Ligger mycket i det du skriver Rore. Vissa gör allt bara för att inte behöva vara ensam. Man ska inte ha för bråttom och jag tror att det är även bra för en själv att vara ensam i mellan.

Man kan oxå söka ensamhet , stillhet … Efter varit i hetluften kan det vara enbart skönt med att bara vara ensam …

Eller är det så att det finns olika ensamheter?//Azlan

Azlan!

Jag håller med dig. Det är skönt att dra sig undan till ensamheten och hämta andan och tanka på ny energi,,,

Och visst är det väl så att det finns olika ensamheter,, eller är det kanske så att vi växer i ensamheten allt eftersom vi får nya erfarenheter/ insikter?

Spontant tänker : glad jag är ensam idag …

Men ve o fasa jag är ensam idag!

Usch jag är så ensam idag!

Men hur ensamt blir det inte idag?

Vad är egentligen En -samhet?

en enskild upplevelse ? eller vad ?

Ensamheten du pratar om i #0 ligger på ett högre plan än att hitta en hjärtvän här i det fysiska livet.

Det har sin rot i sökandet efter sitt ursprung, och vägen tillbaka till detta enda. Det kan ingen annan än du själv komma fram till.

Jag tycker det är gott att ha en hjärtevän så jag slipper känna mig ensam

#6.  det är ju inte det jag säger och menar..

#7 Då förstår jag nog inte

frågan är ju inte om det är gott att ha en hjärtevän eller inte utan om att man ändå kan känna en längtan och en ensamhet..

Fast man har en hjärtevän? Som att man kan känna sig ensam i ett förhållande?

"Vi anpassar oss och kompromissar,, med oss själva och med andra,, för att hålla denna känsla borta."

Precis så sa min svärmor om sin relation med svärfar..det glömmer jag aldrig. Och ändå skaffade hon sig inte någon ny när han dog. Hon var änka i 17 år tills hon själv dog

mmm det är ju så ibland.. Man har levt ihop under många år och har haft det mycket bra, men ändå finns det något där inom oss…

Ibland kan det vara lättare att vara ensam än leva i ett förhållande där man känner sig ensam fast man är två.

Det har jag hört fler säga Pia som just har valt att lämna sina förhållanden och vara ensamma. Jag har ju ett bra äktenskap men ibland kan jag känna mig ensam om han stänger mig ute när han har problem!

Ja jag vet hur det kan vara. Har självt levt med en man som det inte var lätt att leva med just pga. att man levde två men ändå var ensam. Man saknar något så liksom. Är man två så vill man ju kunna dela på nästan allt om man bara kan.

Du gör det bra som var stark nog att gå vidare som ensam mamma..jag beundrar dig gumman

Ibland måste man göra det. Stänga av det och gå vidare. Även om man då blir ensam, så är det bättre att vara det än leva i ett ensamhet där man är två men ändå känna sig ensam.

Tack för dina ord!!

#5

Alde! Det var precis det jag fikade efter när jag skrev inlägget,, det högre syftet,, samtidigt som vi alla på det ena eller andra viset har sökt eller söker det i annat,, sk yttre…

Idag vet jag hur jag ska förhålla mig till denna känsla, men det har inte alltid varit på det viset.

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det.

Ensamheten betyder ju så många olika saker beroende på personen som upplever det,,,,,

Precis…

Att söka "hjärtevännen" är ju din personlighets manifestation av din monads strävan att hitta hem.

Vi är ju i högsta grad fysiska människor och våra känslor ligger till 90% på astralplanet eller om man så vill känslo/emotionalplanet.

Därför är det iallra högsta grad personligheten som talar och åtrår den sk. hjärtevännen.

Jag menar ju nu inte at detta är något fel och att man inte skall göra på detta viset, det är ju en del av vår utveckling där vi nu tillfälligtvis befinner oss…

#20 Det ligger nog en hel del i det ja!

du kan ju vara ensam i ett förhållande med ,du kanske behöver nån som förstår dina tankar som du kan kan konversera med på ett annat plan ,även om man har en hjärte vän ,sen kan man ju ha en hjärte vän som har alla egenskaper ,man har olika personer för olika saker o diskussioner

#22 Låter vettigt!

#22 Ligger nog mycket i det du skriver. Man ska nog vara på samma plan eller nivå för att kunna leva tillsammans.

plan och nivå… mmm nu börjar vi komma nånstans

Har man en gång upplevt ljuset inom sig, behöver man aldrig känna sig ensamen, men vägen dit…..kan vara lång…..och ödslig…

Vad pratar ni om för ljus? Ny och nyfiken inte van vid forum.

