Alla människor föds goda och renhjärtade, je det är ju beroende på hur man ser på det hela.

Jag för min del tror och är övertygad om att vi utvecklas mot det bättre hela tiden och att dom som inte är god och renhjärtade är våra "yngre syskon" helt enkelt.

Världen är inte ett väsen som vill oss illa utan det är vi (den mänskliga evolutionen) som styr och ställer utifrån den karma vi har gentemot varandra genom alla liv under evolutionens gång.

Denna karma måste arbetas ut för att vi skall kunna klättra vidare uppför stegen/trappan

Det lär finnas en grupp av människor som har mörka själar. Dessa kan ej känna några känslor alls utan är bara till för att ställa till det för andra. Enligt Rosemary Altheas Bok "Själstecken". Men dessa människor tillhör inte någon majoritet utan tvärtom. Däremot eländet de orsakar efter sig genom sina onda tankar, ord och handlingar så verkar dem fler än vad de är.

Tänk på Hitler, en man som kunde ställa till med så mycket elände.

Men jag tror annars att de flesta av oss föds goda men kan påverkas genom negativa upplevelser i barndomen som gör att de tappar all tro på någon godhet i tillvaron.

Och så har det säkert med karma att göra som Alde säger. Det finns nog många faktorer som spelar in.

Det tycks vara en tid nu där ondskan har övertaget.

Alla har vi någon gång varit "onda" på den långa vägen. Å alla kan vi säkert "halka" dit igen…

#1…

Själavandringen och karma, det är något jag känner mig naturligt attraherad till. I mitt inre känner jag att det är en del av sanningen.

Men sedan har jag hamnat på villovägar i denna nyandlighet och tappat bort mig helt. Mött människor som förnekar mörkret och det onda och envist hänger sig åt det goda och positiva.

Men för mig är andligheten inte hel om man inte också erkänner dess skuggsida.

Du "påminde" mig om det som jag alltid egentligen har tagit för sanningen. "Puttade" mig åt rätt håll igen.

Så känner jag faktiskt.

Tack.

#2…

Vilken spännande boktitel. Den ska jag söka rätt på.

#4 Människor som förnekar mörker samt det onda vet ju inte i så fall vad dem pratar om.

Utan mörker inget ljus och tvärt om. Utan ondska ingen godhet och tvärtom.

Detta är lika självklart för mig som att vi människor inte alltid föds "goda". detta är ju helt beroende på var någonstans på stegen/trappan vi står. Samt vad vi har för karma gentemot denne inde person som vill oss ont trots att vi själva uppfattar oss som goda.. Vi kanske är "goda" i detta liv… Frågan man kanske borde ställa sig då va har vi varit i föregående liv eller kanske tom för flera liv sedan. Vilken karma har vi gentemot denne "onde" person??

Just din reaktion som "god" människa i detta liv kan lösgöra denna "onda" karma gentemot denna "onda person", och ni kan tillsammans om så sker ta ett steg uppåt tillsammans….

#0

Det sägs att alla människor föds goda och renhjärtade.

Det tror jag också att vi gör,, men jag tror även på att vi alla har ett karma att utarbeta här på jorden,,,,,

Det sägs även att det är världen som får oss att krympa samman och bli ondsinta och hatiska mot varandra.

Världen! Hur tolkar vi världen? Vad är världen? För mig tycks världen vara alla oss människor och hur vi strukturerat upp våra livsvillkor från begynnelsen,fram till dags datum,,

Orättvisor, rättvisor. Kärlek och hat. Girighet och godhet,, allt som existerar kommer från människan själv,,,

Men hur kan något så gott förvandlas till något så illasinnat som en människa faktiskt kan vara?

Oj! Här tror jag att det handlar om hur vi lär oss om livet av våra föregångare,, och av hur vi blir behandlade och vilka värderingar som vi får erfara genom vårt egna liv och jag tror att det handlar om rädsla,, Det onda i världen hos människorna skapas genom rädslan,, Rädslans ansikte har  oändligt många skepnader och tar sig lika många uttryck,,,,

Hur kan världen, som är skapad av människan, vara så ondskefull och fylld av sorger och problem ,ifall vi alla föds så skinande goda och välvilliga?

Omständigheterna och våra val här i livet,,,,,som återigen styrs av Karman men även rädslan,kommer in här, om än omedvetet. Inlärda beteenden och tankmönster överförda från generationer tillbaka i tiden..

