Jag vet inte riktigt var jag ska skriva/fråga/diskutera detta men eftersom jag sett att det är trådar utlagt om astralplanet så verkar detta vara rätt forumplats.

På måndag morgon vaknade jag av att en nära släkting dök upp avliden och en timme senare ringde familjen och meddelade att denna person avlidit.Eftersom min familj är JH(och de flesta i släkten)så går denna diskusion inte att föra med dem och detta var ytterligare ett fall där deras religon ställer till bekymmer vilket jag fick erfara genom den avlidne som befanns sig i chock pga inget av det han lärt sig stämmde…

Jag hamnade i en siutation jag inte befunnit mig i tidigare eller bevittnat.

Jag rekomenderade denna ande att "gå mot ljuset" men…något annat inträffade som jag ej varit med om tidigare så tydligt.

Denna släkting vägrade pga sin trosföreställning att göra som jag föreslog utan dröjde sig kvar här till inatt då en av mina förfäder(kraftfull andlig vägledare) tog mig och min släkting med till en plats som kastade om en hel del i min hjärna och i mitt tänk.

Jag fördes astralt till ett plan med många illusioner i illusionen där sk människor hade fastnat i olika egna tillstånd helt separerade från varandra men ändå sida vid sida.

Det kom en kvinna springandes mot mig som kastade sig ut för ett fönster och brann upp och detta upprepades som en dålig uppspelning om och om igen och jag fick förklaringen att hon fastnat i sitt dödsögonblicktillstånd.

För mig påminde hela platsen mer om ett slags "helvete" just för att de som befann sig där gjorde upprepade saker helt inneslutna i detta illusionstillstånd och helt olikt något annat jag sett via astral resor.Sedan "valde" min släkting ett ögonblick ur sitt liv som han verkade nöjd med och klev in i detta minnesögonblick och blev okontaktbar.Istället började han upprepa sitt val om och om igen.I hans fall valde han att spela och lyssna på jazzmusik och verkade ha det trevligt men för mig som såg detta utanför illusionen var det bara en upprepning av ett minne om och om igen.

Min "dörrvakt" som är med mig förklarar att han nu befinner sig i ett illusioriskt minnestillsånd och att det endast är han själv som kan inse att detta är en illuison han valt för att gå vidare till de andra högre medvetenande tillstånden.

Jag kände att hela platsen var bissarr,förvrängd och tog musten ur mig och jag noterade även att när jag klev in i en andes illusionstillstånd så blev upplevelsen högst fysisk,med lukt,smak,känslor,smärta etc även omgivingen anpassades efter siutationen som illusionen utspelades i och när jag drogs ut ur detta kunde jag  se det hela som den illusion det var med upprepning på upprepning av tillståndet.

Den andlige ledare jag hade med mig har noterade att jag började må dåligt av detta plan och tog mig därifrån och när jag vaknade kände jag mig som om "en traktor kört över mig",huvudvärk och denna fadda olustiga känsla i hela kroppen.

Min andlige ledare förklarade att detta är ett slags astralplan och att de som är där själva väljer eller genom rädslor hamnar i dessa illusioner och själva måste lösa sig från detta genom insikt,förr eller senare kommer de i denna pågående upprepning inse att de är i ett tillstånd,en illusion och först då kan de komma vidare.

Själv tyckte jag det var en fördjävlig plats men min avlidne släktning verkade nöjd.Men han kunde göra detta val är för mig obegripligt.

Det förklarade min andlige vän med att:Även en njuting i illusion har sin fadda smak förr eller senare och religonsföreställningar kan skapa en hel del problematik när en person avlider…

Fick även sagt att det trots allt återkommande kommer högre väsen till denna plats/plan/tillstånd för att ge de som fastnat i sina illusionstillstånd en möjlighet att se igenom illusionen bara genom sin blotta närvaro och därmed ge dessa "andar" en möjlighet att "gå vidare".

Vad i hela friden var detta????Öppen för alla synvinklingar och tankar kring detta.

Jag personligen hoppas slippa sätta min fot där en gång till!Varken som levande eller död.