Absolut rore…

Sant, det är ju en av verklighetens tre aspekter.. Alltså en del av den egentliga treenigheten…

Medvetenheten = Helige Ande

se även artikel som heter Verklighetens tre aspekter som ligger sist i listan på "värt att läsa"

Så kanonfint tänkt, rore..vi är så "oändliga"-bara vi vill..

Håller med, rore. Medvetenheten, vår främsta tillgång som människor.

#3 Vi är oändliga antingen vi vill eller inte…

Oki, Alde!..men "det hjälper till", om man vill..he,he,,

ja, men vi kommer dit förr eller senare, alla kommer att komma dit. Alla har kommit olika långt i sin personliga utveckling…

#7

#0 Ja, eller hur?

#9 Ja…

Alla är vi på väg,,,,,,,

Att välja vara rent medvetande i vardagens situationer, skänker en effektivitet i ens göromål, man vet vart man ska, man är här och nu. Den är grunden till en vis och förståndig hållning och handling (en levande moral), och en "hållbar lycka", då vi låter oss bli ett med det eviga ("det sanna").

Godhet (tjänande av männskligheten och världen) och (Andligt/livs) lärande sker och växer som bäst i det medvetenas ljus.

Att bli fullkomligt hel och andligt självförverkligad, kan nog bara komma efter vi har lärt oss vara medvetna i observation, vara visa i handling och ställa in oss på det aktiva godas vara.

Mvh

H..ing

"Enkelhet, Ordning och Komplexitet. Skapare, Skaparkraft och Skapelse"

Vet inte varför… men jag kom att tänka på de sista raderna i den här dikten när jag läste vad som skrivits här…

"…Two roads divided in the wood,                                                      

I took the one least travelled by - and that has made all the difference"

Evrekaw! Kan du inte lägga ut hela den dikten,,,,*snälla*

Självklart ska du få hela dikten Rore

The road not taken

Two roads divided in a yellow wood,

And sorry I couldn't travel both

And be one traveller, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better clam,

Because it was grassy andwanted wear;

Though as för that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Yet knowing how way leads to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages hence:

Two roads divided in a wood, and I…

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

(Av: Robert Burns 1916)

Tack Evrekaw!

#16 Allt för dig rore