Beroende på vilka försvar vi använder oss utav av,, och hur vi upplever andras försvar,,

Vilka begär drivs vi av?

Precis som att världen vore ett eget väsen som ville oss illa, som smittar ner oss med sin negativitet…

Jag tror inte världen är ett eget väsen som vill oss illa,,, Jag tror att när vi inser att världen utanför oss själva, inte går att förändra på annat vis än genom vårt egna ärliga/ sanna handlande och agerande som utgår från vårt hjärta,, då blir "världen" (Vi ser människorna på ett nytt sätt) Världen blir en snällare plats att vara i,,,

Människorna blir lättare att möta. Onskan kan förstås ur ett större perspektiv

Jag vet att det låter motsägelsefullt,, med tanke på hur det ser ut i vissa delar utav "världen" och alla hemskheter som sker,,Men mina ord räcker inte till

Jag kan tänka mig galen på det här ibland och inte har jag blivit värst klokare av det. Bara mera förvirrad.

Samma här!! För "världen" (människorna) är ju så oändligt många och det går inte att förstå med den mänskliga hjärnan helheten i detta,,,,,

Kanske någon kan,, men jag är långt därifrån

Men jag tror fullt och fast att genom att söka det sanna inom oss och att agera utefter detta ökar vår kunskap om varandet.

Även om jag inte vet hur?

Det är lätt att skylla all världens ondska på någon Djävul eller Satan, eller vad man nu vill kalla honom. För har man någon att skylla på så behöver man ju inte själv göra något aktivt.

Skyller man inte på Djävulen så säger man att det är Guds vilja och då behöver man inte heller göra något.

Hade inte mörkret funnits så hade heller inte ljuset synts. Det är alltid två sidor av samma mynt.

Så vi människor har det största ansvaret både vad gäller oss själva och vår planet. Vi skapar genom våra tankar, ord och handlingar, och så länge vi skapar med ekonomiska vinster som grundpelare, så blir det som det är ju i vår värld.

Sedan måste vi komma ihåg.. Vad är ont och vad är gott.. allt är ju relativt…

Att jämföra en förhärdad brottsling som tycker om att mörda våldta och skövla med en "genomsnittsmänniska" är ju att jämföra genomsnittsmänniskan med oss.. Allt är ju relativit och vi (genomsnittsmänniskor) har inte kommit sålångt som vi tror oss ha gjort..

Jag har sett på nära håll under flera vändor i FN, vad krig kan göra med oss "vanliga genomsnittsmänniskor".. Som tror att vi är så goda…

Som en sa till mig under bosnienkriget: "Det bor en djävul inom oss alla och han framträder förbluffande fort i ett krig"

Vi bor här i Sverige där vi inte har haft dessa problemen sedan 1809 och då föregick det kriget i Finland… Så även då var vi som land förskonade..

Jag hävdar och dristar mig till att säga att genomsnittsmänniskan i vårt land till stora delar inte har en aning om vad de kan vara kapabla till..

Vi har left här i fred och frihet under mer än 200 år och blir omhändertagna på bästa sätt om vi faller utanför ramen… Även om vi klagar på vårat system…

För 95 % av mänskligheten är det intre så..

Så vad är gott och vad är ont???

Jag tror inte man föds med en ond/god kropp..kroppen är neutral..endast ett redskap för själen att utvecklas i, helst till det bättre..eller om så vill kalla det;högre!

 Det onda vi utsätts för..kan vi benämna vad som helst..-för vårt sinne är det samma prövning, vi måste göra..innan vi når ännu högre insikt…

… om detta innebär -"att vara ond under ett liv"-är den enda möjligheten dit,  eller rättare sagt livsläxan som behövs för kommande existens..för att nå insikt..får det ju bli så..

..det kommer ju ske på andras "bekostnad" sas..men.. "de"!..-är ju även "de"..invävda i samma "livs-väv"..som allt levande och måste!..- även de,..- vandra sin egen väg..kanske just "med hjälp" av ondskans påföljder..hur hårt det än låter..

 Vi kan likna våra liv/existenser vid en vackert vävd matta med invecklat mönster, hur skulle vi kunna överhuvudtaget urskilja mönstret? -om där inte fanns både ljusa och mörka partier..och än så länge måste (som lever våra jordiska liv) -vi bildligt sett lära genom erfarenhet..för att nå högre insikter!