# 27 Det finner man om man söker i sig själv efter andlig upplysning…

Vem ger den upplysningen då?

#29. Upplysningen ges av dig själv vartefter du är redo att ta till dig.. Andra kan "bara" ge dig information.. Du själv måste känna vad som är rätt just för dig, i den punkt av just din utveckling du står i just exakt nu…

Vilka andra ger den informationen, Ska det vara vissa som vet då eller vad?

#31

Jag vet inte riktigt,, men jag tror att vi alla har en djup kunskaps källa inom oss,,,,,som vi kanske är lite rädda för att utforska och utnyttja, pga, olika anledningar.

Sen tror jag också att vi får lärdomar av andra människor, våra egna upplevelser och hur vi själva väljer att ta till oss av det som livet givit oss,,,,

Hur väljer "jag" att se på min/andras tillvaro/situation,, osv,,

Jag vet inte, men jag tror inte att den kunskapen går att läsa sig till.

Allting beror nog till stor del på var vi själva befinner oss i vår egen tillväxt och i vårt egna sökande.

ja vad klok du är

Denna ny-ensamhet som breder ut sig tydligen i både äktenskap, relationer och singelliv relaterar tydligen till denna energi-jäkt som också finns.

Vi har blivit ännu mer individer i vårt inre "jagade" tillstånd av "stress".

De gamla religionerna var ju speciellt inriktade på att bota detta fenomen. Buddha kallade det dukkha och föreskrev (vipassana) meditation som ett knep att på ett åttafaldigt sätt lösa detta lidande.

Den kristna kyrkan har ju också predikat vikten av daglig andlig kontemplation och böneliv och vikten av att hålla äktenskapet välsignat av Herren i hans ande.

I dag när denna undervisning kallnar i den nya energivågen och folk söker enkla lösningar som video och självupptagenhet undrar man förstås vart vi är på väg.

Fortfarande finns dock en tro på ljuset och på upplysning som ett sätt att bli totalt befriad från detta problem och uppnå en vishet och en visdom som höjer sig över mängdens problem och svårigheter. Många söker sig fram längs den vägen och är de som sprider kunskapen om de esoteriska hemligheterna vidare till nästa generation.

Men vad är det egentligen som pågår i vårt fosterland? Vilken beskrivning av Sveriges andliga tillstånd är sann? Den Bibelkommission som avgick 2000 skulle kanske behöva ersättas av en ny kommission som gör en bredare och djupare översyn av vårt kollektiva andliga tillstånd. Det är ju ändå politikerna som bestämmer i Svenska Kyrkan och fortfarande är majoriteten av folket medlemmar. Alternativt skulle Kyrkan lära sig att stå på egna ben och göra sina egna utredningar. Återta initiativ och aktoritet. Men det kanske är för sent?

Att ha en individuell syn på livet tror jag inte är tillräckligt, vi hör alla samman, och som vi organiserar kollektivt får vi leva individuellt.

#34 Hukason!

Kanske tycker du att jag är bångstyrig nu. Men det kan inte hjälpas.

Att söka andlighet och att vara religös är för mig två vitt skilda saker.

Det finns  många fällor även inom religonen/religionerna som gör att människor känner sig ensamma, trots denna gemenskap. (Men även i livet utan religioners inflytande) 

Detta tror jag bottnar i att det finns en rädsla för att titta djupare in i sig själv och våga sätta ord på sina egna tankar och känslor och faktiskt acceptera både sig själv och andra och framför allt rädslan för att ta ansvar för sitt egna liv.

Jag tror precis som du att vi alla hör samman….Men att religionen skulle kunna styra upp detta,, ställer jag mig frågande till

OK ensamhet. Söka sig själv. Söka sitt Själv. Tänka. Tro. Erfarenhet. Våga. Söka. Vilja?. Vilja.

Finns Gud?

Kanske det finns någon teoretisk Gud för andra mäniskor i världen. Jag vet inte så noga, har läst så få böcker, jag vill bara vara för mig själv.

Det finns ingen Gud för mig. Jag är Ensam. Borde söka andlighet. Kanske Anden finns?

De säger att andar finns, det spökar därborta. Det skrämmer mig litet,

Jag behöver dra mig tillbaka, vinna tid. Vara med det som vill. Något går och kommer. Vänta.

Personlighetsutveckling ska man väl ändå bestämma själv tycker jag.

Meningen med stress och jäkt är annars tom.

