och växa med. Låter ju som floskler när man befinner sig mitt i en livskris. Du har all rätt i världen att tycka synd om dig själv, du är ju där för att stötta och även om du inte upplever några symptom av sjukdom så är du ju psykiskt och fysiskt drabbad ändå. Jag kan inte trösta, tycker bara det är fördjäkligt att vara du och kan säga att din livsuppgift -  om och när du vet vilken den kan vara så har du kanske gått en del av den på vägen, men det gör inte ditt liv lättare idag. Styrkekramar på vägen kan du få av mig, Pagan kramar går inte av för hackor det kan jag lova. Kram kram kram och ett stort lycka till

#5

"livsuppgift -  om och när du vet vilken den kan vara så har du kanske gått en del av den på vägen"

"..men jag är ändå övertygad om att genom att gå igenom saker, växer vi..(meningen med Livet).."

..är detta inte samma sak, endast olika tolkning?

Jag har erfarenhet av när min man skulle opereras för en sak i halspulsådern 2006 och jag inte visste om han skulle överleva. Det var en jobbig tid och jag kunde som inte tänka: Varför just han/vi? varför skulle just vi drabbas?

Jag tänkte istället: Det finns en chans att det blir bra efteråt och som läkaren sa till honom i Umeå: Det är väl bra att det går att göra något åt.

Då tänkte jag att det är ingen mening att vara arg för det går inte att backa tiden utan det är ett måste att tänka framåt och hoppas.

Jag upplevde många bra stunder uppe i Umeå under hans operationsdag och dagarna efteråt och träffade flera med samma fel och deras anhöriga.

Jag vet att det är som en del säger: Det som inte dödar dig gör dig starkare!

Prova att tänka att det ska ordna sig och att ni ska kämpa för det och vägra att ge upp och bli uppgiven….styrkekramar till er!

Vad snälla ni är som engagerar er i en främlings problem!

Tack, det värmer.

Vet inte… Men jag kan ändå känna att det är så lätt att distanserat se på andras problem och sjukdom som något existentiellt, som något vi får för att lära oss något och för att växa som människor…

Men när man ständigt drabbas är det lätt att ställa sig frågan att… Vad har just jag gjort som är så ont att jag ska drabbas så hårt? Det är lätt att se på andras liv, vars dolda sorger man inget vet om, som räkmackeliv, och tänka att - det är inte rättvist…

Jag vet inte om jag tycker att det finns en universell rättvisa ang. hur vissa drabbas…

En rejäl styrkekram till dig Halvdanske!

Jag kan bara sända goa kärleksfulla tankar , att vara medmänniska kostar inget …// Azlan

"livsuppgift -  om och när du vet vilken den kan vara så har du kanske gått en del av den på vägen"

Den var bra. tack.

Sen är det kanske så att den i fösta hnd min man som ska lära sig nåt. Jag har en aning om vad…

Men jag är ju liksom med i paketet så jag tror det är nåt där för mig också. Börjar fundera på vissa saker…

#12 Jo när saker drabbar ens man, den man älskar - klart det drabbar dig lika hårt om dock indirekt…

Alla har vi en livsuppgift - vilken den är kanske man inte kommer på bara så där i en handvändning. Ibland är det också så att just när man tror sig kommit på det så händer något som gör att man blir tveksam och tvingas tänka om ännu en gång…

Livet består av en massa val - och beroende på vilka val man gör i olika situationer, uppkommer nya valsituationer… Man blir liksom aldirg klar…

" Ibland är det också så att just när man tror sig kommit på det så händer något som gör att man blir tveksam och tvingas tänka om ännu en gång…

Livet består av en massa val - och beroende på vilka val man gör i olika situationer, uppkommer nya valsituationer… Man blir liksom aldirg klar…"

Mycket bra beskrivning av karmans manifestation Evre…

#14 Tell me all about it… I'm the master of rethinking over and over…

I can imagine