En tanke 6
Ingen är verkligt fri som fortfarande är fäst vid materiella saker, vid platser eller människor. Vi måste kunna använda saker när vi behöver dem och sedan släppa dem utan saknad när de inte längre är till nytta för oss.
Vi måste kunna uppskatta och tycka om de platser där vi vistas, och ändå kunna gå vidare utan smärta när vi kallas någon annastans.
Vi måste kunna leva i kärleksfulla relationer med människor utan att känna att vi äger dem och måste styra deras liv.
Vad helst du kämpar för att hålla fast, håller dig fast och om du längtar efter frihet måste du ge frihet.
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
![[yodhe]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
åhh, så bra den va då…
mm frihet, den gillar jag, gör vad jag vill , när jag vill och hur jag vill, väldigt skönt…
Nja, jag kan nog känna mig fri även om jag är fäst vid vissa människor. Kanske beror det på vilket sätt man är fäst vid dem ? För jag behöver inte ha dem fysiskt nära alltid utan bär dem med mig överallt i mitt hjärta och i tanken och på så vis är de sällan så långt ifrån.
Matriella ting slutade jag bry mig om för flera år sedan, platser som är underbara sparar jag även dem i minne och hjärta och kan ibland känna en längtan efter att få återvända.
Amor Vincit Omnia
Hej Mads, det var ju ett tagsedan…
Det är ju du det Mads, kanske i viss mån jag (dock långt ifrån alltid).
Jag förstår och inser att en och annan klarar detta i just detta liv pga av olika omständigheter……
Men hur många smygläser inte sin andra hälfts sms, eller på andra sätt försöker skaffa sig information av om sin hälft?
Ja, det beror ju mycket på vilket sätt, vi är ju högsta grad personliga..
Våran värld skulle nog rasa ihop fullständigt om det hände något med nära och kära, speciellt våra barn, eller vad tror du?
Vi (de flesta av oss) är ju på långa vägar inte där ännu då vi kan förstå innebörden av det som händer och sker i våra liv.
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.
# 3 Hej, ja ett tag sedan…
Jag som person kan inte vara i en relation med någon om jag inte totalt litar på denne person och känner mig trygg. Och då har jag heller inget behov av att styra eller snoka runt, jag tänker att det han vill berätta delar han med mig och vissa saker vill han säkert hålla för sig själv. Jag tror att har man ett behov av att styra andra mår man inte riktigt bra själv..
Jo, klart min värld skulle rasa om något hände min son tex. Världen rasade när bästa väninnan dog, men världen gick att bygga upp igen även om man aldrig slutar sakna. Dock skillnad om det är ens barn skulle jag vilja säga…
Amor Vincit Omnia
Starta ny diskussion