==================

Litet poesi kan väl inte skada? Men tillbaka till ämnet. Att acceptera sig själv och andra och sätta ord på sina attityder för att ta ansvar för sig själv och sitt leverne. Håller med. Upplever att det ofta finns mycket man förnekar, till och med tycker illa om och därför förtränger bort. Men det är ju också en del av en själv. Ingår i de attityder som man borde medvetandegöra för att ta ställning till för att kunna ta större ansvar för i sitt liv/leverne.

#36

Förnekelsesystemet som ryms inom oss,, är riktigt lurigt att ta sig igenom,,,

För precis som du skriver så måste det först medvetandegöras,,,,

Vilket oftast väcker motstånd inom oss,, och vi kämpar emot, eller håller fast vid gammalt invant och tryggt,,,

För vi vet ju så väl hur det fungerar,,,, Även om det är slitigt, tjatigt och ibland rent eländigt,,,,På många sätt och vis.

Ensamhetskänslan växer när vi stannar i detta.

Men när vi vågar närma oss motståndet inom oss och utmanar "det",,,

Det är då livets magi sätter fart och vi får flyt i vårt inre,, ensamheten krymper och Vi växer som människor,(andliga varelser),,,,

Men jag tror för den delen inte att vi någonsin blir färdiga och får leva vårt liv i sus och dus,och slippa alla besvär,,,

Jag tror nämligen att vi alltid kommer att växa,, i våra motgångar och motstånd.

Om eller när vi antar utmaningen.

Det tillhör livets process,,,,,,

För mig är det så.

"En religion är ett trossystem som grundar sig på föreställningar om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen." Källa Wikipedia.

Ja, vad är Religion, och vad är inte..första delen är lätt att svara på, men andra delen..hur många av oss kan (ärligt) påstå att vi ej tror på "någon" gud,andar,TS eller överhuvudtaget något övernaturligt fenomen?

Ser vi det ifrån det perspektivet..blir det genast lite svårare att påstå att vi ej är "Religiösa"!

Jag är av den uppfattningen, att alla uttryck som finns för att beskriva ovanstående (dvs alla religionstolkningar) ,..är en tolkningsfråga som vuxit fram ur olika kulturer,tidsåldrar _genom upplevelser av oss själva..-vilket är riktigt o rätt! _

..så vem kan alltså sälla sig till "Religiös/Oreligiös?..-inte jag, i alla fall..jag vill vet mer, om allt!

Så tror jag också vår utveckling som individer plus kollektivt kommer att fortgå.."att förstå alla plan..".….en del av vår ensamhet, är ju faktiskt en drivkkraft, för att förverkliga oss själva…"religiöst"..

…gör vi detta inom oss..sker ju samma sak utanför oss-vi är ett-"ettet är"altet"..

..så enkelt är det,i alla fall i teorin!

*0  Du skriver ofta om mina "hjärtefrågor"…

Jag brukar kalla det där för " existentiell ensamhet"…ett tema i detta mitt jordeliv…man söker något djupare helt enkelt och det kan kännas väldigt ensamt även bland människor .Det är en stark känsla av utanförsskap…att man inte känner sig riktigt hemma någonstans.

Detta kan tex inte min man förstå, han känner " men vi har ju alltid varandra"…men för mig ligger upplevelsen av ensamhet på ett helt annat plan…

Det är en längtan efter mig själv, efter helheten inom mig.Min existentiella ensamhet upphör som i ett trollslag så fort jag får kontakt inåt och kan öppna mig helt.Då spelar det ingen roll om jag just då är fysiskt ensam - jag känner en närvaro överallt, jag kan känna att jag bär kärleken och en känsla av gemenskap i hjärtat.

Men detta är en process, som går liksom lite hit och dit…Tom kan ensamheten nästan förstärkas av detta, för nu vet jag vad jag längtar efter! Jag känner tydligare nu när jag INTE är närvarande…och då gör det ont helt enkelt.

jag kan inte hålla med * 26 om att "när man väl funnit ljuset så behöver man aldrig mer känna ensamheten."Det kan även fungera som en process, man öppnas och stängs, öppnas och stängs…man ser glimtar av ljuset för att se vad man strävar efter, ungefär…

Jag bär vetskapen med mig om sanningen, men att detta ska förvandlas från timmars eller i vissa fall dagars upplevelse till ett konstant tillstånd , det är nog få förunnat….och tar nog låång tid

Även om man tror sig ha funnit ljustet så kan man nog känna sig mycket ensam… "Ju högre man klättrar desto ensamare blir man".

Även en så långt kommen själ som Jesus av Nasareth ropade ju när han hängde på korset. Min Gud, min Gud! Varför har du övergivit mig..