..än,  verkar vi, människor vara tvungna att leva med en viss sk ondska..men även den biten förhöjer vi under varje "livsrunda",..kanske är just dina tankar om dett, en insikt i-hur påverkad du är av alla andras existenser och deras följdpåverkan..på ditt liv!..och andras..

#9 precis vi föds med den ondska dit vår utveckling nått (kanske halkar å faller för vissa frestelser emellanåt)

Sedan utsätts vi enbart för den ondsak som vår karma från tidigare påbjuder oss. Dvs även om vi levr ett ett väldigt rättfärdigt och fromt liv i detta livet och utsätts för allsköns hemskheter så är ju det lika mycket meningen som om det skulle vara tvärtom..Vi har väl inte varit så speciellt trevliga i föregående inkarnationer.. Vi utsätts inte för detta av de personer som gör oss illa om vi inte tidigare haft olika göromål med dem..

 Det är ju därför som man säger  "det är inte själva karman isig som utvecklar dig utan hur du reagerar och svarar på denna karma" god som ond…

Mmm, måste flika in här, människor som enbart ser det goda i allting bär oftast på en enorm rädsla, alla kan inte hantera sin mörka sida, vilket vi alla har, annars skulle vi inte utvecklas på jorden överhuvudtaget, enligt mig då,

för vad är det annars för mening med att leva här, om vi alla är goda, vad ska vi då arbeta oss igenom, det är ju meningen att vi ska växa andligt…

Vi är. Det är det enda vi är. Att definiera sig äro onödigt, ty vi förändras i nästa tanke.

#11 o 12.. Så sant och mycket värt att tänka på…

Det gäller bara att komma ihåg det..Å ALLTID även om vi drabbas av denna fruktansvärda ondska eller orättvisa….

Absolut ..och där kommer nog religionen/trosåskådningar.. in..-den ger oss "tanke-redskap", att "hantera" det "onda"(prövningar i vardagen, små som stora)..ofta som våra föräldrar gjorde eller lärde oss..

..MEN..-vi glömmer oftast att tänka FÖRBI våra introdda övertygelser (ersätta dem med bättre redskap) -för att hitta andra sätt att hantera alla möjliga problem..-av rädsla, som Yodhe nämner..

 Där anser jag att religionen eller whatever vi nu har för "grund-åskådning", kan vara en plattform..men !…-vår uppgift i våran livscykel är ju inte att stagnera..utan tvärtom..vidarutvecklas..

..där kommer modet in..som ett resultat av växande inre ro-i att att veta, att man kan!..- lära sig hantera situationen..=släppt rädsla! (vägen till total själslig frihet)

 Det är så häftigt att få betrakta sig själv, om man bara har is i magen att göra så..-ofta tar ju rädslan över..men varje gång man övervinner sig själv-har man vuxit!

# 12 kan inte hålla med dig om att vi bara Är, för om vi inte heller definierar det vi är, kan vi heller inte förstå det vi är, det i sig är en del av utvecklingen, att dissekera frågor ger en känsla av Aha-upplevelse som är nödvändiga för var och en, för vad jag upplever-upplever ingen annan, för jag är unik…ingen annan kan känna vad jag känner….att förstå vad vi Är, är en stor uppgift att lösa, med många oändliga frågor…att veta vad vi Är, är en upplevelse som lär dig förstå att du är färdig i din andliga resa på jorden, redo att starta en ny omgång i din nästa resa… så ser jag på det….

#15: Du skriver: "….att förstå vad vi Är, är en stor uppgift att lösa, med många oändliga frågor…att veta vad vi Är, är en upplevelse som lär dig förstå att du är färdig i din andliga resa på jorden…"

När du säger "Att förstå vad vi är" och sedan "är en stor uppgift att lösa"…

Så säger du i princip att du inte vet vad du är.

Sedan säger du: "…att veta vad vi är, är en upplevelse som lär dig förstå att du är färdig i din andliga resa på jorden"

Där har du redan besvarat din egen fråga.

Kram.

