Det är nog fullständigt sant det,..så länge man "själv tar plats"..finns det ju inget mer utrymme..

precis, så länge det personliga egot tar upp all plats så finns det inte utrymme för något annat..

Jag funderar lite på det här med personliga egot. Kan det vara så att det personliga egot blev oss givet att tampas med, i och med att vi blev födda till människor.

Jag har väldigt svårt att "se" att vi skulle kunna bli helt befriade från det personliga egot. Här och nu i detta liv. För mig käns självet så oändligt och stort,,

Däremot så tror jag att vi bitvis och tidvis kan uppleva glimtar utav självet och själva varandet, utan det personliga egots inblandning och att detta i sin tur gör att vi tar oss vidare i vårt sökande.

#3 Troligtvis helt rätt Rore…

Personliga egot är oss givet att tampas med en slags kod eller nyckel tillbaka hem..

Ett bevis för oss som tror på reinkarantion är ju att vi byter identitet i varje liv, dvs den nuvarande identiteten, egot, personligheten är alltså förgänglig. Denna gör vi allt för att utveckla ännu mera och "lyckas" i detta liv. Men det enda vi lyckas med är att fortsätta trampa på samma punkt i nästa liv. Men någon gång lär vi oss…

Det händer att jag verklien upplever denna existens som ett tomt skal eller ett skal fyllt av all möjlig smörja som jag inter riktigt vet hur jag skall hantera. Tills det där djupa lugnet infinner sig och Tystnaden

#4

Alde!

*ler* Aha!! Nu förstår jag tänket runt personligheten,, förgänglig,, följer inte med oss in i nästa liv,,,, Egot protesterar en del just nu,,men det gör ingenting.,,

Men det får mig även att tänka på tankar jag hade i min ungdoms dagar,,,,

Just detta med att livet tycktes mig vara ett slags spel. På många olika plan/nivåer, som jag inte riktigt förstod,, och känslan av meningslöshet kunde gripa tag i mig.

Dels pågrund av hur det såg ut i den verklighet som jag befann mig i,, men jag tror också att dessa tankar också härrörde genom någonslags outtalad tro/förståelse från det djupa inom mig.

Det kunde verkligen väcka misströstan inom mig då

Låter kanske lite virrigt,, men det var/är så det upplevdes/upplevs inom mig.

Lite OT kanske,, men men