* 40 ja,  det är jag o jesus …

nämen allvarligt…att bli testad i sin tillit kan ju faktiskt bara ske om man känner sig helt övergiven men ändå har kvar sin tilltro.Så tänker jag.Det är inte svårt att ha tillit då man upplever att änglarna är närvarande, men när det känns som om man blivit helt lämnad i ett mörker, det är då man prövas i sin tillit till att de ändå finns där…nånstans…

Jag tror att den ensamhet vi känner i vårat personliga ego utifrån de drifter och begär vi söker och vill ha nu, är bara en försmak på vad som komma skall…

Att vandra den smala vägen till fullkomlighet är ingen dans på rosor, at vara lärjunge till någon mästare är förenat med mycket hårt arbete. Hjärtsjukdomar, personlighetsproblem, utmattningsproblem lär ju vara vanliga åkommor hos lärjungen..

#40.. detta du beskriver, tror jag är just den ensamheten ..många säger sig kunna ställa sig över..tills de en dag förstår, att ingen människa någonsin ungår den..

Det är nämligen den ensamheten , tillika dödsångest som vi alla möter när vi tvingas inse att vi måste gå vidare själva…

Har man upplevt den ensamheten..så är man aldrig samma person,längre..man förstår allvaret och djupet i livets slut..och även början.

Livet blir ett betydelsefullt kapitel som är viktigt att förstå, var dag blir en gåva (om än plågsam, sådan)..att genomleva.

Man kan vara den ensammaste av alla i en stor familj, i ett utåt sett lyckligt äktenskap..och man kan vara minst ensam, helt utan familj,vänner eller ens socialt umgänge med en levande själ..

Det är det inre (eller yttre)..som är en återspegling av hur vår själ uppfattar vår livs-situation..den kan ibland vara falsk eller sann helt beroende på hur vi själva uppfattar oss i förhållandet till nuet.

Ensamheten jag tycker om ordet,för mig skapar det ingen som helst oro.

Jag tror något blivit fel..idag att ingen Får vara ensam,alla måste ha jätte många människor att umgås med..alla gamla människor över 85-90 år måste oxå ha en massa umgänge och absult aktiviteter,om dom tar sig ur sängen eller inte… spelar ingen roll..pressa alla måste var med.

Det känns äkta och kan vara rätt för person att gå vidare själv…att möta sitt eget unika öde med egna händer och tankar….att medvetandegöra just det som leder vidare på vägen ….att upptäcka vad längtan,dröm,lust,glädje innehåller när det upplevs…

Men samhället har förändrats…att leva i grupper och stödja och hjälpa och bygga för andras välfärd och lycka är ju självklarhet numera…vår kollektiva kaka är ju rätt stor även om det är fritt fram för alla att förverkliga sin rikedom och bli en ny Persson eller Kamprad eller Wallenberg.

Det bor en konstnärsjäl i många människor och den behöver näring och stimulans och få komma till uttryck i skapande verksamhet…då förenas ensamheten med gemenskap och kreativiteten blir en flödande rikedomskälla.

Att bli en ny Kamprad, persson eller Wallenberg är ju bra för den högst personliga utvecklingen Hukanson.. Inte den högre andliga..Beroende på hur t.exv Wallenberg beter sig i detta liv kan han ju lika gärna få leva nästa liv i en kåkstad ytanför Rio de Janeiro eller kapstaden…

Så du sätter likhetstecken mellan bankkontots storlek och ansvar inför Gud?

Fastän du först påstår att förmögenhet är en gudlös personlig utveckling.

Har då de som saknar fast inkomst inget ansvar alls i din karmalära?

Allvarligt vad har Wallenbergs person med den allmänna karmalagen att göra? Är det inte bitter avundsjuka att använda en samhällsinflytelserik bankdirektör som hackkyckling?

Har inte var och en nog med sina egna problem - att ta ansvar för?

#46 Det var kul att läsa  "Inte den högre andliga..Beroende på hur t.exv Wallenberg beter sig i detta liv kan han ju lika gärna få leva nästa liv i en kåkstad ytanför Rio de Janeiro eller kapstaden…"

Vilken chock i nästa liv då

Nej det sa jag väl ändå inte…Läs igen Hukanson…

"Beroende på hur t.exv Wallenberg beter sig i detta liv kan han ju lika gärna få leva nästa liv i en kåkstad ytanför Rio de Janeiro eller kapstaden…"

ok Aldebaran, jag måste tydligen läsa en hel bok mellan raderna. Du pekar på det mänskliga dilemmat att välja den mänskliga vishetens väg eller den gudomliga vishetens väg.