#12 å #16… Det stämmer bra det du skriver på det personliga planet… Medans på de högre planen medvetandenivåerna går betydligt långsammare än själva tanken…

#17: Där är stilla :)

Ja, det borde det vara, vi "genomsnittsmänniskor" har inte så mycket kontakt med det högre jaget annat än när samvetets röst talar till personligheten dvs. den vi har i detta nuvarande liv…

# 16

Precis, därför kan vi inte heller då säga att vi Bara Är, det var det jag ville komma till…

Endast genom fullständig uppmärksamhet i att stilla ditt sinne, kan vi nå till det högsta…

*funderar*

Då kanske man skulle byta ut ordet ondska till okunskap istället…

Och godhet blir till förståelse, insikt om sig själv, andra och livet…

?

Då blir det mindre ett svart vitt tänkande, vilket jag personligen ofta märker att jag dras med.

# 21 Bra tänkt, för livet i sig är inte svart eller vitt, vi är ju alla olika, och upplever saker olika…

Allt fylls av nyanser, beroende på din egna utveckling, i en stund kan jag känna, tänka på ett sätt och vips har jag lärt mig något nytt, då ändras ju hela mitt synsätt…det är i Aha-upplevelserna vi växer..

Så lär och ta vara även på det negativa, för det är det som för dig framåt…..ger dig lärdomarna….

#21 Precis så…

Jag transformerar det svartavita till regnbågens alla färger

Andligheten är i sanning en evig process.

# 24

ja, och att se det så är en ren kärleksafull handling mot sig själv…

Jag tror att alla fods med anlag for bade gott och ont. Det som dominerar beror pa uppvaxt, miljo, situationen. Det finns goda sidor ocksa hos de som gor onda saker. Det finns onda sidor hos de som mestadels gor goda handlingar. Har aldrig traffat nagon som varit helt ond eller helt god. Daremot en hel del som tycker att de ar de som ar goda manniskor och att det finns andra onda manniskor. Nagot att fundera over.

# 26 Håller fullständig med dig, vi påverkas mest av vår sociala miljö, jag tror det beror på att vi till största delen är känslomänniskor..

Det finns alltid en orsak till att människor beter sig som dom gör…sen är det inte så att man ska rättfärdiga handlingen…det är ju en helt annan sak…

det är ju fortfarande så att ditt överjag väljer föräldrar, social miljö och allt som kommer därtill, just enkom för ett enda ändamål och det är ju själva gudagnistans utveckling inget annat.

Vi inkarneras in den miljö där vår karma har störst chans att bli utarbetad (åtninstånde till en del) Sedan vad vi i vårt lägre ego gör av detta är ju en helt annan sak.. Ungefär samma sak som rättfärdigande av handlingen som nämns ovan…

# 28 Precis…….

#25…

Hur är det en kärleksfull handling mot sig själv?

Är det att man då blir mera tolerant mot sina egna och andras "tillkortakommanden"?

Jag kan ändå inte riktigt släppa att världen är en ond plats…ihhh. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Ska tänka ut något vettigt att skriva om det sen när jag hittar orden.

För vi alstrar ju ändå ondskan genom våra tillkortakommanden och sedan finns det så många människor, ja de allra flesta, som bara passivt ser på när något fel begås som skadar väldigt många.

Ja, jag ska se om jag hittar orden och återkommer med dessa tankegångar. Om någon ids läsa dem, men det får vi se då =)

Naturligtvis är det en för själen underbar handling att vara god emot sig,..precis som det är för själen näst intill outhärdligt att göra våld på sig själv på olika sätt..

 Skriv du Smaragda, du har många finurligheter i huvudet märker jag..härligt att du vill dela med dig av dem..-mycket väcks inom oss när vi delar tankar med andra, härligt!

#30 att säga att världen är en ond plats är ju att genalisera. Världen är ju pricis så on/god som vi med våra gärningar gjort den… Sedan att vi i detta liv kanske fått upp ögonen för att det finns något högre än själva det fysiska livet är ju en helt annan sak… Majoritetn av mänskligheten tänker ju inte i samma banor.. än…

Men, vilka är vi att döma dem? Vi vet ju inte vad som väntar oss ens i nästa liv…

Visst detta är jättesvårt att förlåta dem som gjort oss illa, särskillt dom som gjort fruktansvärda saker mot en själv eller närstående, men kanske om man tror på detta och betänker: "det var inte sålänge sedan som vi var där själva, kanske bara några futtiga liv sedan… Så vilka är vi??"

"det var inte så länge sedan som vi var där själva, kanske bara några futtiga liv sedan.."

..Nääee..de skall gudarna veta..verkligen sant Alde..-i detta liv tom!..-man blir ödmjuk av livet!