Varje människas kärlek är av två kvaliteter hela tiden, dels älskar vi Gud och dels älskar vi människor. Men vem kan döma andra för vad de är och prioriterar?

Jag dömer ingen, jag bara pekar på en möjlig utveckling…

Hursom det fanns ju en Wallenberg som jobbade för mänskligheten och han hette Raul…Och det ganska rejält..

Ganska så baktalad av sin familj och släkt och anses fortfarande vara en medelmåtta som inte gicka att använda till något, enl en interviuv jag såg i TV…

Om allt annat än att tjäna stora förmögenheter på andra människor anses som medelmåttighet, ja då är det ju självklart åtminstånde för mig om att vi har lång väg att vandra innan vi kommer upp ett pinnhål…

baktalad=diskuterad efter sin död

medelmåtta som inte gick att använda till något=en självständig person som inte ville underordna sig

Aldebaran du anser tydligen att banker tjänar stora pengar på andra människor och därför hindrar mänsklighetens utveckling, medans Raol Wallenberg som i samarbete med Röda Korset räddade tusentals judar från döden är exempel på någon som utvecklar människan i mänskligheten.

Så jag förmodar att det inte är den Raol Wallenberg du syftar på när du framkastar möjligheten att "Wallenberg" får bo i Rio de Janeiro's mer tätbefolkade  stadsdel nästa gång han inkarnerar som människa.

Därmed har du också pekat på din egen förmåga att förutsäga verkan av de orsaker som du identifierar i omvärlden. Kan du berätta mer om olika slags orsaker och de möjliga verkningar som de medför? Vilka mekanismer finns i re-inkarnations lagen?

Min egna förmåga, ja kanske om den är lika med vad man känner och tror på själv.. Det är det enda jag kan säga, sedan finns det ju flera faktorer som spelar in under flera liv när det gäller angenäm såväl som oangenäm karma..

Diskuterad efter sin död behöver ju inte vara = baktalad…

Men för mig är det självklarare att osjälviskt uppoffrande som t.exv i Raul W:s fall späder på de angenäma karman… Han gjorde det ju utan att tänka på sitt eget liv, vilket han också fick betala med i slutändan…Sedan vad han släpar på sedan tidigare och vad han "betalade" av i slutet av 2:a VK kan man ju undra..Men helt klart har det ju betydelse…

I vår ensamhet kan vi inse att vi aldrig är ensamma.

Uppleva att i den ensamma stillheten är vi Ett…Hurra!

/ Peter

När jag är nere vilket jag sällan är så känner jag mig ensam fast jag har så många nära och kära  så är det nu!

#55 Det beror på att du ensamen  i den fysiska  världen arbetar med din andlighet, ingen annan kan ju uppleva vad du upplever känslommässigt…..därav känner många att de är ensamna, även då det är fullt med människor omkring oss…

Men om vi mer lyssnar till vårt inre och vägledare, så skulle vi aldrig behöva känna oss så…

Intressant att läsa alla dessa inlägg om det existensiella problem vi kallar ensamhet. Enligt buddhas lära (som jag ser finns nämnd i tråden) är ensamheten, liksom alla andra samsariska tillstånd, en illusion. Samsara är alltså det vi vanligtvis kallar fysiskt liv med dess återfödslar och död. Fast inte vet jag om Buddha hade rätt? Själv kan ag uppleva, i dessa mänskliga paradis/helveten på vår jord, att visa delar av mig är ensamma, andra inte. Det är alltså en komplex upplevelse, som jag i stort sett relaterar till den utveckling som nämns och diskuteras i tråden. Så när jag läser det här, känner jag mig genast mindre ensam i det stora universum

ensamhetskänsla - för mig innebär att jag inte känner mig hel. Något saknas mig, jag söker och törstar, men vet inte efter vad och vet inte hur jag ska fylla på. Jag är vilse…

Jag med. Men jag har också lärt mig att inte ge den känslan vidare näring. Jag fortsätter med sånt som jag vet intresserar mig och som om ingenting hänt. Så ändras känslan, glider undan, liksom, och jag "glömmer" att jag haft den. tills nästa gång . . . .

Tänk, att vi kan dela med oss av vår ensamhet.Alltså är vi inte så ensamma

#58

Mmm, den ensamheten är tung att bära,,,, att inte vara hel,, att vara vilse,,, i sig själv,,,,,,,,,,,

#56 Jag lyssnar nog för dåligt just nu  på mitt inre men jag är på uppgång ur ensamheten känner jag nu!

Härligt Jeremina att det börjar vända,,,,